Ge hunden Prozak mot separationsångest – rent djurplågeri
Eli Lilly (ett företag i nerdrogningsbranschen) har nu funnit ännu ett område inom vilket det torde kunna komma att kamma in miljarder, Prozak (fast under namnet Reconcile) för hundar som lider av ”separationsångest”. Läser alltså i DN att:
ELI LILLY RÄKNAR med att runt tio miljoner hundar lider av någon form av separationsångest. En del gnäller eller skäller. Andra tuggar sönder föremål eller inredning när de lämnas ensamma.
Ett bra sätt att vänja hundägare vid att inte vidta rätt åtgärder och att i värsta fall bidra till att göra hundar verkligt och i ännu värre fall allvarligt sjuka.
Det blir spännande att se vad som händer med de första hundar som snedtänder på preparatet och blir rabiat aggressiva exempelvis, eller som drabbas av verkliga och inte bara inbillade eller hopfantiserade neuroser. Men naturligtvis borde det vara förbjudet att droga hundar på det sättet. Det kan inte betraktas som annat än rent djurplågeri att ge dem liknande preparat.
Med tanke på att vår regering just beslutat att lägga ner Kilen, en av de få organisationer i landet som stöttat, hjälpt och kämpat för dem som blivit läkemedelsberoende, och ofta helt utan egen förskyllan, och dessutom lagt ner djurskyddsmyndigheten, torde något sådant förbud knappast kunna förväntas.
Kan inte låta bli att undra hur många av regeringens ledamöter som har stora ekonomiska intressen i Läkemedelsföretagen?
Länk:
DN, Prozak för ensam hund
15/04 15:31 at 15:31
Återigen ett exempel på mänskligt vansinne!
Fruktansvärt!
16/04 02:43 at 02:43
Eija:
Jo, och numer börjar jag förtvivla allvarligt. Det här är bara inte klokt.
Att somliga hundar kommer att snedtända är jag ganska övertygad om, precis som somliga männskor uppenbarligen gör det.
Kan berätta om min första tik. När hon skulle höftledsröntgas skulle hon förstås få en nerdrogningsspruta. Normalt blir hundarna bara slappa och orkeslösa av den där sprutan. Men Cleo blev varken lugn eller orkeslös. När sprutan började verka blev hon otroligt orolig och det var ren dödsångest som lyste ur hennes ögon. Hon raglade omkring och verkade panikslagen. Skulle absolut inte lägga sig ner och koppla av. När hon sedan röntgades, jag fick hålla i henne, kämpade hon emot som ett vilddjur och var urstark i benen.
Sedan tog det ett dygn innan hon blev normal igen. Hon vägrade absolut att lägga sig och koppla av, raglade vildsint omkring hela tiden och ramlade med jämna mellanrum, så jag fick lov att koppla henne så att hon inte skulle slå ihjäl sig i trapporna. Det var mitt livs värsta dygn. Det var fruktansvärt att se henne sådan.
Det här var en mycket stabil tik, inte rädd för något, men efter den här persen ville hon inte gå till veterinären. Försökte alltid resolut vända i dörren när vi kom dit (för de vanliga vaccinerna ex.)
Hennes son däremot, också en stabil herre, reagerade som han skulle, sjönk ihop och kopplade av totalt när det var hans tur att röntgas och när sprutan började ta. Jodå, sade personalen på dursjukhuset, somliga livliga hundar kan reagera som tiken gjorde. Alltså, hundar såväl som människor reagerar helt olika på nerdrogande preparat.