Är det inte underligt att den nyliberala ekonomiska politik som vi fört i Sverige i mer än 15 år och som många andra industrialiserade länder har fört under 25 år, ännu inte fått de positiva konsekvenser – för oss alla, som ekonomer och teoretiker hävdar att den ska leda till.

Vi har fört en låginflationspolitik, vi har fört över alltmer av samhällets rikedomar till allt färre under mer än 15 år nu, i andra länder har detta pågått i mer än 25 år, och båda dessa åtgärder var tänkta att resultera i mer investeringar och därmed i fler jobb och ökad välfärd för oss alla. Om det är något vi sett under den här perioden så är det ökande utslagning och högre arbetslöshet och betydligt mindre av investeringar i jobbskapande verksamheter, de där som skulle minska arbetslösheten. Dessa negativa effekter kom först i de länder som var först med att tillämpa den här politiken, som nu vår borgerliga regering vill tillämpa ännu mer rigoröst.

Börjar det inte bli dags nu att fråga sig hur lång tid det ska ta innan de utlovade positiva konsekvenserna inträffar, är det om 30 år, om 100, 200 eller om 1.000 år? Hur fattiga ska flertalet bli och hur rika ska några få bli innan det blir bättre för oss alla?

Länkar:
DN, om socialdemokraternas ekonomiska politik och samspel med företagen
Lista över de 100 som har högsta bonusarna (Tack T Lindholm / se kommentar nr 3 här/ för tipset)

Tillägg kl 22.45:
Kunde inte låta bli att bjuda på länkar till några av Carl Hamiltons kåserier i Aftonbladet:
– Meningen är att vi ska lida först(23/10 2006)
– Vår riksbank är en självplågare (10/4 2006)
– Vetenskapernas Hells Angels – ekonomerna (12/12 2002)
– Kronkrigarna från valutfronten krigar ( 21/11 2002)
– Riksbanksledningen kryllar redan av politik ( 7/2 2001)

Protestera mot förändringarna av A-kassan -klicka och skriv på