Våra tornsvalor kom tillbaka igen för ett par veckor sedan. Plötsligt en kväll när jag gick där och påtade i rabatterna hörde jag dem. De kom dykande ner från ingenstans och skriade precis över mitt huvud och som vanligt fyllde deras skriande mig med en känsla av glädje. Det känns i alla fall som om de hälsar, talar om att nu är vi tillbaka, här har du oss igen nu kommer vi med den riktiga högsommaren.

Idag har vi varit borta hela dagen och kom inte hem förrän omkring klockan 9 på kvällen. Jag gick min lilla runda i trädgården för att se vad som hänt med blommorna i rabatterna sedan i morse, vad som slagit ut. Då kommer de, alla fyra, dyker ner och svischar förbi bara någon meter ovanför mitt huvud samtidigt som de skriar. Samma sak med sambon när han tog sig en tur runt trädgården strax före mig.

En sak är klar här. Deras skriande handlade inte om att signalera till någon eller några inne i holkarna, för de var ute alla fyra och flög (jag såg dem senare flyga in alla fyra). Det handlade inte heller om att kontrollera om bona var lediga, för de har redan flyttat in och därmed lagt beslag på holkarna och det handlade inte om främmande tornsvalor som kollade om bona var upptagna. Så vad gör de egentligen? Försöker de skrämma bort mig från närheten till boet, uppfattar mig som konkurrent om holkarna, eller skriar de faktiskt på grund av något slags igenkännande?

Nå, vad de än själva ”anser att de gör” med det här betéendet så föredrar jag att inbilla mig att de faktiskt hälsade oss välkomna hem igen och jag uppskattar dem alldeles oavsett varför de beter sig så här.

Dessutom har jag snickrat ihop och satt upp ytterligare en holk men den blir nog inte bebodd i sommar, kanske nästa sommar i bästa fall.