Det är lustigt hur somligt som ens lärare har sagt har satt spår i ens tänkande. Sällan tänker man på att somligt av det man själv, som lärare och föreläsare, säger sätter outplånliga spår i andra människor. Ändå får man då och då uppleva att det har gjort det.

Att undervisa i vetenskapsteori, som jag har gjort ett antal år, har inte sällan varit en ganska otacksam uppgift eftersom ämnet är sådant att det inte alltid står klart för studenterna vad man säger, och menar, medan man säger det. Ibland kommer de på det långt senare. Så belöningen som lärare i sådana ämnen som behöver smältas, består inte sällan i de studenter man träffar flera eller många år senare och som talar om att de lärde sig mycket, eller något speciellt viktigt, från ens kurser, som de inte riktigt förstod förrän senare.

Jag har samma erfarenheter från min egen studietid. Jag började exempelvis studera sociologi och tänkte att nu äntligen skulle jag få lära mig hur det verkligen förhöll sig. Jag blev till en början mycket besviken. För vad fick jag? Jo läsa en massa olika teorier om samma sak, alltså inte alls lära mig hur det faktiskt var. Långt senare förstod jag vad jag verkligen lärde mig under mina studier i sociologi även om det är svårt att sätta det på pränt, och hur stor nytta jag hade av det senare i livet.

Någon gång i början av 70-talet upptäckte jag att det fanns tre böcker som alla trodde att de kände till innehållet i men som ytterst få verkligen hade läst, nämligen Bibeln, Darwins bok om arternas uppkomst och Karl Marx Kapitalet. Alltså läste jag dem alla tre, från pärm till pärm (vad gällde Kapitalet alla tre delarna) och jag upptäckte mycket i dessa verk som jag inte hade haft en aning om tidigare, trots att jag redan hade läst ganska mycket referat och kortare sammanfattningar av dem. Det var då jag insåg att originaltexterna ofta är mer lättbegripliga än referaten och de kortare sammanfattningarna. När jag senare började undervisa, rekommenderade jag därför alltid mina studenter att inte nöja sig med sammanfattningar och andras tolkningar av de stora tänkarna (som man ofta har som studielitteratur vid universitetens grundkurser), utan att själva gå till källorna, som nästan undantagslöst är mer intressanta, mer givande och lättare att läsa än kortare sammandrag.

Själv minns jag således, och blev glad över den student som, några år efter att hon hade studerat vetenskapsteori och haft mig som lärare, sade att speciellt en sak hade hon lärt sig från mig, just detta att läsa originaltexter, och det var hon mig mycket tacksam för. En obetydligt sak kan det kanske tyckas, men jag tror att den var viktig och hade gett henne mycket som hon annars inte hade fått och jag blev glad att hon hade uppskattat och haft nytta av tipset.

Jag själv kom häromdagen, och på grund av en diskussion på Mr. Browns blogg, att tänka på en för mig viktig föreläsning, en som satte djupa spår i mitt tänkande och som jag fortfarande är tacksam för. Jag återger här vad jag skrev om saken på nämnda blogg:

När jag studerade filosofi förresten (vilket jag gjorde en period under min ungdom, men utan att tentera eftersom jag låg före i studieschemat och tyckte att det kunde vara roligt att studera bara för att det var intressant), minns jag en föreläsning av Mats Furberg. Han redogjorde noga och ingående för en stor filosofs tankesystem. Vi studenter satt alldeles förstummade och förstod att precis så där är det naturligtvis.
Mot slutet av föreläsningen strök Furberg ett stort streck över allt han hade skrivit på tavlan och sade:
– Ja, och som ni förstår hänger det här inte ihop – logiskt. 
Det hade vi nu inte förstått, så det kändes lite snopet att få den kunskap vi just trodde att vi hade insupit, direkt utskåpad. Då fortsatte Furberg med det som blev den stora behållningen av föreläsningen, och sade:
– Kom ihåg, det är ingen konst att konstruera ett till synes imponerande filosofiskt system. Konsten är att konstruera ett utan brister och logiska inkonsekvenser – och det har ingen filosof lyckats med hittills.

Mats Furberg är idag prefessor emeritus i filosofi vid Göteborgs universitet. Då var han docent i ämnet.

Länk:
Mr Browns blogg, Liberalismen och problemet med den ”solitära” synen på mänsklig identitet