Det allvarligaste med privatisering av skattefinansierade verksamheter
Det allvarligaste med privatisering av skattefinansierade verksamheter är inte att det är privata företag som sysslar med dem, utan att rättssäkerheten undermineras. Vi ska inte behöva betala till företag som inte tillåter sina anställda att tala med massmedia, som kräver lojalitet mot företaget framför lojalitet mot de människor de arbetar med.
Dags för politikerna att börja stifta offentlighets- och insynslagar som omfattar all skattefinansierad verksamhet, lagar som ger samma offentlighet- och insynsgarantier i skattefinansierade privata företag som arbetar med människor, som vi har vad gäller statlig och kommunal verksamhet inom dessa områden. Allt annat blir idag liktydligt med att börja nedmonteringen av centrala delar av vår svenska demokrati.
15/07 17:54 at 17:54
Du har naturligtvis rätt – det här är en mycket allvarlig aspekt av privatiseringarna.
Ett annat problem de som är emot privatiseringar, vare sig dessa nu genomförs av staten eller av kommuner, kommer att ställas inför, när de väl har återvunnit makten och alltså skulle kunna återgå till den tidigare ordningen, är att återställare på de här områdena är mycket kostsamma; pengarna man har fått in på försäljningarna har förbrukats och det kostar skjortan att bygga upp ny samhällsdriven verksamhet. När det gäller sålda statliga företag, är de heller inte möjliga att köpa tillbaka. Om nu till exempel Vin & Sprit hamnar i utländsk ägo, varför skulle då de kapitalister som har kapat åt sig Absolut vodka snällt återbörda företaget till svenska staten, även om denna vore beredd att betalar?
15/07 18:32 at 18:32
Enn Kock:
Jo, och därför finns det ingen återgång efter den här regeringen och därför kommer socialdemokraterna inte att att kunna föra traditionell socialdemokratisk politik om de kommer tillbaka efter nästa val, vilket jag är långtifrån säker på. Att bygga upp, om de mot förmodan skulle vilja göra det, eller försöka sig på den saken, tar 50 år skulle jag gissa.
Det var därför det här valet var det verkliga ödesvalet, inte något man alltid kunde gå tillbaka till den gamla ordningen efter om man inte gillade allianses regerande, som många tycks ha resonerat. Det var inte en försöksperiod man gav borgarna, det var makten att riva hela Sverige.
17/07 20:47 at 20:47
Det finns många argument mot utförsäljningar. Inom kommunal förvaltning upplever jag att ett av de största argumenten ofta är just att, som du skriver Kerstin, tysta personalen och hindra insyn. Denna antidemokratisering kommer i förlängningen att leda till att utvecklingen stannar av och att personalresursernas kompetens och erfarenhet inte tas tillvara.
18/07 00:52 at 00:52
Tomas Jonsson:
Precis. För att inte tala om att det i somliga fall kommer att leda till allvarlig vanvård av människor, gamla och dementa exempelvis, och får vi sedan den lag som också föreslås, om tvångsmedicinering av dementa – då kan anhöriga inte förhinda det jag lyckades förhindra vad gällde min mamma, att man drogade ner henne till en ännu värre förvirring och till yrsel så allvarlig att hon inte kunde gå (dvs man gjorde just det, och när jag insåg den saken tvingade personalen att sätta ut medicinerna varvid mamma kunde gå själv igen, och dessutom blev avsevärt mycket mindre förvirrad).
Vanvård för pengar var inte ovanligt förr när många vårdinstitutioner var privata. De förekommer förstås också på kommunala inrättningar, men där kan personalen berätta, och anpnymt och i skydd av lagen som förbjuder chefer att efterforska uppgiftslämnare. Det var ingen slump att man lagstiftade om detta. Men just denna lagstiftning sätter man ur spel idag, när man lägger ut sådana här upgifter på privata anordnare som inte lyder under de här lagarna.
Det är rent obegripligt att massmedia inte skriver om saken och inte protesterar ordentligt.
18/07 16:09 at 16:09
Jag minns fortfarande hur kommunalarbetare demonstrerade pa flera hall i Sverige for 15 ar sedan, med huvor over huvudena for att inte riskera uppsagning eftersom de protesterade mot sin egen arbetsgivare. Ordfront gav ut en bok om det.
Din romantisering av offentliga arbetsgivare vet inga granser. Jag vet att du inte gillar statistik, men om du bemodade dig med att undersoka saken skulle du se att kommunala arbetsgivare anvander storre andel timanstallda an privata arbetsgivare. Det ar sakert jattebra for deras trygghet… Dessutom ar det mycket vanligt att fortroendevalda i kommunalfacket ocksa satter sig i kommunfullmaktige och beslutar om besparingar som gor livet surt for deras egna medlemmar. Annu battre for yttrandefrihet och trygghet pa arbetsplatsen…
Vanvard inom privat sjukvar i Sverige har ingenting med organisationsformen att gora. Det ar ett direkt resultat av att kommunen eller landstinget betalar uselt for tjansten. Entreprenader inom varden laggs ut pa samma satt som man for hundra ar sedan auktionerade bort foraldralosa barn i Sverige: den som erbjuder sig att ta hand om dem till lagsta kostnad far jobbet. Dvs man valjer medvetet den samsta privata entreprenoren.
Det var en artikel for 3-4 ar sedan i Aftonbladet av ett vardbitrade som flyttat till Danmark. Hon jamforde aldrevarden i Goteborg och i Kopenhamn. Det var en ohygglig lasning. Svensk kommunal aldrevard framstod som ett koncentrationslager i jamforelse med dansk kommunal aldrevard.
MAO: det ar inte agandeformen som ar relevant, utan hur man betalar och budgeterar.
Annars skulle Nordkorea ha varldens basta sjukvard.
18/07 21:38 at 21:38
S R Larson:
Var du inte FD, sade du? Jag förutsätter förstås en viss insikt i svensk lagstiftning här och det var kanske ett misstag.
Jag talar alltså om lagar som
1) ger varje anställd inom kommunala och statliga verksamheter rätt att tala med massmedia, berätta om missförhållanden – anonymt dessutom om de vill det.
2: förbjuder deras chefer att efterfråga källan till uppgifter som kommer ut om uppgiftslämnaren vill vara anonym och
3: att det inte är tilllåtet att sparka en statligt eller kommunalt anställd som går till massmedia och berättar om eventuella brister i verksamheten.
Jag har aldrig sagt att övergrepp eller dålig vård inte förekommer i statlig och kommunal verksamhet, men jag säger att eftersom dessa lagar inte gäller privata företag så innebär det att de anställda blir räddare och i ännu lägre grad är beredda att berätta om misstag eller dåligheter i verksamheten. Chanserna att sådant kommer fram vad gäller kommunal och statlig verksamhet är alltså större.
Vad gäller de som demonstrerade, och deras påsar, så ville de uppenbarligen vara anonyma, och det hade de inte varit utan sådana påsar. Hade någon av dem däremot klagat på något i verksamheten till en journalist, hade han/hon kunnat förbli anonym om han/hon velat vara det. Dessutom har det redan kommit fram att vissa av de privata företagen som nu får ta över vårdområden, uttryckligen förbjuder sina anställda att tala med massmedia.
19/07 01:34 at 01:34
Om det rackte med att stifta lagar, Kerstin…
Det ar fortfarande frivilligt att ta en anstallning i Sverige. Om du inte gillar arbetsvillkoren och lojalitetskontrakt, jamen da slutar du. Privata arbetsgivare har ingen som helst skyldighet att tillhandahalla yttrandefrihet at sina anstallda. Det ar den offentliga maktens sak att garantera alla manniskor yttrandefrihet. Saledes kan du ga ner till narmsta gatukorsning och skrika ut ditt hat mot din arbetsgivare hela dagen lang om du vill. Det har du ratt att gora enligt den svenska forfattningen. Om din arbetsgivare inte gillar vad du gor, sa sager han upp dig. Det kan han gora darfor att det (an sa lange) rader kontraktsfrihet i Sverige. Det ar upp till dig som vuxen individ att fatta avgorande beslut i ditt liv.
19/07 01:37 at 01:37
Apropa vuxna individer: om du inte har last Roland Huntfords ”The New Totalitarians”, sa gor det. Jag brukar rekommendera den till folk som undrar hur det egentligen ar i Sverige. Nar man har last den far man lite mer insikt i varfor svenskar ofta framstar som ”vingklippta” individer.
19/07 02:10 at 02:10
S R Larson:
Jaha, när lämnade du Sverige, 1980?
Och vad gör de dementa som blir misshandlade av personal som inte får tala om hur det går till eller som slutar när de inte står ut med att se eländet?
Och varför ska skattebetalarna inte ha insyn i sådan verksamhet som de betalar via skatten? Det gör vi nämligen i Sverige med den här typen av vård.
Ursäkta frågan, men är du inte nykter när du kommenterar?
19/07 04:37 at 04:37
”Ursäkta frågan, men är du inte nykter när du kommenterar?”
Obegripligt personangrepp. Jag kan forsta A-Roth’s reaktion. Fran och med nu far du ha din blog ifred. Vill du inte ha ett sakligt samtal, sa far det vara.
19/07 13:28 at 13:28
S R Larson:
Men snälla människa, det du skriver i dina kommentarer ovan innebär att du anser att privata vårdföretag har rätt att behandla både anställda och vårdtagare som det behagar dem, och det ska de anställda inte lägga sig i och ingen annan heller. Det är ju en inställning som man bara inte kan tro att en normalt tänkande, demokratiskt sinnad och helnykter människa skulle kunna uttrycka. Därför började jag undra – på fullt allvar. Eftersom jag inte har dig framför mig fick jag fråga på den blogg där du uttrycker dina åsikter, nämligen här.
Men jag får väl lov att utgå från att du menar vad du skriver då.
19/07 19:19 at 19:19
Kerstin
Detta är inte något område som jag är expert på, men vad jag förstår så skall det inte behövas några ytterligare lagar.
Socialstyrelsen har reglerat detta ganska bra redan http://www.sos.se/sosfs/2000_5/2000_5.htm
Om jag förstår det rätt så är det Landstingen som oftast sköter upphandlingen av enskilda vårdfirmor och det är ju tillåtet att avtala med dessa företag om vad som skall gälla ytterligare om så behövs. Eller hur?
19/07 20:28 at 20:28
Larry:
Nog förefaller det mig som om det här är ett avsevärt svagare skydd för en anmälare än de regler som gäller för kommunalt och statliga anställda. Så svagt att det sannolikt inte fungerar i många fall.
Sedan kan man inte lita på upphandlare, som väl framgått de senaste dagarna (alltså IP-telefonin som installerades till sjukvården någonstans i Skåne, och som inte fungerar), att de förstår vad de upphandlar och dessutom förstår vilka krav de ska ställa vid upphandlingen. Jag såg vad länsarbetsnämnden ställde för krav när de upphandlade sfi ex. Noga räknat inga alls. När vi frågade hur de kontrollerade den pedagogiska kvaliteten på de företag de hyrde in (som vi visste i vissa fall var undermålig) så fick vi till svar att ”det kunde ju inte upphandlarna utvärdera, de var ju inte pedagoger, utan man fick förstås lita på att de företag man hyrde för uppgiften organiserade en bra undervisning”. Det kan man inte göra dessvärre.
19/07 21:18 at 21:18
Dumhet och okunskap kan man inte lagstifta bort.
Att kunna ställa rätt krav vi en upphandling är inte för mycket begärt.
Kompetensen att göra upphandlingar är tyvärr bristfällig inom den offentliga sektorn, dom som är duktiga flyttar ofta av någon anledning till det privata näringslivet.
Jag känner inte till något om upphandlingen av IP-telefoni i Skåne, men har en uppfattning om tekniken brister.
19/07 23:19 at 23:19
Larry:
Lyssnar du aldrig på nyheter på radion? Jag förutsätter att de som läser min blogg, som handlar om samhällsfrågor, följer med i samhällsdebatten i massmedia och de senaste två dagarna har i stort sett vartenda ekoprogram tagit upp problemet med IP-telefonin i Skåneregionen, som ställer till problem för vården. Läs och lyssna här, här, här och här exempelvis!
20/07 00:19 at 00:19
Kerstin
Medger att jag sällan lyssnar på svenska radionyheter, du ser säkert på min IPadress varför.
24 timmar räcker inte till att engagera sig i allt, men jag gillar att läsa några svenska bloggar för att få fler vinklingar och synpunkter på en del frågor.
Jag vet lite om teknologin runt IP telefoni. Den tillsammans med info från dina linkar gör att jag TROR leverantören har lovat lite för mycket ochupphandlarna har varit godtrogna.
IP telefoni på ett gammalt LAN kombinerad med annan trafik är inga lätta saker.
Det vore spännande om du kunde skriva hur leverantören lyckas lösa problemet tillsammans med kunden.
20/07 00:49 at 00:49
Larry:
Nu skriver jag ju för det mesta om svensk inrikespolitik, så jag förutsätter som sagt, att de som kommenterar här känner till denna.
Jag vet däremot ingenting om IP-telefoni, men jag vet en del om hur statlig och kommunal upphandling av tjänster går till, och den är ofta bedrövligt okunnigt skött.
Jag vet också en hel del om privata företag och att sådana ofta inte är ett dugg mer välfungerande, rationella eller effektiva än statliga och kommunala sådana och när stat och kommun tror att privata företag har samma målsättning som de själva,eller stat och kommun har, det bästa för medborgarna, skattebetalarna, då bedrar man sig högeligen. Privata företag har för det mesta endast sin egen profit för ögonen. Kan de tjäna en massa på att inte sköta verksamheten väl, så gör många företag precis det.
Jag vet också en del om ett svensk/internationellt telefonföretag som inte är smickrande för detta företag :lol:.
20/07 01:02 at 01:02
Mycket bra poängterande Kerstin, den bortagna insynen är ett svårt demokratiskt problem.
20/07 02:37 at 02:37
19:
Chris:
Visst är det, och mycket konstigt att så få reagerar mot detta.
Och vet du att nu föreligger dessutom ett förslag om att man ska få tvångsmedicinera dementa, vilket innebär att anhöriga kommer att få mycket svårt att rädda sina gamla från nedrdrogningar som gör dem ännu mer förvirrade och som bl.a. sätter dem i rullstol alldeles för tidigt. Jag har sett eländet, när min mamma drabbades av Alzheimers och drogades ner. Det var förfärligt.
20/07 10:39 at 10:39
Minns ni Sarah Wägnert och Lex Sarah. Det är bra att få en påminnelse om detta i den borgerliga privatiseringsivern:
Kommunal stödde personalen på Polhemsgården i Solna, men rådde ändå Sarah att säga upp sig, eftersom hon annars skulle kunna anklagas för illojalitet mot arbetsgivaren, ett privat företag.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=557551
20/07 12:48 at 12:48
Apropå aktuella lagförslag om tvång inom demensvården, vilket mycket väl kan drabba alla möjliga grupper inom äldrevården om en sådan lag kommer till stånd på nyåret. Detta lagförslag visar att man utestänger både patienter och anhöriga från inflytande. Vad mer privatisering innebär, törs man inte tänka på!
Demensförbundet m fl säger nej till lagförslaget (SOU 2006:110)
http://www.demensforbundet.se/pdf/förslag%20skydds%20och%20tvång%2007.pdf
20/07 16:55 at 16:55
Jag har lite svårt ibland att följa din logik, Kerstin
Ditt intressant inlägg började med ett lagförslag som jag kommenterade att som jag ser det, behövs det inte eftersom det är mer frågan om upphandlarnas kompetens och kravställan. Din kritik på upphandlingar tyder på att du delar min uppfattning.
Upphandlingar är lite av min hemmaplan och kort sagt måste beställaren ha hög kompetens för att veta att köpet görs av rätt leverantör, samt så måste man hela tiden se till att prestationen blir enligt vad man kommit överrens om och betalar för. Kompetenshöjning på upphandlare skulle säkerligen ge mer valuta för pengarna än en lag.
Det är ointressant ur det perspektivet om leverantören är statlig, kommunal, cooperativ eller privat. Att det finns bra, mindre bra och dåliga organisationer i alla dessa varianter är ingen hemlighet och jag har inte påstått att den ena eller den andra är bättre. Finns inget som generellt säger att en kommunal verksamhet är bättre än en privat eller vice versa.
Tycker den skrämmande berättelsen om din mor är ett bra exempel, men inte är all offentlig vård för gamla dålig för det. I Europa är väldigt mycket vård privat och desstum enlig min åsikt bättre än den svenska. Det är hårt för de flest som alltid trott Sverige är världsbäst
20/07 20:12 at 20:12
Larry:
Du kom in på att upphandlarna inte ställer de rätta kraven, och på det sättet kom vi in på upphandling, om jag inte missförstått dina kommentarer. Och där verkar vi ju, precis som du skriver, vara överens.
Däremot är vi tydligen inte överens vad gäller på vilket sätt skattebetalarna ska garanteras insyn i den verksamhet vi betalar via skatten. Jag anser att den lagstiftning du hänvisade till ovan inte är stark nog. Bl.a. för att vi inte kan lita på att upphandlare kontrakterar rätt utförare måste vi garanteras insyn i verksamheterna. Jag anser alltså att det skydd som anställda har inom statlig och kommunal förvaltning är avsevärt mycket bättre och att detta borde gälla även för de privata företag som stat och kommun köper tjänster av.
Jag förstår inte vari det ologiska ligger i detta. Men det är klart, jag håller mig förstås till kvinnlig logik :roll:.
20/07 21:41 at 21:41
Larry!
Intressant att du känner till vården i Europa. Berätta lite om hur vården är utanför Sverige. Kanske kan det berika den svenska vården.
21/07 00:10 at 00:10
Kanske är det lika illa oavsett regi? Privat eller Kommunalt. Konflikt med chefer och arbetsgivare lär det bli hur som helst:
Efter fem frakturer avled hennes mor på ett äldreboende
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=672553&rss=554
”I normala fall lämnas en Lex Sarah-anmälan till chefen, men enligt anmälan uppmanades vårdbiträdet att inte rapportera det som hänt och därför har den skickats direkt till länsstyrelsen.”
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=672831
All heder åt detta vårdbiträde som skickade anmälan direkt till Länsstyrelsen.
21/07 00:40 at 00:40
Ett bra exempel på vad jag talar om, och, som du skriver, heder åt den som anmälde, trots att hon inte gick den vägen hon skulle gå, genom chefen.
Dessvärre är det ju inte så att alla anställda inom kommunal och statlig verksamhet vet vad lagen säger om deras skyldigheter. De kan bete sig likadant och då gäller det att de anställda vet vilka rättigheter de har. Jag tror att facken spelar en viktig roll här, och ofta informerar anställda om deras rättigheter och skyldigheter.
21/07 02:04 at 02:04
Britt och Larry:
Jag tror tyvärr inte att Larry talar om exempelvis demensvård och psykvård. Där tror jag inte det är ett dugg bättre i andra europeiska länder. Vad gäller demensvården i USA så har jag läst en hel del om den, och den verkar se ut ungefär som den svenska – vara tämligen usel alltså.
Dessutom glöms det lätt bort att svenska kvinnor har en förvärvsfrekvens som överstiger andra icke-nordiska länder, varför de inte kan ta hand om sina dementa föräldrar själva i samma utsträckning som man måste göra och gör söderöver i Europa.
De flesta har ingen aning om vad det innebär att ta hand om en dement människa. Det förstår man nog inte förrän man har en dement förälder själv. De vet inte hur demens yttrar sig och förstår inte att det faktiskt inte går att ha en dement förälder hemma om dagarna medan man själv arbetar, att de är en 24-timmarsuppgift/dag att ta hand om en sådan. Inte tänker de heller på att en dement, eller psykiskt sjuk människa inte har några möjligheter att själva klaga på den vård de ges, eller att byta vårdgivare exempelvis. De enda som vet hur de dementa och psykiskt sjuka faktiskt behandlas är vårdpersonalen (vid sidan av några få kunnigare anhöriga som i alla fall ibland kan gissa sig till den saken, eller konstatera hur det ser ut). Det är därför vårdpersonalen måste ha rättigheter att rapportera – och att kunna göra det anonymt.
21/07 10:25 at 10:25
Kerstin!
Äldrevården är ju mer än vård av dementa. Det finns ju många andra skäl till att man finns på svenska sjukhem/äldreboenden. Därför tycker jag att det vore intressant att höra, av Larry, vad som är bra med vården i Europa.
Larry!
Kan du berätta lite?
Du säger: I Europa är mycket vård privat, och enligt din åsikt så är den bättre än den svenska.
Berätta hur vården är!
23/07 17:13 at 17:13
Oj, det blir mycket att svara på, jag gör så kort och gott jag kan.
Vad jag menar med vård av äldre (och generellt) är att det finns utmärkta exempel på saker som görs annorlunda och bättre. Det borde vi i Sverige lära av och kopiera istället för att envist hävda att vi är världsbäst.
Lite specifika exempel, jag har och har haft äldre släktingar i såväl Sverige som Tyskland och min uppfattning är att den vård och service som erbjuds i Tyskland på en allmän försäkringsnivå är bättre. Bara att åka på ”kur” ett antal veckor på allmän bekostnad har aldrig existerat i Sverige.
Då min far i Stockholm drabbades av demens, var vården av honom obefintlig. Jo vi har alla en obligatorisk försäkring, men det ger inte alltid den vård som krävs när det behövs. Det var min mor som sköta min far så gott hon kunde. Eftersom hon orkade det så fick dom ingenting av den sjukförsäkring han betalt i 50 år. Ett privat försäkringbolag hade fått hitta på bättre ursäkter för att vägra vård. Att undvika kostander är inget unikt för ett privat företag, det allmänna gör precis samma sak.
Några exempel eftersom jag inte ha erfarenhet av alla länder Europa (men övertygad om att finns saker som är bra i många andra länder)
Att ”lillebror” Norge idag är har en sjukvård som är bättre än den svenska finns det ganska många vårdanställda som hävdar. Norsk sjukvård är statlig och kontrakterar flera privata sjukhus för att klara vården. En blandning av privat och offentligt således.
Tyskland har en blandning av privat och statliga vårdinrättningar, tex är cirka 10% av de tyska ålderdomshemmen statlige, resten har helt eller andra organisationsformer. Mitt intryck är av Tyskland att betydligt mer vård sköts i hemmen av privata sjukvårdare än i Sverige. Det borde vara bättre att få vård i sin hemmiljö. Österrike liknande struktur.
Det finns också flera avskräckande exempel på vård där den är eller har varit helt statlig, men det är ju redan känt.
Kerstin har också en poäng i att i många europeiska länder är det familjen som ta hand om sina äldre, visst beror en det lite på att båda partnerna oftare yrkesarbetar i Sverige, men det är långt ifrån hela sanningen. Jag känner flera som tagit ledigt eller sagt upp sig för att sköta sina föräldrar de sista åren. Nog så tufft jobb som inte själv skulle klara av mentalt, mrn med stöd från proffesionella undrar jag om inte den äldrevården är den bästa.
Min poäng är att va inte så inskränkta i tron att Sverige är världsbäst vilket många svenskar är tills dom hamnar ibehov av vård.
23/07 20:25 at 20:25
Larry:
Vill bara säga att jag inte på bra länge trott att vi har bästa vården i Sverige. Det var nog ett bra tag sedan vi hade det. Däremot är finansieringen av den skaplig, eller har varit tills nyligen, i synnerhet i jämförelse med USA, med tillgång till vård för alla. Nu har man ju skrotat psykiatrivården i stort sett, som förresten nog aldrig har varit bra, och det blir dessutom allt dyrare att gå till läkare.
Vet att vården i Tyskland är bättre då dottern har bott, studerat och arbetat där i flera år. Har också för mig att även Englands vård är bra. Men inget av detta är argument emot vad jag skrev i inlägget. Det vi betalar med våra skatter ska vi också ha insyn i. Det ska inte betraktas som en privat angelägenhet för det privata vårdföretaget. Och där är det i synnerhet de dementa och psyksjuka som är i behov av insyn utifrån och av att de privata företagen har ögonen på sig.
Sedan är det så att de allra flesta äldre fortfarande vårdas i hemmen, ofta av en äkta make eller maka, och dessa äldre makar drar ett stort och för många mycket tungt lass i det avséendet.
23/07 21:52 at 21:52
Hej Kerstin
ler, jag glömde visst bort huvudfrågan i upprördheten över brister i vård.
Det jag inte begrep i din logik var önskan om en lagstiftning. Jag anser att det finns en bra lag i synnerhet efter lex Sarah och att de lagar som finns måste efterföljas och att upphandlarna måste vara tuffare i kravställningen.
Många övriga länder i Europa använder privata tjänsteföretag och problematiken måste vara just densamma. Hur gör dom för att följa upp bra kvalitet?
23/07 23:19 at 23:19
Larry:
Vet man hur det såg ut på privata vårdhem förr i tiden, så inser man behovet av insynsmöjligheter och av att personal får meddela missförhållanden till massmedia utan risk för att råka ut för repressalier.
Inser man att människor, framför allt när det är svårt att få arbete, som det är i Sverige sedan dryga 15 år, inte vill riskera sin försörjning genom att skvallra, så förstår man också varför jag kräver att de här lagarna om offentlighet ska omfatta även privata företag. Det ska helt enkelt finnas lagar som skyddar personal om den rapporterar missförhållanden.
Lex Sarah är väl inte illa, men den kräver att personalen först lämnar in anmälan till chefen, och vips kan deras arbetssituation vara rent outhärdlig, ja är nästan säkert just det. (Läs kommentar 20 ovan).
Sedan är det fortfarande så att Sverige har bland de bästa lagarna vad gäller offentlighet för statlig och kommunal verksamhet. Här hade det exempelvis inte varit möjligt att sätta journalisten, som vägrade uppge sin källa, i fängelse, som man kunde göra i USA för inte så länge sedan i ett känt fall med avslöjandet av en spions namn.
Att vi går kräftgång i det avséendet, och i ett där det faktiskt varit bättre i Sverige än i många andra länder, ända tills vi börjat privatisera alltfler vård- och omsorgsuppgifter, ser jag inte som någon framgång. Jag ser ingen vits med att man genomför SGN (SGN=sämsta gemensamma nämnare) i hela världen. Skulle man inte kunna försöka att införa det bästa i de olika systemen istället för det sämsta?
23/07 23:36 at 23:36
Larry!
Om du har följt Kerstins blogg ett tag så framgår att varken hon eller jag försvarar svensk äldrevård, varken kommunal eller privat. Jag tolkar dig nu som att du menar att finansieringen är bättre i Europa och därmed skulle också den direkta vården vara bättre? Att vara övertygad om att det finns saker som är bättre är ju inte samma sak, som att veta, att det är bättre! Eller?
Det finns säkert många vårdanställda i Sverige, liksom i Norge, som hävdar att äldrevården är bra, men precis som du berättar om din pappa, så är verkligheten inte så bra alla gånger. Din pappa och mamma är ju ett bra exempel på att svensk vård inte alls är tillräcklig. Inte har vi väl någon obligatorisk försäkring? Du menar kanske inbetald skatt? Den kommun jag känner bäst till har haft borgerlig majoritet många mandatperioder med låg kommunalskatt och där finns det mycket att anmärka på. Därmed inte sagt att socialdemokratisk majoritet skulle vara bättre. Vården finansieras med kommunala skatter och statliga bidrag, förutom viss del av omvårdnaden samt kost och logi som brukaren betalar själv. Din uppfattning av äldrevården i Tyskland är ju en uppfattning, inte att du vet att vården är bra, utöver finansieringen. Äldrevården är ju mycket mer än att få åka på ”kur”. Får verkligen alla äldre åka på ”kur”? Kan alla äldre åka på ”kur”?
För att veta om vården är bra så krävs insyn från finansiärerna och en öppenhet mot samhället, oavsett kommunal eller privat regi. Det måste du väl hålla med om, oavsett Tyskland eller Sverige? Visst måste det finnas lagar, som reglerar insyn, för allas skull?
Vi är inte inskränkta, vi vet att vården inte är tillräckligt bra. Den är till och med riktigt usel alltför ofta. Du tolkade oss fel! Du själv har ingen bra erfarenhet av svensk äldrevård, inte jag heller. I varje fall inte särskilt bra, det finns många brister. Tyvärr ger inte privata vårdgivare en bättre vård än kommunala.
24/07 00:02 at 00:02
Kerstin, det är helt i sin ordning att vi har två olika uppfattningar hur man löser problemet, tror varken du eller jag kommer ändra åsikt bara för att vi luftar dom.
Om två tänker lika blir det mindre tänkt.
Jag har ingen skiljd åsikt om det du kallar SGN jag är aboslut för BGN (B för bästa). Det är just därför jag tycker man skall kolla på andra länder för att se vilka BRA lösningar dom har hittat och kopiera dom.
Jag har sett lösningar som verkar bättre, men den insyn jag har i alla länder är begränsad och till stor del begränsad till eget närområde.
Dom folkvalda politikerna borde ha eller skaffa sig en bredare och djupare om hur sjukvård kan skötas bra
24/07 18:28 at 18:28
Britt
Rakt av, jag har inte tillräcklig kunskap om hur finansieringen av vård sköts i olika länder och kan därför inte heller kommentera den. Vad jag läser ur Kerstins blogg är att vården blivit sämre i Sverige sedan den privata vården började. Jag kan se att privat vård fungerar i andra länder och ställer mig därför tveksam till den analysen. Det finns länder med både sämre och bättre ekonomi än Sverige, men jag har inte gjort någon undersökning om kvaliten på vården följer det mönstret.
Absolut är det bättre att veta som du skriver, jag har bara min bild och det är de politiker vi indriekt valt som skall veta. Fråga din politiker om vården i andra länder utanför så får du reda på kompetensen. De gånger jag frågat har dom ingen aning. Så illa är det.
Britt, visst har vi en obligatorisk sjukförsäkring i Sverige? Eller menar du att det finns människor som inte får vård mot en ganska låg självkostnad? Jag hade för mig att det var Landstinget som hade ansvar för sjukvård där jag bodde, och en 12-15 kr per hundralapp gick till Landstingsskatt. En del av dessa pengar går till vad jag kallar en sjukförsäkring. Ser du det annorlunda? Äldrevården minns jag som en kommunal angelägenhet och som fick bidrag av tex staten.
Jodå i Tyskland anser jag vården vara bätttre, inom äldrevården betydligt mer hembesök (utförs av privata företag med utbildade sköterskor), mer vård i hemmet än jag känner till av svenska förhållanden. Kur? Törs inte säga att alla delstater har har den möjligheten, men de delstater jag bott i hade den möjligheten. Inte bara för äldre. Det var relativt vanligt att behövande åkte på några veckors kur med full lön av företaget. Läkaren ordinerade och så blev det utfört.
Ja, absolut behövs det insyn i verksamheterna, speciellt för anhöriga och patienterna. Det är ju inte som att reparera en bil där du kan reklamera jobbet och läman in den en gång till. Exempel är nu min mor som blivit opererad för gråstarr, där ena operationen misslyckades (blind) och pga det vågar hon inte göra ett försök till med andra ögat.
Misslyckandet berodde på slarv och där jag bor nu hade läkaren fått betala ett kraftigt skadestånd. I Sverige ingen åtgärd. Nu får kommunen sköta en i princip blind person och kostnaden för detta är betydligt högre än att hjälpa en seende person. Så insyn behövs, men också konsekvenser för de som gör fel, annars har du ingen nytta av insynen.
Istället för att stifta fler lagar tycker jag vi borde kolla hur andra länder klarar den problematiken. Precis som du sa, att veta är bäst.
Min uppfattning idag är att privat vård är inte sämre än offentlig eller tvärtom. Det finns bra och dålig vård i båda organisationsformerna. Vi har en lex Sarah som borde räcka och dessutom kan kommunen/landstingen begära den insyn man behöver i kontrakt. Inom parantes kan säga att specificera krav på en leverantör när man historiskt sett drivit verksamheten själv är svårt. Man vet hur det borde fungera men kraven finns inte formulerade.
Jag tror Kerstin skrev något om att man tyvärr måste gå via chefen för att framföra denna typ av anmärkningar och att man därmed skulle riskera att hamna i en dålig position. Inte omöjligt alls, men har jag det problemet med min chef så måste jag nog fundera på om jag verkligen skall stanna på det företaget. Oavsett om arbetsgivaren är kommunal eller privat.
Till sist, efter att ha fått vård på många ställen i världen vill jag gärna hävda att på svenska vårdinrättningar finns den trevligaste och mest sociala personalen. Det påståendet är subjektivt, men det kan väl vara tillåtet med beröm.
24/07 18:37 at 18:37
Larry:
Var har jag skrivit att vården blivit sämre med mer privatiseringar. Det tror jag aldrig att jag har hävdat och egentligen säger jag ju det rakt motsatta i det här inlägget.
Och vidare. vad är det för information du har om svensk arbetsmarknad idag? Den måste bestå av rena amsagorna. De allra flesta, och i synnerhet vårdpersonal, väljer inte sina arbetsgivare idag. De får vara förbannat glada om de har ett jobb som ger dem inkomster så att de kan försörja sig någotsånär bra. I det läget gör man sig inte ovän med chefen i onödan, i det läget kan dessutom chefen bete sig ordentligt illa mot sin personal om han vill, och det vill många chefer idag. Som jag frågat dig redan en gång, när lämnade du Sverige?
24/07 19:55 at 19:55
Hej Kerstin.
I slutet av ditt inlägg 33 ”varit bättre i Sverige än i många andra länder, ända tills vi börjat privatisera alltfler vård- och omsorgsuppgifter”
Eller missförstår jag?
Svensk arbetsmarknad? Ja den inom vården har jag information av från min släkt som till stor del jobbar där. Min åsikt är trots det att om jag har en så dålig chef kommer jag inte stå ut på jobbet. Om en arbetsgivare har så dåliga chefer så är det kanske grundproblemet? Kan vi lagstifta bort dom?
Har inte sett frågan förut, men jag lämnade Sverige 82, var tillbaka 85-90 samt 96-99. Om det nu har någon betydelse. Ett av områdena jag såg tydlig försämring i för varje gång var just vården i Sverige. Jag hade ju chansen att kunna jämföra med andra länder
24/07 20:23 at 20:23
Larry:
OK, jag läser också fel ibland, men du läser fel gång på gång: Så här skrev jag, och inte i inlägg 33 (kommentar 33 har Britt skrivit) utan i kommentar nr 32:
Sedan är det fortfarande så att Sverige har bland de bästa lagarna vad gäller offentlighet för statlig och kommunal verksamhet. Här hade det exempelvis inte varit möjligt att sätta journalisten, som vägrade uppge sin källa, i fängelse, som man kunde göra i USA för inte så länge sedan i ett känt fall med avslöjandet av en spions namn.
Att vi går kräftgång i det avséendet, och i ett där det faktiskt varit bättre i Sverige än i många andra länder, ända tills vi börjat privatisera alltfler vård- och omsorgsuppgifter, ser jag inte som någon framgång. Jag ser ingen vits med att man genomför SGN (SGN=sämsta gemensamma nämnare) i hela världen. Skulle man inte kunna försöka att införa det bästa i de olika systemen istället för det sämsta?
Alltså: Det är öppenhet och skydd för anställda som avslöjar brister i kommunal och statlig verksamhet som är bättre i Sverige än i de flesta andra länder men den försämras ex. vad gäller vården i och med att alltmer av vården läggs på privata företag, för vilka dessa lagar inte gäller – men vården betalas fortfarande av oss skattebetalare. Det var liksom det inlägget handlade om.
24/07 23:16 at 23:16
Då ska jag inte vara sämre än att jag tar tillbaka vad jag skriver baserat på mina läsfel.
33 ska så klart vara 32.
Det andra var nog för komplicerat skrivet för för mig, så det backar jag också på efter sin förklaring. Bytande av stycke och en märklig syftning gör det inte lätt.
Nu tror jag mig förstå vad du menar med den komplicerade meningen, men är oenig med dig att det behövs en lag till.
24/07 23:35 at 23:35
Larry:
Nä, det borde nog inte varit nytt stycke där, men å andra sidan handlar hela kommentaren, för att inte tala om flera av tidigare sådanaq och huvudinlägget, om möjlighet till insyn och kontroll av att vården är OK.
24/07 23:42 at 23:42
Britt:
Dina kommentarer har varit både viktiga och intressanta. Har ingenting att invända, ingenting att lägga till vad gäller dem, vilket kanske verkar som om jag inte bryr mig om dem, men jag är mycket tacksam för dem.
25/07 01:25 at 01:25
Hur reder man ut begreppen, kommunen å ena sidan, landstinget å andra sidan? Det är inte lätt. I ena fallet är man hyresgäst, i andra fallet är man patient.
Kommunen bedriver omsorg enligt socialtjänstlagen och landstinget bedriver vård enligt hälso- och sjukvårdslagen. Det är en viss skillnad mellan äldreomsorg och äldresjukvård därmed.
Vi har också Lex Sarah och vi har Lex Maria och alla som arbetar med äldre är skyldiga att anmäla brister, skador och risker. Båda lagarna har tillkommit just pga brister, skador och risker. Tyvärr är det till chefen man ska lämna sin anmälan och det kan inte vara lätt med risk för att bli utfryst som illojal. Det är säkerligen mycket svårare att vara privatanställd än offentligtanställd i ett sådant läge. Speciellt om det är chefen som har brustit!
Jag känner inte alls till hur omsorg och vård bedrivs i andra länder, förutom att jag tror att det är mer vanligt att den äldre generationen tas om hand av sina barn. En grekinna som jag känner har berättat att det är den äldsta sonen som ansvarar för gamla mamma, och i det här fallet så var det sonhustrun som var den, som fick dra det tunga lasset.
Men faktum kvarstår, det krävs ett reglemente som reglerar insynen i såväl privat som offentlig vård och omsorg. Sen är det ju också skillnad på vård och vård, så till vida om man är i arbetsför ålder eller inte.
02/08 04:48 at 04:48
Att hon hade sagt upp sig redan före det första Rapportinslaget berodde på ett oklart rättsläge. Vårdföretaget kunde betrakta Sarah Wägnert som illojal och som anställd riskerade hon att bli stämd, menade facket som därför hade uppmanat henne att lämna in sin avskedsansökan.
Citat från denna sida om Sara Wägnert
Tack Britt för länken.