Hörde på Studio ett idag, med ett öra, att Forum för Levande Historia har gjort en film om Pol Pots massmord (Middag med Pol Pot) och i densamma hånas Jan Myrdal och Gunnar Bergström för vad de skrev om landet och regimen efter att de hade varit där på besök under Pol Pot-tiden. Ser också att det utbrutit en diskussionen på Newsmill om saken. Jag har inte läst diskussionen, men tänker göra det efter att jag skrivit ner mina egna minnen från tiden här på bloggen.

Min egen inställning vid den tiden
Jag blev, som jag sagt någon gång tidigare på bloggen, socialdemokrat på vänsterkanten i slutet av 60-talet efter att ha varit folkpartist och efter att studier i statskunskap hade klargjort för mig hur lurad jag hade blivit av den borgerliga propaganda jag hade utsatts för under hela mitt liv. Att jag aldrig blev kommunist, som så många studenter var då, berodde dels på den grundligt antikommunistiska propaganda jag hade utsatts för, dels på vad jag visste om Stalins regim, hans utrensningar etc. Dessutom ansåg jag att väldigt många inom bokstavsvänstern dels bara ägnade sig åt meningslöst testuggande, dels inte verkade riktigt förstå vad de talade om. Jag gillade inte deras revolutionsromantik. Blodiga revolter var ingenting jag åstundade och inte heller att leva under en regim som den sovjetiska eller kinesiska. Jan Myrdal, som alltså figurerar i Forums för Levande Historia film, var en av de personer som jag inte hyste några varmare känslor för och han blev dessutom den direkta orsaken till att vi slutade prenumerera på Folket i Bild – Kulturfront, som vi t.o.m. hade skänkt en slant till inför nystarten.

Så över till Kambodja:
Idag försöker högern göra gällande att den, till skillnad från den förfärliga vänstern, redan från början intog rätt ståndpunkt vad gällde massmördaren Pol Pot och hans Röda Khmerer och det skräckregemente som dessa bedrev i Kambodja, medan vänstern, dessa hemska kommunister, omfamnade Pol Pot trots hans illdåd och därmed sanktionerade massmördandet, för sådan är ju vänstern, den bara skälver av iver att få mörda, och massmörda.

Men så här var det inte riktigt.

Vietnamkriget pågick. USA bombade Kambodja och folket i Kambodja led nöd.

Så fick vi veta, genom massmedia, som på den tiden bestod av tidningar och radio/TV och som på inga vis var lika snabba med information som idag då kommunikationsteknologin inte alls var lika utvecklad då som den är numer, att en tidigare okänd person kallad Pol Pot, hade tagit makten i Kambodja. Hans regim, fick vi veta, hade börjat med att driva ut alla från städerna till landsorten, för att sätta in hela folket i produktion av livsmedel och andra nödvändiga förnödenheter.

Det där lät ju inte så galet, tyckte vi. Men borgerliga media förfasade sig otroligt över tilltaget – hur kunde man bara tvinga ut stadsbor till landsorten. Det var ju oerhört, fruktansvärt, ja rent obegripligt inhumant.

Naturligtvis, resonerade vi, måste det verka alldeles förfärligt för rika stadsbor, och för mediafolk i Sverige, att tvingas delta i produktionen av mat och andra livsförnödenheter, att smutsa ner händerna i jorden. Men behövde man folk för att producera mat till alla, så var det ju rimligt att alla hjälpte till, ett resonemang som jag än idag finner tämligen förnuftigt.

De borgerliga, som idag berömmer sig av att ha intagit rätt ståndpunkt visavi Pol Pot redan från början, gjorde förvisso så, men av en helt annan orsak än de försöker lura i oss idag. De tog avstånd direkt, inte för att Pol Pot var en massmördare, för det visste vi inte från början, utan för att han var kommunist och för att han tvingade ut den mer välmående, och till och med de allra rikaste i stadsbefolkningen till landsbygden för att arbeta med jordbruk.

Bilden av Pol Pot mörknar
Efter en tid började det komma information om hur bestialiskt Pol Pot och hans Röda Khmerer gick tillväga och hur de mördade massor av människor.

Jag minns inte hur lång tid som förflöt från den första informationen om fördrivningen av folket i städerna tills vi fick höra om illdåden som begicks av den nya regimen. Det kan ha varit någon eller några veckor, eller någon månad. Men jag minns att när denna information började komma så visste vi inte riktigt vad vi skulle tro i början. Vi hade ju lärt oss att antikommunistpropagandan, som var massiv, inte sällan var så vinklad att den gick över gränsen till ren lögn, så till en början var det många på vänsterkanten som inte riktigt ville tro på skräckhistorierna om vad som hände i Kambodja.

Själv kände jag mig rådvill en tid, men vartefter mer och mer kom fram, och det tog som sagt inte så lång tid, blev det omöjligt att uppfatta alltihop som bara illasinnad propaganda, och vid det laget började även många inom vänstern ta avstånd från och fördöma Pol Pot och hans regim, så även jag. Att Jan Myrdal, och flera andra på vänsterkanten, själva ville bilda sig en uppfattning om vad som hände finner jag inte konstigt, men däremot var de väldigt naiva som trodde att ett besök i landet skulle ge dem klarhet i hur där såg ut och vad som verkligen pågick i Kambodja.

Trots detta, när man idag får det att låta som om vi redan från början fick utförlig och tillförlitlig information om Pol Pots skräckvälde, så är detta helt enkelt inte sant. Att Pol Pot stod för ett skräckvälde ansåg, från början, bara de som för allt i världen inte ville smutsa ner händerna med hederligt kroppsarbete. För oss som sysslat med sådant var det inte alls speciellt skrämmande att tvingas hjälpa till med arbetet för den direkta försörjningen.
När det senare stod klart vad de Röda Khmererna gjorde, så hade de inte många försvarare kvar i Sverige.

Facit, det har vi nu, det hade vi inte den första tiden efter Pol Pots maktövertagande i Kambodja och själv har jag inte läst Myrdals och Bergströms bok om besöket i Kambodja, men jag betvivlar inte för ett ögonblick att de har rätt när de säger att de inte såg något massmördande, lika lite som jag betvivlar att det faktiskt försiggick ett sådant.

Så slutligen, döp om Forum för Levande Historia, eller ännu hellre lägg ner det. Det detta åstadkommer är inte levande historia, det är tillrättalagd historia. Ett statligt institut för forskning om historia, ska inte syssla med att framställa vinklad historia eller smutskasta enskilda svenskar, inte ens Jan Myrdal och vi ska inte ha något Propagandaministerium i Sverige. Det anstår inte en stat som vill kalla sig demokratisk att ha ett sådant.

Länkar
– Middag med Pol Pot, SR, Studio ett
– Lägg ner forum för levande historia,Jonas Sjöstedts blogg
– Lägg ner Forum för levande propaganda. Åsa Linderborg, AB
– Myrdal blandar bort korten, Gunnar Bergström, Newsmill
– Fakta är en plikt, inte en dygd, Stefan Lindgrens blogg
– Nu får det vara nog: dags att lägga ner Forum För Levande Historia!, Biology & Politics