Ingen har ju kunnat undgå att notera att det har varit ett väldigt hallå kring kronprisessbröllopet de senaste månaderna. Jag har undvikit att ta del av de tjatiga skriverierna och TV-programmen om tillställningen men idag kunde jag inte låta bli att glutta lite på festligheterna på TV. Det blev en väldigt hackig och konstig tillställning, där allt stannade av var femte sekund och stod stilla i konstiga rutor och ränder långa stunder.

Vi lever ju inte längre, som förr, i en tid när ”alla ska med”, vad gäller infrastrukturen, så vi är många ute i landet som bara kan se på TV i vackert väder och här regnade det mellan klockan tre på eftermiddagen och sex på kvällen varför mottagningen var mer än usel. Lika många är vi dessutom som inte har bredband som tillåter att man ser TV via dator med någon behållning.

Men jag kunde titta lite på bilderna från middagen på slottet, då det hade slutat regna här hemma. Det var en otrolig samling ”big people”, som väl Svanberg skulle ha sagt. Damernas kreationer var fantastiska. Herrarna såg förstås som vanligt ut som en samling pingviner, utom de där utklädda lakejerna som jag tycker ser ut som rena skämten. Frackarna är avgjort att föredra framför de där maskeraddräkterna.

Jag har kanske aldrig avslöjat på bloggen att jag är intresserad av kläder och tycker om vackra sådana. Själv har jag nu aldrig haft varken chans eller anledning att klä upp mig ordentligt någon gång men det hindrar ju inte att man kan tycka om att titta på andras vackra klänningar. Som sagt, mängder med hänförande kreationer – samtidigt som det var lite kväljande att se ståten när man vet att det idag finns människor i Sverige som knappt har råd att äta, för att inte tala om hur somliga lever i andra delar av världen.

Hur som helst, och trots att jag förvisso är republikan, måste jag säga att prinsessan Viktoria är en mycket charmig ung dam som man inte kan låta bli att tycka om – i alla fall inte så här på avstånd. Har sällan sett en person stråla så intensivt av lycka som hon gjorde de stunder jag tittade. Det var så att man blev lycklig själv bara av att se henne skina som en sol. Därmed har hon nog vägt upp en hel del av den avoghet som många börjat känna på grund av allt tjat om bröllopet de senaste månaderna. Jag gissar att kungahuset får ökat stöd igen vid nästa mätning.

Så slutade det alltså lyckligt med att ”den rekorderlige bondpojken” fick prinsessan och hela Västergötland.

Epilog
Om de sedan, som i sagorna, lever lyckliga i alla sina dar, det återstår förstås att se men antagande om en sådan varaktig lycka ska ju avsluta varje saga för när har man hört en riktig saga sluta med: ”Så fick han prinsessan och halva kungariket. Sedan levde de lyckliga i fyra år innan de separerade”.
Hur många miljoner var det kalaset kostade förresten?

/Kerstin