I det alltid goda och oftast utmärkta programmet Vår grundade mening intervjuas Anders R Olsson, som har skrivit boken Lögn, förbannad lögn och journalistik. Han menar att dagens media sviker sin demokratiska uppgift och det torde man inte ha svårt att hålla med honom om. Jag ska skaffa och läsa hans bok så snart jag hinner.

Ända sedan jag var aktiv i en miljögrupp i mitten av 70-talet, och såg hur massmedia betedde sig, har mitt förtroende för journalister och media varit tämligen lågt (vilket är en kraftig underdrift). Journalisterna var nämligen bara intresserade av att få spektakulära bilder av poliser som släpade bort miljöaktivister som ockuperade hyggen (ockuperade för att förhindra giftbesprutning av det) och inte ett dugg intresserade av vad vi ville säga om vikten av att vårda miljön och värna om den enda jord vi har. (Jodå, vi, och andra miljögrupper, var ute på gymnasieskolor och talade om växthuseffekten och stod på torgen och delade ut flygblad om miljöproblemen redan i mitten av 70-talet – nu 30 år senare kör massmedia en gigantisk drive om saken – vilket gör mig allvarligt misstänksam – vad är det vi inte ska tänka på nu då?)

Massmeia under 90-talets hets mot invandrare och flyktingar
Under 90-talet upprördes jag över hur massmedia behandlade frågan om flyktingar, asylpolitiken och invandrings- och invandrarpolitiken, och försökte skriva om saken – men intresset att publicera seriösa och initierade alster om frågan var noll.

Så här skrev jag om den moderna slappa journalistik som också Anders R Olsson kritiserar i sin bok, i ett således opublicerat manus från år 1992.

Vidare har programmakare de senaste åren ansett att de bidrar till en seriös debatt och diskussion om ”flykting- och invandrarproblemet” genom att kalla in ett antal personer och diskutera denna fråga i det ena radio- och TV-programmet efter det andra. Men har man valt att kalla in någon som verkligen kan området? Nej inte alls. Istället har man‚ helt i enlighet med den moderna slappa underhållnings- och sensationsjournalistiken‚ kallat in en som talar för flyktingar och en som talar mot dem‚ ofta Ian Wachtmeister eller Sven-Olle Olsson som företrädare för den senare åsikten. Sedan har man låtit dessa personer med olika åsikter i frågan tycka till och gräla med varandra om saken.
Så värst mycket av seriös diskussion om invandrar- och flyktingfrågan‚ som alla journalister ständigt efterlyst sedan vi fått alltfler och allt ruskigare attacker på invandrare och förläggningar i landet‚ har man inte fått genom dessa program‚ eller i massmedia i allmänhet‚ av bl.a. det enkla skälet att de som diskuterat inte vetat så mycket om området. De har bara tyckt till i största allmänhet och uttryckt sina högst personliga‚ och ofta på dåliga kunskaper‚ grundade åsikter. Har någon gång en verkligt kunnig person suttit med vid mikrofonerna har journalisterna varit mycket noga med att dessa inte skulle få komma fram med verklig och saklig information. Så fort någon försökt göra det har journalisterna påpassligt avbrutit dem och försökt att driva en egen fråga eller idé.

Ovanpå den här typen av usel information går sedan massmedia och opinionsinstitut ut och undersöker vad folk tycker om det ena och det andra. DN skrev i början av 90-talet om några undersökningar som man hade gjort om vad svenska folket tyckte om svensk invandringspolitik där frågorna avslöjade en av två ting, endera att frågekonstruktören inte hade en aning om hur denna politik faktiskt såg ut, varken vad gällde lagarna inom området eller hur dessa tillämpades i praktiken, eller att DN var ute för att medvetet lura människor. Mycket i sättet att redovisa undersökningarna tydde på att det senare var fallet.

De svar man fick från människorna som man hade intervjuat sade naturligtvis ingenting om vad folk tyckte om det svenska invandringspolitiken. Den sade i själva verket bara vad svenska folket tyckte om det de trodde var svensk invandringspolitik eftersom en överväldigande majoritet av befolkningen inte hade en aning om hur det faktiskt såg ut inom området, och inte har idag heller.

Eftersom massmedia ofta informerar uruselt och människor tar ställning i samhällsfrågor utifrån massmedias skriverier säger opinionsundersökningar oftast bara vad folk tycker om det de tror inte vad folk tycker om den faktiska situation de tillfrågas om. Den tycker de oftast ingenting alls om eftersom de inte vet hur den ser ut.

I och med att massmedia inte längre informerar utan mest sysslar med propaganda, försäljning och reklam, så sviker de demokratin – å det skändligaste.

Länak:
SR – Vår grundade mening

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på