Har surfat runt lite på bloggar som skrivit om förslaget att införa rena marknadshyror och finner att liberala och konservativa bloggare är helt övertygade om att hyresreglering alltid leder till bostadsbrist – därför har vi bostadsbrist (fast troligen mest i de överhettade storstadsområdena).

Detta är struntprat. I början av 90-talet, under den förra borgerliga regeringens tid, och då den katastrofala ekonomiska politiken hade lett till en enorm utslagning av företag och en arbetslöshet som inte skådats i landet sedan 1930-talet, då rådde minsann inte bostadsbrist, trots hyresreglering. Tvärtom. Det var överskott på bostäder i många kommuner för folk som behövde bostäder hade inte råd att hyra sådana. Följaktligen rev somliga kommuner bra och moderna bostadshus. Det blev billigare att riva än att hyra ut under driftskostnaderna, alltmedan en massa människor, framför allt unga sådana, som ville flytta hemifrån, satt kvar hemma hos mamma långt upp i åldrarna (s.k. mambos, som blev ett problem då) för att de inte hade råd till eget boende.

Brist på efterfrågan är, som bekant, inte detsamma som brist på behov. Men visst, om färre har råd att bo, då blir det förstås fler lägenheter över till dem som har pengar, som därigenom upplever att det inte föreligger bostadsbrist. Ett genialt sätt att trolla bort verkligheten, att få den att se snyggare ut än den är och att fungera smidigare – för de rika och välbärgade. De andra, de som har behoven men inte pengarna, ja dem kan man ju högaktningsfullt strunta i. Deras småsummor kan man istället överlåta åt en annan marknad, åt husvagnsparkägare eller hyresockrare att ta hand om, de där som hyr ut en säng i ett rum med många boende, för alldeles för höga summor med hänsyn taget till vad hyresgästen får.

Tillägg 5/7 2007 kl. 14.00:
Naturligtvis kom en del, som kommenterat detta inlägg, att hävda att fri prissättning alltid är bättre än att ha regleringar och många tycks tro att med ett sådant system får vi den bästa av alla världar. På detta kom sedan Björn på Klixblogg med ett mycket viktigt påpekande som jag vill återge här och direkt under mitt inlägg:

Björn säger:
05/07 11:41 at 11:41 e
Det bortses från en hel del faktiska omständigheter när hyresregleringen diskuteras. Det är ju inte så att om man fick ta ut skyhöga hyror i Stockholms innerstad så kunde man sänka i Hällefors. Teorin bygger på att det skulle vara en och samma fastighetsägare i hela landet. Oavsett hyrorna där efterfrågan är stor så måste fastighetsägarna i avfolkningorter få kostnadstäckning för sin förvaltning. Det är väl ingen som tror att de bolag som skulle gör storkovan i Stockholm skulle skicka över pengar för att täcka förluster i något annat bolag?
Man bortser också att husen faktiskt står där de står. Det fungerar inte som med bilar att om det är efterfrågan och brist i Skövde men överskott i Flen, så lastar man på bilar i Flen och säljer i Skövde och får balans. Dessutom bortser man ifrån att bostäder är en mycket långsiktig investering med lång avskrivningstid, vilket ger en stor försiktighet och därmed tröghet i systemet. Man tycker helt enkelt att det känns tryggare med en viss brist på marknaden eftersom man då garanteras att få sitt bestånd uthyrt och även håller en press på prisnivån.

Till detta kan bara sägas att hyreshusägare inte ens, över någon lägre tid, skulle skicka över vinster på hus i en del av Stockholm till förluster på hus i en annan del av samma stad inom sitt eget bolag.