Hur tysta obekväma och regimkritiker?
För makthavare obehagliga sanningar kommer fram till allmänheten förr eller senare, snabbare idag än tidigare med de effektiva kommunikationsmedel vi nu har.
Vi vet att makthavare inte vill att somligt ska komma ut.
Frågan är hur de kan eller försöker förhindra detta. Det finns ett antal möjliga åtgärder de kan vidta.
-
via propaganda vinna alltfler för de egna syftena, i det som kan kallas kampen om idéerna (=propaganda).
stänga ner obekväma hemsidor på nätet
införa censur och kontrollera massmedia, på ena eller andra sättet
bädda in journalister så att de inte ser sådant som inte får komma ut
förbjuda spridning av obehagliga och avslöjande bilder och/eller att fotografera sådant som kan vara avslöjande
mörda obekväma journalister
bomba obekväma TV-stationer, eller stänga ner dem
Allt detta ser vi numer även i våra västerländska samhällen, endera för att det redan har praktiserats eller för att det har avslöjats att man haft planer på att göra det. Inget av alternativen har varit effektivt nog. Obekväma sanningar har i alla fall sipprat ut till allmänheten. Det enda som återstår till slut är att skrämma alla människor till tystnad.
Det är metoden som har praktiserats av alla auktoritära och diktatoriska regimer. Somliga ”skyldiga” (läs regimkritiker) fångas i näten med hjälp av spaning och kontroll av alla medborgare, och med hjälp av angiveri. Men också mängder av oskyldiga drabbas – alltid – när regimer tar till denna metod och ingen enda medborgare går säker, inte ens den som är totalt och hängivet ”rättänkande”. Det gör å andra sidan metoden desto effektivare eftersom alla blir skräckslagna och börjar huka i underdånig tystnad, eller tror att de ska klara sig genom att de är hängivna medlöpare. Denna metod fungerar åtminstone för en tid och den tiden kan bli lång, halvsekellång eller mycket längre i värsta fall, som historien visat oss.
05/12 18:12 at 18:12
”införa censur och kontrollera massmedia, på ena eller andra sättet”
Den farligaste censuren är den osynliga censuren!
Skillnaden mellan demokratier och diktaturer är att i diktaturer vet alla medborgare om att massmedia är megafoner åt makthavaran. I en demokrati TROR alla att massmedia är neutrala och berättar sanningen.
Det kan alltså paradoxalt nog vara lättare att se sanningen i en diktatur än i en demokrati.
Den farligaste censuren är den som inte uppfattas som censur! Det är också den effektivaste propagandan.
När alla VET att det som sägs är propaganda är det ingen som tror på den. Vet man inte att det som sägs är propaganda kan man tro att det är en sanning.
Jämför med hur vi ser på reklam. Ser vi reklam som den absoluta sanningen eller som ett sätt att försöka påverka oss? Svaret är givet! Men varför? Jo, därför att vi VET att vi är utsatta för påverkan att köpa just det som reklamen vill få oss att göra.
Att ta reda på sanningen är en svår konst – inte minst i tider av krig mot den s k terrorismen.
05/12 19:27 at 19:27
Lasse:
Helt riktigt det du skriver, men om den hittills effektivaste vägen, som är den du talar om här, inte fungerar längre, när allt fler kommer på att våra regeringar ljuger och för oss bakom ljuset och spelar upp teater för oss, och de därför inte vinner tilltro längre, vad händer då?
Vad händer om det blir accepterat på högre ort att även ”vitingar” är presumtiva terrorister?
Med antiterroristlagarna åsidossätter man redan en viktig del av den öppenhet som ett samhälle måste respektera och tillåta om det ska kunna göra anspråk på att vara ett rättssamhälle, som varje demokrati måste vara. Hur kommer man i praktiken att använda dem?
Vilka grupperingar kan vinna anhängare om våra nuvarande regimer förlorar förtroendet hos alltfler människor?
Det är en farlig väg vi är inne på, hur man än ser den och riskerna är många idag. Det behöver inte gå åt skogen, men riskerna för en mycket obehaglig utveckling har inte varit så stora sedan 30-talet.
05/12 22:13 at 22:13
Tja, i bästa fall kommer det fram ett politiskt parti som säger sig vilja återgå till de demokratiska rättigheterna. Och så vinner det partiet valet. I annat fall tror jag samhället destabiliseras i det det litet längre perspektivet. Sedan kan det gå hur som helst. Men förmodligen blir det med någon form av våld.
Men du ställer själv den viktiga frågan: ”Hur kommer man i praktiken att använda dem?”
Svaret på den frågan kommer att avgöra vad som händer.
Just nu tar man nog lagarna ”för att de kan vara bra att ha”, vilket givetvis inte säger något om hur de kommer att användas eller missbrukas längre fram, eventuellt av en annan typ av regering som många kanske inte tänkte på att vi kunde få.
05/12 23:13 at 23:13
Välkommen till den insikt andra haft sedan Radio Nord.
06/12 10:50 at 10:50
Kan ju också vara intressant att se vilka av metoderna som den svenska regimen använder.
Metod 1 (propagandan) är väl den vanligaste, den används nog av alla regimer på jorden.
2. Nedsläckning av hemsidor med otillåtna
politiska åsikter är ju något som används i Sverige. Liksom politisk censur på många debattsajter.
3. Censur har vi inte, men man kan få en foglig press med hjälp av presstöd. Radio och TV-stationerna måste godkännas av svenska regeringen. Det gäller för media att inte ta ut svängarna för mycket.
7. Britt Wadner på Radio Syd (på 60-talet) fick fängelse för sina radioprogram. Det socialdemokratiska etablissemanget blev lamslaget och drabbat av panik när Radio Syd och Radio Nord härjade i början på 60-talet. Radiostationer som inte var statligt styrda till 100% var otänkbart.
06/12 15:17 at 15:17
Gertkvist:
Jo, vad är godtyckligt gripande, och även gripande av oskyldiga utan normala juridiska rättigheter och för frakt till länder där de torteras, i jämförelse med att en person fick fängelse för att hon bröt mot den tidens lagar för företagsamhet (vilket man får fängelse för även i USA).
Så jag förstår din upprördhet över Britt Wadners öde.
07/12 23:00 at 23:00
Och titta där: den svenska staten hade en åttonde variant som Kerstin inte räknade upp, nämligen att förbjuda privat användning av olika massmedier.
Radions utveckling under 1920-talet är en fascinerande studie i de stora elefanternas dans där staten roffar åt sig allt. USA är väl det mest kända och äckliga exemplet, men Sverige var inte mycket bättre.
Som sagt, staten är ingen snäll mysgubbe som vill oss väl. Ju fler som inser det, och agerar utifrån denna insikt, desstå bättre.
08/12 01:16 at 01:16
Nej, allt tyder på att staten blir allt ruskigare, inte minst den amerikanska, och när den svenska till varje pris vill likna den amerikanska, då är det allvarligt dystert, i synnerhet när alla partier är helt överens så att man inte har några alternativ att rösta på!
Synd bara att varken du eller kapten Bäckdahl överhuvudtaget har förstått vad mina senaste inlägg handlar om.
Det centrala var det där med att SKRÄMMA MÄNNISKOR TILL TYSTNAD!