Almedalsveckan och bloggpanelen i Studio 1
Så var då Almedalsveckan snart till ända, det där spektaklet som jag normalt inte ägnar en enda tanke (och ingen annan heller i min bekantskapskrets, trots att de flesta är politiskt intresserade) eftersom jag har tyckt att den har utvecklats till rena cirkusen, till en vecka för innefolket, politiker/makthavare och journalister i Stockholm, att samlas i en fin miljö, frottera sig med varandra och påverka varandra av hjärtans lust, tydligen under inflytande av en massa sprit och tillsammans med god mat. Det enda jag undrat någon gång är vem som påverkar vem.
Nu ställde jag upp i en bloggpanel i Studio 1 (P1), fast jag inte hade en aning om att den skulle handla om Almedalsveckan till en början (eller ens om det blir något mer?), så nu var jag ju tvungen att försöka informera mig lite om spektaklet ifråga och inser därför precis varför jag inte brytt mig tidigare.
Och är det inte fantastiskt? Här samlar man ihop några bloggare med ganska olika politisk färg och där ingen egentligen har anledning att vara strategisk eftersom ingen av oss är engagerad i valarbete eller i de politiska partierna ex., personer som avgjort har helt olika ideologier, helt olika uppfattningar både om vad som har hänt, vad som kommer att hända och vad som borde hända inom politiken, och man lyckas ställa frågor till oss i radion som vi är alldeles löjligt och otroligt överens om. De frågor vi inte är överens om liksom bara försvinner in i intet. Det säger en hel del om svensk journalistik och att journalister inte alls har samma agenda som de flesta av oss vanliga gräsrötter.
Nog förefaller politiker och journalister vara överens om att inga viktiga frågor ska tas upp inför valet – som vanligt! Är det politikerna som drar journalisterna vid näsan eller journalisterna som styr politikerna så att dessa inte har något val?
Länkar;
Bloggpanelen Studio 1, onsdagen 5/7
Bloggpanelen Studio 1, tisdagen 4/7
06/07 13:01 at 13:01
Du skriver att politiker och journalister är överens om att inga viktiga frågor ska tas upp inför valet. Vad kan då vara en viktig fråga?
Rfid – ett vapen mot terrorism
[2006-04-18]
Av: Anna Wennberg
Från den 26:e oktober i år kräver USA att länder med visumfrihet ska kunna erbjuda sina medborgare biometriska pass. Svenska Smarticware leder ett EU-projekt vars uppgift är att ta fram ett komplett system för att hantera dessa pass framöver.
Är inte framväxten av Storebrorssamhället en av de viktigaste frågorna? Och en av de mest kontroversiella – en fråga journalister och politiker inte vill få en diskussion om. De svenska passen och de nya id-korten har inbyggda chips. Och svenska statskontoret har skrivit om
Med inympad RFID blir du »kändis« på webben
http://www.statskontoret.se/upload/Publikationer/os/0401.pdf
Det borde vara något att diskutera för en bloggare! Vill man följa utvecklingen för att kunna diskutera den – stoppa den! så finns:
http://www.stoppa-storebror.se/
07/07 20:52 at 20:52
Almedalen har överlevt sig självt. Det verkar vara rena rama spektaklet nu och jag har tröttnat på att ens försöka hänga med via media.
Annica
07/07 21:02 at 21:02
Annica!
Just min uppfattning sedan ganska många år. Många som är av samma uppfattning som vi dessutom. Men det är väl journalisternas ”julkalas” förstås.
08/07 00:43 at 00:43
Vad vi behöver ha är beslutande folkomröstningar men då måste grundlagen ändras eftersom den nu inte tillåter beslutande folkomröstningar.
Med beslutande folkomröstningar så slipper vi den nuvarande jippopolitiken. Politiker och media blir så illa tvungna att informera oss när vi blivit beslutsfattare.
Tänk att få ha en beslutande folkomröstning om storebror Bodströms nya övervakningslagar.
De nya svenska RFID-passen – ingen har kunnat säga ja eller nej till dem utom Bodström och han sa ja. Han beslutade åt oss nio miljoner. Inte konstigt människor tappar tron på politikerna när de kör över oss.
Den nuvarande så kallade svenska demokratin underkänner nio miljoner beslutsfattare – istället ett hundratal representanter som mest röstar som sina partiledningar.
Inte konstigt människor tröttnar på Almedalen. Vi är nästan alla underkända som beslutsfattare.
Politikerna gräver sina egna gravar så länge som de inte breddar demokratin – ger möjlighet till beslutande folkomröstningar.