Apropå de kvinnor som ivrigt förespråkar legalisering av prostitution i frihetens namn, så läser jag följande i Telegraph:

Under Germany’s welfare reforms, any woman under 55 who has been out of work for more than a year can be forced to take an available job – including in the sex industry – or lose her unemployment benefit. Last month German unemployment rose for the 11th consecutive month to 4.5 million, taking the number out of work to its highest since reunification in 1990.

The government had considered making brothels an exception on moral grounds, but decided that it would be too difficult to distinguish them from bars. As a result, job centres must treat employers looking for a prostitute in the same way as those looking for a dental nurse. [1]

Så får man också veta att:

”There is now nothing in the law to stop women from being sent into the sex industry,” said Merchthild Garweg, a lawyer from Hamburg who specialises in such cases. ”The new regulations say that working in the sex industry is not immoral any more, and so jobs cannot be turned down without a risk to benefits.” [1]

En tysk bordellmamma uttalar sig så här om saken i samma artikel:

”Why shouldn’t I look for employees through the job centre when I pay my taxes just like anybody else?” said Miss Ulyanova.[1]

Undrar om detta är vad Petra Östergren och andra legaliseringsivrande kvinnor önskar sig om de blir arbetslösa, eller är de bombsäkra på att de själva aldrig blir det kanske? Undrar i så fall om de har läst Barbara Ehrenreich bok Körd, om hur det blivit i USA, nu när även medelklassen börjat drabbas av arbetslöshet? Undrar vidare om Östergren, och hennes kvinnliga meningsfränder, tycker att det är helt OK att deras män/fästmän/sambos besöker bordeller då och då? Eller är de i själva verket bara rädda för att deras partners ska åka dit om de ”torskar” nu när sexköpslagen kriminaliserat männen som köper sex, istället för de kvinnor som säljer sådant, som alltid varit de som kriminaliserats tidigare.

Så har jag läst minst två artiklar där det sägs att Petra Östergren i sin bok (som jag fortfarande inte har läst och troligen inte kommer att läsa) hävdar att arbetarklasskvinnor inte har samma inställning till sex som andra kvinnor har, så då får jag tro att hon verkligen skriver detta. Så här skriver Ann Charlott Altstadt i Aftonbladet:

Petra Östergren resonerar bland annat kring prostitution i termer av klass. Med utgångspunkt från idéerna om arbetarflickors mer instrumentella inställning till sex (min kursivering) och att de ofta blir hänvisade till lågavlönade jobb med lite inflytande, så argumenterar Östergren för att prostitution ibland är en lyckad karriärväg. [2]

Även Kajsa Ekis Ekman, som kritiserar Östergrens ställningstagande, menar att Östergren är inne på sådana resonemang. Hon skriver i DN att:

Enligt henne (Petra Östergren: min anm.) har arbetarklasskvinnor ett mer ”instrumentellt förhållande till sin kropp”, så för dem betyder prostitution något helt annat! Så praktiskt då – om man inte kan överleva på att vårda sjuka eller inte platsar bland dem som säljer försäkringar, då är det ju tur att man inte hindras av besvärlig sexualmoral. [3]

Detta, om något, är att se ner på andra kvinnor, att uppfatta arbetarklassens kvinnor som mindre förfinade, som mindre känslomässigt utvecklade, som mer råbarkade och hårdhudade och som i avsaknad av det komplexa och högstående psyke som överlägsna medelklasskvinnor och överklasskvinnor besitter. Och så talar Östergren om att inte fördöma, inte se ner på prostituerade kvinnor – man häpnar. Hon ser inte bara ner på prostituerade utan på hela arbetarklassen och dess kvinnor, de där som hon tydligen anser ska arbeta inom den legala prostitutionen nu när allt fler kvinnor kommer att drabbas av tilltagande fattigdom.

Sedan blir jag desto mer förundrad över förslaget om arbetarklasskvinnors ”instrumentella syn” på sex när jag läser utdraget från hennes bok, som publicerats i DN, där Anna, en av de prostituerade som Östergren intervjuar, klart visar att hon tagit psykisk skada av sin tid som prostituerad. Så här skriver Östergren om henne:

Anna som är strax över 40 år började sälja sex i tidiga tjugoårsåldern och höll på i drygt femton år. Hon är glad över att hon slutat, för hon säger att prostitutionen har förstört henne känslomässigt. Hon skulle till exempel gärna vilja ha ett förhållande, men i så fall måste det vara asexuellt för den sexuella biten klarar hon inte längre av. [4]

Om inte det här är att ta skada av prostitutionen, att visa att man inte är så psykiskt hårdhudad som Östergren påstår, så vet inte jag, och det är troligen en mindre skada i jämförelse med de skador traffickade kvinnor drabbas av.

Nej, det stinker bara 1800-talskonservativa överklassattityder om den kamp som Östergren och hennes meningsfränder för.

Länkar:
[1] Artikel om legalisering av prostitution i Telegraph
[2] A C Altstadt i AB
[3] Kajsa Ekis Ekman om Östergrens bok,DN
[4] Utdrag ur Petra Östergrens bok, kapitel 7, i DN

Så har Petra Östergren tydligen vägrat att debattera frågan med Jenny Westerstrand, som forskar i just de här områdena.
– Inlägg III på Jenny Westerstrand blogg i frågan
– Inlägg II, på Jenny Westerstrand blogg i frågan
– Inlägg I, på Jenny Westerstrand blogg i frågan

Övriga länkar:
– J. G. Raymond, om hur legalisering medfört mer illegal prostituion och ökad trafficking
– FN / UNECE (United Nations Economic Commision for Europe)

Slutligen undanber jag mig kritiska och ogenomtänkta kommentarer från dem som inte har tagit del av, och förstått, innehållet i artiklarna i samtliga länkar som jag lagt in här. De som läst igenom artiklarna i länkarna och tänkt igenom saken är förestås välkomna med kommentarer dock.