Jag kan dessvärre inte låta bli att skriva idag också. Att inte kunna koppla av, fast man bestämmer sig för att försöka, ligger nog i generna, såvida det inte beror på en felslagen uppfostran.

En gång i tiden hukade och bugade en svensk regering inför Tyskland och herr Hitler, något en yngre generation har förhånat. Idag bugar hela världens regeringar för USA, oberoende av vem som sitter som president. Jag var också lite hoppfull när Obama valdes till president i USA men när jag hört lite av hans senare tal, som också är fulla av storhetsvansinne, ”vi ska styra världen” och det där, så mår jag illa. Det är bara att inse att det inte är presidenten som styr i USA utan det är de amerikanska multinationella företagen.

Idag snubblade jag över en artikel i Project Censored, om världsekonomin och om hur alla länders centralbanker är med och finansierar USA:s krig.

The worldwide surplus of dollars is forcing foreign central banks to bear the costs of America’s expanding military empire. Keeping international reserves in “dollars” means that when US financial speculation and deficits payment pumps “paper” into foreign economies, these banks have little option but to recycle it into US Treasury bills and bonds—which the Treasury then spends on financing an enormous, hostile military build-up to encircle the major dollar-recyclers: China, Japan and Arab OPEC oil producers. These governments are forced to recycle dollar inflows in a way that funds US military policies in which they have no say in formulating, and which threaten them more and more belligerently.

(Min översättning: Överskottet av dollar världen över tvingar andra centralbanker att bära kostnaderna för Amerikas expanderande militärimperium. Att hålla internationella reserver i ”dollar” innebär att när USAs finansiella spekulation och betalning för underskott pumpar in ”värdepapper” (paper) i andra ekonomier så har dessa inget annnat val än att använda dem till att köpa amerikanska statspapper och obligationer – som staten (USA) sedan använder för att finansiera en enorm, fientlig-militär uppbyggnad för att inringa dem som återcirkulerra dollarn: Kina, Japan och Arabstaterna (OPEC, oljeproducenterna). Dessa regeringar tvingas att återcirkulera dollarinflödet så att det bekostar USAs militära agerande, som dessa stater inte kan vara med och bestämma om och som hotar dem mer och mer.)

Som om inte detta vore dystert nog:

To date, countries have been powerless to defend themselves against the fact that this compulsory financing of US military spending is built into the global financial system. Neoliberal economists applaud this as “equilibrium” as if it is part of economic nature and “free markets” rather than bare-knuckle diplomacy wielded with increasing aggressiveness by US officials.

(Min översättning: Tills nu har andra stater inte haft någon makt att försvara sig mot det faktum att deras ofrivilliga finansiering av USA:s militära utgifter är inbyggda i det globala finansiella systemet. Nyliberala ekonomer  applåderar och ser detta som ”jämvikt”, som om detta vore en del av ekonomins natur och av  ”fria marknader” snarare än knytnävsdiplomati utövad med tilltagande aggressivitet från USA:s sida.

Det här, säger troende nyliberala ekonomer också, och helt felaktigt, beror på det stora förtroendet för dollarna men icke så alltså.  Det beror på att centralbanker världen runt inte har något val:

However, the foreigners in question are not consumers buying US exports, nor private-sector “investors” buying US stocks and bonds. The largest, most important foreign entities putting “their money” here are central banks, and it is not their money at all. They are sending back the dollars that foreign exporters and other recipients turn over to their central banks for domestic currency.

(Min översättning: Utlänningarna ifråga är inte konsumenter som köper USA:s exportvaror, inte heller är de privata ”investerare” som köper amerikanska aktier och obligationer. De största och mest betydelsefulla aktörer som stoppar in sina pengar här är andra länders centralbanker, och det är inte deras pengar alls. De skickar tillbaka dollar som deras exportörer och andra mottagare lämnar över till sina centralbanker för att få inhemsk valuta för.)

Det är nämligen så att:

The US economy can create dollars freely, now that they no longer are convertible into gold, or even into purchases of US companies. Consequently, the US remains the world’s most protected economy.

(Min översättning: Den amerikanska ekonomin kan skapa dollar fritt, nu när den inte längre behöver lösa in dem i guld, eller ens i köp av amerikanska företag. Följaktligen är USA:s ekonomi världens mest skyddade ekonomi.)

USA inte bara krigar och sätter upp militärbaser  överallt i världen för att kontrollera alla jordens naturresurser, de gör det med andras pengar, även med våra alltså.

The ultimate question is what countries can do to counter this financial attack. How can nations act as real nations, in their own interest, rather than in America’s interest? Any country trying to do what the United States has done for the past 150 years is accused of being socialist or protectionist—this from the most anti-socialist economy in the world.

(Min översättning: Den slutliga frågan är vad andra länder kan göra för att motverka denna finansiella attack på dem. Hur kan nationer agera som verkliga nationer, för sina egna intressen, snarare än för Amerikas intressen? Varje land som försöker göra det som USA gjort de senaste 150 åren anklagas, av den mest anti-socialistiska ekonomin i världen, för att vara socialistiskt eller protektionistiskt.)

Våra svenska unga nyliberala entusiaster försvarar alltså envetet och entusiastiskt USA:s rätt att suga ut resten av världen, med andras pengar och med hjälp av hur mycket blodspillan som helst. Våra politiker bockar och bugar inför supermakten, den här som förra gången. Dagens egenmäktiga supermakt dödar och torterar andra människor i gigantisk skala. Tortyr är tortyr och mord är mord oavsett var sådant begås, oavsett vem som begår dessa brott och oavsett hur man försöker ursäkta eller legitimera dem. Våra egna politiker, och därmed vi själva, är medskyldiga och samtidigt utsugna.

Nu tyder allting dessutom på att USA beslutat sig för att ”ta tag i” Sydamerika igen, för att kunna lägga beslag på den olja och gas som finns där. (2) Fler krig i sikte alltså. Fler kupper mot valda presidenter. Vi har sett det förr, bl.a i Haiti.(3)

Så vad ska man göra? Fortsätta att blogga och protestera som en annan Don Quijote eller försöka hitta någon liten isolerad trevlighet att leva för själv de år man har kvar?

Som en god vän till mig sade för många år sedan: Min morfar sade alltid att kunskap inte är tung att bära – men han hade ju alldeles fel.

/Kerstin

Länkar:
1) Dollar Glut Finances US Military Expansion, Project Censored
2) Fast Track Oil Exploitation in Western Amazon, Project Censored
3) More Than Aid, Haiti Needs Allies. Tolu Olorunda, counterpunch
Läs också:
- Jemen- en länk i USAs strategiska kedja, Kildén & Åsman