Flera bloggare har kritiserat Linda Skugge, som i Expressen förklarar att hon inte vidare kommer att kalla sig feminist. Men få har påpekat att hennes kåseri (eller vad det är) är bitvis lysande i sin insiktsfullhet.

Hon har förstått att vi lever i ett patriarkat och att kvinnor gör bäst i att inordna sig och lyda de regler för detta som patriarkatet ställer upp, för annars belönas man inte som kvinna. Hon vill emellertid bli belönad och tar konsekvensen av detta: Bättre att inte kalla sig feminist och att deklarera detta högt och tydligt, samt att göra avbön för tidigare synder, angreppen på patriarkatet, på manssamhällets maktstrukturer.

Fittstim” stängde snarare en massa karriärdörrar för mig. En massa jobb gick förlorade, för mycket få vill anställa nån som de tror är en högljudd och konstig typ som dessutom klär sig dåligt och aldrig sminkar sig. Jag är precis lika låst i Feministrollen som Big Brother-tuttbruden är låst i sin roll. Det är helt värdelöst.

Vidare skriver hon, och även detta utifrån bitter erfarenhet:

Vad jag än skriver så tror folk att det har med feminism att göra.
Skriver jag om kejsarsnitt eller amning så tror folk att det är nåt slags feministutspel. Jag kan skriva att jag hatar choklad och jag får kommentarer av typen: ”lilla Linda, bara för att ni feminister hatar choklad så gör inte alla det”. Jag lovar er, så sjukt är det.

Hon har alltså också lärt sig att nyansering inte är så lätt och att världen är full av människor som har köpt färdiga tankepaket.

Sedan skriver hon men här, förhoppningsvis, utan att riktigt förstå vad det handlar om:

Ni förstör för hela er kommande karriär genom att kalla er feminister. Alla utgår från att Feminister jobbar gratis för att de ”brinner” så. Alla utgår från att en Feminist är en hopplös bråkstake och såna håller vi långt ifrån oss. Dessutom ”vet ju alla” att Feminister är tokiga så dem tar vi inte på allvar.
Är detta nåt att eftersträva, tjejer?

Är det någon mer än jag som associerar till Anna-Maria Lenngrens ”Några ord till min dotter om jag hade någon”?

Ordet feminist var inte negativt för bara ett par decennier sedan. Det är emellertid närmast ett skällsord idag men det har inte blivit ett sådant av en slump utan därför att högerns och företagarnas propagandaorganisationer, med Timbro som den mest kända, aktivt, långvarigt och energiskt har verkat för att misstänkliggöra alla som kallar sig ”feminister” och allt som feminismen står för. Linda Skugge, såväl som många andra, både kvinnor och män, har köpt denna antifeministiska propaganda, den svenska varianten av backlash.

Så kommer slutklämmen:

Att snacka om att ”höja kvinnolöner” är också bullshit. Det leder bara till att ni fastnar i låglönejobb, era liv blir som ett fängelse.
Fixa skolan, fixa en bra utbildning, se om ert eget hus.
Ta betalt! Var djävligt dyra. Tro på er själva, ingen annan kommer att göra det. Skapa er egen framtid och se till att inte bli ekonomiskt beroende av någon annan människa.
Kalla er inte feminist!

Kvinnor ska alltså inte gemensamt verka för jämlika löner för det lönar sig inte. Jag tror att hon har rätt i en mening. Det lönar sig bättre för några få kvinnor, en mycket liten minoritet av oss, att sälja sig att agera soldater för patriarkatet och svinga de styrande männens svärd, och för det kan dessa få kvinnor få ordentligt betalt, för, som det står någonstans i bibeln: ”Himmelen gläder sig mer över en enda syndare som låter sig omvändas än över en som aldrig syndat”(eller om det var ”över hundra som aldrig syndat?), men för det stora flertalet kvinnor är den vägen dels omöjlig, dels förödande. Kassörskor och vårdbiträden får inte högre lön genom individuellt slit, försynt yttre och stillatigande.

Det lönade sig förstås inte heller för suffragetterna att protestera mot kvinnoförtrycket och att kräva kvinnlig rösträtt. Många av dem sattes i fängelser för sina protestaktioner, lika förtvivlat ledde dessas kamp till att vi fick kvinnlig rösträtt så småningom. Men givetvis, i dessa tider, då alltför många har lärt sig tro att ensam är starkast, så är Linda Skugges ställningstagande helt följdriktigt: ”Sköt sig själv och skit i andra!” vilket väl är essensen i det hon skriver. Så värst självständigt tänkt är det nu inte, och modigt kan man inte heller kalla det men trots detta, insiktsfullt vad gäller frågan om hur patriarkatet fungerar.

Tillägg: Ny lucka öppnad på Skandalkalendern