Under de senaste tiden har jag, som alla som följer bloggen vet, fört en kalender över den smuts och de skandaler man publicerar i våra massmedia, om de olika politiska blocken. Inspirationen fick jag från ett inlägg på Ali Esbatis blogg, om hur man från den borgerliga alliansens sida hade kommit överens om att man skulle gräva fram så mycket unkenheter man kunde om motståndarna (en valtaktik som framför allt de konservativa i USA drivit till fulländning och också vunnit på).

Nu tvivlar jag inte på att motståndarlägret var, eller är inne på samma linje, men det är inte en framkomlig väg för vänsterblockets del eftersom det inte har möjlighet att få samma massmediauppbackning. Det har bara sin politik att komma med. Ska det vinna valet får det vara en mycket god sådan som de måste få ut ordentligt dessutom, vilket även det kan bli knivigt.

Så här ser jämförelsen ut idag, Staplarnas höjd visar antalet ”anklagelser/försyndelser” som rapporterats i massmedia de senaste månaderna..

tabell

Klicka här för att komma till Skandalkalendern

Först vad diagrammet inte visar: Det visar inte orsakerna till att det ser ut som det gör. Det visar inte om socialdemokraterna verkligen begår fler försyndelser än det borgerliga blocket, eftersom vi inte vet vad som inte publiceras, eller vad som inte rapporteras till massmedia. Men en sak visar diagrammet klart: Massmedia är inte vänstervridna som ofta hävdas från borgerligt håll. De missgynnar definitivt inte de borgerliga partierna i sin rapportering om partierna. Gjorde de det skulle de här staplarna högst sannolikt sett annorlunda ut.

Med nuvarande intensitet i skandalrapporterandet, en liten skandal om dagen (konstigt att dessa skandaler liksom ramlar in nästan varje dag nu, så att grytan kan hållas ständigt kokande), torde kalendern bli väldigt lång innan vi är framme vid valet.

Så här säger förresten Wikipedia om negativ-kampanjande

The use of negative campaigning is a contribution to modern politics by Joseph Goebbels. The Nazi campaigns argued what was wrong with their opponents and ignored stating their own policies.

Låter ju inte så kul, och dessutom är det inte riktigt sant för negativ-kampanjandet hade en lång historia i USA innan Goebbels började tillämpa sådan och innan Hitler lärde sig konsten att genomföra masspropaganda från amerikanerna:

It was however, the advent of World War I which provided msspropaganda with its central place in twentieth century political thinking……….
Two men on either side of the Atlantic were deeply affected by this development. They were the democrat Harold D. Lasswell, the first analysts of propaganda, and Adolf Hitler, arguably its most perverse practitioner
( Andrew Lohrey (introd) in Taking the Risk out of Democracy. Corporate Propaganda versus Freedom and Liberaty, Alex Carey, 1997)

Detta ”1900-talstänkande” är på intet sätt inaktuellt idag, tvärtom är det nu vi på allvar börjar se den i USA vetenskapligt utarbetade och systematiskt organiserade och genomförda propagandan, inkluderande negativ-kampanjande, förverkligad i Sverige.