Är det kanske ”östrogenstinna hanar” som styr världens öden?
Män producerar testosteron, det manliga hormonet, och kvinnor producerar östrogen. Det har vi hört många gånger. På grund av testosteronet är män mer aggressiva än kvinnor har det sagts, envetet och återkommande. Sedan har man direkt och indirekt menat att den testosteronorsakade aggressiviteten är grunden till att män har alla de gudomliga egenskaper som gör dem mest lämpade att bestämma och som belönas väl i samhället.
Testosteronet gör män mer aggressiva, därför är de mer tävlingsinriktade än kvinnor och bättre på att ta för sig. Män har mer testosteron därför är de mer uthålliga än kvinnor etc. och med lite sofism har dessa egenskaper sedan förvandlats till nödvändiga egenskaper hos ”goda forskare”, hos ”goda företagsledare”, hos ”goda krigare” och – ja vilka av mäns alla underbara egenskaper har inte berott på den testostronframkallade aggressionen?
Den kände skribenten Gunnar Adler Karlsson [1] har skrivit böcker och talat om de ”testostronstinna hanarna” i vilka han tycks mena att på grund av testosteronets aggressionsframkallande egenskaper så kommer världen alltid att se ut som den gör, krig och eländen, och män alltid att behärska världen. (Se även min nätbok, Kvinnan- djur eller människa?[2], som Adler Karlsson inte tycker om)
Nu är det ju möjligt att män av biologiska skäl faktiskt är mer aggressiva än kvinnor, men det beror tydligen inte på testosteronet. I radioprogrammet Vetenskapens värld [3] häromdagen, berättades att det är en myt att testosteron gör män aggressiva. Man har i experiment visat att även när män får sex gånger den normala mängden naturligt testosteron så blir männen inte aggressivare. (Däremot tycks syntetiska likartade hormoner kunna ge den effekten, anabola alltså.)
Både kvinnor och män producerar både testosteron och östrogen, men män mer av det första och kvinnor mer av det senare hormonet, det vet vi också sedan tidigare. Men – kvinnor har mindre östrogen efter menopausen än män har. Festligt! Eftersom det oftast är män i 50-årsåldern, och däröver, som har makten i samhället så ska vi kanske istället börja tala om dessa ”östrogenstinna hanar” som bestämmer världens öden 
Länkar:
[1] Gunnar Adler Karlssons hemsida
[2] Kvinnan – djur eller människa?
[3] Vetandets värld: Om testosteron
27/05 23:39 at 23:39
Jag tror som vanligt att det handlar om psyket…
Om det vore omvända roller i samhället så vore det kanske kvinnorna som vore de krigiska? (Jag tänker på – Egalias döttrar – en bok av Gerd Brantenberg.)
Annars tänker jag att det var intressant det jag läste om råttor som stressas av att bli trångbodda och då ändrar beteende till att bli osociala. Se min blogg:
Råttor och människor.
Om människan stressas i sin sociala miljö så är det väl inte så långsökt att vi får ett aggressivt beteende – och att det sedan blir mest synligt hos män (kvinnor avreagerar sej på barn eller annat…) ser jag som en kulturell betingelse…
28/05 19:57 at 19:57
Petra;
Jag tror också att de här samspelen är mycket mer komplexa än man vill påskina idag. Det är ju tydligen så bland djur att det är de som befinner sig längre ner i hierarkin som producerar mest stresshormoner, inte höjdarna.
De försök jag läste om råttor och stress pga av ”överfefolkning” för många år sedan, påstods visa att råttorna isolerade sig, satt enskilda och ägnade sig åt envetet putsande av den egna kroppen – vem vet det kanske har någon bäring på vad som händer idag?
29/05 11:42 at 11:42
[…] (Kerstin Berminge har berört detta på sin Motvallsblogg, kanske ur en liten annan vinkel..) [ Kerstins Motvallsblogg ] […]
29/05 14:43 at 14:43
Men du vet väl att all stressforskning utförts av forskare som är köpta av läkemedelsindustrin?
29/05 15:16 at 15:16
Jidhe:
Du menar att nu vill läkemedelsföretagen sälja testosteron till medelålders och äldre män och då är det lämpligt att hävda att testosteron inte gör män aggressiva?
Det kan ju ligga något i den tanken, för det är ju helt klart att mycket av sådant man inte talat om tidigare, börjar man tala om när läkemedelsföretagen fixat något att sälja. Så hörde man exempelvis aldrig någonsin talas om impo tens som något större problem – förrän man började marknadsföra ett medel mot denna åkomma. Dessförinnan betonades alltid männens fantastiska sexför måga tills de kröp ner i kistan för den sista vilan. (Få se nu om särskrivningarna ovan ger effekt, alltså utebliven spam om vissa medel :-))