Det är med ständigt stigande förvåning jag läser om dataintrångsskandalen, i massmedia, på somliga bloggar och även i några kommentarer på den här bloggen.

Ett stort antal människor, vanliga väljare, politiker såväl som journalister, anser att det som folkpartiet gjort, i och med dataintrånget, är en struntsak, inte så mycket att bry sig om. Ändå handlar det om ett brott, jämförbart med inbrott, och ett så allvarligt sådant att det i värsta fall kan ge upp till två års fängelse. Det är trots allt skillnad mellan brott och fula knep, även om inte heller det senare är något vi väljare borde acceptera. I USA tvingades en president avgå för samma brott som det folkpartiet just har begått, Watergateskandalen – men det var då det.

Vill verkligen en massa svenskar ha regeringar där medlemmarna begått brott för att komma åt den politiska makten? Var går i så fall gränsen? Hur allvarliga brott kan man acceptera från våra styrande? Kan man också acceptera att politiker hotar journalister till tystnad? Att de begår rån för att få pengar till sina kampanjer? Att de begår mord för att tysta meningsmotståndare?

Var ska vi sätta stopp någonstans, och vad händer om vi inte sätter stopp redan här?