Nu pågår det stora räfst- och rättartinget i alla medier med anledning av Katastrofkommissionens rapport. Regeringen ställs vid skampålen och statsministern gör pudel på pudel.

Man har förmodligen helt rätt i att mycket av långsamheten, när det gällde att reagera och börja agera, beror på att vi har en statsminister som tror att han är en president, med monopol på rätten att styra Sverige, och att underordnade därför inte vågar ta egna initiativ. Men jag kan inte låta bli att förundra mig över den häftiga borgerliga indignationen.

Oppositionens idol, den konservative presidenten Bush, visade heller inte prov på snabb och effektiv reaktion i samband med orkanen som förstörde New Orleans och han har fortfarande inte gjort några större insatser, vad jag vet, för att hjälpa dem som drabbades, bortsett från att skicka polis och militär så småningom. Att då, som en skribent i DN gör i radion idag, uttrycka åsikten att svenska regeringens agerande påminner om gamla Sovjet, där folk inte heller vågade reagera utan godkännande från högsta ort, är magstarkt. Senfärdiga och felaktiga, ja rent omänskliga reaktioner verkar inte vara förbehållna gamla Sovjetkommunismen.

Vem tror att det hela hade varit bättre skött om vi hade haft Reinfeldt som statsminister? I synnerhet kan man misstänka att så inte hade varit fallet som just det parti han företräder hävdar att staten ska ha en så liten byråkrati som möjligt och göra så lite som möjligt och att vi i stort sett inte ska betala någon skatt alls (eller är det bara de rika som inte ska göra det kanske?). Hur hade en sådan regering reagerat? Omedelbart rusat ut och fixat en nödhjälpsgala, med biljettpriser på 10.000-100.000 kr/stol, för att hjälpa dem som satt fast i Thailand? Detta parti anser ju att all hjälp åt medmänniskor ska vara frivillig.

Nej, man kan faktiskt inte begära det övermänskliga. Hur i all världen ska Sverige kunna hålla beredskap för allting som kan tänkas hända var som helst på jordklotet dit svenskar råkar välja att resa (I synnerhet en massa journalister). Man kan faktiskt inte anklaga regeringen för att inte känna till att det fanns ett medeklassens semesterghetto i just de områden i Thailand som drabbades och om massmedia anser att svenskarna där var skäl att reagera snabbare, ja då kan vi inte tala om annat än om rasism från massmedias sida. Varför är offren i Pakistan inte värda samma upprördhet som de svenskar som hade råd att semestra i Thailand?

Så nu väntar jag med spänning på den utredning som ska visa vad Sverige gjorde och gör för dem som drabbades av den för några månader sedan timade jordbävningen i Pakistan, som förorsakar att människor dör just nu, därför att de fryser ihjäl pga brist på bostäder. Var är journalisterna och upprördheten vad gäller den naturkatastrofen?

PS: Det ovan skrivna har ingenting att göra med mina känslor vad gäller de drabbade i Tsunamikatastrofen, som givetvis har min djupa medkänsla. Det handlar om det apspel som de borgerliga partierna och journalistkåren spelar upp just nu. För mer information om den saken, läs bloggen Rättvis och balanserad

Tillägg 4/12: Magnus på bloggen Magnus tankar har ett mycket intressant och tänkvärt inlägg om den här saken idag.