Så här inför det nya året när flera av alliansens nya lagar ska börja träda i kraft kan jag inte låta bli att reprisera ett inlägg som jag gjorde ett år före valet, samt en av kommentarerna till detta inlägg. Hoppas den som kommenterade inte har något emot att hennes kommentar repriseras.

4/7 klockan 02.55
Min framtidanalys

Stina har utmanat mig på en framtidsanalys. Här kommer den. 
Denna framtidsanalys, dyster som den är, tror jag tyvärr gäller vare sig de borgerliga vinner nästa val eller inte (såvida inte folk revolterar), men jag tror att det kommer att gå ordentligt mycket snabbare med en borgerlig regering.

Vi kommer att få sänkta ersättningar i alla försäkringssystemen. De sjuka kommer att få mindre pengar, de arbetslösa likaså, liksom förstås också pensionärerna. Det innebär att konsumtionen minskar och att många småföretag kommer att gå under. Det leder också till att företagen som blir kvar kan sänka lönerna till sina anställda, som därmed också kommer att kunna konsumera mindre och många får dessutom gå från sina hem. 
De större företagen klarar sig bättre och kan kanske exportera mer, en tid, och därmed kommer ägarna till och direktörerna i storföretagen att tjäna ännu mycket mer pengar.

Det här innebär vidare att de som har råd kommer att ta fler privata försäkringar, för att inte riskera att bli av med allt de äger om de blir sjuka eller arbetslösa, samt att många företag kommer att betala vissa försäkringar till sina fast anställda, som blir allt färre av den totala arbetsföra befolkningen. De visstidsanställda och många andra kommer att sakna försäkringsskydd eller ha ett väldigt dåligt offentlig sådant och de kommer att drabbas mycket hårt om de blir sjuka eller arbetslösa. 
Försäkringsbolagen kommer däremot att göra stora vinster och deras direktörer kommer att tjäna stora pengar.

Man kommer att privatisera fängelserna och det innebär att dessa kommer att behöva fler interner varför man kommer att utmäta allt längre straff och direktörerna för, och ägarna till de privatägda fängelserna kommer därmed att tjäna mer. Men fängelsesystemet blir dyrare för skattebetalarna.

Man kommer att starta alltfler privata skolor och tillåta att det tas ut terminsavgifter på de privata skolorna och man kommer att dra ner på bidragen till de offentliga skolorna vars kvalitet kommer att försämras, vilket innebär att endast de välbärgades barn kommer att få god utbildning.

Man kommer att införa subventioner för pigor, vilket innebär att alltfler kvinnor kommer att tvingas arbeta som lågt avlönade hemhjälper åt rikare människor.

Man kommer att helprivatisera även sådana offentliga nyttigheter som vatten och el, vilket kommer att leda till höjda priser både på vatten och el. Direktörerna för de privata el- och vattenbolagen kommer att tjäna mer pengar.

Man kommer att privatisera alltfler sjukhus, vilket leder till att bara de rika kan räkna med omedelbar och god sjukvård.

När de flesta av infrastruktursystemen privatiserats kommer de att köras i botten, inget ordentligt underhåll av dem kommer att upprätthållas och man kommer att få se de viktiga infrastrukturerna rasa samman. Inga kapitalägare har lust att satsa på 50 års sikt nämligen.

Vad har jag glömt?? Jovisst ja, man kommer att avskaffa även förmögenhetsskatten och sätta ett skattetak, så att de rika kommer att bidra med ännu mindre till samhället och till de nödvändiga utgifterna för detta.

(Tillägg idag; Inte så helt tokigt gissat, fast somligt har vi inte sett ännu och slipper förhoppningsvis se, men jag skulle ha lagt till: Man kommer att knäcka facken. Sedan kunde jag nog inte föreställa mig att regeringen skulle förhindra bättre sjukersättning via privata försäkringar och jag tror det inte förrän jag ser det, eftersom föräkringsbolagen inte blir glada över det förslaget.)

Kommentar:
Jisses, vad dystert, Kerstin! 
Fast jag håller med om att alla tecken pekar åt det hållet. 

Nu har jag lärt mej att det finns något positivt även i det negativa. Så då vill jag tänka såhär. Idag är vi svenskar ganska alienerade. Var och en sköter sitt och har det ganska gott om man ser till världen i stort. Av någon anledning så har vi i själen det här att den som har vill ha mer… Därför tror jag att folk röstar på högern.

Om nu denna dystopi infaller så kan effekten bli en växande solidaritet, fler kollektiv, fler gemensamma lösningar för att det krävs för överlevnaden. Ur denna påtvingade solidaritet kan det växa fram en ny form för politiken – det kan ju finnas ett sätt att förebygga att vi gör samma misstag om och om igen.

Kanhända att vi lär av misstagen för en gångs skull? Jag vill tro och hoppas det.
Petra
4/7 klockan 11.35

Svar från Kerstin, 4/7 klockan 14.20 :
Ledsen Petra, jag tror inte människor i allmänhet lär sig av historien och solidaritet är inte något som är utmärkande för fattiga och nedtryckta människor, se bara på USA.

Det allra värsta scenariot är att folk slutligen vänder sig till och i allt högre utsträckning röstar på fascistiska eller nynazistiska rörelser. Det var vad som hände efter det förra experimentet med liberal ekonomisk politik och där regeringar försökte spara sig ur kriserna (på 20- och 30-talen).

Om vi inte får fascism (då folk kommer att vara fullt upptagna med att rädda det egna skinnet och undvika att hamna i koncentrationsläger) så kommer däremot framtida generationer inte att sörja de godare förhållanden som de aldrig har upplevt, utan de kommer att betrakta den situation som inträder efter det som en kvinnlig journalist kallat för Baklängesrevolutionen (Margareta Norlin 1994) som något oundvikligt, det kommer nämligen alla massmedia att återkommande tala om för dem att det är och man kommer att skrämma folk med att det kommer att bli ännu värre om människorna inte accepterar fler försämringar.

Med tanke på att jag ännu idag inte begriper hur man kunde inbilla sig att fastighetsvärdena bara skulle forsätta att stiga i evighet, eller aktiekurserna, och inte drog åt några bromsar någonstans för att förhindra krascherna, och att jag (och flera andra som man dock inte lyssnade till) insåg vad som skulle hända flera år innan det hände, så fruktar jag att ingen kommer förhindra det kommande förfallet nu heller, trots att det säkert skulle gå, med en annan ekonomisk politik.

Jag hade inte tänkt skriva om mina farhågor på bloggen för att de är så dystra, men när Stina nu anser att jag inte alls har någon framtidsanalys, bara gnäller om att det var bättre förr, så får jag väl tala om vad jag ser i denna framtid, trots att det är övermåttan dystert, nämligen att det kommer en dag och ganska snart, när man kommer att anse att det var bättre 2005.

Sedan får vi se om jag spår fel eller rätt. Jag hoppas förstås att jag spår fel. Det gjorde jag inte förra gången. Den gången hoppades jag inte att jag skulle ha fel, den gången visste jag att jag hade rätt. Den gången förklarade somliga av de studenter som jag kom att diskutera saken med privat, överlägset för mig att det var nya tider nu, ny ekonomi, så man kunde inte förstå den utifrån det förgångna.