Vems fria ord måste försvaras?
Washingon Post har, enligt Dagens Eko, publicerat en karikatyr av president Bush där han står bredvid en starkt stympad amerikansk soldat. På denna teckning har den amerikanska administrationen reagerat och protesterat hos tidningen.
Så nu kan vi förstås förvänta oss att upprörda liberala röster fördömer detta allvarliga hot mot amerikansk yttrandefrihet och att även europeiska liberala tidningar skyndar till och publicerar den här karikatyren. I synnerhet som karikatyren kritiserar Bush, alltså makten och således sparkar upåt i hierarkin, till skillnad från nidbilderna i Jyllandsposten som istället sparkar neråt, mot den mest utsatta gruppen i samhället.
Om detta inte sker måste vi dra slutsatsen att det senare är mer hedervärt än det förra, enligt de liberala idealen?
Rättelse: 7/2: Ekot hade dessvärre fått det hela om bakfoten. Det var Rumsfeld som var karikerad och högsta militära ledningen som protesterade. Det förändrar dock inte den princip som diskuteras ovan.
06/02 19:54 at 19:54
Jo det är ett sätt att tolka saken. En annan tolkning är att det är skillnad på när en korkad president i ett land med flerhundraårig tradition av försvar för yttrandefriheten bemöter bilder med ord – och när odemokratiska makthavare sporrar uppretade folkmassor att bemöta bilder med våld och hot om våld.
Jag känner förvisso nästan bara förakt för Bush. Hans patriot act och den övriga terrorbekämpning som han pådyvlat bl.a. oss innebär djupa hål i de demokratiska kärnvärdena. Mot de företeelserna höjer jag gärna fler liberala standarer. Ändå tycker jag din parallell var lite krystad…
06/02 20:17 at 20:17
Danmark är i krig mot Irak, remember! Danska soldater har ägnat sig åt att tortera människor där. I det läget kan man inte förvänta sig ett förnöjt leende från dem som man hånar och vars åsiktsfränder man dödar och torterar!
Det handlar om att vara realistisk också.
06/02 20:24 at 20:24
Jag har ett par bra karikatyrer av Göran Persson..
F.ö. har danska soldater skjutit ihjäl folk i Irak oxo..
06/02 23:59 at 23:59
Jag antar att Kerstin avser http://www.ucomics.com/tomtoles/2006/01/29 ? Lättare att diskutera vad man sett, så att säga.
Jag hittar dock inget om att Bush kritiserat teckningen, bara att JCS gjort det.
Nåväl – anta att Bush sagt ungefär samma sak som JCS. Det skulle innebära att Bush sa samma sak som vilken politiker som helst brukar säga till politiska motståndare / motdebattörer. Eller flera nyanser mildare än vad Göran Persson just sade till Carl-Henrik Svanberg.
För att liknelsen Bush-Jyllands-Posten ska komma i samma postnummerområde skulle egentligen krävas att Michael Moore efter premiären av ”Farenheit 911″ hade mördats på öppen gata av någon republikan, att Dan Rather sedan Docugate ständigt varit mordhotad och tvingats gå under jorden, Noam Chomskeys översättare i Sverige och Argentina mördats samt att antikrigs-demonstranterna 2003 hade bultats till mos av de tiotusentals regeringstrogna stormtrupper som rekyrteras från Young Republicans. (Ovanstående är nämligen vad som hänt de som kritiserat islamism/islam, och vad som utformat de danska bilderna.)
I denna fiktiva värld skulle bushkritikerna kunna sägas sparka ur underläge och befinna sig i fara. Men eftersom verkligheten är den rakt motsatta förstår jag inte vad Kerstin menar. Ska amerikanska presidenten sluta hålla sitt ”State of the Union”-tal, eftersom det regelmässigt används för att trycka till meningsmotståndare?
07/02 01:08 at 01:08
Gertkvist:
Enligt Ekot under dagen skulle Bushadministrationen ha skrivit brev till WP och kritiserat tidningen för att ha publicerat en nidbild av Bush. Om det var bilden du länkar till vet jag inte.
För övrigt begriper jag inte ens vad du talar om än mindre vart du vill komma.
07/02 01:41 at 01:41
Jag tycker att du verkar vara en ganska klok kvinna, så jag tror nog att du förstår vad Gertkvist menar. Men hans argumnet var kanske lite svåra att bemöta?
De är löjligt att jämföra politiskt käbbel i demokratiska samhällen med mordhot och verkställighet av mord i feodala samhällen där religionen rent faktiskt utgör lagen.
Muslimerna är i sin fulla rätt att protestera, men de har ingen rätt att hota eller utöva våld för att en bild eller några ord har kränkt dem.
Det är ju just när man reagerar med våld på verbala kränkningar som hemskheterna du skrev om blir följden.
Rådde det demokrati, yttrande- och religionsfrihet i de länder där vi nu ser våldsscenerna på tv, då skulle striden om karikatyrerna utspelas med ord i tidningar och media.
07/02 02:40 at 02:40
Majsan:
Nej faktiskt, jag förstod inte Gertkvists kommentar. I det här inlägget talar jag bara om tryckfriheten och indikerar att den kan hotas på flera olika sätt, även av att makten kräver ”följsamhet” och om man anser att det viktigaste är att försvara Jyllandspostens rätt att publicera de här bilderna, alltså tryckfriheten, då borde man också reagera mot att Bushadministrationen försöker stoppa nidbilder av Bush.
Om vi sedan går över till att tala om konsekvenserna av de här nidbilderna, som jag i alla fall berör indirekt i mitt förra inlägg om saken, så håller jag helt med dig.
Det är inte förenligt med demokratiska principer att reagera som man gjort i Syrien, Libanon etc. och det är bedrövligt att man gör det. Men, nu är dessa länder inte demokratier i vår mening och då får man räkna med att de inte reagerar som vi gör i Väst. Att inte ta hänsyn till detta faktum är att vara naiv och bedrövligt okunnig, eller så vill man faktiskt skärpa till situationen och ingetdera är enligt min uppfattning något som är värt att försvara och att uppmuntra.
07/02 11:22 at 11:22
Att debattera något oklart och möjligen icke-existerande känns väldigt svårt. Styrkan med internet-debatter är ju att man kan länka till sina argument och kolla upp fakta – inte ren ryktesspridning som debatten varit hittills (att hitta teckningen i fråga krävde bara lite googling).
Kan inte Kerstin fixa fram Bush brev?
I fallet Jyllands-Posten krävde kritikerna att den danska regeringen skulle ”straffa” tidningen och tecknarna, att såväl regeringen som tidningen skulle be om ursäkt och diverse andra krav. De många fall där personer som misshagat islam blivit mördade, förföljda och fått priser satta på sitt huvud gjorde dessa hot/krav extra känsliga – ungefär som att frasen ”Hälsa familjen” har en innebörd om kioskägaren säger det till stamkunden, men en annan om Hells Angels-ordföranden säger det till polisen.
Bush har i nära ett decennium utmålats som debil idiot, rik fåntratt, okunnig, fanflykting, inkompetens, rasist, korsfarare mm utan att någon journalist, politiker, satiriker eller fd. bekant slutat som van Gogh eller Salman Rushdie.
Att då reagera över att Bush utnyttjar den yttrandefrihet som även amerikanska presidenten har känns väldigt överdrivet. Som sagt – varje ”State of the Union”-tal sedan år 1800 har ägnats åt att trycka till motståndarna, varje president har på ett negativt sätt kommenterat massmedier – men då som en ingridiens i det politiska spelet kallat ”demokrati”. Vad gör Bush som inte tio tidigare presidenter gjort?
En bättre jämförelse vore mellan äpplen och grävskopor.
07/02 15:02 at 15:02
Gertkvist:
Nu hade ju dessvärre Ekot fel och det hela handlade om Rumsfeld, som du ju var inne på men vilket, som jag skrivit i min rättelse, inte förändrar något i den princip jag diskuterade.
Så till din senaste kommentar: Ska jag förstå dig så att om Göran Perssons kansli eller Leni Björklunds departement ringer upp en tidning, eller skriver till den, och kräver att den inte ska publicera karikatyrer av honom/henne så utnyttjar departementet bara sin rätt att säga vad man vill? Själv gissar jag att det skulle utbryta ett förfärligt halabalo i svensk borgerlig press om detta hände.
För övrigt har jag inte diskuterat reaktionerna i den muslimska världen på nidbilderna, inte i något av inläggen om bilderna. Jag har diskuterat det fria ordet (som i tryckfriheten) som princip och ideal ( det tidigare inlägget) och jag har diskuterat frågan om publicering av nidbilder som hånar utsatta grupper är bra eller dåligt – och sagt att jag tycker att det är dåligt och det är dåligt alldeles oberoende av hur de som hånats, i Danmark eller i Mellersta Östern, har reagerat och denna min åsikt är oberoende av vad jag anser om de senares reaktioner som jag berör dock, i svaret till Majsan ovan.
07/02 16:54 at 16:54
JCS skriver uttryckligen i sitt brev att de _inte_ kräver att Washington Post ska be om ursäkt, lova att aldrig mer göra några ironiska/satiriska teckningar eller på något annat sätt inkräktar på tryck/yttrandefriheten.
Faktum är ju att JCS helt fokuserar på att teckningen skildrar en kvadrupel-amputerad soldat och att JCSarna är förbannade på några tusentals amputerade soldaters vägnar. Rumsfeld tar de inte ens upp, såvitt jag kunnat läsa mig till.
Kerstin: ”Så till din senaste kommentar: Ska jag förstå dig så att om Göran Perssons kansli eller Leni Björklunds departement ringer upp en tidning, eller skriver till den, och kräver att den inte ska publicera karikatyrer av honom/henne så utnyttjar departementet bara sin rätt att säga vad man vill?”
Liknelsen är svårkommenterad, eftersom
1) Ingen ställde några krav i Washington Post-fallet
2) de aktiva var sex yrkesmilitärer som inte precis ingår i statsförvaltningen, och ingen politiker eller tjänsteman inom försvarsdepartementet som agerade.
3) USA har såvitt jag vet inte det förbud mot ministerstyre som kännetecknar svensk politik.
Men för att ta Kerstins helfiktiva exempel: nej, det är helt åt helsicke och borde leda till åtal och KU-förhör.
Men såväl Leni Björklund, hennes statssekreterare som ÖB (eller för den delen överste Nilsson) har rätten att säga
a) ”Dagens Nyheters påhopp på svenska militären är såväl ogrundat som smaklöst”
b) ”SVT Faktum har, namnet till trots, missförstått de fakta de refererar till. Faktumet är att 11 av 1000 soldater, inte 990 av 1000 soldater …”
c) ”Till de som säger att stridsbåt 90 är ett dyrt fiasko säger jag bara: Läs Janes Navy 2005, som anger stidsbåt 90 som det främsta mindre fartyget …”
d) ”Kraven på ned/upprustning kommer enbart från Chamberlain/Curis LeMay-typer och något alla rimliga människor tar avstånd från.”
07/02 17:27 at 17:27
Gertkvist:
Nå, hade Ekot helt fel så var det ju ledsamt att jag litade på deras inslag.
För övrigt verkar vi överens vad gäller mitt fiktiva fall.
08/02 11:57 at 11:57
Gertkvist:
”Bush har i nära ett decennium utmålats som debil idiot, rik fåntratt, okunnig, fanflykting, inkompetens, rasist, korsfarare mm utan att någon journalist, politiker, satiriker eller fd. bekant slutat som van Gogh eller Salman Rushdie.”
För att bara ta en av de mer uppmärkasammade skandalerna, Valerie Plame, även om ingen blev mördad fanns ändå risken när de avslöjade att hon var agent bara för att hennes man var krigsmotståndare…
Kanske inget inlägg som egentligen tillför debatten nåt, men det är väl ingen nyhet att Bushregimen försökt sätta dit meningsmotståndare på andra sätt än genom dialog?
08/02 13:52 at 13:52
Något har förvisso ändrat sig i mellanöstern. Något stort och viktigt.
En liten episod visar det mycket tydligt.
I början av nittotalet berätta råkade en svensk skolbok få med en bild av profeten Muhammed i ett kapitel som handlade om Islam. Det var en Persisk miniatyr från 1200-talet.
Ingen protesterade.
Då.
Såvitt känt kom ingen delegation från någon muslimsk församling. Inte heller blev det någon nyhet i mellanöstern. Det hölls inga demonstrationer utanför svenska ambassader och det organiserades inga bojkottauktioner mot svenska varor.
Varför?
Och vad har hänt sedan dess?
Först och främst, ta en titt på sammanhanget. Om någon troende muslim fick syn på skolboken bör han eller hon på goda grunder ha gissat att det handlade om ett ärligt misstag, ryckt på axlarna och gått vidare till nästa punkt på dagordningen.
Inte den här gången.
När det gällde Jyllands-Posten karikatyrer så kan man inte säga att det handlade om ett missgrepp i god tro.
Redaktionens avsikt var att såra och bryta tabun.
Som om man ville säga: titta här, inte nog med att vi kan invadera era länder som vi vill. Vi kan dessutom bryta mot era religiösa tabun precis som vi önskar.
Mellan då och nu tillkommer kriget mot terrorismen, invasionerna av Afghanistan och Irak och hoten mot Syrien och Iran.
I en annan tid skulle Jyllands-Postens karikatyrer förmodligen har resulterat i några protester, följda av några ursäkter. Aldrig skulle det ha kunnat ge upphov till en internationell kris med hotande inbördeskrig i Libanon och strider i Afghanistan.
På något vis verkar man hos oss enbart förbryllad, så outsägligt förvånade över att det kommer en motreaktion från ”dom”.
Göran Rosenberg hade ett citat från en liberal sionistisk aktivist Ahad Ha’am:
Våra bröder har rätt när de säger att araberna bara hedrar dem som visar mod och styrka, men de gör det bara när motparten har rätten på sin sida. Det är en helt annan sak när [araben] upplever att motståndarens handlingar är omoraliska och olagliga. I sådana fall kommer han länge att svälja sin vrede, men i hans hjärta växer den och i det långa loppet kommer han att visa sig full av längtan efter hämnd och återupprättelse.[i]
Kanske det stora mysteriet istället är; inte att det kommit en reaktion utan att den dröjt så länge.
På något vis så ställer det samtidigt Europas dilemma i ett kallt, klart ljus.
Vi vill inte delta i USA:s försök att upprätta ett militärprotektorat i Mellanöstern.
Men vi vill inte förhålla oss neutrala heller.
Vi tycker inte om Bush, vi vill inte alliera oss med honom men vi strävar samtidigt efter hålla honom på gott humör.
Sättet att hålla honom på gott humör har varit att mata på med smärre bistånd till kriget mot Irak. Amerika får fortfarande använda sina militärbaser i Europa för sina insatser i mellanöstern. De får fortfarande ange villkoren för EU:s förhandlingar med Iran, (med det förutsägbara resultat att EU inte tilläts erbjuda Iranierna något).
Vi erbjuder oss att skicka förstärkningar till Afghanistan, förstärkningar vars indirekta syfte är att frigöra amerikanska resurser för Irak.
Till sist hamnar vi bara i halvheter.
Så vad skall vi välja?
Att ansluta oss till Bush är inget aptitligt alternativ. Det enda som kommer att hålla honom på oreserverat gott humör är att vi låter oss pumpas på resurser, pengar, trupper och utrustning till hans krig.
Förhåller vi oss neutrala kommer våra allianser med USA att gå i kras. Troligen för gott. Att NATO aldrig upprättades för att bistå till Amerikas kolonialkrig spelar ingen roll.
För våra ledare är det ett mycket skrämmande alternativ. De är uppväxta i det kalla krigets, transatlantiska värld. Skulle den upplösas hotar gamla välbekanta kalkyler att sopas bort.
Våra ledare kommer att bli stående ute i kylan.
Kanske de blir tvungna att tänka själva och att börja tänka nytt.
Skrämmande.
_____________________________
[i] ”Det förlorade landet” Göran Rosenberg, ScandBook AB 1996, sid 136. Citat ur ”The Jewish State and the Jewish problem” Ahad Ha’am 1897.
08/02 16:11 at 16:11
Klas Sandberg:
Mycket intressant kommentar. När jag läser den kommer jag att tänka på en viss ”balanspolitik” under 30- och 40-talen, då det gällde att hålla herr Hitler på gott humör och att vara precis så böjlig att vi inte råkade illa ut själva. Detta balanserade sågs egentligen, i varierande grad, i alla länder i Europa (fram till det tyska angreppet på Polen) och i USA hade Hitler en hel del stöd, framför allt från de ekonomiska makthavarnas sida.
Det otäcka är att de här rasistiska eller främlingsfientliga attityderna, som nidbilderna är exempel på, i själva verket är framdrivna av den politiska makteliten, och av massmedierna.
09/02 13:56 at 13:56
Klas –
Varför inte upplysningen, som Kants kategoriska imperativ. Yttrandefrihet går t.ex. lätt att upphöja till allmän lag – liksom tolerans visad mot andra. Krav på villkorslös tollerans mot de egna trosuppfattningarna däremot funkar rätt illa, oavsett om de kommer från Bushs kristna höger eller Mellönösterns muslimer.
Ett sätt att tänka nytt skulle ju i så fall kunna vara att gå tillbaks till det gamla
Om jag får välja slipper jag i alla fall helst lyda varken under the patriot act eller sharialagar. Jag tror på frihet, öppenhet och tolerans. Men tolerans som påbjuds blir rätt mycket av en självmotsägelse – liksom öppenhet som avkrävs en genom buggning och e-postläsning. Somliga saker måste komma inifrån på individnivå.
09/02 14:42 at 14:42
Simon:
Yttrandefriheten är allmän lag, tom grundlag! Men den var nog inte tänkt att i huvudsak försvara dem som vill hetsa mot vissa utsatta grupper eller försöka skapa allvarliga motsättningar mellan människor i samhället eller i världen.
Religionsfrihet har vi också reglerad i lag, men den lagen var nog inte heller tänkt att användas för att håna personer med andra religiösa övertygelser än man själv omfattar, utan för att var och en skulle ha rätt att tro vad han ville, och besöka vilken kyrka som helst – i frihet – utan att bli förföljd av staten eller offentligt förhånad och förföljd.
Du skriver: Jag tror på frihet, öppenhet och tolerans. och visst, jag önskar mig också sådant. Tror på den praktiska möjligheten att få sådant att fungera problemfritt, i Sverige eller i hela världen, vet jag däremot inte om jag gör.
Problemet är att dessa fina paroller är mycket mer komplicerade och problematiska än de, som gärna för fram dem, tycks inse eller vilja acceptera. Teori/ideologi å ena sidan och praktik å den andra är dessvärre inte samma sak.
09/02 16:38 at 16:38
Jag vill minnas att Kants definition av allmän lag är betydligt bredare än en grundlag. Det handlar om en regel som kan tillämpas i alla mellanmänskliga relationer – alltså ett påbud som går utanför nationalstatens legislatur. Det enda steg vi har tagit mot den filosofiska konstruktionen så här långt är väl deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Men där talas egentligen bara om vilka rättigheter en individ bör vara garanterad i förhållande till staten. Hur individer ska hantera varandra inom och utom stater ligger utanför området.
Om jag blir provocerad av att somliga fäder tvingar sina döttrar och fruar att bära slöja får jag helt enkelt bita ihop i mötet med dem, om jag önskar vara tolerant. Likaså får de bita ihop om de retar sig på att jag tror att det finns ett högt samhälls- och egenvärde i att få uttrycka mina åsikter genom att avbilda profeten. Tolerans är inte ett enkelt mål – kanske inte ens realistsikt inom överskådlig framtid. Men jag kan inte, hur jag än tänker, komma på någon annan hållbar lösning.
09/02 23:33 at 23:33
Simon skriver:
Men jag kan inte, hur jag än tänker, komma på någon annan hållbar lösning.
Men som du ju säger själv. problemet är att detta fina ideal inte fungerar! Då får man, enligt mitt primitiva synsätt, försöka finna en acceptabel kompromiss som fungerar och inte ens den är lätt att finna minsann!
Och Kants moralfilosofi kan jag ingenting om.