Läser att Annika Dahlqvist har utsetts till årets förvillare av föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF).  På föreningens hemsida läser vi: 

Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) har till uppgift att främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat. Särskilt tar föreningen som sin uppgift att i en fri opinionsbildning bekämpa de felaktiga föreställningar som förekommer i frågor som kan avgöras vetenskapligt.

Jag är sedan ganska många år medlem i denna förening men kommer nu att gå ur densamma då jag anser det vara ett så stort misstag att utnämna Annika Dahlqvist till årets förvillare att jag inte längre kan stödja föreningen. Det beror kanske framför allt på att jag har egna “erfarenheter” av hennes diet, och att den faktiskt fungerar, man blir tjock av socker, inte av fett och man mår bättre om man avstår från att det förra och äter mer av det senare. Som vetenskapsteoretiker anser jag alltid att när kartan och verkligheten inte stämmer överens, då är det verkligheten som har rätt. 

Jag menar att just i dessa dagar, när det börjar komma fram forskningsresultat som lutar åt samma håll som Annika Dahlqvist då är det inte läge att utse henne till årets förvillare. Men så här motiverar VoF sitt val av Annika Dahlqvist:

 Till Årets förvillare 2009 utses läkaren Annika Dahlqvist. Skälet är att hon under året uttalat sig på ett särskilt ovederhäftigt sätt om kopplingen mellan kost och sjukdom. Hon har varnat för vaccination mot svininfluensa och i stället förespråkat en omläggning av kosten, helt utan något vetenskapligt stöd. Om hennes råd hade följts skulle influensan ha skördat fler dödsoffer.

 Annika Dahlqvist har också spridit egendomliga påståenden om kopplingen mellan kosten och cancer. Den som äter en kost med mycket fett får enligt henne inte cancer, vilket inte bara är okunnigt utan skuldbelägger människor som insjuknar i cancer. Bakom myndigheternas råd ser hon en konspiration av industriintressen. Hon påstår att “etablissemangets” kostråd orsakar cancer och att mammografi därför inte skulle behövas. Ett sådant uttalande riskerar att leda till att kvinnor avstår från mammografi och till att fler fall av bröstcancer inte upptäcks i tid. I stället för att förstå att det ligger diskussioner bakom varje beslut, där fördelar vägs mot nackdelar med de rekommendationer som ges, föredrar Annika Dahlqvist konspirationsteorier. 

Som läkare har Annika Dahlqvist ett särskilt ansvar för att arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Att i stället sprida okunnigt tyckande och direkta felaktigheter är att missbruka sin ställning och det motiverar att hon får utmärkelsen Årets förvillare.

Det här är en soppa av ogrundade påståenden och där man tillskriver Annika Dahlqvist påståenden och åsikter som hon inte framfört. För en utförligare analys av den här motiveringen rekommenderar jag läsning av ett inlägg om saken av Bo Zackrisson på hans blogg Toxiska epistlar. (Se även länkar nedan till fler artiklar om saken på Toxiska epistlar)

Läkarkåren ska arbeta utifrån “Vetenskap och beprövad erfarenhet”. 

Vad betyder det? 

Vad vetenskap är kan vara nog så knepigt att bestämma men låt oss för enkelhets skull säga att den handlar om systematiska och upprepbara undersökningar/experiment. Sådana är förvisso förnuftiga och ska läggas till grund för läkarnas arbeten men när vi har konstaterat detta tvingas vi också konstatera att det är mycket svårare, i många fall, att avgöra vad sådana här systematiska undersökningar eller experiment faktiskt visar, än de flesta tror. Det handlar i inte så få fall om tolkningar av resultaten, ibland om tolkningar som inte är riktiga dessutom. 

Men “beprövad erfarenhet”, vad är det?

Normalt menar vi att erfarenheter är sådant man skaffar sig genom att vara med. Om jag upprepade gånger ser att min hund blir bra från sina magbesvär när jag ger den en viss kost, är detta då “beprövad erfarenhet”? Eller ska det vara en bestämd person (veterinär, forskare) som “gör erfarenheten” för att den ska räknas? Hur många fall ska denna person, eller om man accepterar att vem som helst kan  göra erfarenheter, erfara för att det ska kallas “beprövad erfarenhet”? 

Eller ska man förstå begreppet “beprövad erfarenhet” så att det i själva verket betyder samma sak som “vetenskap”. I så fall borde man slopa begreppet i rekommendationen till läkarna. Då betyder det inget annat än att läkaryrket ska bedrivas i enlighet med “vetenskap och vetenskap”. Det räcker då att säga att läkare ska agera utifrån “vetenskaplig grund”.

Men nej, så kan man inte göra för det finns en mängd åkommor där det inte finns någon vetenskap att hänvisa till utan där läkarna måste lita till sin egen intiution och/eller tidigare erfarenhet. Då inställer sig följdfrågan: Kan läkarens beprövade erfarenhet i somliga fall var bättre som vägledare vid behandling av somliga åkommor än vetenskapliga undersökningar? Många skulle nog säga att så kan vara fallet ibland. 

Vad gäller Annika Dalqvist så har hon en stor erfarenhet av att behandla exempelvis diabetessjuka med sockerfri diet, och där resultaten varit mycket goda, liksom att hjälpa tjocka människor att bli av med övervikt. Hon måste under alla omständigheter anses agera utifrån beprövad erfarenhet. Idag kommer det dessutom fram forskning som stödjer hennes åsikter och behandlingsmetoder. Hennes dietrekommendationer lider emellertid av den allvarliga bristen att de inte inbringar läkemedelsföretagen miljarder och åter miljarder.

Själv har jag hunnit bli 66 år vid det här laget och när jag var ung och gick i skolan var nästan inget enda barn tjockt. Det man på den tiden kallade “en tjock människa” dessutom, går idag för normalviktig. Omkring 40-50% av dagens skolbarn skulle vi ha betraktat som mulliga eller tjocka när jag var barn och ung. Vi drack inte läsk eller Coca Cola mer än vid enstaka festliga tillfällen och godis var inte heller något vi åt dagligen, inte ens varje vecka. Vår mat på den tiden var fetare och innehöll nästan inget socker alls.

Läkarkåren brukar hävda att eftersom självmordsfrekvensen har gått ner sedan man introducerade SSRI-preparaten, så bevisar det samtidiga uppträdandet av dessa två fenomen ett kausalt samband mellan dem. Vore denna kår konsekvent skulle den självklart hävda att socker är fettbefrämjande medan fett inte är det. Det är nämligen oomtvistligt så att den s.k. fettmaepidemin utbrutit de senaste decennierna och just under den tid då läsk och Coca Cola blivit vardagsdryck och godis de normala mellanmålen för både barn, ungdomar och vuxna och då livsmedelsföretagen lanserat fettsnål mat, där fettet ersatts av socker för smakens skull. Men det gör man inte – underligt nog. Istället säger läkarna vad läkemedelsindustrin och livsmedelsindustrin vill att de ska säga – kalla mig gärna konspirationsteoretiker här, i vissa fall är sådana teorier helt riktiga, att tro annat är att vara oförlåtligt naiv. 

Heder åt Annika Dahlqvist alltså, som inte låter sig tystas i den här frågan, trots att hon blivit trakasserad och felciterad, och för att hon inte stämmer in i den kör som sjunger läkemedelsbolagens och livsmedelsindustrins lov.

/Kerstin

Länkar:

- Årets folkbildare och Årets förvillare, VoF

- Förvillande förvillarpris från Folkvätteföreningen, Toxiska epistlar

- Dan Larhammar och hans dolda jäv, Toxiska epistlar

- Makarna Larhammar del 2, Toxiska epistlar

- Larhammaraffären, del 3, Toxiska epistlar

 

Skriv under Budkavle för välfärd”!