Nu ska jag spekulera vilt – jag kan ha helt fel men jag kan inte för mitt liv tro att partitoppens gubbar verkligen vill ha Mona Sahlin som partiordförande. Hon är ett alldeles för lätt smutskastningsoffer till nästa val. Det enda skälet för partitoppen att vilja välja Mona Sahlin, som jag skulle kunna tänka mig, är att socialdemokraterna med varm hand överlåter åt alliansen (läs moderaterna) att genomföra systemskiftet fullt ut (och att man anser att för det kan de behöva två mandatperioder) så att de själva slipper ta skiten för det och när det väl är genomfört är det irreversibelt. Somligt av det moderaterna gör just nu hade ju även sossarna tänkt sig att genomföra, som avskaffandet av förmögenhetsbeskattningen ex.

Men detta tror jag inte riktigt på eftersom makten i sig är tillräckligt åtråvärd, så jag misstänker, och har gjort det länge, att det är stor manipulation av rörelsen på gång just nu.

Så här kan jag tänka mig att det förhåller sig i själva verket:
Många socialdemokrater menar nu att det är dags att välja en kvinna. Det kan toppgubbarna inte säga nej till rakt upp och ner, för det skulle verka som man är emot kvinnor i allmänhet och socialdemokraterna har en viktig del av sina väljare bland kvinnor inom offentlig sektor.

De goda kvinnliga alternativen har man nu fått att tacka nej, den ena efter den andra, Först Wallström, som nog tackat nej alldeles av sig själv, så Carin Jämtin (som inte verkade negativ i sin radiointervju för en tid sedan) och därefter Ulrika Messing. De två senares skäl att säga nej känner vi inte, kanske de, eller någon av dem, har någon smuts i sin byk, svart städerska eller liknande, eller så har de bara fått veta att det är lämpligt att de träder tillbaka.

Så framhåller gubbarna i toppen Mona Sahlin och tänker sig att månaden före kongressen kasta för massmedia någon eller några synder som hon har begått, och så blir hon skandaliserad och omöjlig veckorna före valet av ny partiledare – och se, då träder Per Nuder, (eller Bodström alterntivt Östros) fram, som en räddande ängel. Det finns ju inga andra kandidater och man gjorde ju vad man kunde för att få fram en kvinnlig ordförande.

Samma trick som när Ingvar Carlsson skulle avgå alltså. Vore jag Mona Sahlin skulle jag inte utsätta mig för den risken ens, jag skulle tacka nej redan nu.

Medger att det här är spekulativt, och en ren konspirationsteori, men lika fullt tror jag att det är något i den här stilen på gång.

Jag har visserligen aldrig varit aktiv i något politiskt parti, men jag har arbetat tillsammans med slipade politiker i andra organisationer och sett hur de agerar, vet precis vilka knep somliga av dem, och framför allt de som nått toppen, är beredda att ta till för att få medlemmar dit de vill, eller för att manipulera bort personer som de inte gillar eller vars idéer de ogillar. Spelet bakom kulisserna i stora organisationer, i synnerhet inom politiska partier, är ofta nog osnyggt, för att uttrycka det milt.

Länk:
Läs Peter Gustavssons inlägg om partiledarvalet
Jag känner igen taktiken. Det han berättar om är skälet till att jag aldrig gick med i något parti.