Så var då Almedalsveckan snart till ända, det där spektaklet som jag normalt inte ägnar en enda tanke (och ingen annan heller i min bekantskapskrets, trots att de flesta är politiskt intresserade) eftersom jag har tyckt att den har utvecklats till rena cirkusen, till en vecka för innefolket, politiker/makthavare och journalister i Stockholm, att samlas i en fin miljö, frottera sig med varandra och påverka varandra av hjärtans lust, tydligen under inflytande av en massa sprit och tillsammans med god mat. Det enda jag undrat någon gång är vem som påverkar vem.

Nu ställde jag upp i en bloggpanel i Studio 1 (P1), fast jag inte hade en aning om att den skulle handla om Almedalsveckan till en början (eller ens om det blir något mer?), så nu var jag ju tvungen att försöka informera mig lite om spektaklet ifråga och inser därför precis varför jag inte brytt mig tidigare.

Och är det inte fantastiskt? Här samlar man ihop några bloggare med ganska olika politisk färg och där ingen egentligen har anledning att vara strategisk eftersom ingen av oss är engagerad i valarbete eller i de politiska partierna ex., personer som avgjort har helt olika ideologier, helt olika uppfattningar både om vad som har hänt, vad som kommer att hända och vad som borde hända inom politiken, och man lyckas ställa frågor till oss i radion som vi är alldeles löjligt och otroligt överens om. De frågor vi inte är överens om liksom bara försvinner in i intet. Det säger en hel del om svensk journalistik och att journalister inte alls har samma agenda som de flesta av oss vanliga gräsrötter.

Nog förefaller politiker och journalister vara överens om att inga viktiga frågor ska tas upp inför valet – som vanligt! Är det politikerna som drar journalisterna vid näsan eller journalisterna som styr politikerna så att dessa inte har något val?

Länkar;
Bloggpanelen Studio 1, onsdagen 5/7
Bloggpanelen Studio 1, tisdagen 4/7