Har vi demokrati? Nej, hävdar jag. Det har vi inte.  Även om vi förstås aldrig haft någon verklig demokrati och en sådan dessutom är omöjlig i ett komplext modernt samhälle, så har vi haft mer av den varan tidigare. Det hade vi när vi hade klara alternativ att välja mellan, partier med tydliga skillnader i partiprogrammen. Idag är de större partierna till förvillelse lika varandra. Detta är desto underligare som vi lever i tider när valfrihet påstås vara så viktig. Att partierna är nästan på pricken likadana innebär att många av oss väljare inte längre kan rösta FÖR något utan endast MOT något.

I USA, där man i praktiken endast har två partier, som både bekostas av de störtrika eliterna och är totalt beroende av dessa för att vinna ett val, har det länge varit så. Det är, tycker många där, ingen idé att rösta eftersom det inte blir någon skillnad. Många av dem som röstar i USA röstar enbart MOT en regering som inte uppfyller deras önskemål. De tror att de straffar de politiker som sviker dem. Det gör de egentligen inte dock. Så börjar det bli även i Sverige.

Med hjälp av propaganda kan media i USA, eller här i Sverige, styra vilket parti eller vilken partigruppering som ska vinna nästa val. Det är inte så att alla väljare låter sig luras av medias propaganda men det gör ingenting för det räcker att en tillräckligt stor del av väljarna, och för det mesta gäller det egentligen en liten del, röstar för det alternativ som de rika eliterna, med benäget bistånd från de media som medias ägare vill ska segra den här gången. Det viktiga är inte att alla tycker som eliterna vill att de ska tycka utan bara att en tillräckligt stor grupp tror att den inte är offer för en grov propaganda. Det räcker för eliterna för att de ska få de regeringar de vill ha.

Nu tyder det mesta på att dessa eliter har bestämt att det ska till regimskiften med jämna mellanrum. Detta system ger dem två fördelar. Dels ger det medborgarna ett intryck av att man har demokrati, ett system där upplysta väljare röstar på det parti de anser skulle föra den bästa politiken. Det är viktigt att folk tror det, i synnerhet som vi inte alls har en demokrati där medborgarna informeras korrekt av media. Dels ger det dessa eliter en möjlighet att spela ut partiernas ledare mot varandra. Till varje partis företrädare säger man i praktiken att ”ni ska inte tro att ni kan sitta vid makten så länge, i synnerhet om ni inte gör som vi vill, men gör ni som vi kräver då ska vi belöna er rikligt när ni avgår.” Man behöver bara undersöka de personer som sitter vid den politiska makten i USA och deras verksamheter, för att se att dessa ständigt pendlar mellan att sitta i departementen och i det gigantiska bolagens styrelser ex. Tittar man sedan på svenska politikers ”öden” efter att deras politiska insatser är slut, ser man samma sak här (en post i FN, en post hos Goldman & Sachs, en välbetald post hos någon höger-PR-firma, en post i styrelsen i något av de Wallbergkontrollerade företagen).

Sedan något årtionde har vi alltså även i Sverige fått den, för dessa rika eliter, lyckliga situationen att vi har två politiska läger som förespråkar nästan exakt samma politik, senast genom att man lyckades mediespinna bort Juholt. Han lät ju, för eliten, förfärande gammaldags socialdemokratisk. Inte minst gillades drevet mot och avsättningen av Juholt av de amerikanska superrika, som därmed kan styra även svensk politik. Ingenting tyder på att Löfvén är det minsta anfäktad av verklig och traditionell socialdemokratisk ideologi. Som äldre, med många års politiskt intresse, trillar man nästan av stolen när man läser att Löfvén sagt att han inte förstår det där med höger och vänster. Olof Palme måste rotera i sin grav.

Just nu ser vi ett mediaspinn i Sverige som tyder på att eliterna anser att det är dags att byta partier i regeringen här vid nästa val – för syns skull. Samhällskritiken har plötsligt blivit öronbedövande där, en enorm skillnad mot för bara några år sen, fast högerpolitikens effekter var lika hemska då. Lyckas de få till en regeringsförändring, och det tror jag, så kommer vi att få se en annan statsminister föra samma politik som Reinfeldt, möjligen med marginella skillnader.

Det dystraste är att det är våra folkvalda politiker som gett eliterna denna totala makt över oss.  De såg till att eliternas fickor kunde fyllas med alltmer pengar så att dessa eliter nu, med sina ofantliga rikedomar, kan köpa hela länder och deras politiker. I Sverige var det Socialdemokraterna som initierade denna process av omfördelning av rikedomar från vanliga löntagare till den redan rika eliten. Övermåttan sorgligt.

/Kerstin

Länkar (fler kan komma senare)
– ’Recessions can hurt, but austerity kills’, Jon Henley, The guardian 15/5 2013 (Citat: In a powerful new book, The Body Economic, Stuckler and his colleague Sanjay Basu, an assistant professor of medicine and epidemiologist at Stanford University, show that austerity is now having a ”devastating effect” on public health in Europe and North America. /och detta är effekten av det krig de rika kan föra mot vanliga människor, i och med nedmonteringen av demokratin som hindrade dem från att förstöra världen total. Man ska inte tro att Sverige kommer att skonas. Först angrep IMF, som styrs av USA, det vi kallat U-länder och förstörde dessas möjligheter. Nu har de börjat ge sig på Europa, bara Sydeuropa än men de kommer garanterat att sträcka ut sina mördande bläckfisktentakler även till de norra delarna, bara de krossat Syeuropa totalt. Sen överdriver författaren läget i Sverige. Det är långtifrån så bra här som han tycks tro. Vi ligger bara lite efter vad gäller undergången.)