Ej kategoriserad22/11 16:07
Äntligen lyckades jag få in en bild på bloggen – tack Jinge för hjälpen –
så då ska det bli lite fler sådana framöver. Bilder piggar ju alltid upp.
PS: Hade fel namn på filen tidigare, inte konstigt att jag inte fick det att fungera. Ögonen är det första man blir blind på som sagt.
22/11 16:48 at 16:48
Kan det vara en vy utifrån Brandskären där jag dök mycket på 60-talet?
22/11 17:31 at 17:31
Jag bodde i Lysekil några år på femtiotalet, men har ingen aning om var Brandskären ligger. Det här motivet är från Gallebergsudde, som ligger tvärsemot gamla stan (eller norra hamnen, om man nu kallar den det idag). Ön som anas i bakgrunden är Skeppsholmen, åtminstone var den det på den tiden.
Det var här jag badade som liten och där jag lärde mig simma Bodde inte långt från udden, så de här klipporna är mer än ett sommarminne för mig
.
22/11 19:05 at 19:05
Jag tror att du ska göra dem lite mindre, så att det vita på bägge sidor är lika många pixlar. Om bilden nu är 400px så kanske du ska testa med 360px..
22/11 21:48 at 21:48
Jinge:
Jo, det blir ju snyggare – nöjd nu?
23/11 00:50 at 00:50
Kerstin – jag är imponerad av din förmåga att använda penseln!
23/11 01:49 at 01:49
Tack för komplimangen Britt
23/11 11:39 at 11:39
Kerstin:
Brandskären ligger en bit (rätt lång bit) ut från norrhamnen. Jag och en kompis hade en liten båt med urusel motor liggande i norrhamnen men för det mesta fick vi ro.
På 60-talet bodde jag i en stuga vid Brofjordens strand.
23/11 14:37 at 14:37
Lasse:
Då har du säkert passerat sundet på bilden, eftersom det inte är så långt från norra hamnen.
Jag travade runt på de här klipporna i somras och erinrade mig barndomens alltid soliga och evighetslånga somrar
23/11 17:15 at 17:15
Härlig akvarell, Kerstin!
Man får lust att vada i vattnet!
23/11 18:25 at 18:25
Jo det kan man göra i den lilla dammen innan för stenarna, som nog inte ens är vattenfylld för jämnan, och vattnet utanför de här klipporna är bråddjupt så där vadar man inte, där kan man bara simma och fiska :-).
Mamma och jag gick ut till de här klipporna ibland och pilkade upp makrill och torsk till middagen. Jag gillade fiskandet men avskydde så småningom att äta fisk. Det tog mig 25 år att börja göra det igen efter åren i Lysekil.