Jag är så gammal så att jag har slutat att sätta mitt ljus under skäppan men någon poet av Guds nåde är jag inte och ingen annan heller i vår familj. Dock, en jul för sådär en 20-25 år sedan, på den tiden då vi alltid firade jul tillsammans med mina föräldrar, medan min pappa fortfarande levde, och vi just hade delat ut och packat upp våra julklappar, började vi skoja om att vi hade velat ha fler julklappar och att det var trist att vi fick så få sådana (det hade varit alldeles för många egentligen och vi var alla glada och nöjda med vad vi hade fått), började tre generationer kvinnor dikta ihop sången om den trista julen, min mamma, min dotter och jag. Jag hittar inte papperet med texten till vår julsång, som jag har kvar – någonstans, men kommer ihåg några av verserna:

Den trista julen (eller Motvallsjul kanske)
Nu är trista julen slut, slut, slut,
klapparna har delats ut, ut, ut,
vi vill ha klappar, ännu fler,
ja julpresenter många mer,
– så det var bara tråkigt

Julegranen den var gles, gles, gles,
tomten var en riktig mes, mes, mes
men till nästa år igen
kommer denne gamle mes
– det blir bara tråkigt

Skinkan den var inte stor, stor, stor,
lutfisken blev bara snor, snor, snor
och julgröten var inte god
gav inte kraft och inte mod
– så det var bara tråkigt

Julekorven den var kort, kort, kort
trist när fisken kokte bort, bort, bort
men till nästa år min vän
blir det säkert jul igen
och det blir bara tråkigt

Behöver väl inte tala om att vi hade väldigt roligt medan vi diktade
Jag tror det var omkring 12-15 verser, om det mesta som hör julen till.