Språkets förändring avspeglar det politiska klimatet
Att ingripa när någon misshandlades på gatan kallades kort och gott för mod för omkring 20 år sedan, idag kallas det istället för civilkurage.
Detta ord betecknade förr den egenskap som uppvisades av en person som, trots att personenen riskerade att råka illa ut, protesterade mot eller avslöjade sin arbetsgivares lagbrott exempelvis, eller som ställde upp mot arbetsgivaren, eller mot chefen, för en mobbad arbetskamrat. Betecknande nog kallas detta idag istället för illojalitet mot arbetsgivaren. En dyster språklig förändring, och en av alla sådana förändringar vi sett de senaste 20 åren, som tydligt avslöjar vilka som har problemformuleringsprivilegiet idag.
Tidigare inlägg på Motvallsbloggen om svenska språket:
Om ordet solidaritet
Det här med de, dem och dom
Riskabelt att förslumma svenskan
16/01 17:00 at 17:00
Språket är mycket viktigt. Med hjälp av språket kan man styra folks politiska uppfattningar, och givetvis också anställda.
Språket i sig är en nog så viktig faktor för makthavare oavsett dessa verkar inom politik eller i företag.
Jag brukar ibland roa mig med att för mig själv, som du gjort i bloggningen, ”avslöja” vad någon EGENTLIGEN säger genom att fundera på hur samma sak skulle ha sagts på, säg, 60- eller 70-talet.
Ibland är det rent av en skrämmande upptäckt.
Den som behärskar språket har en klar fördel gentemot de som har sämre språkkunskaper.
Det sägs ju ibland att kvinnor misshandlas just för att de är bättre på språk än sina män, vilket gör att mannen hamnar i underläge vid en diskussion, och då i stället tar till våld. Jag tror det i många fall ligger till just så.
Häromdagen träffade jag en kille som skröt med att han inte öppnat en bok sedan han slutade skolan för 20 år sedan…
16/01 17:19 at 17:19
Lasse:
Visst! Och vi har sett hur Timbro arbetat för att lägga in nya innebörder i begreppen, stjäla vänsterns språk och mörda det. Detta har varit en mycket medveten politik från Timbros sida. Den som tror något annat är naiv. Man vet precis hur människor ska påverkas, och det vet man på grundval av resultat presenterade inom betéendevetenskaperna.
Den som har makten över människors tankar har makten över människorna och den som har makten över och bestämmer ordens innebörder har makten över det språk som bestämmer människornas tankar.
17/01 10:40 at 10:40
Nationalencyklopedin (NE) skriver om detta ord:
civilkurage, mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk. Uttrycket härrör från ett yttrande av Bismarck, som 1864 använde ordet ”Zivilcourage” om militärer som hade mod att även under svåra omständigheter uttala sin personliga mening som civilpersoner. Numera används termen ofta om politiker som vågar inta och upprätthålla en inopportun ståndpunkt.
Men min upplaga av NE (på CD) är från 1997, och det var ju ett annat århundrade. Politiker som vågar stå för en inopportun ståndpunkt är sällsynta idag, så därför tycker väl journalisterna att ordet är ledigt för ett nytt användningsområde. Jag har tyvärr inte den ständigt uppdaterade nätupplagan av NE, men jag antar att inledningen i den sista meningen nu har ändrats till: Under 1900-talet användes termen ofta om politiker som vågade inta och upprätthålla en inopportun ståndpunkt.
19/01 01:56 at 01:56
Ordens makt:
Sitter du här å inte gör nåt?
Sätt dig, gör inte nåt hela tiden!