OK, jag är väl en idiot i vissa avseenden, men man kan inte kunna allt. Jag vet exempelvis ingenting om Facebook och hade inte tänkt mig att skaffa ett Facebookkonto, dels för att jag har fullt upp med bloggen, dels för att jag börjar bli hjärtligt trött på datorer och digitala media, dels för att jag tyckte att jag kunde ägna en stor del av resten av livet även åt annat än internet.
Men, så började jag inse att det skrivs och händer en massa på facebook som jag är helt isolerad från, så bara för att kunna läsa en del av det som kunde intressera mig där skaffade jag ett konto i alla fall, för några veckor sen för att se vad som fanns tillgängligt där. Mer än så hade jag inte tänkt mig att det skulle bli. Jag skulle, trodde jag, vara en passiv person där och tämligen okänd av alla.
Men nu händer det saker, varenda dag. Alla möjliga människor bjuder in mig som vän, varav jag känner en del men inte har en susning om vilka somliga av de andra är. Inför dessa inbjudningar, som jag förresten hade fått ett antal redan innan jag skaffade ett eget konto, står jag nu som ett fån.
De flesta vänner jag har träffar jag då och då, eller ringer eller mejlar till ibland. Det har fungerat alldeles utmärkt hittills. Så vad ska man göra med vänförfrågningarna? Vad ska man göra med vännerna på Facebook. Vad ska man ha Facebook till och hur ska man bete sig där?
Jag kommer till en sida där jag ombeds att bekräfta de där vänförfrågningarna, antar jag, men vad förbinder jag mig till om jag bekräftar och sen då, när jag bekräftat? Vad gör jag sen?
Även meddelanden har jag fått, kul, men vad gör jag med dem? Hur svarar jag och om jag svarar, kan vem som helst läsa det jag skriver.
Sista frågan: Hur säger man upp det där kontot?
Tacksam för hjälp alltså.
Tillägg 14/4:
Måste tillägga att jag givetvis blir glad av att det finns människor som vill ha mig till sin vän på FB, att inlägget handlar om vad man gör på FB och hur det fungerar, absolut inte är tänkt som kritik av dem som hör av sig från FB.
/Kerstin
13/04 07:02 at 07:02
Hej Kerstin,
Så här resonerar jag när det gäller ”Facebook”: Det är ett kul sätt att hålla kontakt med sina vänner. Så det är inte något fel med ett konto.
Men – man behöver inte vara slav under det. Dess värre känner jag en del som har Nätet och Facebook som alkisar har brännvin.
Jag accepterar aldrig vänförfrågningar från den som jag inte vet vem det är. Inte heller från dem som jag inte anser är just vänner. Därmed har jag inskränkt min sfär till en mindre krets som jag faktiskt har lust att byta information med. Så kollar jag kontot några gånger i veckan och skriver kanske en rad. Därmed funkar det som ett enkelt sätt att hålla kontakten med ett utvalt antal som jag faktiskt vill hålla kontakt med.
Alla grupper för det ena eller det andra håller jag mig glatt undan. Även om ändamålet i och för sig kanske är ok.
Många föreningar sprider ju också info genom ”Facebook” numera. Det är nog bra om man är aktiv i dessa, annars kan man lika gärna gå in på deras hemsida då och då.
13/04 11:19 at 11:19
Svar: det går inte att säga upp.
Jag lät mig också övertalas men har lagt ner projektet eftersom det som du säger finns annat i livet än att ta del av varandras dösnack. Bara sluta, det händer garanterat inget farligt.
13/04 12:16 at 12:16
Hej Kerstin
Beklagar att du skaffade FB
Säga upp det kan vara svårt, men det går:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11349738.ab
Men ett tips är att du beslutar dig för hur du vill använda ditt konto. Det är ett ganska oöverträffat sätt att få och ge information men samtidigt ganska jobbigt. Plus att jag är tämligen övertygad om att FB används för åsiktsregistrering. En SÄPO-kille talade till och med om det på radio i P1 för några månader sedan.
Du kan ju använda det ganska privat och bara ta in ordentliga vänner/bekanta och hålla det där. Men du kan också döpa ditt konto till typ ”motvallsbloggen” och därigenom få en ny kanal att nå ut med allt det viktiga du skriver. Du kan använda det som du vill. Bara bestäm dig och kör på det.
F ö blir jag gärna din ”vän” om du bestämmer dig för en mera öppen approach…
Vill du ha lite mera tips för att inte bli överväldigad så finns det löjligt nog en datatidning på svenska som bara handlar om Facebook…
Lycka till!
/ jonas
13/04 13:27 at 13:27
Till alla:
Men det går naturligtvis inte att skriva en utförlig manual i en kommentar.
Ojoj, det var mycket information som jag nog inte begriper så mycket av
Alltså, man kan stänga sitt konto så att det bara är åtkomligt för dem man vill släppa in där eller man kan ha ett helt öppet konto? Har jag förstått den saken rätt?
Vad gäller SÄPO så torde det inte spela så stor roll länge, dels pga av min ålder, dels för att man har tillräckligt med info om mig på nätet redan som det är och jobb lär jag aldrig få något mer, alldeles oavsett vad jag gjort på nätet.
För övrigt är det naturligtvis trevligt när människor vill vara vän med mig så du är välkommen som sådan Jonas. Jag misstänker dock att om jag blir lite aktiv där, förutsatt att jag lär mig hur jag ska vara det, så kommer det att handla om hundar, collies framför allt, inte om politik och inte om vad jag pysslar med minut för minut.
13/04 13:38 at 13:38
Så i princip efterlyser du en facebook for dummies här
Vad man ska göra med vänförfrågningarna är nog helt upp till dig, är det personer du vill ha en ytlig (eller djupare) kontakt med via facebook får du acceptera dem annars är det bara att välja att ignorera.
Ifall du bekräftar förfrågningarna så kommer personerna att se all information du har lagt upp på din användare samt alla bilder och liknande om du har några (du kan om du vill ändra detta i iinställningarna och t.ex. skapa grupper av vänner som har begränsad tillgång). De kommer också ha tillåtelse att skriva på din vägg.
Vad man har facebook till är också väldigt individuellt. Själv använder jag det mest för att hålla åtminstone en ytlig kontakt med vänner som jag tycker om men som är i helt andra stadier av livet än jag själv, alltså sådana jag inte umgås med men som jag inte vill tappa helt från vänkretsen.
Sen använder jag det även för att kunna bli inbjuden till (eller tom skapa) olika event, som exempel har Göteborgs Fria Tidning på måndag eventet
FRIA samtal: Arvet efter Mubarak
som är en samtalskväll i samband med att en av deras reportrar släpper en bok.
Det finns en hel del organisationer som lägger ut sin information på facebook på ett lättilgängligt sätt.
Jag använder även facebook för att på ett enkelt sätt kunna lägga ut i mitt tycke intressant och viktig information som jag anser mina vänner och bekanta bör känna till (mestadels länkar till politiska artiklar och liknande men det kan även bli någon lustig video för att få upp humöret). Sen är väl jag kanske inte någon medelanvändare heller, vanligtvis lägger jag ut nåt varannan vecka i medel beroende på om jag hittar nåt som jag tycker är tillräckligt intressant eller inte. Vissa bekanta använder det snarare som en dagbok och vill skriva om varje detalj de är med om i livet (dessa personer brukar snabbt försvinna från min vänlista, alternativt blockerar jag deras uppdateringar).
I mitt tycke anser jag att man bör bete sig på facebook på samma sätt som man beter sig på andra platser, med respekt för sina medmänniskor helt enkelt
Meddelanden beror på ifall du får dem skrivna på din vägg eller om de skickas till din inbox. Ifall någon har skrivit på din vägg finns det en blå länk under meddelandet som du kan klicka på för att kommentera, alla dina vänner kan se allt som publiceras på din vägg samt även dina svar.
Ifall du fått meddelandet i din inbox så är det privat och ingen annan än den/de som är med i just den konversationen kan läsa vad ni skriver.
När du loggar in på facebook kommer du in på din ”news feed”-sida (vet inte vad det kallas på svenska), där kommer det kontinuerligt att fyllas på med vad dina vänner uppdaterar sin status med. Där kan du även uppdatera din egen status, det finns en ruta med grå text (på engelska står det What’s on your mind?) där du klickar, fyller i vad du tänker på och sen klickar på att posta den, då kommer det synas i dina vänners news feed.
Högst upp till vänster på sidan står det facebook, klickar du där kommer du till första sidan. Till höger finns en liten ikon som visar ifall du har några vänförfrågningar, nästa ikon visar om du har några meddelanden i din inbox och nästa ikon visar ifall någon person har interagerat med dig (ex kommenterat nåt du skrivit, skrivit nåt på din vägg etc.). Till höger om denna ikon har du ett fält där du kan söka personer eller grupper på facebook.
Precis under den stora facebook-texten står ditt namn som en länk, klickar du på den hamnar du på din vägg.
Puh, det blev en omfattande kommentar när jag bara hade tänkt skriva lite snabbt och enkelt
ifall du har några fler funderingar är det bara att ställa frågorna här på bloggen eller lägga till mig som vän på facebook, jag har mailat dig tidigare (om du sparar gamla mail) och det finns inte så många på facebook med samma namn som jag (och dessutom bor i Göteborg)
/Martin
13/04 14:43 at 14:43
Du ska väl vara glad för att så många vill vara vän med dig
Varför är inte jag lika populär??
FB kan ju användas som ett politiskt verktyg även i Sverige, inte bara Egypten. Här i Nynäshamn startades det en grupp av ledande kommunpolitiker, för mindre en vecka sen, för att protestera mot landstingets planer på att lägga ner geriatriken här. Antalet medlemmar ökade snabbt till över 1100 personer. Namninsamlingar organiserades blixtsnabbt. (Och plötsligt hade jag en stor publik för min subversiva propaganda…)
(Det viktiga är förstås att stoppa förslaget. Igår blev det ett nederlag i landstinget, men frågan är inte helt avgjord än.)
13/04 17:45 at 17:45
Jag har inget facebook, men mitt råd för all kommunikation över servrar du inte har kontroll på är:
Skaffa en särskild epostadress till varje ställe du reggar dig till. Dölj din rätta ip-adress vid varje inloggning till kontot (både epost och FB). Använd ett alias. Kommunicera inte med någon du känner afk på dessa servrar.
För damagekontroll se om man kan ändra namn, redigera texter man skrivit, ändra användaruppgifter osv.
Men jag är väl extremt paranoid. Inte för att jag tror någon har ögonen på mig NU, men jag vet inte vad jag vill göra om 10 år. Vem som äger informationen jag lagt på servrar runt om i världen om 10 år. Vem som regerar inte bara i Sverige utan i många andra länder som kan påverka mig och de mina. Sådant kan jag inte veta, därför så bevarar jag för det mesta ”deniability”.
Mest tycker jag synd om alla barn vars obetänksamma föräldrar publicerar bilder och information om dem. Man bör fråga sig frågan: Kontrollerar jag den informationen?
14/04 01:14 at 01:14
Hannu Komulainen:
Nåja, sådana massor av vänner är det ju inte som hört av sig. Men det förvånade mig att det började dimpa ner sådana här förfrågningar bara några dagar efter att jag skaffade det här kontot. Hur 17 får folk reda på att jag har gjort det?
Och visst uppskattar jag förfrågningarna och känner mig tom lite smickrad av dem. Det är inte denna vänlighet från folk som stör mig, utan det faktum att jag inte begriper hur jag ska hantera det där medlemskapet i Facebook.
Martin:
Jodå, jag lämnar nog inte ut alltför mycket av känslig eller väldigt personlig information på nätet överhuvudtaget och aldrig om mina släktingar eller vänner. För övrigt så vet jag precis vad jag inte gör om 10 år – om jag lever. Jag söker inte arbete och jag försöker inte resa till USA.
Men vore jag ung idag skulle jag nog inte ens blogga i mitt riktiga namn och framför allt inte som vänstermänniska. Det var ju en känd bloggare som slutade blogga för en kort tid sen för att han inte fick jobb därför att bloggade från vänster. Jag har sett fler sådana fall.
PS: Har varit inne på Facebook och kollat runt lite och blir inte klokare av det. Men en sak gör att det går kalla kårar utmed ryggraden. På varje sida jag kollar upp, om Facebook mm. så finner jag en fråga på högersidan, oftast med foton, om jag känner ”de här personerna”, olika personer på varje sida och JAG KÄNNER DEM. Hur i all sin dar kan man veta detta på Facebook? Är institutionen en allmän sökmotor också, eller beror det på att de där personerna, eller någon av dem, skrivit om mig på Facebook?
14/04 05:51 at 05:51
Kerstin,
att vara vänster har kostat mig en hel del pengar i näst intill direkta kostnader. Jag söker inte jobb, jag driver företag och ett uttalande om Marxs värdeteori kostade mig 150 kkr, ledde till en långdragen juridisk strid som höll på att ställa mig och mina vänner på bar backe. Förutom det ledde det till en utmattningdepression och magsår för mig.
Så jag vet exakt hur ”fritt” vårt land är. Jag vet att den liberala individuella aktionen existerar och är stark i alla nivåer av vårt samhälle. Hotar du liberalismen är det inte bara problem med att få jobb som kan drabba dig.
14/04 09:11 at 09:11
Vad FB gör är att den presenterar människor som dina vänner är vänner med. Sedan förmodar jag att databasen tar hänsyn till uppväxtort, skolor man gått osv… Saker man har gemensamt. Men absolut, FB kartlägger kontaktytor på ett sätt som det skulle ha tagit Stasi åratal att kartlägga.
Själv kan jag tänka mig att jag är åsiktsregistrerad som vänster, samhällskritisk och gud vet allt. Men jag känner att det inte finns någon återvändo. Full fart framåt alltså.
Grejen är den med sociala nätverk. informationen n å r u t!
Jag står också för mina åsikter i offentliga sammanhang och då kan jag också stå för dem på FB. Kommer kanske få anledning att ångra detta någon gång men den dagen den sorgen.
Brukar trösta mig med att citera Gandhi. ”Be the change you want to see in the world”. Dit har jag ännu mycket mycket långt att gå…
14/04 14:14 at 14:14
[…] Borg och arbetslösheten, FASAN om fas 3, Kaj Raving om ökade klyftor, Röda Malmö om klasskamp, Motvallsbloggen – facebooknödrop!, Storstad om regeringens utråkande effekt, Martin Moberg om en unken […]
14/04 16:53 at 16:53
Kerstin – jag frågade dig i dag!
Om det var du?
Själv använder jag facebook mest som en inspirationskälla, bättre än morgontidningen – hittar nästan alla bra länkar till bloggen där osv. Har många vänner på FB som jag inte träffat i verkligheten – vi har samma politiska intressen och det gör att jag får en massa bra länkar och inspiration där. Av mina ”verkliga” vänner har de flesta inte ens FB.
Jag har ju ett konto för min blogg – och ett privat. Vissa som jag har stött på många gånger ute på nätet har blivit mina vänner på FB. Jag svarar ja till alla som frågar, en del har förstått vem jag är genom bloggen eller genom tips från andra vänner. Det stör mig inte. Är det någon som är direkt otrevlig så går det att ta bort en vän.
För övrigt så är jag försiktig med vad jag skriver på FB – aldrig något för privat. Men det går ju att ställa in ”sekretess-inställningar” så att enbart vänner kan se dina inlägg och kommentarer.
Men visst går det att ta bort kontot – jag gjorde det flera gånger i början… innan jag bestämde mig. Men,kanske man syns någonstans ändå – vem vet?
14/04 22:31 at 22:31
ilse.marie:
.
Trevligt att bli tillfrågad av dig och det var nog mig du frågade om det var mitt namn du ”använde”. Det är jag ensam om i Sverige. Har inte läst dagens mejl än, men ska göra det senare och ”bekräfta”
Men sen, hur i all sin dar fick du reda på att jag hade skaffat ett konto? Bara intressant att veta alltså.
Jag förstår förstås att FB måste vara bra till något, men jag blir ändå inte klok på hur jag hittar det där som är bra eller intressant? Jag försöker förklara att jag inte vet ett skit om FB att jag inte vet hur jag ska få fram det där intressanta – rent tekniskt alltså.
15/04 10:58 at 10:58
Kerstin, jag frågade dig efter att jag läst det här inlägget. Ditt namn står ju här uppe på bloggen. Så enkelt var det
Jag hittar det intressanta genom att ha lyckats samla på mig en massa vänner som är intreserade av politik (många genom bloggandet) och de lägger in länkar på FB som då dyker upp på min sida under rubriken ”senaste” eller ”toppnyheter”.
Men det tar tid att komma in det det. Själv gick jag med från början bara för att spionera lite – se hur det fungerade. Och så la jag in min blogg där och nu får jag många besökare via FB. Lägger in länkar till alla mina bloggposter där och alla som har ”gillat” min Ett hjärta RÖTT FB-sida får då upp mitt inlägg på sin logg. Sedan ”delar” vänner ofta vidare så att fler ser inlägget. Så sprids det.
Jag skriver inte så mycket på min personliga logg. Kollar mest in andra och kommenterar eller ”gillar” ibland.
Lycka till och kul att ha dig som FB-vän nu
15/04 11:00 at 11:00
P.S. Hittade 30-tals filmen genom FB också. En vän hade lagt upp den på min blogg FB-sida. Tyckte den passade så bra in även i dagens debatt.