Galenskap om sfi på GP:s ledarsida
Nu har GP, som hållit en tämligen snygg linje i den s.k. invandrar-och flyktingfrågan, börjat föra samma massmediakampanj som den som tidningen i början av 90-talet höll sig för god att medverka i. En Abraham Staifo skriver en krönika på ledarsidan i dagens GP som är ett sammelsurium av dumheter och ett direkt eko av de idiotier som massmedia i övrigt körde med för 15 år sedan.
Vi tar det systematiskt:
När en vän till mig (invandrad från ett EU-land) sökte studiemedel för sina universitetsstudier i Sverige fick han nej. Skälet var att han inte hade gått på sfi, utan i stället läst in svenskan på universitetet.
1: Man klarar inte universitetsstudier efter bara en avslutad sfi-kurs. Så detta torde ingen ha sagt till honom. Hade han nödiga svenskkunskaper borde han ha kunnat ta TISUS-testet och därefter börjat studera på svenskt universitet.
2: Man måste ha varit folkbokförd i Sverige 2 år för att få svenska studiemedel för universitetsstudier. Hade han inte varit det, så skulle han ha sökt studiemedel för sina studier i Sverige i sitt hemland.
Hur det nu var med den gode vännen vet vi inte, och uppenbarligen vet inte Abrahamn Staifo det heller. Måhända talade vännen så dålig svenska att han inte kunde redogöra för vad som sagts, eller så sitter Abraham Staifo inne med precis den typen av usla kunskaper som information från okunniga invandrare har förmedlat till honom (se tidigare inlägg nedan) .
När han sökte bostadsbidrag fick han nej med en undrande kritik: hur kan du klara dig själv utan studiemedel?
Det var nu inte precis någon dum fråga, för för att få bostadsbidrag måste man redogöra för sin ekonomi och sin hyra, och vad hade den gode vännen för inkomst? Man kan ju inte leva enbart på bostadsbidraget, som ju inte ens täcker hela hyran. Endera jobbar man som student, eller så lever man på studiemedel och studiebidrag alternativt betalar mamma och/eller pappa för studierna, eller så har man en egen förmögenhet att leva på. I det fall man inte har några pengar alls att leva på, får man nog inte bostadsbidrag, normalt får man inte ens en lägenhet om man är totalt medellös och det gäller även ursvenskar.
Eller menar Staifo kanske att man ska få bostadsbidrag bara man ber om det och utan kontroll?
I Uppdrag granskning förra veckan lades sfi, svenska för invandrare under lupp.
Nej, den lades inte under lupp. Janne Josefsson fick en timme på sig att desinformera om sfi och vilka regler som gäller för dessa kurser. Det som sades där var av samma usla kvalitet som nästan allt som sades om invandrar- och flyktingpolitiken, dag ut och dag in, i början av 90-talet.
Programmet diskuterade det, sedan länge, välkända problemet att många går kvar i programmet för att uppbära bidrag.
Återigen: Har Staifo och Josefsson, och ännu värre, en massa invandrare, fått för sig att invandrare får svälta ihjäl när de är klara med sin sfi-undervisning och om de då inte fått något arbete. Tror man att de körs ut på gatan och att både de vuxna och barnen hänvisas att tigga ihop till mat för dagen och sova under broarna? Riktigt så illa är det inte ännu. Så vad talar Staifo om? Varför skulle invandrare mygla på sfi-kurserna när de nu får försörjningsstöd även efter kurserna, om de inte lyckas få arbeten som de kan försörja sig på. Ödet att inte få ett arbete har, som bekant, drabbat många de senaste 15 åren och inte bara invandrare, även om dessa har ännu svårare att få jobb än ursvenskar (eller vad vi nu ska kalla Johanssöner, Svenssöner och Bergströmar m.fl).
Om invandrarna och sfi-kurserna skriver Staifo vidare:
Många hoppar av, många går kvar för att behålla bidraget och de som går igenom programmet får ändå inget jobb efteråt.
Ja just det, de har svårt att få arbeten även efter sfi-kurserna. Han visste alltså detta men klarar inte av att lägga ihop 1+1. Men hur försörjer sig de som hoppar av? Det var ju så många gick kvar på sfi bara för att få bidrag??
En anledning till det usla resultatet, enligt riksdagens revisorer, är brist på kontakter utanför skolan.
Jodå, det är så rätt, anställning får man numer via kontakter, inte pga meriter eller kompetens. Detta gäller alla, och massor av svenskar saknar också den typen av nyttiga kontakter och har därför stora svårigheter att få jobb.
Ett avgörande problem är att sfi är kopplat till bidrag. Som ekonomiskt incitament för utveckling är det därför värdelöst.
Jaså? Är det inte bra att sfi är kopplat till bidrag. Det var ju lustigt. Menar Abraham Staifo att det bara är svenskar som man ska tvinga till vissa aktiviteter för de bidrag de får. Invandrarna ska få göra som de vill för sina försörjningsstöd, medan svenskar ska tvingas att sitta av tiden på diverse kurser eller i väntan på att komma fram till en dator på arbetsförmedligen. Eller skulle invandrarna/flyktingarna utvecklas bättre om de fick svälta ihjäl? Varför är inte en lön ett värdelöst incitament för utveckling förresten? Lön är ju också pengar.
Men den svenska ta hand om-mentaliteten kväver människors engagemang.
Bra, för just den här typen av verksamhet är den borgerliga regeringen mycket mån om att utveckla: Här ska du inte tillåtas göra något annat än just det vi tvingar dig till – hela dagarna, om du är arbetslös eller sjukskriven någon längre tid. Det var ju i alla fall trevligt att Staifo fördömer det tänkandet, som ingalunda är typiskt endast för socialdemokratin alltså, tvärtom.
Även de människor som jobbar med frågorna bärs upp av projekten. Det behövs en samordnare till allt. Det behövs tjänstemän som hanterar ärenden och det behövs lärare till sfi. De som försvarar de rådande systemen talar ofta i egen sak.
Finurligt sätt att så att säga döma ut varenda en som kan sin sak, all expertis alltså. Läkaren som talar för en god sjukvård talar bara i egen sak. Läraren som talar för en god skola och utbildning och som kritiserar något, talar bara i egen sak. VD:arna som talar om hur viktig industrin är för Sverige, talar bara i egen sak. Staifo själv, skriver som han gör för att han skriver i egen sak, för att få vara kvar på GP. Bäst vet alltså alla de som inte vet ett dugg!
Forskningen har varit ganska entydig om att behovsprövade socialpolitiska program skapar långvarigt beroende och segregation – sfi är ett utmärkt exempel på en dålig behovsprövad åtgärd.
Jaha, vad exakt menar Staifo med detta? Och vadå behovsprövad?
Om han menar den totalt innehållslösa soppa han skriver ovanför detta avsnitt så undrar man vad han förespråkar istället. Att invandrarna får börja jobba som lärare, läkare, advokater, domare, affärsbiträden, rörmokare mm. utan att de kan någon svenska? Kan det anses vara en god idé? Jag tror inte det skulle fungera. En svensk patient som stötte på en syriansk läkare som inte talade ett ord svenska skulle troligen bli mäkta förgrymmad. De icke urdutalande föräldrar som skickade sina barn till skolan att undervisas av en lärare som bara talar urdu, skulle inte heller bli glada, för att uttrycka det med ett understatement.
Eller igen: Menar Staifo, trots allt, att de inte ska ha något att leva på medan de studerar svenska, att de ska göra det på fastande mage och utan tak över huvudena?
Nej då, han menar att forskarna har visat att:
…. generella välfärdslösningar däremot stärker den enskildes autonomi.
Hur exakt skulle en sådan se ut i det här fallet? Vad är mer generellt än att man har generell rätt till undervisning i svenska om man kommer till Sverige och inte talar landets språk? Vad är mer generellt än att man får en generell introduktionsersättning under tiden som man studerar svenska? Att man svälter som sagt?
Så går vi vidare i Staifos text:
Sfi har genomgått ett antal reformer, senast 1994. Systemet är omsprunget av tid och förhållanden. Inga reformer hjälper längre
Sfi har genomgått ett antal förändringar sedan den första lagen om sådan som stiftades år 1973 och den senaste inträffade 2006.
I början fanns det inte många kurser i svenska, varför en mängd av de första som kom som arbetskraftsinvandrare (under 50- och 60-talen) aldrig fick någon undervisning i svenska. Somliga av dem lärde sig aldrig en begriplig svenska. Det ställde till problem i samhället. De fick ta barnen med för att tolka på vårdcentraler, arbetsförmedling, bostadsbolaget, sjukkassan etc och det blev inte någon bra information av det. Alltså insåg de styrande att invandrarna måste få en chans att lära sig svenska. De fick därför laglig rätt till 240 timmars undervisning på betald arbetstid år 1973.
Men snart kom det inte fler arbetskraftsinvandrare utan de som kom var flyktingar och de var inte, som de tidigare arbetskraftsinvandrarna, skräddarsydda för svensk industris behov. Somliga som kom var analfabeter, andra var högutbildade. För att dessa människor skulle ges en chans i samhället, insåg våra styrande, och alla partier var i stort sett eniga här, måste de få undervisning i svenska direkt. Alltså reformerade man sfi-undervisningen. Nu lades ansvaret över på kommunerna. Dessa blev ålagda att ordna med sfi-undervisning, den s.k. grund-sfi-undervisningen. Lagen om denna kom 1986. Den här lagen var väldigt modern med inbyggda ekonomiska incitament för kommunerna att ordna så bra undervisning som möjligt. Kommunerna förstod emellertid inte de ekonomiska incitamenten, som var krångliga minst sagt, så de fungerade inte. Alltså ändrade man reglerna med jämna mellanrum. Det blev ändå inte så lyckat pga kommunal inkompetens. (När politikerna insett det lade socialdemokraterna, Göran Persson noga räknat, över all undervisning på kommunerna!)
Så kom vi då fram till slutet av 80-talet och början av 90-talet och nu drog massmedia igång de stora kampanjerna mot invandrar- och flyktingpolitiken och mot sfi-undervisningen med resultatet att de drev politikerna framför sig. Sedan dess har man förändrat sfi-systemet titt som tätt och en reform har inte hunnit sätta sig förrän det varit dags för nästa reform. Vid varje reform har man slagit sönder de kompetenssystem inom området som så smått började fungera.
Så nu konstaterar Staifo att sfi inte fungerar.
Tror f:an att sfi inte fungerar så bra, massmedias totalt okunniga, stöddiga och oinitierade journalister har, i dåraktig iver, lyckats driva politikerna till vanvettiga åtgärder gång på gång. Och nu är det alltså dags igen. Det behövs inte många sådana här okunniga skribenter för att politikerna ska rusa åstad.
Den senaste galenskapen på området stod Stockholms stad för (vilket jag skrev om i ett tidigare inlägg), där man rev ett tämligen välfungerande system och ersatte det med kaos. Samma idioti genomförde man i Göteborg för många år sedan och ytterligare en gång för bara några år sedan. Och nu skyller Staifo eländet på socialdemokraterna. I själva verket har socialdemokrater och de borgerliga hjälpts åt att skapa kaos inom området, ivrigt påhejade av okunniga journalister som sagt.
Slutligen, vad föreslår nu Staifo i sin krönika? Jo:
Alliansregeringen borde sluta fega. Skrota det bakåtsträvande, passiviserande systemet. Ge invandrare en chans att få fotfäste på arbetsmarknaden. En tidsbegränsad ersättning som tillåter extrainkomster som gäller under begränsad tid är ett bra alternativ. Inför en introduktionspeng och språkpeng knuten till person i stället för kommun eller utbildning
Man ska vara bra okunnig om området för att kunna inbilla sig att det som sägs här är något förnuftigt.
Vad jag vet så är introduktionsersättningen knuten till personer. Vad för väsen annars skulle få sådan? Vilka konstiga varelser eller konglomerat av någonting är det som får sådana idag, menar Staifo?
Hur ska invandrarna ges en chans att få fotfäste på arbetsmarknaden? Genom att man lagstiftar om krav på företagen att anställa sådana, eller ta in dem som praktikanter – och hur ska företagen kunna tala med dem? Eller ska de bara gå på företagen och skrota? Har Staifo varit på något företag någon gång?
Vad gäller tidsbegränsning, så finns i praktiken redan en sådan, som jag skrev i mitt förra blogginlägg om saken, invandrare som inte gör framsteg inom en viss tid stängs av från undervisningen.
Ge dem en språkpeng! Ja, det är väl ungefär det de får i Stockholm idag, då de kan välja vilken anordnare de vill (hur de nu ska kunna välja?). Det har som sagt blivit ett uselt system. De allra flesta väljer den anordnare som ligger närmast dessutom – och det är inte konstigt.
Vad gäller att uppmuntra utbildaren att utveckla kvalitet, som Staifo också tror ska bli möjligt när valfriheten förs in i leken, så undrar man om Staifo aldrig hört talas om vad som är privata företags första och viktigaste målsättning? De brukar inte ens hymla om den saken, nämligen att det är att tjäna så mycket pengar som möjligt på så kort tid som möjligt. Hur gör de nu det? Jo,genom att hålla nere utgifterna så mycket som möjligt, vilket innebär så låga löner att de inte får kompetenta lärare, genom att låta de anställda arbeta mer och intensivare. Det blir inte någon bra undervisning av sådant. En lärare, som saknar utbildning och/eller erfarenhet och som inte heller kostas på vidareutbildning och som undervisar 30-40 klocktimmar i veckan i grupper om 25-30 elever, åstadkommer inga underverk. Det kan jag garantera. Men Staifo kanske skulle pröva på. Han har kanske en trollstav som han kan använda.
Hans slutkläm är dessutom fantastisk:
Individens frigörelse från beroendeskapande sociala projekt är ett argument gott nog i alliansregeringens egen anda.
Staifos lösning låter förvillande lik en politisk floskel. Jag kan dessutom inte se annat än att alliansregeringen nu tillskapar sociala kontrollprojekt på löpande band och djävlas med dem som har det svårast i samhället. Så bevare oss för alliansifieringen!
Länkar
– Vilka har nytta av sfi?
– Bostadsbidrag/Försäkringskassan
– Sverige och invandrarna från 50-talet och framåt, Motvallsbloggen
– Tre års betalda studier är knappast snålt”, SvD 19/2 2008
18/09 08:53 at 08:53
Kerstin,
I somras besökte jag en liten ort i Småland där många invandrare har flyttat in. Jag var där i en vecka och träffade rätt många som studerar på SFI och jag kan tala om att varenda en av dem ville bli klar och de talade inte om annat än om jobb. De ställde frågor till mig hela tiden om Komvux, olika yrkesutbildningar och så vidare…trots att jag inte är någon expert på området.
Kvinnorna där har ångest och det florerar rykten bland dem att de aldrig kommer att få ett arbete pga att de bär slöja. De hade till och med bjudit in en lokalpolitiker för att diskutera sin situation!
Jag vill tillägga att de alla är medvetna att den inkomst som de har under studietiden är bidrag och alla utan undantag ser fram emot att arbeta och få normala arbetsinkomster. Därför blev jag ytterst förvånad när jag såg inslaget på UG. Det var inte ens i närheten av det jag såg och hörde!
Däremot undrar jag varför SFI är som det är idag. När Jag gick på SFI gick jag en hel dag. Jag blev klar på 5 månader om jag minns rätt. Nu verkar folk gå rätt länge utan att bli klara men det verkar inte vara deras fel, utan det är fel på upplägget. Det är helt enkelt för få undervisningstimmar per dag verkar det som.
På vissa håll verkar det vara för många studenter per lärare. Det verkar inte kunna bli många minuter per dag en SFI-lärare kan ägna åt var och en av sina studenter.
18/09 11:06 at 11:06
Klockren artikel! med sakliga argument bryter du ner hela den mannens resonemang. Härlig text!Jag som invandrare blir väldigt bestörd över att sådana här artiklar skrivs av invandrare själva, det ger en slags legitimitet åt dessa absurda påståenden. Detsamma gäller andra invandrare som assimilerats snarare än integrerats, Sabuni och Rojas. Bevare mig för dessa personers integrations idéer!Så fort de kommer med någon briljant idé på området (som de är ”experter” pga deras bakgrund?) så hamnar de på ledarplatser eller på debattsidorna i de rikstäckande tidningarna..Marx använde ett uttryck för länge sedan som är väldigt aktuell i vissa av de här fallen, ”falskt medvetande”.
18/09 13:50 at 13:50
Rawia:
Jo, precis som du skriver är det. Alla, nästan helt utan undantag, vill komma ut i samhället och börja arbeta och försörja sig själva så snabbt som möjligt. Om det var något jag träffade på när jag arbetade som sfi-lärare, så var det besvikelse över att det tog så lång tid att lära sig språket.
Det verkligt stora problemet är ARBETSLÖSHETEN, inte invandrarna själva. Ända fram till
19801990 fick de flesta arbeten, somliga så snabbt att de inte brydde sig om att gå sfi-kursen färdig (för somliga straffade detta sig senare, men det är en annan sak). Men det hör till saken att de ofta fick arbeten där de inte fick en chans att praktisera sin svenska, som städare, i en av vävindustrierna som det fanns av här då, där det bullrar så hemskt i lokalerna att man bara inte kan prata där etc. Så snacket om att ”de lär sig bara de får börja arbeta” är skitsnack. Det gör somliga, andra har inte en chans att lära sig på sitt arbete.Sedan säger du att du gick på sfi hela dagarna. Jag undrar om du gick på en speciell kurs för mycket studievana, för min erfarenhet säger mig att de allra flesta inte orkar studera effektivt på en kurs så många timmar/dag. Några gör det men de flesta blir så trötta i huvudet efter tre effektiva undervisningstimmar att de inte orkar koncentrera sig längre utan flera timmars avkoppling före nästa pass. Vi testade 4 timmarspass, på kursdeltagarnas önskan, men det visade sig att de blev för trötta och själva bad att vi skulle gå ner till tre timmar igen. Men visst, vi kunde ha ägnat den sista timmen åt att leka, men det ansåg jag att de kunde göra hemma, och utan att det kostade en lärare.
Jag själv orkade inte ens undervisa mer än högst 4 timmar/dag, om jag skulle vara en bra lärare. Sedan var mitt huvud tomt. Det är ordentligt ansträngande att försöka få människor att förstå, trots att de inte talar språket, och lika ansträngande att förstå vad de försöker förmedla till mig, på en mycket knackig svenska. Man rådbråkar hjärnan så enormt att den töms på all energi efter några timmar.
Det hände att jag undervisade två pass vissa perioder och då somnade jag klockan halv fem på eftermiddagen, direkt när jag kom hem alltså, och sov till klockan nio, för jag var helt slut när jag kom hem. Kunde inte tänka en klar tanke.
Min diagnos på de sfi-lärare som orkar undervisa hela dagarna år ut och år in är att deras kurser går på halvfart för att både de själva och kursdelatagarna ska orka.
Sedan är det väldigt olika hur snabbt man lär sig. Talar man flera språk redan, och kanske engelska eller tyska, och har ett romanskt eller germanskt språk som modersmål, samt är studievan lär man sig normalt mycket snabbare än om man talar vietnamesiska eller arabiska och inte kan något annat språk, samt har kort eller ingen utbildning bakom sig. Därtill kommer individuella olikheter vad gäller språkbegåvning. Jag har haft någon enstaka sådan där extrem begåvning, minns en kvinna från ett sydamerikanskt land ex. som bara var enorm, men sådana är de allra flesta av oss inte.
Så jag hade kursdeltagare som lärde sig upp till det som då var sfi-nivån på allt mellan 3 månader och ett drygt år, och det på just 3 lektioner/dag fyra dagar i veckan. Och här handlar det förstås om lärarens förmåga att just individualisera undervisningen, anpassa den till de enskilda deltagarnas behov och nivå.
Slutsatsen för min del är att både organisatonen av och upplägget på undervisningen är väldigt viktig, men kursdeltagarnas motivation är förstås också mycket viktig. Ser man ingen framtid, ser man bara andra arbetslösa invandrare, som redan kan svenska, runtomkring sig, så kanske motivationen inte blir så där enorm. Så var det inte på den tiden jag undervisade isfi. Då fanns det jobb – för alla som ville ha sådant. Jag slutade som sfi-lärare 1992, precis då stora arbetslösheten bröt ut.
Vladi:
Nu vet vi ju inte om Abraham Staifo är invandrare. Han kan mycket väl vara född i Sverige, och då är han, enligt min uppfattning, inte invandrare. Det tycker jag inte ens att man kan kalla dem som kom hit som små barn så jag tror inte ens han betraktar sig som invandrare.
Det finns också något som heter överanpassning, man blir liksom ännu mer av det man uppfattar att den grupp man vill smälta in är. Man ser denna överanpassning på många områden. Kvinnor, som avancerar högre upp än de flesta andra kvinnor, kan ibland börja bekämpa andra kvinnor, använda samma argument mot andra kvinnor som riktigt mansgrisiga män gör exempelvis, kan mena att det är kvinnornas eget fel att de inte går lika bra för dem, att andra kvinnor inte är smarta nog etc.
18/09 14:23 at 14:23
Kerstin,
Jag gick en kurs på något som hette AMU då. Minns att jag gick mellan 8-14 minst och ibland längre!
Men du har rätt att folk har olika förutsättningar. Jag har själv undervisat i en introduktionsklass för högstadiebarn! Det var väldigt givande men också väldigt ansträngande.
Det är bra att du poängterar att det är arbetslösheten som är orsaken till problemet och inte invandrarna själva.
Det jag har upplevt är att många av dem är väldigt nyfikna på samhället och vill kunna förstå mer och våga mer. Sen ska vi inte glömma att det handlar om människor som i vuxen ålder måste börja om ofta, trots att de har haft utbildning och jobb förut. Ibland hamnar man tillsammans med sina stora barn i en och samma Sfi-klass, det kan inte vara lätt.
Men därifrån till att de fuskar medvetet och att de inte vill lära sig eller att deras enda ambition är att behålla socialbidraget, det är att gå väldigt långt.
En av dem jag känner i Småland, som arbetade som engelsklärare förut, jobbar nu hos kommhunen med att skruva ihop små saker eller packa ihop små platsartiklar. Och, han är glad för det. Han vill inte gå hemma helt enkelt.
18/09 15:08 at 15:08
Rawia Morra:
Dina erfarenheter stämmer väl med mina alltså :-).
Sedan säger du en bra sak, det är aldrig bra att man sätter föräldrar och barn i samma grupp. Jag har också sett det ibland och det brukar inte falla väl ut. Det är dessutom inte heller bra att make och hustru går i samma grupp, även om det fungerar ibland. Vidare ska man förstås sätta högutbildade för sig och lågutbildade för sig, eftersom de behöver olika typer av undervisning och dessutom går olika snabbt fram, för det mesta.
Vidare: När jag undervisade i sfi, och i en liten kommun, så var det också så att flyktingarna placerades i en kommun efter att de fått PUT (permanent uppehållstillstånd). Där fick de stanna tills de hade sin sfi-undervisning klar, eller tills de skaffat sig ett arbete, på orten eller någon annanstans i landet.
Det hade sina fördelar för de kom ut i samhället och ut bland svenskar på ett naturligare och effektivare sätt. När den borgerliga regeringen sedan lagstiftade om att de fick bosätta sig var de ville direkt (det fick de förstås göra så fort de var färdiga med sin svenska tidigare, eller hade fått ett arbete, men inte förr), så fick vi ganska snabbt en koncentration av invandrare till de stora städerna, och därmed en gallopperande ghettoisering.
Idag hamnar de flesta nyinvandrade, flyktingarna, i områden där det bor ganska få svenskar, och det gynnar ju inte deras möjligheter att komma i kontakt med svenskar, få öva sin svenska och få svenska kontakter. De hade mycket lättare för att komma in i samhället när de bosatte sig överallt i landet. Den effekten av den borgerliga politiken på området var inte svår att förutse.
Det lät ju bra att de ”fick bo var de ville”, för frivillighet låter ju alltid bättre än tvång eller styrning. Men sanningen är dessvärre den att man inte alltid vet vad som är det bästa för en när man kommer till ett nytt land. De flesta flyktingarna kom från länder där alla möjligheterna finns i de stora städerna, och landsorten är ganska mycket mindre utvecklad, så de tror förstås att det är samma sak i Sverige, vilket inte var fallet (då i alla fall, innan man börjat förstöra den svenska skolan med en massa friskolor). De inser ofta inte att de kanske ges bättre chanser på mindre orter och att deras barn i mindre utsträckning riskerar att hamna i fel sällskap på sådana orter och dessutom får fler svenska klasskamrater och precis lika god, kanske bättre idag, undervisning på mindre orter.