Det har varit socialdemokratisk kongress och den har varit anmärkningsvärd i flera viktiga avseenden. Dels genom att den socialdemokratiske ledaren redan före omröstningen om föräldraförsäkringen gick ut och talade om för svenska folket att han inte tänkte genomföra det beslut om föräldraförsäkringen som han tydligen trodde att kongressen var för, dels genom att han förklarade att regeringen inte är underställd det socialdemokratiska partiet.

Bådadera tyder på att statsministerns omdöme är allvarligt nedsatt eller av något skäl satt ur spel. Det är inte omdömesgillt att som partiledare skicka hem sina partikamrater från en partikongress med buskapet till fotfolket ute i landet, att dess ledare inte bryr oss om vad detta folk anser, eftersom det är just fotfolket inom partiet som ska agera vallokomotiv nästa år. Det finns ju en risk att entusiasmen rinner av många partikamrater om partiledaren talar om för dem att han varken anser sig bunden av deras åsikter, eller tänker bry sig om dem, att han anser sig ha sitt mandat från något annat håll och anser sig ansvarig inför helt andra instanser än partiet och väljarna. Det är också omdömeslöst att inte ens visa ledamöterna en sådan respekt att man går upp i talarstolen och arumenterar för den åsikt man har.

Perssons uppfattning att den socialdemokratiska regeringen inte är underställd partiets majoritet är anmärkningsvärd ur flera aspekter. Det är visserligen så, att rent konstitutionellt är regeringen tillsatt av riksdagen och för beslutandet beroende av denna, men där, får vi väl anta, är det just partikamraterna han är mest beroende av, dels för att bli tillsatt som regeringschef dels för regeringens fortsatta arbete. Det är riksdagen som fattar de viktiga besluten, inte regeringen. Så vad menar han (och de som ursäktar hans beteende med argumentet att en sittande regering rent juridiskt inte är underställd sitt eller sina partier), att de socialdemokrater som sitter i riksdagen inte är representativa för det socialdemokratiska partiet eller att det är han som bestämmer hur dessa ska rösta, inte partiet, inte väljarna, de som gett både honom och riksdagsmännen mandat att agera för eller mot vissa åtgärder?

Med den inställningen som Persson avslöjade är det helt klart att det inte behövs några partier! Med den inställningen har han i praktiken ansett sig stå över demokratin och dessutom veta mer om vad fotfolket anser än kongressledamöterna. Så omdömeslös att man avslöjar en sådan inställning har ingen av hans föregångar inom det socialdemokratiska partiet varit.