Ej kategoriserad25/10 01:19
Känner någon igen den här lilla visan?
 Klicka på bilden för att höra visan och se texten |
Nu ska jag göra något som är ovanligt på bloggen, nämligen efterlysa folk som känner till den här lilla visan. Ingen jag känner har någonsin hört den. Har du hört den? Berätta!
Den här visan sjöng min mamma för mig när jag var liten, och jag sjöng den för min dotter när hon var liten, och jag tror att mamma sade att hennes mamma sjöng den för henne när hon var liten. Den har en klar sensmoral: Ge dig inte ut på sjön ensam lille vän – det kan gå illa. Obs: Jag kan inte spela, men melodin kan urskiljas ändå – hoppas jag. Jag har satt ihop den i datorn. |
25/10 15:42 at 15:42
Tycker jag känner igen den som en traditionell visa, möjligen från Åland eller Finland. Törs inte svära på’t men jag tror att den kända åländska sångerskan Svea Jansson sjöng in den. Hon sjöng melodier från alla möjliga håll, inte bara ”gamla visor”, men den här tillhör nog den kategorin. Det var något om ”böljorna de blå” i den version som jag (kanske) hört också men i övrigt känner jag inte igen texten. Men ”traditionella visor” är ju klädhängare för alla möjliga sorters texter. Kan ha gått som skillingtryck också.
25/10 21:23 at 21:23
Bilden fick mig att tänka på en visa som började ”Nu reser Pelle Sjöskum till söderhavets ö…”, sen minns jag inget mer. Inte minns jag melodin heller.
25/10 21:40 at 21:40
Björn Nilsson:
Jo, det är kanske en text som sjungs till någon melodi som även används till andra texter men jag har inte träffat någon som vet något om visan eller om melodin.
Själv tyckte jag ofantligt synd om Kalle för jag anade att han skulle få en rejäl risbastu när man hittade honom, båtar är ju inga billiga saker.
40-talist:
Men det är säkert inte samma visa du erinrar dig, för din strof passar inte melodin.
25/10 22:49 at 22:49
När jag lyssnar igen är jag ännu mer säker på att det var Svea Jansson som sjöng den och det var någon sorts sjömansballad. (Fast hon var från Åbolands skärgård, inte Åland som jag felaktigt skrev.) Jag har hennes röst i skallen men tyvärr inte orden. Fast rätt vad det är kanske de poppar upp. Då hör jag av mig. – Eller är jag ”ute och seglar?”
25/10 23:00 at 23:00
Jag känner igen melodin med en text där första versen är:
När som jag var på mitt sjuttonde år
Det blåser kallt väder ifrån sjön
Då började jag segla på böljorna de blå
Det blåser kallt kallt väder ifrån sjön
Jag har sett den i någon sångbok också så det är nog en mer känd sång, troligen skillingtryck från början. Melodin var i alla fall densamma.
26/10 11:08 at 11:08
Björn:
Som sagt, jag vet inte. Men du har kanske rätt. Skulle vara kul att få tag iden inspelningen i så fall.
Thomas:
Den versen du skriver här passar inte med melodin. I alla fall lyckas inte jag sjunga den med den här melodin. Det där med att det blåser kallt väder ifrån sjön känner jag igen, men jag tror det är en annan melodi på den.
26/10 20:52 at 20:52
En sak som gör den här (förmodligen traditionella) låter knepig är att den påminner om en massa andra låtar. Som ”Kallt väder” som Thomas citerar ovan. Men jag tycker inte heller att orden går ihop med melodin. Däremot kan jag nästan ge mig fasen på att Evert Taube lånat den med vissa förändringar. Jag funderar vidare: kanske jag sätter mig upp ur sängen klockan två en natt och utbrister ”jo, men det där är ju … !”. Nu börjar jag tänka på en låt av Olle Adolphson också som påminner om …
31/10 23:21 at 23:21
Hej Motvalls Kerstin, jag föreslår att du testar den här medeltida balladen som heter ”Herr Peder”. Jag tycker att den stämmer hyggligt med melodin. Hoppas det är rätt så jag slipper grubbla mig slätt fördärvader! Själv är jag ganska säker på att det är rätt låt, och nog har jag hört den i inspelningar med Svea Jansson.
——————-
Herr Peder han gångar sej i kammaren in
Han kammar och krusar upp sitt hår
Sen gångar han in till fostermodern sin
Och frågar vilken död han skulle få
”Och icke så skall du på sotesängen dö
Ej heller ska du falla uti krig
Men akta dig för havet och för böljorna de blå
Att de icke förkortar ditt liv”
”Nog skall jag akta mej för böljorna de blå
Att de inte förkortar mitt liv
Jag skall bygga mej ett skepp utav lättaste kork
Och mäster utav valfiskens ben”
Och årorna de gjorde han av klaraste guld
Och topparna de voro likaså
Och vimpeln den gjorde han av siden så fin
Och flaggorna de lyste liksom eld
Men när de hade seglat i fyrahundra mil
Då började skeppet till att slå
Då bado de alla till sin Gud i himmelen
Att de någon hjälp skulle få
Kaptenen han var en förståndiger man
Han talade förståndiga ord
Han sade: ”låt oss kasta en gulltärning ombord
Så får vi se vem som största synd gjort”
Första gulltärningen på sorgebordet rann
För de unga sjöfarande män
Lotten den föll på herr Peder första gång
Vår älskade konungason
Andra gulltärningen på sorgebordet rann
För de unga sjöfarande män
Lotten den föll på herr Peder andra gång
Vår älskade konungason
Tredje gulltärningen på sorgebordet rann
För dessa sjöfarande män
Lotten den föll på herr Peder tredje gång
Vår älskade konungason
”Nog är det väl jag som största synd gjort
Och därför får bekänna mina brott,
Att kloster har jag rövat och kyrkor har jag bränt
Och flickor har jag narrat och skämt
Om någon utav eder skulle komma iland
Och min fostermor hon frågar efter mig
Så säg att jag lever i ett främmande land
Och haver där så trevligt och bra
Om någon utav eder skulle komma iland
Och min fästemö hon frågar efter mig
Så säg att jag vilar under böljorna de blå
Och säg att hon gifter sig om”
Så togo de herr Peder i hans ljusgula hår
Och kastade honom överbord
När herr Peder börjar sjunka börjar skeppet till att gå
Allt över böljorna de blå
01/11 04:07 at 04:07
Björn Nilsson:
Jag är ledsen, men jag får inte heller den här texten att passa riktigt bra till melodin, bara om man fuskar lite så att säga :-).
01/11 23:34 at 23:34
Just det, du SKA fuska litegrann. En traditionell melodi med olika varianter och texter här & där, och nedskriven och inspelad först i senare tid – då blir det nog så att om man blandar text och melodi från olika källor kan det gnissla.
Förslag: fiska runt på webben och sök efter ”Herr Peder han gångar” (jag tror nästan det är det officiella namnet på låten) om eventuellt någon har lagt in en ljudfil. Jag såg för övrigt att gamle jazzpianisten Jan Johansson spelade in den för länge sedan. Den finska tant som sjöng in den var inte Svea Jansson (fast hon har nog sjungit den också) utan en med det originella namnet Xenia Larsson. Sveriges Radio var i svenskbygderna i Åbo skärgård och spelade in henne på 50-talet.
23/11 23:17 at 23:17
Hej
jag känner inte till sången men jag vill berätta om en dam gammal skollärarinna som bodde på ett boende jag arbetade på som alltid sa att det blåder kallt,kallt väder över sjön. när hon skulle duscha.Jag funderade över det var det kom från men jag fick svar för ca 1 år sedan när jag hörde en sång på radion som hade just de orden med, tyvärr hade jag inte lyssnat så noga före så jag vet inte vem som sjöng eller så. detta är ett antal år sedan och damen ifråga är avliden .
24/11 00:56 at 00:56
monica:
Du syftar säkert på en annan visa, som jag också har hört, men den hade en annan melodi.
05/03 12:28 at 12:28
Jag känner väl till melodin och kan nynna den i sin helhet. Däremot kan jag bara komma ihåg fragment av texten, där jag dock är säker på vissa delar. Jag märker att många associerar till andra melodier och andra texter.
Mvh
Hans Lindholm
21/11 22:10 at 22:10
jag minns den ganska bra iallafall bitvis sedan lågstadiet och våra sångstunder…
07/02 17:04 at 17:04
Nu reser Pelle Sjöskum till Söderhavets ö och Lasse solsken är kapten på skutan.
Nu hissar de sin vimpel nu säga de adjö till alla dem som de får leva utan.
Å hej och hopp i högsta topp,
för nu går Lasse Solskens vimpel opp