Det har sina fördelar att vara utslagen och inte orka stå på benen några dagar, man får tid att plöja böcker på löpande band, ja man orkar inte ens något annat.
När jag nu är inne på att citera lite om vår moderna historia, den där som så många kommer i så lite kontakt med, kan jag inte låta bli att även citera ur en annan av de böcker jag tagit mig igenom den här sjukveckan nämligen Tvåfrontskrig. Fackets kamp mot nazism och kommunism (2002) av Anna-Lena Lodenius. Så här skriver hon om en av de nazistiska organisationerna under 30- och 40-talen:

En helt annat ekonomisk situation hade Sveriges Nationella Förbund, SNF, Högerns gamla ungdomsförbund (min kursivering) med rötter i samhällets ekonomiska elit. Till skillnad mot Lindholmrörelsen är det klarlagt i rättsprocesser efter kriget, att organisationen mottog frikostiga bidrag av Nazi-Tyskland. Redan 1934 arrangerade SNF studieresor till Tyskland och till skillnad mot de rena nazistpartierna snarast ökade kontakterna mellan SNF och Tyskland efter krigsutbrottet. Under krigsåren hade SNF ekonomiskt stöd för att ge ut tidningen Dagsposten (från december 1941 till maj 1945) som skulle ge tyska perspektiv på det pågående kriget. (sid.39)

Högerns ungdomsförbund blev alltså gravt nazivänligt och samarbetade med och understöddes av nazisterna i Tyskland mitt under brinnande krig.
Vi kan även läsa följande om SNF:

Medlemsminskningen drabbade även Sveriges Nationella Förbund som länge haft stöd från Högerpartiet närstående kretsar och näringslivet. Så sent som 1936 skrev den dåvarande docenten, senare partiledaren (1961-65) Gunnar Heckscher i en artikel i Svensk Tidskrift att han ansåg att en försoning med SNF och Högerpartiet låg i bådas intressen och förhindrades endast av person- och prestigefrågor. Utbrytningen såg han både som omotiverad och olycklig och idémotsättningarna mellan partierna menade han inte var större än vad som kan tillåtas inom ett partis ram. Heckscher har aldrig framstått som någon nazisympatisör men dessa och andra uttalanden vittnar om hur även inflytelserika personer i borgerliga kretsar bedömde SNF åren fram till krigsutbrottet. Många av dessa skulle ändra uppfattning under 1940-talet då organisationen började ge ut en daglig tidning med tyska subsidier. (sid 21)

Det är tydligt att flera partier, organisationer, grupper och individer i vårt land aldrig har gjort upp med sin historia, en historia under vilken de gjorde grava missbedömningar som de aldrig behövt be om ursäkt för.