Om premiepensionsfonderna – dimridåer i Studio Ett
(OBS: Ett tillägg 11/8 nederst i inlägget)
Annika Sundén, docent i nationalekonomi och ställföreträdande generaldirektör för Pensionsmyndigheten, förklarar i en intervju i Studio Ett på tisdagseftermiddagen varför man ska ”lugnt sitta kvar i båten” med sina premiepensionsfonder. Citat: ”Det är ju ett långsiktigt sparande, uppgångar och nedgångar på börsen jämnar ut sig över tiden. Om vi tar finanskrisen 2008 som exempel, så återhämtade sig ju börsen på två år, och 2010 gick den upp med 34 och en halv procent.”
Detta påstående är gravt vilseledande. 34,5 % på ett år låter bra, men det räckte ändå inte för att börsen skulle återhämta sig. I alla fall inte till den nivå den hade 2007, före finanskrisen. Och hur har det gått med återhämtningen efter tidigare nedgångar? 2007 hade börsen inte hunnit återhämta sig till den nivå den hade före IT-kraschen 2000. Nu har det alltså gått elva år sedan börskraschen 2000 utan att placerare i aktiefonder fått se börsen ”återhämta sig”. Hur långsiktigt ska sparandet egentligen vara för att ned- och uppgångar ska jämna ut sig?
/Dan Gmark
Och här är ett diagram över Stockholmsbörsens utveckling från januari 2007 till augusti 2011:
Var och en kan själv gå in på Nasdaq/OMX och konstruera diagram för valfri tidsperiod. Följ bara denna länk.
Tillägg:10/8 kl 11.30
Vi har tidigare skrivit om pensionssystemet här på Motvallsbloggen. För den som verkligen vill försöka förstå hur ”det nya pensionssystemet” fungerar rekommenderar vi vår postning den 24 augusti 2010 (lång text):
- Vem har tagit våra pensioner?
Texter om premiepensionen (kortare):
- Avancerad aktiespekulation med pensionspengar
– Avancerad aktiespekulation. Information till de två miljoner som inte är medvetna om att de deltar
– Brev från pensionsmyndigheten – regeringen djävlas med oss
Tillägg 11/8 2011, kl 21.25
Jan Hagberg har kommit med en kommentar som är så bra att vi tycker att den bör lyftas fram. Därför kopierar vi in den här och hoppas att Jan inte har något emot det:
Jan Hagberg
Som alltid viktiga frågor som tas upp på den här bloggen. Intressant är också att cirkulärkommentatorerna anser det nödvändigt att här få ett ord med i laget. Ett påstående i den genren är att det nya svenska pensionssystemet skulle vara robust, ett uttalande i Bo Könberg-klassen. Det var han som påstod att det nya offentliga pensionssystemet, för vars konstruktion han är delansvarig, i stort skulle klara sig utan politisk inblandning fram till nästa istid. Detta har ju mer än vederlagts nästan direkt då systemet kom att politiskt manipuleras redan inför valet 2010, för att de verkliga nivåsänkningarna inte skulle få fullt genomslag förrän valet var överstökat. Så mycket för den robustheten.De kommunala avtalspensionernas konstruktion är en helt annan diskussion men det kan noteras att inlägg nr 2 indirekt antyder att fondering skulle vara ett bättre sätt att trygga pensioner. Det är generellt sett en grav missuppfattning, fysiskt omöjligt att ge ett innehåll. Den som går till årsredovisningen för inkomstpensionssystemet ska finna att pensionsåtagandet i redovisningstermer är större än den svenska nationalförmögenheten. Fullfondering i någon mening skulle mer än utesluta allt annat ägande i landet än det från pensionsfonder!
Det är inte så att pensionspengar tar slut. Det hela är en fråga om vilja till omfördelning, antingen via avgifter eller via avkastning.
Makroekonomiskt är pensioner inget som kan sparas. Pensioner är realekonomiskt konsumtion av varor och tjänster, här och nu. Alltså är det viktigt att det finns en produktion just när pensionen ska tas ut. Ändå diskuteras pensionen i stort sett endast som en finansiell institution.
Ekvationen för bruttonationalprodukten är:
BNP = Konsumtion + Investeringar + (export – import)Att skapa möjligheter för en god pension är alltså detsamma som ställa krav på en hög produktion, dvs i praktiken ekvivalent med krav om hög sysselsättning. Resten är en fördelningsfråga. Enda gången detta faktum erkänns politiskt, är när det talas om höjd pensionsålder – som följd av ökad livslängd.
Men västvärlden är nu i stället koncentrerad på nedskärningar och minskad sysselsättning, inte minst utifrån som det sägs krav från de finansiella marknaderna (och däribland pensionsfonder!). Detta leder till en motsägelse som förbigås med största möjliga tystnad!
Det gamla ATP-systemet var realekonomiskt mycket väl genomtänkt (precis som det federala ålderspensionssystemet Social Security i USA). Vad som hade räckt för att utveckla systemet var ett antal som det brukar kallas parameterförändringar, samt en helt annan strävan efter full sysselsättning! Nu fick vi i stället ett nyliberalt systemskifte efter den senaste modeflugan på det ekonomiska området – styrt av slagord som fondering, valfrihet och incitament.
Incitamentet skulle leda till att fler för att få en bättre pension skulle arbeta längre fram i åldrarna. Så var det tänkt. Men om ingen tar politiskt ansvar för en fungerande arbetsmarknad längre, används valfriheten till att ta ut pensionen så tidigt som möjligt i stället! Så gick det med den ekonomiska idealmodellen!
Den ökade fonderingen (i såväl offentliga pensioner som avtalspensioner) är bara pengar in i det internationella finansiella svarta hålet. Gamla AP-fonderna användes för infrastrukturella investeringar i landet (och det skulle behövas i dag också, i transportapparaten, i renoveringar av miljonprogrammet, i andra offentliga investeringar osv),
De nya AP-fonderna kastas i stället bort i den internationella spekulationsekonomin, precis som PPM-sparandet. Det som överhuvudtaget hänt är att fler fått chansen att skära emellan och sålunda har driftskostnaderna för det nya pensionssystemet fyrdubblats jämfört med det gamla ATP-systemet – med följd också att pensionerna försämras!
Det ökade pensionssparandet i landet sedan alla systemskiften genomförts i offentliga pensioner och i avtalspensioner är en av förklaringarna bakom det ihållande stora bytesbalansöverskottet, alltså rena merkantilismen. Att svenskarna skulle tillåtas leva som rentierer i det internationella varu- och tjänsteutbytet, är det väl bara dårar som tror på!
10/08 00:17 at 00:17
Vad händer när pensioneringar i stor omfattning börjar suga pengar från börsen? Hur påverkar det kurserna och de pensioner som kommer strax efter uttagen börjar?
10/08 01:05 at 01:05
Kerstin – börsens utveckling tror jag har mindre betydels för våra pensioner än utvecklingen av vår BNP. Det var det kraftiga BNP-raset för Sveriges del efter finanskrisen 2008 som gjorde att ”bromsen” slog till. Om det visar sig, vilket inte är särskilt osannolikt, att världsekonomin åter dyker och Sveriges BNP minskar, så kommer pensionerna att minska. Personligen är jag inte särskilt optimistisk om min framtida pension. Jag har 9 år kvar. Men jag är ganska säker på att pensionsåldern har höjts till 70 år när jag ska gå i pension.
Det är 30- och fr a 40-talisterna (köttberget) som har haft turen att födas vid rätt tidpunkt. Vi som är lite yngre får försöka klara oss ändå.
Sverige är ett av få länder som har ett ”robust” pensionssystem. Robust betyder att nivån på pensionsutbetalningarna vägs av mot BNP-utvecklingen.
Sen är det tydligen så, här är det nog andra som läser din blogg, att de flesta kommuner har väldiga pensionsskulder till sina anställda som inte riktigt är inräknade i kalkylen. De närmaste åren kommer väldigt många människor att gå i pension. Vi får se om pengarna räcker. Annars får vi, liksom andra länder, ta till det knep som kallas för ”kvantitiva lättnader”, dvs vi får sätta fart på sedelpressen.
10/08 01:16 at 01:16
Bosse:
Nu var det Dan som skrev det här inte jag. Så han får väl tycka till om din kommentar i morgon när han vaknar. Får väl tro att även Martin får svar då.
Sen blir jag lite besviken på dig Bosse, när du tycks falla in i det där vanliga gnället på 40-talisterna och köttberget. Det är en ren myt att alla som föddes under detta årtionde får så fantastisk pension. Det får många av oss inte alls. Jag har definitivt inte någon hög pension.
Däremot betalade de flesta av oss skatt och försörjde både de unga och de gamla, som alla generationer före oss har gjort, utan att gnälla om att de gamla var så dyra. Jag har aldrig hört en enda människa i min generation gnälla över att pensionärerna kostade för mycket. Och min mamma, som föddes 1920, fick en bra mycket bättre pension genom ATP än jag får. Då har jag under större delen av mitt liv betalat in till just ATP, som alltså hade gett mig en bättre pension.
10/08 05:39 at 05:39
Hur många år tog det för börserna att återhämta sig från börskraschen 1929? Jag har för mig jag såg en siffra nångonstans som sa att de återhämtat sig först långt in på 50-talet.
10/08 08:37 at 08:37
Kerstin,
en bra pension är högsta grad en rättighet, något man inte skall behöva oroa sig för. Det skall vara något utöver det absolut nödvändigaste också, för ett långt liv i arbete skall medge något utöver enbart överlevnad. Jag och brorsan har sagt åt morsan att hon skall bränna sina pengar. Den väsentliga egendomen köper vi i ett tidigt skede och när den dagen kommer så begär vi hennes dödsbo i konkurs. Så trots att jag gnäller på 40-talisternas livstil och attityder, så är det morsans val, jag och min bror kommer dock se till att vi är skyddade från baksmällan.
De som gnyr om att vi inte har råd är oftast de som faktiskt har råd. Produktivitetsökningen på arbetet har ökat dramatiskt under 40-talisternas levnad, att säga att vi inte har råd är helt enkelt inte sant. Familjerna har under 40-talisternas levnad fördubblat sitt arbete, då båda föräldrarna jobbade, utan att de för den sakens skull fick fördubblad levnadsstandard mot tiden då det bara var en i familjen som jobbade. Så under 40-talisternas levnad har produktiviteten på arbetet ökat dramatiskt, samtidigt som de dessutom ökat mängden arbete. Så det finns utrymme för pensioner och minskat arbete samtidigt. Enda som stoppar detta är att kapitalismen inte klarar av denna situationen, att varje minskning av totala produktiviteten alltid leder till enorm kris då de besuttna kämpar för att slippa få vara med att betala. Vilka det är som säger att vi omöjlig kan ha råd med 40-talisternas pensioner, det är inget mysterium, det är som vanligt de som faktiskt har råd.
10/08 10:00 at 10:00
Ni får i alla fall bättre pensioner än vi som är födda på 50-talet får. Ni får er pension beräknad på ”det bästa året”, vi på alla arbetade år. Vilket definitionsmässigt är sämre.
Men jag håller med dig om att klankandet på generationer är totalt missriktat. Privilegierade och oprivilegierade är spridda över åren, och det finns säkert också folk födda på 60-talet som har försett sig med fallskärmar.
10/08 10:39 at 10:39
Martin:
Kanske är även du offer för ett vanligt missförstånd när det gäller det svenska pensionssystemet. Vi har alltså inte det japanska systemet, där pensionsavgifterna sparas i jättelika fonder för att sedan tas ut allt eftersom människor går i pension. Vi har ett system där de pensionsavgifter som betalas in varje år används till de pensionsutbetalningar som görs samma år. De arbetande betalar alltså, via pensionsavgiften, till dem som är pensionärer.
Detta gäller för huvuddelen av det allmänna pensionssystemet. Den del som kallas premiepensionen bygger däremot på att pengar samlas på hög i fonder och tas ut när personerna går i pension. Men eftersom systemet är nytt så kommer det de närmaste 30 åren att sätta in mera pengar i fonderna än det tar ut.
10/08 10:59 at 10:59
Bosse:
Du har fel när det gäller orsakerna till att pensionerna sänkts 2010 och 2011. Den s.k. ”bromsen” i pensionssystemet är inte kopplad till BNP-utvecklingen. Om ”bromsen” ska sättas in och hur kraftigt den ska bromsa pensionsutvecklingen beror dels på hur mycket som betalas in i pensionsavgifter, dels på hur stora tillgångarna i ”bufferten” (vissa AP-fonder) är. När värdet på aktierna i bufferten sjönk 2008 så slog bromsen till med en kraft som ”ingen” hade räknat med. Den inte bara bromsade höjningen av pensionerna, den sänkte pensionerna. Rätt namn på denna mekanism idag borde vara ”backväxeln” eller ”backen”. Hur mekanismen fungerar mera i detalj skrev jag om för ett år sedan, i blogginlägget ”Vem har tagit våra pensioner”.
Ja, i propagandan för ”det nya pensionssystemet” kallas det ”robust”. Men för vem är det robust? I varje fall inte för pensionärerna. Som pensionär får man vara beredd att ta hur stora och långvariga pensionssänkningar som helst. Det kommer att ta minst ett decennium innan nivån på pensionerna kommer ikapp löneutvecklingen, efter de sänkningar som genomförts de senaste två åren.
10/08 11:55 at 11:55
Dan Gmark skriver:
Det kommer att ta minst ett decennium innan nivån på pensionerna kommer ikapp löneutvecklingen, efter de sänkningar som genomförts de senaste två åren.
Nu pajar ju börsen igen, så vi ser väl fram emot ännu fler sänkningar av pensionen under flera år framöver, och sedan gäller det att börsen klättrar upp till nivån för 2007, vad jag förstår, innan vi är tillbaka till vad vi fick i pension före förra kraschen, en 2008 – eller?
10/08 12:08 at 12:08
Dan,
Puh! Va skönt, kraschen kommer först när jag skall ta ut pension. Tur att jag räknat med det.
10/08 12:20 at 12:20
Jan Wiklund:
Om jag inte minns fel skulle vi enligt ATP-systemet få pensionen beräknad efter de 15 bästa åren. Vi var ganska många i vår generation som var ute och reste, studerade något ”onyttigt”, jobbade ideellt eller med låg lön ett par år och räknade med att vi inte skulle straffas för detta med sänkt pension. Jag gissar att många femtiotalister tänkte på samma sätt, eftersom ”det nya pensionssystemet” skapades först i slutet på 90-talet, och då under visst hemlighetsmakeri.
För fyrtiotalisterna gäller övergångsregler. För mig som född i mitten på fyrtiotalet innebär det att hälften av pensionen betalas ut enligt reglerna för det gamla ATP-systemet. Jag kan därför direkt på pensionsbeskedet avläsa hur mycket sämre det nya systemet är för pensionärerna.
10/08 12:49 at 12:49
Dan Gmark skriver:
Om jag inte minns fel skulle vi enligt ATP-systemet få pensionen beräknad efter de 15 bästa åren.
Och det betydde att även kvinnor som tagit ett stor ansvar för barnen, kanske varit hemmafruar några år medan dessa var små (och minns att när jag var ung mamma fanns det inte ens barnpassning till fler än dem som var ensamstående mammor så vi hade inte mycket att välja på), eller arbetat halvtid för att hinna/orka med både arbete och hem och barn, inte förfördelades lika illa som det nya pensionssystem som Göran Persson ställde till.
Så även om det under en övergångstid är en del som får hälften från ATP, så innebär det att många av oss kvinnor bland 40-talisterna, och de som är yngre, kommer att få väldigt låga pensioner i jämförelse med hur det var tidigare.
Dessa kvinnor bland 40-talister, har inte haft en chans att i efterhand arbeta in mer pension, eftersom beslutet om det nya pensionssystemet fattades när vi var så gamla att vi inte kunde kompensera oss genom att arbeta mer, möjligen då med privata pensionsförsäkringar. Vi bestals retroaktivt och kollektivt en del av våra inbetalade pengar. Staten rev alltså upp ett ”avtal” med oss. Men avtal med de allra rikaste kan man inte riva upp, som avtal om fantasifallskärmar ex.
Och som sagt, det nya pensionssystemet slår stenhårt mot kvinnor. Det talas det inte om. Istället sprids myten om hur mycket vi kostar och hur vi lever i sus och dus som pensionärer. Vi är ändå 50% av befolkningen, med en inte oväsentlig samhällsuppgift, den att föda fram nya medborgare, arbetande skattebetalare.För detta straffas vi idag när vi blir äldre.
Jag förstår inte att en enda kvinna sätter barn till världen idag. Vore jag ung skulle jag inte göra det.
10/08 12:59 at 12:59
Som 70-talist kan jag säga att man gjort massa onyttigt, men inte för att man ville utan för det fanns inget annat. Från föräldrar och storebror (60-talist) får man höra att ”det är bara att skaffa ett jobb”. Bortskämda kräk. (Inte riktat till folk här, utan till de i de priviligerade generationerna som tror att deras upplevelse av samhället är den enda som gäller.)
10/08 13:13 at 13:13
PS:
Men det ska väl också tilläggas att även många män drabbas hårt av det nya pensionssystemet, dels de som blivit sjuka och inte kunnat arbeta ända fram till pensionen, dels de som blivit arbetslösa någon gång i femtioårsåldern eller strax därefter, och inte lyckats få nya jobb. Detta drabbar förstås även kvinnor i samma situation. Det var många av oss som blev ofrivilligt arbetslösa efter kraschen 2000 exempelvis. Så snacket om hur 40-talisterna såg till att skaffa sig en så god pension gäller bara en liten del av oss, och företrädesvis män.
Ja, sen var det förstås inte vår generation som beslutade om ATP, utan den tidigare generationen. Jag var 13 år när ATP beslutades och hade inte mycket att säga till om då. Det hade inte andra 40-talister heller, i synnerhet som vi inte fick rösta förrän året efter vi fyllt 21. Jag tror jag röstade ett riksdagsval första gången när jag var 23 eller 24 år gammal.
Och Martin,
De är inte bortskämda kräk, de är bara offer för propaganda, som så många andra svenskar.
10/08 14:23 at 14:23
Kerstin, det är ett resultat av deras observation av världen. De har aldrig haft problem att få jobb om de velat ha det, så arbetslösa är lat, propagandan är effektiv för att den stämmer precis med deras upplevelse av samhället, perspektiv är viktigt. Men ja, bortskämda kräk är fel att kalla dem, för kalla dem bortskämda skulle betyda att jag inte tycker att den upplevelse de har haft av samhället skall vara en självklar rättighet för var och en. Det tycker jag alla skall få och mer därtill.
10/08 19:08 at 19:08
Martin:
Just som du skriver, propaganda fungerar bara på dem som inte vet hur verkligheten ser ut.
Att försöka inbilla den som sökt 500 jobb och inte fått något, att den som är arbetslös bara är lat och inte vill arbeta, går ju liksom inte. Så det är inte dem den här propagandan vänder sig till.
10/08 23:13 at 23:13
Kerstin,
Märkte en sak när jag för en tid sedan pendlade med bil under en tid, jag gick från dörr till garage och for till ett annat garage. I en bil fick jag sitta i 1-3 timmar per dag i en låda och bara tänka på mina problem, inget annat fanns, ingen annan fanns. Jag såg bara människor som var ivägen för mig. Jag började bli mer och mer isolerad från verkligheten där utanför bilrutan. Mitt perspektiv började förändras, att stjäla pengarna vägtullarna skulle dra in till kollektivtrafiken och satsa på biltrafiken började låta mer och mer vettigt för varje dag. Mer och mer komplicerade logiska krumbukter behövdes för att få det att passa in och bli acceptabelt. Perspektivförändringar kan smyga sig på en. Snart när den som sökte 500 jobb suttit bekvämt på sitt jobb under lång tid, då börjar han snart tänka ”Jag sökte minsann 500 jobb innan jag fick nått, ungdomar av idag, lata odrägliga slashasar som vill få allt serverat!”. Man skall vara vaksam på vilket perspektiv man har och hur det utvecklas.
10/08 23:22 at 23:22
Martin:
Jo det är sant, det där ”jag lyckades, fast jag fick anstränga mig” så då är det fel på dem som inte lyckas eller inte orkar. Också en fälla man lätt faller i.
11/08 08:53 at 08:53
Hej, kul att ni kommenterar diskussionen i P1:s Studio Ett om att premiepensionsfonder är ett långsiktigt sparande.
Med vår nya Fondvalsguide kan ni se dels er totala risk i ert pensionssparande och dels hur aktie-respektive räntefonder utvecklats under lång tid. Botanisera gärna där!
http://www.pensionsmyndigheten.se/fondvalsguiden.html
Vad vi rekommenderar pensionsspararna under börskrisen hittar ni här:
http://www.pensionsmyndigheten.se/4078.html
mvh,
Mattias, pressekr @Pensionsmynd
11/08 12:17 at 12:17
Dan Gmark:
Tack för en bra och tänkvärd bloggpost.
Vill minnas att det bara ”försvann” hundratals miljarder ur de gamla pensionsfonderna. De här ”pengarna” har ju endast funnits som siffror i datasystemen så när vi nu ser hur USA och EU, ja även Sverige, kan trycka nya sedlar för att rädda banker och företag borde vi väl kunna kräva att de trycker nya sedlar som kompenserar pensionerna innan det nuvarande systemet lägger in backväxeln.
En bailout till pensionärerna direkt blir automatiskt en bailout till samhället i övrigt för det säger sig självt att när en så stor grupp som pensionärerna får mindre med pengar och tappar köpkraften så kan inga producenter få önskad avyttring eller vinst för att kunna driva sin verksamhet vidare, de kursar och börsen inkl det nuvarande pensionssystemet sjunker mot avgrunden.
Det behövs en backväxelspärr.
Det är inte en ny börskrasch som kommer. Det är en ofrånkomlig fortsättning på den samma som startade 2008 men fördröjdes några år. Enda sättet för det kapitalistiska systemet att leva vidare är nu att skriva in allt större siffermängder i datasystemen, trycka upp mera sedlar och dela ut dessa för utlåning i bankerna och försätta konsumenterna i ännu större skulder.
Teoretiskt kan detta pågå så länge det finns siffror kvar i matematikens oändliga universum och tills det sista trädet malts ned till pappersmassa och förvandlats till sedlar men endast om löntagare och konsumenter får motsvarande inkomstökningar.
Aktiemarknaden är definitivt stendöd inför de närmaste tio åren.
Någon slags garantipension kommer troligen att finnas även i framtiden men utöver den kan man nog bara påverka sin ”guldkant” på tillvaron själv men då inte i fonder, aktier eller andra ”värdepapper” som endast är till för att berika alla mellanhänder typ förvaltare, rådgivare, banker och alla deras direktörer och bolag.
Om jag för femtio år sedan vetat vad jag vet i dag skulle jag som pensionsförsäkring köpt och sparat ett guldmynt för varje månad jag trodde mig få leva efter pensioneringen.
11/08 13:11 at 13:11
Erik H:
I framtiden är vi tillbaka till 1800-talets klassamhälle.
11/08 13:30 at 13:30
Mattias,
är risken bestämd på statistik? Alltså saker som redan hänt? Hur menar du att de förutser framtiden? Kunde bra prognoser skapas så skulle börshandel vara pissenkelt och riktigt tråkigt.
11/08 15:45 at 15:45
Kerstin:
Framtiden är här och från och med nu.
Under vår livstid, i Sverige, har vi fått uppleva den den bästa perioden i mänsklighetens historia. Vi har sluppit krig och farsoter, fattigdom och tyranni, fått se en ständig utveckling och fantastiska framsteg.
Varken tidigare eller i framtiden har människor kunnat eller kan få det bättre än vi för rovdriften på naturtillgångar och råvaror har nått vägs ände.
I slutet på sextiotalet, ungefär när Du-reformen mot alla odds införts, kändes det som om klassamhället var knäckt för evig tid och aldrig mer skulle kunna återuppstå men nu är det bara en tidsfråga när vi åter står med mössan i handen och underdånigt ber ortens storbonde om ett dagsverke i hans potatisåker eller hans skog för att kunna köpa hans mjölk, ved och gryn.
Du kommer att få rätt och då är det slut på såväl Du-reformen som pension så nu det gäller nu att, lite ovant, ta fram ett egoistiskt perspektiv och tacksamt gotta sig åt tanken på tiden som varit.
11/08 16:45 at 16:45
Som alltid viktiga frågor som tas upp på den här bloggen.
Intressant är också att cirkulärkommentatorerna anser det nödvändigt att här få ett ord med i laget. Ett påstående i den genren är att det nya svenska pensionssystemet skulle vara robust, ett uttalande i Bo Könberg-klassen. Det var han som påstod att det nya offentliga pensionssystemet, för vars konstruktion han är delansvarig, i stort skulle klara sig utan politisk inblandning fram till nästa istid. Detta har ju mer än vederlagts nästan direkt då systemet kom att politiskt manipuleras redan inför valet 2010, för att de verkliga nivåsänkningarna inte skulle få fullt genomslag förrän valet var överstökat. Så mycket för den robustheten.
De kommunala avtalspensionernas konstruktion är en helt annan diskussion men det kan noteras att inlägg nr 2 indirekt antyder att fondering skulle vara ett bättre sätt att trygga pensioner. Det är generellt sett en grav missuppfattning, fysiskt omöjligt att ge ett innehåll. Den som går till årsredovisningen för inkomstpensionssystemet ska finna att pensionsåtagandet i redovisningstermer är större än den svenska nationalförmögenheten. Fullfondering i någon mening skulle mer än utesluta allt annat ägande i landet än det från pensionsfonder!
Det är inte så att pensionspengar tar slut. Det hela är en fråga om vilja till omfördelning, antingen via avgifter eller via avkastning.
Makroekonomiskt är pensioner inget som kan sparas. Pensioner är realekonomiskt konsumtion av varor och tjänster, här och nu. Alltså är det viktigt att det finns en produktion just när pensionen ska tas ut. Ändå diskuteras pensionen i stort sett endast som en finansiell institution.
Ekvationen för bruttonationalprodukten är:
BNP = Konsumtion + Investeringar + (export – import)
Att skapa möjligheter för en god pension är alltså detsamma som ställa krav på en hög produktion, dvs i praktiken ekvivalent med krav om hög sysselsättning. Resten är en fördelningsfråga. Enda gången detta faktum erkänns politiskt, är när det talas om höjd pensionsålder – som följd av ökad livslängd.
Men västvärlden är nu i stället koncentrerad på nedskärningar och minskad sysselsättning, inte minst utifrån som det sägs krav från de finansiella marknaderna (och däribland pensionsfonder!). Detta leder till en motsägelse som förbigås med största möjliga tystnad!
Det gamla ATP-systemet var realekonomiskt mycket väl genomtänkt (precis som det federala ålderspensionssystemet Social Security i USA). Vad som hade räckt för att utveckla systemet var ett antal som det brukar kallas parameterförändringar, samt en helt annan strävan efter full sysselsättning! Nu fick vi i stället ett nyliberalt systemskifte efter den senaste modeflugan på det ekonomiska området – styrt av slagord som fondering, valfrihet och incitament.
Incitamentet skulle leda till att fler för att få en bättre pension skulle arbeta längre fram i åldrarna. Så var det tänkt. Men om ingen tar politiskt ansvar för en fungerande arbetsmarknad längre, används valfriheten till att ta ut pensionen så tidigt som möjligt i stället! Så gick det med den ekonomiska idealmodellen!
Den ökade fonderingen (i såväl offentliga pensioner som avtalspensioner) är bara pengar in i det internationella finansiella svarta hålet. Gamla AP-fonderna användes för infrastrukturella investeringar i landet (och det skulle behövas i dag också, i transportapparaten, i renoveringar av miljonprogrammet, i andra offentliga investeringar osv),
De nya AP-fonderna kastas i stället bort i den internationella spekulationsekonomin, precis som PPM-sparandet. Det som överhuvudtaget hänt är att fler fått chansen att skära emellan och sålunda har driftskostnaderna för det nya pensionssystemet fyrdubblats jämfört med det gamla ATP-systemet – med följd också att pensionerna försämras!
Det ökade pensionssparandet i landet sedan alla systemskiften genomförts i offentliga pensioner och i avtalspensioner är en av förklaringarna bakom det ihållande stora bytesbalansöverskottet, alltså rena merkantilismen. Att svenskarna skulle tillåtas leva som rentierer i det internationella varu- och tjänsteutbytet, är det väl bara dårar som tror på!
11/08 17:43 at 17:43
Ringde Pensionsmyndigheten igår och frågade vad jag kunde göra om jag inte ville spekulera med mina pensionspengar. Det enda alternativet var att kontakta politiker och genom lagändring försöka ändra på systemet.
Meddelade myndigheten att jag känner mig frustrerad över att delta i detta Jippo och frågade om de kunde erbjuda mig någonting som var reellt, som guld eller silver men det fanns tyvärr inget sådant alternativ.
Ursäkta men jag känner mig tvingad in i ett system som jag ogillar. Varför får jag inte spara mina pensionspengar så som jag själv vill? Jag förstår att många i vårat samhälle klarar inte av att ta vara på sina pensionspengar, men varför finns det då inget alternativ åt dem som känner att de gör det?
Enligt personen som jobbade på myndigheten så har de fått in liknande samtal många gånger så det verkar vara fler som känner så här.
11/08 21:34 at 21:34
Marcin:
Om man inte vill spekulera på börsen med premiepensionspengarna så finns det ett alternativ som kallas obligationsfonder, räntefonder eller ibland penningmarknadsfonder. Dessa investerar i t.ex. statsobligationer och bostadsobligationer. Det finns 122 fonder av denna typ i listan på premiepensionsfonder, och det borde man ha kunnat upplysa om på Pensionsmyndigheten.
12/08 10:05 at 10:05
Dan:
Nej de sade ingenting om det, men jag har på eget bevåg växlat ner hävstången på min premiepension till blandade räntefonder. Jag kanske är ute och cyklar nu men kanske finns det en policy om i vilken fåra man vill ha de flesta spararna.
12/08 12:17 at 12:17
Marcin:
När jag läser den information som Pensionsmyndigheten har på nätet verkar det för mig som att de ensidigt propagerar för att placera i aktier. Men jag har inte kunnat hitta något i myndighetens instruktion eller regleringsbrev om att den ska propagera för aktier. Så det kan naturligtvis vara vanlig naiv övertro på tesen ”aktier är alltid bäst”. Och de ansvariga för hemsidan, och Annika Sundén, tycker då att de ”hjälper” den okunniga allmänheten genom att framhäva fördelarna med aktier.
13/08 23:30 at 23:30
Kerstin – jag beklagar om du kände dig träffad av min beteckning på en viss generation
Det var egentligen inget elakt menat utan bara ett faktiskt konstaterande att just den generationen har fått vara med om en fantastisk samhällsutveckling som jag tror ingen annan generation kommer att få uppleva. Som 50-talist ska jag heller inte klaga. Jag har fått vara med om del roligt också. Vad gäller pensionssystemet så finns det naturligtvis inget som kan garanteras. Som jag nämnde inledningsvis är jag övertygad om att pensionsåldern kommer att höjas till 70. Vi lever ju så förbaskat länge nu för tiden! Och nivån på pensionen kommer att vara lägre än idag.
Därför lägger jag inga pengar i privata pensionsförsäkringar, eftersom jag inte litar på statsmakten. I övrigt deltar jag naturligtvis i tvångssparandet i PPM-svängen, precis som alla andra.
Om jag lever tio år till, vilket jag bedömer som sannolikt, så ska det bli intressant att se var vi befinner oss då.
Till sist något om det robusta pensionssystemet. Jag har själv frågat dåvarande socialminister Lars Engkvist om den saken. Han sa att systemet är självreglerande, däri ligger robustheten.
14/08 00:01 at 00:01
Bosse:
Jag är varken snarstucken eller långsint men jag blir faktiskt rätt upprörd, mest å många andras vägnar, när man ständigt talar om ”dessa 40-talister som får en så fantastisk pension”och som haft det så ofantligt bra hela livet. Det där är en myt som borgerlig propaganda lyckats väldigt bra att slå in i dem som är lite yngre än vi.
Jag tror att de flesta av oss får avsevärt mycket mindre i pension än de hade räknat med och betalat in för att få enligt ”avtalet ATP”, och jag vet att väldigt många faktiskt lever bra nära eller på svältgränsen som pensionärer, framför allt kvinnor. Sedan finns det ju de där som verkligen roffat åt sig, men det är en liten grupp och där är minsann inte 50-talister så dåliga heller. Det var våra föräldrar som fick en bra pension med ATP, inte vi som bara får en liten del från ATP. Min mamma hade en bättre pension än jag, flera tusen mer/månad.
Dessutom var vi 40-talister små barn under och direkt efter kriget och många av oss hade det inte för fett som barn heller. Det var faktiskt först en bra bit in på 50-talet som vanligt folk började få det bättre.
Och tiderna var väldigt annorlunda då, vilket många inte ens vet om. Välfärden var fortfarande inte så utbyggd som den blev på 70-talet. Som tonåring, när jag började arbeta, svalt jag halva månaden exempelvis, eftersom jag hade en lön som bara var en fickpeng och det fortfarande beräknades att flickor skulle leva på föräldrarna tills de gifte sig. Det kunde inte jag, och många andra, göra.
Visst fick många av oss det ganska bra så småningom men 50-talister har faktiskt haft det bättre hela sina liv – hittills. Sen blir det kanske inte så fett för er heller när ni går i pension och visst kommer man att höja pensionsåldern till 70. Det är ju ”lysande” med tanke på hur gott om jobb det är och att den faktiska pensionsåldern ligger ganska mycket lägre, statistiskt sett. Det är faktiskt så att även om man lever längre idag så börjar kroppen säga ifrån när man närmar sig de 70. Livet blir bara alltmer orättvist ju äldre man blir. Somliga mår prima tills de är 80, andra är faktiskt rent utslitna redan omkring de 60 och orkar inte mer. Och det kan gå fort utför mellan 55 och 65, tro mig, jag vet.
Slutligen: Den Engkvistska definitionen av ”robusthet” var ju kreativ. Som vanligt rent Orwellskt newspeak.
14/08 11:32 at 11:32
Kerstin – efter detta lilla meningsutbyte tycks vi vara i princip överens. Både du och jag bör minnas att vi fått uppleva en fantastisk välfärdsresa under efterkrigstiden. Och du kan nog har rätt i att det är vi 50-talister som utgör det verkliga köttberget
14/08 12:29 at 12:29
Bosse:
Trevligt, inga onda känslor alls från min sida – men det finns ingen människogrupp som kan kallas ”köttberget”, varken 40- eller 50-talister.
30/09 21:05 at 21:05
[…] har tappat 20 miljarder (2) Sveriges Radio: Förluster och höga risker i Sjunde AP-fonden (3) Om premiepensionsfonderna – dimridåer i Studio Ett, Motvallsbloggen 9/8 2011 (4) Proposition till riksdagen om ändringar i […]