Lycka är att sitta i trädgården i gryningen och lyssna till koltrastens fantastiska morgonkonsert. Det har jag gjort en stund nu.

koltrast

Jodå, till min stora glädje sitter han där igen, i den halvdöda eken, och sjunger och sjunger. Dessemellan skuttar han omkring på gräsmattan och kalasar på daggmaskar och annat smått och gott som han hittar. Ibland, när jag kommer ut slår han en trudelutt för mig, där på gräsmattan, som för att hälsa på mig.

Vad han faktiskt gör vet jag förstås inte, men han är ganska orädd för mig. Häromdagen satt jag i en stol då han kom nedflygande till gräsmattan, så hoppade han fram mot mig, stannade omkring en meter framför mig, iakttog mig noga några ögonblick, flög så upp på ett stängsel vid sidan om mig, drillade några strofer och fortsatte sedan att leta mask på gräsmattan. Det känns som om vi är lite goda vänner, koltrasten och jag. I varje fall är jag hans vän.

/Kerstin