Får tips via Face Book att Ann-Britt Åsebol (M), å hela partiets vägnar förstås, lagt fram en motion om att avskaffa 1:a maj som helgdag. Motiveringen låter då här:

Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att avskaffa första maj som allmän helgdag.

Motivering
Första maj är sedan 1939 allmän helgdag i Sverige, vilket innebär att de flesta svenskar då är lediga från jobb och studier. Detta är problematiskt eftersom första maj är starkt förknippat med en specifik politisk uppfattning som inte alla delar.

Då Sveriges befolkning inte uteslutande delar denna politiska uppfattning blir det ett demokratiskt problem att en specifik politisk hållning på detta sätt uppmärksammas med en egen helgdag. (Sveriges riksdag)

Med detta omöjliggör de första-majdemonstrationer, om förslaget går igenom. Käckt eller hur? Blir väldigt spännande att se hur de unga historielösa förnyarna som numer styr S ställer sig i den här frågan, om de kommer att betrakta förslaget som modernt och framtidsinriktat, som en välkommen ”förnyelse”.

Härlig motivering dessutom eftersom den kan sedan användas för att avskaffa alla våra helgdagar också, då de flesta helgdagar är kristna och massor av svenskar inte är troende kristna, inte ens av de döpta svenskarna.

Det är en annan sak som slår mig här: Socialdemokraterna fruktade just detta förslag, anade jag för sådär en 10-15 år sen, och försökte förebygga det,  om vi skulle få en ny borgerlig regering, genom att gå de konservativa till mötes och instifta en nationaldag som helgdag, nämligen 6:e juni. För den sakens skull avskaffade man istället annandag pingst som helgdag.

Nu är förstås instiftandet av en nationaldag, som de borgerliga ivrat för länge och nu välkomnade, också en politisk/ideologisk historia som många svenskar inte alls uppskattade eller ville ställa upp på. Var på den politiska skalan vi ska sätta upp nationalismen överlåter jag åt läsaren att avgöra.

Att som S, tro att man kan kompromissa med eller blidka  konservativa personer till att ta hänsyn till annat än de egna önskemålen, den egna politiken eller ideologin, genom att gå dem tillmötes, är osannolikt naivt. De borgerliga vill inte kompromissa, de vill inte ta hänsyn. De vill äta hela kakan och kommer att ta för sig av den, bit för bit. De har redan tagit det mesta av den.

/Kerstin