Kriget mot Iraks kultur är en av de böcker som jag köpte under konferensen ”Nordiska fredssamtal i Degerfors” för någon dryg vecka sedan.

bok Den här boken borde läsas av alla, i synnerhet av dem som hurrade för Västmakternas krossande av Libyen och som nu hurrar för det pågående krossandet av Syrien. Den visar hur attacken på och invasionen av Irak inte handlade om att ”befria” Irak från Saddam Hussein eller om att införa demokrati i Irak utan om att ta hand om Iraks olja och att krossa Irak totalt och slunga landet tillbaka till medeltiden. Detta åstadkommer USA/Nato på flera olika sätt.

Här får vi information om vad media inte skriver en rad om idag, nästan 10 år efter invasionen i Irak, som ju dessutom föregicks av en tio år lång handelsblockad mot landet under vilken många människor, framför allt barn, dog på grund av brist på läkemedel och rent vatten bl.a. Man såg exempelvis till att Irak inte fick in kemikalier för att rena sitt dricksvatten och detta är ett klart brott mot krigets lagar, enligt vilka en stat inte får vidta åtgärder för att göra livet odrägligt för civila.

Det var denna blockad och dess följder som Madelene Allbright försvarade då hon hävdade att de 500 000 barn som dog på grund av blockaden var ett pris värt att betalas för störtandet av Saddam. Det var förstås USA hon tänkte på, som inte betalade priset bara kammade hem vinsterna. Det var Irak som betalade priset. Med detta uttalande erkände hon dessutom att USA:s styrande inte bryr sig ett dyft om oskyldiga människor i de stater man angriper och bekrigar utan att det bara handlar om USA:s ekonomiska och maktpolitiska intressen, för vilka inget människoliv får stå ivägen, inte ens små barns. Cynismen är avgrundslik.

Vi vet redan, i alla fall vi som tog del av en del av informationen om kriget i Irak, att så fort de amerikanska och övriga Natotrupperna hade besatt landet avsatte de styrkor att vakta oljekällor och oljeministeriet medan ingen brydde sig om att skydda Iraks kulturskatt, muséer, bibliotek och lämningar efter urgamla kulturer. Vi läste om hur muséer och bibliotek plundrades och sattes i brand. Vad vi däremot inte fått veta är hur denna förstörelse av Iraks kulturarv fortgick och fortfarande fortgår på olika och djävulska sätt liksom vi inte fått veta något om övriga förstörande verksamheter. Så byggde invasionsstyrkorna exempelvis baser mitt i urgamla kulturområden och förstörde därmed delar av dessa, viktiga platser där vi faktiskt hittar ursprunget till vår moderna kultur.

I USA talas föga eller inget om att amerikanska eller multinationella militärbaser installerats på gamla antika platser, att amerikanska styrkor schaktar och gräver på legendariska orter som Babylon och Samarra. Satellitbilder visar att ett gammalt samhälle från 1100-talet f.KR. helt jämnades med marken för att ge en amerikansk bas i närheten större utrymme. (Sid 91)

Att försöka utplåna ett folks historia och kulturarv och förstöra människornas kunskaper om sin egen kulturs bakgrund är en känd metod för att krossa en befolkning, som alla krigsmakter har utövat i alla tider. Förstörelse av Iraks antikviteter, gamla skrifter och gamla arekologiska lämningar, är en del av detta utplånande. Någon hög grad av civilisation vittnar detta kulturförstörande inte om.

I Irak genomförde USA/Nato precis ett sådant program som Västmakterna avstod från i Tyskland efter andra världskriget, då man inte genomförde någon systematisk avnazifiering i de tre västkontrollerade delarna av Tyskland. Orsaken var att man fruktade en kommunistisk revolution i Tyskland om man gjorde sig av med alla som hade kunskaper och erfarenhet av administration, för att inte tala om att de gamla nazisterna i administrationen var stenhårt antikommunstiska och därför bra att ha kvar i styret av Tyskland. Dessutom tog framför allt USA hand om, och tvättade en stor grupp akademiker och forskare, varav somliga var nazister, som hämtades över till USA (detsamma gjorde för övrigt Sovjet på sin sida).

Amerikanen Paul Bremer, som i maj 2003 fick ta över ansvaret för Irak efter invasionen, satte däremot omedelbart igång med en ”avbaathifiering” (baathpartiet = det socialistiska parti som Saddam ledde). Lärare avskedades, militärer avskedades, administrativ personal avskedades. Här skulle Irak förändras genomgripande, och på precis det sätt som man visste hade varit förödande i Europa efter andra världskriget.

Överhuvudtaget är de militära ageranden som USA/Nato använder sig av idag, visavi de MÖ-länder som man tänker ta kontrollen över, fullkomligt vanvettiga och i strid med allt man vet om vad som hände i andra världskrigets Europa. Man tänkte och tänker sig, anser somliga, att knäcka regimerna, i Irak, i Libyen, i Syrien, i Iran (som man redan börjat föra det ekonomiska kriget mot och hotar att angripa härnäst) genom att skapa så eländiga förhållanden för befolkningarna i dessa länder att människorna där själva kastar av sig sina ledare, dem som USA/Nato vill ersätta med lydiga knähundar. De som kan sin historia vet att det inte fungerade i Tyskland. Inte ens den enorma bombningen av Tyskland mot slutet av kriget fick det tyska folket att kasta av sig Hitler och det har hittills inte fungerat i något av de MÖ-länder man angripit. Vi får nog gissa att åtgärderna i själva verket har två helt andra målsättningar, att förstöra de angripna ländernas ekonomier och militära resurser för att göra det enklare att invadera dem och/eller ta över kontrollen av dem (via USA-tillsatta ledare), och att också kasta dem tillbaka till medeltiden, precis som man gjort med Irak, så att de varken har organisatoriska eller materiella resurser att genomföra ett effektivt försvar. Ett folk som bestulits sina intellektuella och ledande kulturpersonligheter samt organisatoriskt kunniga personer tappar orienteringen och klarar inte av att samla sig till ett effektivt försvar. Det blir alltså, tänker man sig i Väst, lättare att styra.

Det hemska våld och mördande som man utövat och utövar mot Iraks intellektuella har vi inte heller läst något om i våra media. Det är i huvudsak dessa illdåd som den här boken handlar om. Detta fortgående mördande är också ett led i det systematiska förstörande av Irak som kulturnation och som en modern utvecklad stat. Det handlar helt enkelt om att krossa irakiernas kunskaper om sin bakgrund och sitt lands historia men också om att utplåna alla dem som kan hjälpa lidande irakier. Det pågår nämligen ett systematiskt mördande av Iraks kunskapselit, av akademiker i allmänhet, universitetslärare, professsorer, läkare, tandläkare och av lärare. 2009 beräknades c:a 4-500 akademiker ha mördats, riktat och kallblodigt, av speciella dödspatruller. (sid 141) HumanRights Watch har uppskattat att drygt 300 lärare mördades bara under de första månaderna av 2006. Dessutom har omkring 300 madieanställda mördats. Det verkar som om man, dvs de som står bakom dessa mord, i första hand försöker få akademiker att lämna Irak, då sådana kan få det fruktade brevet en dag, med en kula i och en förklaring om hur lätt det är att tysta honom eller henne. Många försöker då lämna landet, många av dem som inte gjort det har istället mördats. Ingen har någonsin ställts till svars för dessa mord. Det finns, menar en av författarna i boken, tecken som tyder på att västerländska specialstyrkor ligger bakom morden.

Sanningen att säga kunde vi på Saddam Husseins tid normalt tala fritt med våra studenter….Enskilda ministrar kunde alltid kritiseras. Men nu är massor av människor alltför rädda för att säga något i den vägen. (Sid 142)

Resultatet av detta mördande, vid sidan av de mänskliga tragedier de är, är förstås en försämrad läkarvård och tandvård och ett radikalt försämrat utbildningssystem, som också har försämrats genom att man förstört sjukhus, skolbyggnader och universitet. Dessutom försvåras effektiva klarlägganden om hur befolkningen har drabbats av de amerikanska bombningarna med utarmat uran, som sägs ha orsakat ett katastrofalt ökat antal cancerfall och missbildningar. Vidare ökar Iraks analfabetism, som var nästan helt avhjälpt, i skrämmande takt. Dels vågar många föräldrar idag inte skicka sina barn till de skolor som finns eftersom de fruktar att barnen ska kidnappas, dels har många inte längre råd att låta sina barn gå i skolan, framför allt drabbar detta flickorna. Och skriver författaren,”Terrokampanjen mot skolväsendet fortsätter”. (Sid 149)

Det här är sannolikt det öde som väntar Libyen, där vi redan ser tecken på den här utvecklingen, liksom Syrien när eller om USA/Nato lyckas avsätta Al Assad och ta över styret (eller kaoset). Det är helt obegripligt hur en stor del av den västerländska vänstern kan ta ställning för en sådan utveckling i fler länder i MÖ.

/Kerstin

Litteratur:
Kriget mot Iraks kultur. Varför muséer plundrades, bibliotek bränts ner och akademiker mördats. Red. Raymond W. Baker, Shereen T. Ismael och Tareq Y Ismael, Alhambra förlag 2011.

Länkar, rekommenderad läsning:
Manifestation mot USA-imperialismen. ”Irakkriget, det utan tvekan allvarligaste brottet mot folkrätten och FN-stadgan efter andra världskriget”. Sigyn Meder, Indiensolidaritet 4/7 2012
U.S. Drones Patrolling Its Skies Provoke Outrage in Iraq, Eric Schmidth and Michael Schmidtt, New York Times 29/1 2012 (Citat: The drones are the latest example of the State Department’s efforts to take over functions in Iraq that the military used to perform. Some 5,000 private security contractors now protect the embassy’s 11,000-person staff, for example, and typically drive around in heavily armored military vehicles.)
The U.S. Embassy in Baghdad hosts a conference for provincial non-governmental organizations (NGOs), Embassy of the United States, Baghdad, Iraq, jan.2012
Greg Muttitt, Whatever Happened to Iraqi Oil? Greg Muttitt, Tom Dispatch 23/8 2012 (Citat: the first time pre-war oil plans hatched in the Pentagon by arch-neoconservative Douglas Feith’s Energy Infrastructure Planning Group (EIPG). In November 2002, four months before the invasion, that planning group came up with a novel idea: it proposed that any American occupation authority not repair war damage to the country’s oil infrastructure, as doing so “could discourage private sector involvement.” In other words, it suggested that the landscape should be cleared of Iraq’s homegrown oil industry to make room for Big Oil……The first permanent government was formed under Prime Minister Maliki in May 2006. In the preceding months, the American and British governments made sure the candidates for prime minister knew what their first priority had to be: to pass a law legalizing the return of the foreign multinationals — tossed out of the country in the 1970s — to run the oil sector. Avslutningen av artikeln är egentligen ganska optimistisk men lämnar frågan om Iraks framtid öppen.)
In Search of a Sip of Water. The Children are Still Dying, Ramzy Baroud, counterpunch.org 24-26/8 2012
Iraq announces 21 executions in single day: justice ministry, The Daily Star 28/8 2012
– Iraks barn. ”Var det värt priset?”, Bie Kentane, Iraksolidaritet