Jobbcoacher – vad har de för uppgift egentligen?
Alliansens jättesatsning, jobbcoachingen, är inte så lyckad, sägs det (vem hade kunnat ana att den inte skulle bli det?). Dels har den resulterat i att ett antal skurkar och bedragare, genom att kalla sig för jobbcoacher, fått en möjlighet att sko sig på våra skattepengar, dels har den inte resulterat i att så många fått jobb.
De som försvarar åtgärden, att satsa på coaching för de arbetslösa, menar att det ju inte är coachernas uppgift att skaffa fram jobben, det måste de arbetslösa göra själva men coahcerna ska och kan hjälpa dem att hitta alla de där jobben som delas ut på informella vägar.
Jaha, undrar man, är det meningen att coacherna ska ägna sig åt släktforskning för de arbetssökande, för att dessa ska få kännedom om var de har alla sina ”klanmedlemmar”, de där som i sann nepotistisk anda delar ut jobb till släkt och vänner?
Nja så var det ju inte tänkt. Coacherna ska hjälpa de arbetslösa att skriva fina CV:n, för sådana är livsviktiga idag, kan man bli upplyst om av en coachentusiast. Då undrar man hur det går när alla blir riktiga hejare på att skriva sådana? Blir det fler lediga jobb på det sättet? Naturligtvis inte. Dessutom torde alla ändå aldrig bli lika lysande CV-författare.
Så coachingen verkar i slutänden snarare vara till för att hjälpa företagen att sålla agnarna från vetet, ta fram A-arbetskraften, de som lärt sig skriva brillianta CV:n, och sålla bort B-laget. Så måste det förstås fungera i ett ekonomisk system där alla inte ska få vara med och där de som stängs ute, pga arbetslöshet, sjukdom, ålderdom eller allmän diskriminering, ska fungera som avskräckande exempel, där sådana mänskliga ofullkomligheter ska resultera i placering i den samhälleliga skamvrån.
Vi lever ju i en modern tid där samhället ska vila stadigt på den ständiga krisens grund och där ”styrande genom rädsla” (management by fear) är den statsbärande principen.
Länkar:
- Visste ni att…, Alliansfritt Sverige
- En social kris skapad av regeringen, Ett Hjärta Rött
- Två världsmästare, Lasses blogg
14/11 18:36 at 18:36
Ja så kanske det var… I så fall är det ju värre än jag trodde. Men kan du mena att endast 2% av de arbetslösa tillhör A-laget. Det är ju inte fler av de som ”Coachas” som verkligen får arbete!
Jag som trodde att Coachningen var till för att stödja den fria företagsamheten och få in nya friska aktörer på marknaden. I alla fall skapar det jobb åt coacherna.
Varför kunde man inte ens hitta på ett bra svenskt namn på eländet. Exempelvis: Personlig handledare för att få jobb. Nä det lät för seriöst kanske….
Låt arbetsförmedlingen sköta det här. Men det är ju för enkelt.
Nu ska dessa lycksökare som kallas coacher fixa jobb och arbetsförmedlingen ska ta hand om de långtidssjuka som utförsäkras från sjukkassan medan pengarna i sjukkassan går till skattesänkningar till de som har jobb. Upp och ner vända världen!!!
14/11 19:07 at 19:07
Jag tvivlar på att de som är ”attraktiva” på arbetsmarknaden behöver bekymra sig så mycket om att skriva snygga ansökningspapper. Det är de som inte är ”attraktiva” som skall skriva, men deras papper hamnar förmodligen i papperskorgen.
Vad jag förstår tvingar AF folk att vräka ut ansökningar till jobb som de arbetslösa själva begriper att de aldrig kan få och inte är kvalificerade till. Eventuella vettiga ansökningar försvinner i en flod av papper. Det är organiserat och vad jag antar fullt medvetet slöseri med alla inblandades tid.
Det enda man kan få ut av detta är statistik av personen X har uppfyllt sin kvot av ansökningar den veckan och alltså har skött sig och inte latat sig. Ett fullkomligt vansinnigt system!
En fundering: vad skulle det få för resultat om man exempelvis gav möjlighet till full pension från 64 i stället för 65? Skulle det vara dyrare än totalsumman av ”coacher”, A-kassa och socialbidrag som nu går ut till den gruppen människor?
14/11 20:27 at 20:27
Britta Sethson:
Nu kanske mitt förslag här inte ska tas alltför allvarligt. Men, om det skulle vara på det här sättet, och det bara finns jobb till 2%, så kommer kanske de, av alla de här som är arbetslösa, som lär sig skriva de snyggaste/mest adekvata CV:na, att få dessa jobb. Men det här är förstås vara spekulationer från min sida.
Ska man döma utifrån hur Vattenfalls VD betett sig, så förefaller det ju inte vara de mest kvalificerade som får jobb, inte ens toppjobben. Bankkrascherna tyder väl på samma sak. Det är nog snarare det där med vänner och släktingar som ger jobben när det är brist på jobb.
Björn Nilsson:
Jovisst är det ett gigantiskt slöseri med allas arbetsinsatser och människors kompetenser i dagens ständiga kris-samhälle. Gissar nog att företagen tar hela buntarna av ansökningshandlingar och slänger dem rakt ner i papperskorgen och när de behöver folk så frågar de vänner och bekanta om de känner någon lämplig person.
Det är väl där släktforskningen kunde fylla en funktion :roll:.
Och visst skulle pensionering av fler och tidigare vara mer förnuftigt, samt att man anställer fler, av dem som fortfarande kan/klarar av att jobba, för olika arbetsuppgifter i offentlig sektor. Det råder ju definitivt inte brist på behov :-(.
15/11 13:04 at 13:04
Det är ju bara ett sätt att skapa arbeten! Jobbcoacher fanns ju inte innan. Det är ju dyrare med coacherna än att ge pengarna till arbetslösa men det handlar om entreprenörer. Det betyder nog att lura staten på pengar.
15/11 15:52 at 15:52
Kaptenen:
Jo, fler jobb blev det ju, och så är det ju ett bra sätt att låta privata entreprenörer suga av oss mer av våra skattepengar på totalt meningslösa sysslor.