Vilka är Socialdemokraternas amerikanska spin-doktors?
Den republikanske presidentkandidaten i USA, Mitt Romney, anses nu av de flesta politiska analytiker i USA vara körd,(1) efter att hans tal i videon nedan, lagts ut på internet och därmed blivit känt. Det spelades in i hemlighet när han talade med dem han tänkte skulle sponsra honom inför det kommande valet, med likasinnade, megarika människor alltså.
Så här sade han vid mötet:
Romney In Secretly Taped Video: Obama Voters ’Dependent’ On (utlagd 17/9 2012)
Nu tar vi och jämför med hur Socialdemokraterna resonerar i Sverige, i sin strategi för det kommande valet 2014. I Aftonbladet läste vi sålunda:
– Ansvar och krav ska genomsyra hela vår politikutveckling, säger en S-källa.
Målgrupp för den hemliga kommunikationsplanen är de väljare som gick över till Moderaterna i de två senaste valen. ”Väljare som delar våra värderingar och röstade på oss 2002, men röstade på Moderaterna 2006 och 2010”, står det i planen. (AB 18/9 2012)
Både Romney och Socialdemokraterna befinner sig i opposition och vill vinna makten. Men Romney är konservativ medan Socialdemokraterna är – ja vad? I opposition i alla fall.
Båda är ute efter den där gruppen i mitten, de där som är bara lite lagom konservativa.
Båda beskriver den grupp som inte är konservativ, som är Romneys opposition bland väljarna men som är socialdemokraternas kärnväljare i Sverige, som lata, arbetsovilliga kravmaskiner som inte vill ta ansvar för sig själva och sin egen försörjning. Romney gör det rakt på sak. Han hymlar inte. Han befinner sig bland likasinnade och anar inte vad som sker, att han spelas in och att hans tal snart ska hamna på YouTube eller i något TV-program.
Socialdemokraterna säger samma sak om väljarna, men mer indirekt och inlindat, när de säger att deras politik ska grunda sig på krav: ”Ansvar och krav ska genomsyra hela vår politikutveckling”. De friar till rent borgerliga väljare med detta. Men det är värre än så, de talar om för sina egna kärnväljare att det finns många sådana där lata ansvarslösa människor i Sverige. Så uttryckte sig socialdemokrater aldrig om människor för 30 år sen. Man talar överhuvudtaget inte om sin politik på det sättet om man anser att man talar till en väljarkår vars övervägande majoritet tar just ansvar och vill arbeta och göra rätt för sig. Man behöver nämligen inte ställa krav på ansvarsfulla människor. Men meningen är förstås att alla ska tänka att S talar om några andra, de där som, till skillnad från mig själv, är slöa, ansvarslösa och arbetsovilliga.
För det första visar detta att Socialdemokraterna inte har någon egen ideologi längre. De är numer lika borgerliga som Alliansen. Liksom de borgerliga utgår de från att människan av naturen är en egoistisk latmask som inte vill anstränga sig för någon annan människa med mindre än de tvingas till det. Detta var inte Socialdemokraternas människosyn tidigare. Då såg de människan som en social varelse som normalt ville arbeta för allas bästa och vara med och ta ansvar för samhället.
För det andra, denna socialdemokratiska kampanj kommer att hjälpa de borgerliga att indoktrinera svenska folket i just denna människosynen, att vi alla bara är egoistiska, arbetsskygga kreatur som måste piskas att arbeta (ja inte de rikaste förstås, som istället behöver morötter, gigantiska sådana). Det blir inte något bra samhälle för någon om man lyckas inbilla alla människor, eller de flesta, att det är på det sättet, och verkligt illa blir det om man lyckas få de flesta att bete sig i enlighet med denna föreställning.
Åsikten att människan i grunden inte är något annat än en egoistisk latmask som inte är beredd att göra något för någon annan, eller att avstå något för någon annan om han/hon inte tvingas till det, är dessutom felaktig. Vore det på det sättet hade vi ännu inte lämnat grottstadiet. Den mest grundläggande mänskliga egenskapen är viljan och förmågan att samarbeta. Det är den som fört utvecklingen framåt. Vi är helt enkelt en social djurart. Men, det går att med rätt mått och steg i samhällspolitiken tvinga oss att bete oss rent egoistiskt. Det tvingar man människor till om man organiserar fram ett samhälle där alla måste konkurrera med alla andra om allting för att klara sig och där en del människor är dömda att slås ut och/eller gå under. Gladiatorspelen är den bästa metaforen för detta samhälle: Endera måste du dö eller jag.” I ett sådant samhälle stannar utvecklingen av och det går sedan obönhörligt kräftgång i alla avseenden, socialt, vetenskapligt och teknologiskt.
Socialdemokraternas valstrategi osar alltså amerikanska spin-doktors, precis som de borgerligas. Inte underligt att det blir likadant i Sverige som i USA, att valkampanjerna numer är lika fördummade och fördummande här som där och har blivit alltmer av kopior av de amerikanska smutskampanjerna.
/Kerstin
Länkar:
1) Romney and Ryan: Nothing There. The Hollow Man and the Pathological Liar, Charles Larson, counterpunch.org 19/9 2012
1) The Fast Slide of Mitt Romney. The Art of Political Suicide, Binoy Kampmark, counterpunch.org 18/9 2012
– (S) vill satsa på privat arbetsförmedling 19/9 Svt 2012
– ”Reducera inte politiken till en affärsplan”, Ulf Bjereld, dagens arena 24/9 2012
– ”Politikens dubbelagenter hot mot demokratins kärna”, Daniel Suhonen och Felix Antman Debels, DN 2/10 3012 (Citat: Den brittiske sociologen Colin Crouch har satt fingret på det hot som dagens politiska ”dubbelagenter” utgör. I boken ”Postdemokrati” visar han hur dagens ideologiska ”möte i mitten” med S-affärsplaner och M-arbetarpartier tagit död på det som är kärnan i en verkligt livaktig demokrati – som arenan för politiska intressekonflikter. Postdemokratin behåller demokratins yttre drag men demokratins kärna förtvinar när de stora partierna är överens om allt utom vem som ska utföra själva ledarskapet.)
20/09 08:17 at 08:17
Tips: Gå och se filmen ”Palme” om det inte redan är gjort.
Man blir rent tagen av hur politik och verklighet kunde vara för inte mer är 40 år sedan.
20/09 08:54 at 08:54
Socialdemokraternas abdikation från någon som helst påverkan på samhället under 1990-talet hör till det långsiktigt viktigaste som har hänt i världen på hundra år. Frågan är vad man gör åt det mer än bara drömmer sig tillbaka till ”den gamla goda tiden”.
Innan vi får en arbetarrörelse värd namnet i Europa kommer i alla fall inget att hända på den fronten. Undrar om EU-kaoset ger upphov till en sån, eller om förruttnelsen kommer att fortsätta.
20/09 13:34 at 13:34
Lasse Strömberg:
Antar att den kommer på TV så småningom, då om inte förr ska jag väl se den.
Jan Wiklund:
Ja, du brukar ju har svaret: ”Människor, engagera er, öva påtryckning på partiet.” Och som sagt, det kan gå lika illa igen som förra gången, och förruttnelsen syns ju redan, både ute i Europa och här hemma, fascismen på frammarsch.
20/09 15:44 at 15:44
Mycket bra. Jämförelsen mellan politiker i USA och de i ledningen av S. Om de senare finns inte mycket hopp. Bedrövligt att uppleva hur Göran P, Nuder och Tomas Östros snabbt går över till andra sidan. Efter att i flera år ha talat och i debatter försvarat de socialdemokratiska värdena. Påminner om en bok av Kristiana Gerner från 80-talet om hur i Sovjet vissa samizdat-satirer var författade av dem som skrev talen för Brezjnev & co. Senare behövde de inte förställa sig utan kunde i stor skala lura till sig statens egendom (oligarker). När de människor jag nämnde ser sig själva i spegeln tror jag inte alls de skäms utan belåtet konstaterar att sån är jag och så också andra människor – egoistiska och smarta på att utnyttja allt för egen vinning!
20/09 15:58 at 15:58
Sixten Andreasson:
Nej visst, om man är övertygad om att alla människor är egoistiska dj:lar så behöver man ju inte skämmas för att man själv är en sådan.
Frågan är, om man inte tror att vi alla är superegoistiska och totalt hänsynslösa eller känslokalla varelser, varför somliga är, eller blir sådana. Själv tror jag det beror på att så många inom överklassen är uppvuxna i känslokalla och barnfientliga miljöer. De rika överlämnar sina barn, helst till dem som kräver minst betalt. De håller sina barn på lagom känslomässigt avstånd, varför barnen gång på gång blir besvikna på dem de är beroende av, barnpigor, au pairer som slutar etc. Därmed får dessa barn aldrig uppleva riktig och trygg föräldrakärlek. De får aldrig en chans att fästa sig vid någon varför de växer upp till de känslomässigt förkrympta och psykiskt deformerade individer vi ofta finner i överklassen, psykopater alltså.
20/09 16:33 at 16:33
Ja, Kerstin, det ligger mycket i detta. Men när det gäller ledare i S? Problemet är att de i de flesta fall inte vuxit upp i överklass övertar deras människosyn. Liksom nomenklaturan i Sovjet. Var ute och plockade plommon och kom fram till att majoriteten av människor inte ”tänker så framför spegeln” – som väl är. Att dessa (vi) griper tag i en konkret fråga och engagera oss hårt i den kan vi få ändring till stånd. ”Välfärd utan vinst” kan bli sådan. Är på gång. Där ligger de människofientliga redan illa till. LO-beslut och nyss Malmö socialdemokrater. Lärarförbund, sjuksköterskor, läkare, ja alla anhöriga till sjuka och gamla….
21/09 00:09 at 00:09
Sixten Andréasson:
Sånt kallas överanpassning. När folk kommer in utifrån i överklasskretsar så anstränger de sig som 17 för att passa in – uppkomplingssyndromet alltså, som alltid genomskådas av överklassen och som den gör sig rolig över mellan skål och vägg. Gissar att Göran P har gett överklasssnobbarna ganska många glada skratt.
21/09 02:07 at 02:07
Man kan ju spekulera lite över nästa riksdagsval 2014: Det troliga är ju att folkets missnöje med Alliansen ger S möjlighet att billda regering, förmodligen någon sorts minoritetsregering med något/några andra partier – kanske något av allianspartierna? Hursomhelst, så då får vi se i alla fall en del av S-partiets politik omsatt i praktisk politik. Och det lär ju med största sannolikhet inte bli någon traditionell socialdemokratisk politik vi får se, utan bara en marginelt förändrad allianspolitik. Dvs långt i från den sysselsättnings – & välfärdspolitik som S-partiets väljare sannolikt trodde sig få efter att röstat fram dom till regeringsställning. Dvs ett stort folkigt missnöje blir ofrånkomligt resultatet för S-partiet. Och frågan är ju – hur stort? Ty efter 8 års extrem högerpolitik så skulle vi i detta tänkta – men dock sannolika fall – få en annan s.k. ”vänster” – regering, med fortsatt högerpolitik. Kan detta kanske bli den defintiva
dödsstöten för S-partiets förankring bland gräsrötterna? Och frågan är då bara – vad händer då, när S-partiet kanske slutgiltig gått i väggen? Kommer detta kanske skapa ett större utrymme för riktig vänsterpolitik på sikt? Tja, hoppas kan man ju alltid – men den närmsta framtiden verkar ju – beroende på den nuvarande S-politiken – problematisk. Men på längre sikt kan och bör de goda krafterna segra!
21/09 12:45 at 12:45
Jan B.
Jag tror förstås att det scenario du målar upp är perfekt för att göra SD till ett mycket större parti.
21/09 20:51 at 20:51
Till Jan B. Det här skrev jag på annat ställe den 15 sept: Tankar om den borgerliga demokratin. Tänker här lämna åt sidan dess positiva resultat för proletariatet, som är obestridliga. Men som också till största delen beror på proletariatets egna kamp för demokrati.
Siktar in mig på det som vanligen nämns som demokrati – att folket vart tredje eller fjärde år får rösta på de människor som tillsammans ska företräda deras intressen i beslutande organ. I verkligheten röstning på partier som själva i en liten grupp utsett de personer som man ska rösta på.
OK – det är vad som bjuds. Hur har det blivit så? Det utvecklades till detta efter den stora revolutionen i Frankrike 1789. De gamla makthavarna – adeln – och de nya – borgerskapet – fann efter ett tag att man kunde fortsätta att behålla makten genom demokratiska val i det som kallats parlamentarism.
Det har fungerat hyfsat väl för de styrande. Se själv – ett val kan leda till en vänsterseger (så kallat) och nästa val till en högerregering. Och sen nästa val tvärtom. Men vad har ändrats genom dessa tre val för majoriteten av befolkningen?
När de styrande började fatta detta, gav de efter mer och mer för folkmassornas krav på demokrati.
Trögast var man i Europas utkanter som Sverige. Med lika rösträtt för män och sen också för kvinnor.
När det gäller Sovjetunionen förstod nomenklaturan genom kontakter och umgänge med politiska ledare och storkapitalister att detta system (”det demokratiska”) var mycket mer fördelaktigt för dem. Och så kom denna revolution uppifrån (kontrarevolution). De var också trötta på att förställa sig. Att i marxistiska termer grunna ut att försvara sina åtgärder. Riktade mot folket.
En annan aspekt är kolonialmakternas överförande av parlamentariska system till kolonierna som befriat sig. En afrikan t ex sa att det var helt främmande för deras mentalitet att de två kandidater som fått nästan lika många röster (Elfenbenskusten) skulle börja slåss. Eftersom de tydligen var lika goda borde de samarbeta för folkets bästa.
16/10 16:59 at 16:59
Efter Palme försvann den sista grindvakten till ett solidariskt ställningstagande och en gnutta folkdemokrati. När han försvann tog rövarna inom den ”sociala vänstern” över helt och förde solidariskt ansvar till sophögen. Allt snack därefter är nonsens och inget har hänt sedan Palmes dagar, bara pseudodemokrati. Nu lierar sig alla partier i riksdagen med varandras solidaritet och mot det svenska folket. Partierna har inte längre någon som helst förankring hos medborgarna. De skor sig sakta men säker på partibidrag och höjda löner till de sk. folkvalda. När skall ni förstå hur allt fungerar, när skall de röstande demokraterna? Förstå att det är meningslöst ty alla partier är helt överens om att allt är bra i gamla Svedala, bara folket tiger och lyder samt betalar skatt och skänker bidragen till de redan rika.
16/10 22:02 at 22:02
Kjell Holmsten:
Helt klart, socialdemokratins ideologi dog med Palme. Fast det förstod man ju inte förrän ganska långt senare.
Men jag minns när Palme presenterade sin nya regering 1982. Idel nollor, utom K O Feldt. Jag satt och lyssnade på ekot och förfärades och sade: Tänk om Palme dör, då blir det Feldt som bestämmer i den regeringen, den ende starke mannen vid sidan om Palme – och precis så illa som jag fruktade gick det