OBS: Video tillagd (29/9 kl. 00.30) i slutet av inlägget

Al Jazeera har genom åren skaffat sig ett rykte som god nyhetsförmedlare, framför allt vad gäller händelser i Mellersta Östern och Sydostasien och i Sverige har vi sett hur framför allt vänstern har ställt stor tilltro till TV-stationen ifråga. Men, i fallet Libyen och Syrien har Al Jazeera spårat ur, eller snarare, använts för rent propagandistiska syften, menar Thierry Meyssan.

Hur gick det till när Al Jazeera förvandlades från att ha varit en tämligen god nyhetskälla till att övergå till att göra ren propaganda och dessutom gå så långt att man började förfalska filmer och nyheter? I sammandrag av Thierry Meyssans artikel i Voltaire.net var det så här:

Om Al Jazeeras bakgrund
Al Jazeera startades av två fransk-israeliska personer, bröderna David och Jean Frydman, efter att deras vän Yitzak Rabin hade mördats, säger Meyssan. De ville starta ett medium där araber och israeler kunde diskutera fritt. De ville absolut att TV-kanalen betraktades som en arabisk sådan. Efter försök att engagera saudierna för saken, som föll på olika åsikter om hur en TV-kanal ska fungera, trädde den qatariske Sheikh Hamad bin-Khalifa fram. Han insåg att en sådan kanal kunde vara nyttig och ordnade en stationering av kanalen, samt ett ekonomiskt bidrag.

I samband med Gulfkriget 2003, och Attacken på Afghanistan, kom kanalen att alltmer framstå som en seriös alternativ nyhetskanal av västerländskt snitt, vilket stod flera av dess journalister dyrt enligt Meyssan:

Its journalists paid a high price for their courage: George W. Bush stopped short from bombing the Doha studios, but had Tareq Ayyoub assassinated, arrested Tayseer Alouni, and imprisoned Sami al-Hajj at Guantanamo Bay.

(min översättning: Dess journalister betalade ett högt pris för sitt mod: George W Bush avstod från att bomba kanalens studio i Doha, men lät mörda Tareq Ayyoub, arrestera Tayseer Alouni och satte Sami al-Hajj i Guantanamo.)

Förändringen börjar:
2004-2005 beslutade Sheikh Hamad bin-Khalifa att förändra Al Jazeera och att samtidigt inrätta en engelskspråkig kanal. Nu anlitade han JTrack för personlig kommunikationsträning:

JTrack had especially targeted Arab and Southeast Asian leaders to train them in the language of Davos: how to project an image that the West wants to see. From Morocco to Singapore, JTrack has trained most of the political leaders backed by the United States and Israel, often mere heredity puppets, turning them into respectable media personalities. The important thing is not whether they have something to say, but their aptness to impart the globalized rhetoric.

(min översättning: JTrack hade speciellt riktat in sig på Arabiska- och Sydosasiatiska ledare för att träna dem i det språk som användes i Davos: hur man producerar bilder som Västvärlden vill se. Från Marocco till Singapore hade JTrack tränat de flesta av de USA-och Israel-stödda politiska ledarna, ofta rena marionetterna, och förvandlat dem till respektabla personligheter. Det viktigaste var inte om de hade något att säga utan deras förmåga att använda sig av global retorik.)

JTrack satte in en journalist, som tidigare arbetat med Voice of America, Wadah Khanfar, på Al Jazeera. 2011 inriktade denne Al Jazeera på det som vi kallat för ”den arabiska våren”, protesterna i flera stater i Mellersta Östern. Kanalen blev nu alltmer propagandistisk och detta ledde, säger Meyssan, till att flera journalister sade upp sig.

 Outraged by the new editorial policy and the increasingly frequent recourse to lies [5], a certain number of journalists, including Ghassan Ben Jedo, walked out slamming the door behind them.

(min översättning: Rasande över denna redaktionella policy och den ökande tendensen att ljuga, tågade ett antal journalister, inklusive Ghassan Ben Jedo, ut och smällde igen dörren bakom sig.)

Meyssan fortsätter med att säga att:

Nevertheless, it wasn’t until the Libyan episode that the masks started to fall. In fact, the boss of JTrack and mentor of Wadah Kanfhar is none other than Mahmoud Jibril (the ”J” in ”JTrack” stands for ”Jibril”). This friendly, brilliant yet shallow, manager had been recommended to Muammar Gaddafi by his new American friends to pilot the economic opening of Libya after the normalization of its diplomatic ties. Under Saif el-Islam Gaddafi’s control, he was appointed both Minister of Planning and Director of the Development Authority, thus becoming de facto the number two man in the government, having authority over other ministers. At breakneck speed, he forged ahead with the deregulation of Libya’s socialist economy and the privatization of its public enterprises.

(min översättning: Hur som helst så var det inte förrän i samband med de libyska händelserna som masken (Al Jazeeras) började falla. Faktum är att JTracks chef och Wadah Kanfhars mentor (Al Jazeeras chef: min anm) var ingen mindre än Mahmoud Jibril (”J.et” i JTrack står för ”Jibril”). Denne vänlige, men ytlige manager hade rekommenderats Muammar Ghadafi, av hans amerikanska vänner,  för att leda det ekonomiska öppnandet av Libyen efter normaliseringen av de diplomatiska förbindelserna. Under Saif el-Islam Gaddafis kontroll, utnämndes han till både minister för planering och direktör för Utvecklingsmyndigheten. Därmed blev han i praktiken nummer två i regeringen, med ansvar för de andra ministrarna. I halsbrytande fart påbörjade han avregleringar av Libyens socialistiska ekonomi och privatiseringar av landets offentliga verksamheter.)

Jibril  har skaffat sig vänner överallt i arabvärlden och i Sydostasien och har kontor i Bahrain och Singapore och han startade ett antal företag. Han var tydligen också bekant med Bernard Henri-Lévy, mannen som spelade en framträdande roll vad gällde att få Frankrike med på att begära FN:s sanktioner av bombning av Libyen.

Under sin tid i USA, där Jibril avlade ett par akademiska examina på 80-talet, tog han till sig de libertarianska idéerna, menar Meyssan och:

But, more importantly, in Libya Mr. Jibril joined the Muslim Brotherhood. It was in this capacity that he placed his coreligionists, Brothers Wadah Kanfhar and Yusuf al-Qaradawi, in Al-Jazeera ..

(min översättning: Men viktigare är att i Libyen allierade sig Mr. Jibril med muslimska brödraskapet. Det var på grund av detta som han placerade sina religionsfränder Wadah Kanfhar och Yusuf al-Qaradawi, på Al-Jazeera ..)

Nu började Al Jazeera aktivt stödja vissa specifika personer under de arabiska proteströrelserna, bl.a. kungen av Bahrain, som var f.d. elev till Jibril och nu började Al Jazeera producera klart falska filmer, som den om hur rebellerna firade segern på Gröna Torget i Tripoli, tre dagar innan staden faktiskt hade intagits, och lögnen om tillfångatagandet av  Saif-el Islam ex.

Questioned about such lies by channel France24 in Arabic, the president of the National Transitional Council (CNT), Mustafa Abdul Jalil, chalked it up to a war stratagem and said he was delighted to have thus accelerated the fall of the Jamahiriya.

(min översättning: Tillfrågad om dessa lögner av den franska kanalen France24, på arabiska, lutade sig presidenten i National Transitional Council (CNT), Mustafa Abdul Jalil, mot krigsstrategin och sade, att han var mycket nöjd med att ha skyndat på Jamahiriyas (Ghadafis system: min anm.) fall.)

Al Jazeeras funktion som krigspropagandaverktyg styrdes, skriver Meyssan så, av emiren av Qatar.

The Gulf Cooperation Council was the first to call for an armed intervention in Libya and Qatar was the first Arab country to join the Contact Group. He funneled weapons to the Libyan ”rebels” before sending in his own ground troops, especially during the Battle of Tripoli. In exchange, he obtained the privilege of controlling all the oil trade on behalf of the National Transitional Council.

(min översättning: Gulfstaternas styrelse var först med att begära en militär intervention i Libyen och Qatar var det första arabland att ansluta sig till kontaktgruppen. Han levererade vapen till de libyska rebellerna innan han skickade in egna marktrupper, speciellt under slaget om Tripoli. I utbyte fick han privilegiet att kontrollera alla oljeaffärer för rebellrådets (National Transitional Councils.) räkning)

Wadah Khanfar avsattes 20/9 2011, eller sade upp sig, åsikterna varierar, som Al Jazeeras direktör och ersattes på sin post av den qatariske prinsen Sheikh Hamad Ben Jassem Al-Thani.

Man tycker att Al Jazeera borde ha förverkat allt det förtroende som man hade byggt under flera år. Men man ska inte underskatta lättheten med vilken media kan lura stora mängder människor och svårigheten för små medier eller kritiskt granskande personer att få ut sanningen, eller en alternativ bild, i sådana här fall.

***

Tillagd 29/9 kl. 00.30:
’Before NATO intrusion, Libya was African Switzerland’, NATO Crimes In Libya.flv (25/8 2011)

/Kerstin

Länkar:
- Wadah Khanfar, Al Jazeera and the triumph of televised propaganda, Thierry Meyssan, Voltaire.net, 26/9 2011

Mer om Libyen på svenska bloggar:
– Klassperspektiv om Natos krig för Libyens olja
– Maveras blogg om lögnernas om Libyenkriget
– StAns blogg om orsaken till kriget i Libyen
– Third World om de påstådda massgravarna i Libyen
- Vinden viskar mitt namn: att att Fredrik Reinfeldt bör åtalas för folkmord m.m.

PS kl. 17.50: Står Sydamerikanska oljestater på tur nu, efter Libyen? Lyssnar man på Studio Ett, Lars Palmgren, så får man intrycket att det pågår destabiliseringskampanjer där också. Numer vet alla som följer med i internationell politik vad det betyder, om USA lyckas, vilket inte alltid är fallet. Första gången jag såg USA:s strategi praktiseras var när den demokratiskt valde Allende i Chile störtades av Pinochet 11/9 1973, med resultatet att stora delar av befolkningen blev mycket fattigare, av dem som inte mördades vill säga, vilket var en hel del människor.
/DS