Så har Alf Svensson slagit sig ihop med Ian Wachtmeister i årets valkampanj. De båda framträdde tillsammans på ett valmöte i Båstad, skriver Magnus Haglund i en artikel i GP. Kaka söker maka tydligen.

”Viktigt att alla får komma till tals”, säger Alf Svensson. Ian Wachtmeister förklarar att vi nu ”har fått en halv miljon muslimer i landet, utan att vi har varit medvetna om det”. Det är, säger han vidare, ”den största förändringen som skett i Sverige på hundra år” och Alf Svensson håller med – kan man tänka. Det är inte bara Lejonborg som fiskar i grumligt vatten i dessa dagar.
Alf Svensson uttalar sig också så här enligt GP:

Det finns en rädsla i luften och vill du plocka poäng i Malmö, skall du spela på den rädslan, säger Alf Svensson. Som politiker måste man våga tala om det här. Och ansvariga måste ställas till svars.

Jaha, ansvariga för vad undrar jag? Många har gjort misstag i den här frågan, men den förra borgerliga regeringen stod för flera av de allvarligare.

Alf Svensson menar också att ”mycket av det som Ian Wachtmeister förde fram senare har anammats av socialdemokraterna”.

Fel säger jag, åtminstone vad gäller det mesta som greven och betjänten sade om invandrar- invandrings- och flyktingpolitiken. Dessa båda mörkmän ägnade sig åt att skapa ett missnöje med en politik som inte förelåg, och den som förelåg var dessvärre redan före dem precis så dyster som de båda ville ha den. Massmedia förde dessutom en veritabel desinformationskampanj om området under första åren på 90-talet och bidrog, tillsammans med den borgerliga regering vi hade då, mycket aktivt till att skapa en del av de problem vi ser idag.

Sedan gick DN ut och frågade svenska folket vad detta ansåg om svensk invandringspolitik (5/7 1992), något som 95% av befolkningen inte kunde uttala sig om eftersom man inte hade en aning om hur denna politik såg ut. Dessa undersökningar sade bara vad ”svenska folket” ansåg om det som de trodde var svensk invandrings- och flyktingpolitik (alltså om vad de hade fått från massmedia). Varför var det intressant att få reda på den saken? Jo, det fyllde ett borgerligt propagandasyfte.

Att muslimer skulle bli Västvärldens nästa fiende nr 1, sedan Sovjet fallit samman, kunde man ana redan då. Så här skrev jag i ett opublicerat manus från 1992:

”Europa oroar sig över flyktingströmmarna”
TV har visat program från Europa där höga ämbetsmän och politiker uttrycker sin oro över att ”flyktingströmmarna” till Europa bara ökar och att detta ställer till problem. Man visade för något år sedan ett program om islam och araber och där det verkade som om halva Europa numer bestod av araber och muslimer som snabbt kommer att förkväva kristendomen och vår västerländska kultur. Bildväxlingarna var sådana att man som tittare lätt fick uppfattningen att halva Paris bestod av araber och att knäböjande muslimer numer ockuperade Paris gator under sina bönestunder. Bilderna av knäböjande muslimer var tagna i ett arabiskt land‚ men speakertexten och bildklippen var sådana att man bringades att tro att de var tagna i Paris‚ eller skulle förstå hur det snart skulle det se ut i Paris‚ och i hela Europa‚ om det fick fortsätta på det här sättet. Européerna skulle göra sig en föreställning om hur det kommer att bli i en nära framtid om vi inte sätter stopp för muslimernas invaderande av Europa.
Med ett sådant program bidrar man naturligtvis också till att gynna rasisterna och de främlingsfientliga och till att öka antalet människor som utvecklar sympatier för dessas åsikter.
Vad värre, politiker och högre tjänstemän diskuterar denna fara på fullt allvar utan att inse att de i själva verket är rasistiska och lika mycket offer för en myt och en överdriven hotbild som västvärlden var vad gällde judarna under trettiotalet‚ i Europa såväl som i USA. Lika litet som då tycks de inse vad det är de är med och driver fram genom sina sätt att agera‚ såvida det inte är så illa att de vill frammana den här hotbilden för att skapa ett hot utifrån som tar människors uppmärksamhet från de hot mot dem som den egna politiken skapar.
Att härska genom söndring eller genom att skaffa en yttre fiende har alltid varit makthavares metod att vända människors missnöje mot något annat än den egna politiken. Genom att använda någon av dessa metoder har makthavare skyddat sig själva och sin privilegierade ställning i tider då folk har utsatts för förtryck och utsugning eller mått dåligt av makthavarnas politik. Det saknas förvisso inte inrikespolitiska hot mot människor i Europa och USA idag då alltfler hotas av arbetslöshet‚ utslagning och avsevärt försämrade levnadsvillkor.

Idag har det blivit sju resor värre än jag i mina mest pessimistiska stunder trodde då, för 15 år sedan.

Under de första åren på 90-talet, då jag arbetade med invandrare och kunde området på mina fem fingrar, kände jag ett närmast bottenlöst förakt för journalisternas och massmedias sätt att behandla den här saken. GP håller dock en tämligen snygg profil i de här frågorna, vilket jag tror beror på inflytandet, i början av 90-talet, från Ingrid Segerstedt Wiberg, Torgny Segerstedts dotter. GP började nämligen i samma stil som DN och många övriga massmedia men ändrade, som genom ett trollslag, sin policy i de här frågorna. Man håller fortfarande stilen – åtminstone jämförelsevis, som den här artikeln om Alf Svensson och Ian Wachtmeister visar. Läs den.

Länk:
Möte med Gud och Djävulen, artikel i GP 13/8