”Triangulering” är det begrepp man brukar förknippa med det agerande som innebär att ett parti lägger sig så nära sina politiska motståndare som möjligt. Det har talats en hel del om hur alla partier träffas i mitten numer, hur triangulering blivit vägledande för framför allt socialdemokratiska partier de senaste decennierna, sådana som Blairs i England och ja, Socialdemokraterna i Sverige, vilket förstås är en förenkling, men en som inte är helt utan poänger. I vissa och grundläggande frågor har våra partier just gjort detta.

Men den tydligaste och bedrägligaste ”trianguleringen” i Sverige står Moderaterna för, en triangulering i retoriken endast, när man övergått till att kalla sig ”Det Nya Arbetarpartiet”. Det är ju ingalunda så att Moderaterna i första hand driver frågor som gynnar arbetare och lågavlönade, vilket de här fyra åren demonstrerat bortom alla tvivel.

Allt oftare hör vi hur somliga, i historia ofantligt okunniga oftast ganska unga och av högern välindoktrinerade människor, hävda att nazism och kommunism är samma sak. Det ser vi däri, menar de, att Hitler kallade sitt parti ”Nationalsocialism”, vilket ju visar att han var socialist (och i att Mussolini var kommunist från början). Dessutom ser vi det däri att både Hitler och Stalin mördade mängder av människor i sin ideologis namn (hur många som mördats och mördas just nu i kapitalismens och demokratins namn glömmer eller ser man inte).

Jag vill nu hävda att Hitler var den förste att triangulera just i retoriken, och otroligt framgångsrikt dessutom, tills hans land låg i spillror, och att Moderaterna idag gör precis samma sak som Hitler gjorde, arbetar ivrigt på att få människor i arbetarklassen att tro att man företräder dennas intressen.

Enligt samma logik som den som säger att socialism/kommunism och nazism är samma sak måste detta förstås innebära att Moderaterna numer blivit ett socialistiskt/kommunistiskt/nazistiskt parti eftersom arbetarpartier alltid varit socialistiska eller kommunistiska. Om Moderaterna inte vore socialistiska/kommunistiska/nazistiska skulle de ju inte kalla sig ”arbetarparti”. Högern i alla Västländer försvarar ju också ivrigt mördande runtom i världen i kapitalismens och demokratins namn. Så anses exempelvis en miljon irakiers död vara ett helt rimligt offer på kapitalismens och demokratins altare. Exemplen kan mångfaldigas.

Jaså, går det inte att resonera på det sättet? Varför då? ”Jo för det är nya tider nu och idag är det passé att tala om arbetarklass kontra kapitalistklass”, sägs det. Därför betyder ”arbetarparti” något helt annat idag än det gjorde tidigare. Jo, det ansåg Hitler också. Socialism i hans tappning var inte alls samma sak som kommunism eller som socialdemokratisk socialism. Det var möjligen ”sann socialism” enligt honom, på samma sätt som Moderaterna påstår att deras parti numer är det ”sanna arbetarpartiet”.

Att det är nya tider nu är förstås struntprat. I verkligheten har vi precis samma motsättningar mellan arbete och kapital idag som alltid har förelegat. De lönearbetande har, rent objektivt, ett intresse av att få upp sina löner såg högt som möjligt och att skapa samhällen som ger dem en gott och tryggt liv. Kapitalägarna har det motsatta intresset, att driva ner lönerna och så långt som möjligt och att riva alla samhälleliga trygghetssystem. För dessa samhällsklasser föreligger helt olika villkor, fortfarande. Att driva ner löner och riva välfärdsstaten är just vad Moderaterna verkat mycket framgångsrikt för den här mandatperioden, och dessvärre under de senaste 25 åren med benäget bistånd från Socialdemokrater och fackföreningar, sorgligt nog.

De samhällsklasser som kommunister talat om alltsedan Marx dagar är lika verkliga idag som då. Men att förvrida synen på människor och indoktrinera dem att tänka i andra banor är vad både den under kortare perioder demokratiska högern och fascismen (den öppet antidemokratiska högern alltså), alltid strävat efter. Det är enklare för den rika eliten att regera ett folk som tror att det tjänar på regimen än att regera ett folk som inser att så inte är fallet. Makten över tanken är därför den viktigaste makten. Det är den som TIMBRO och högern kämpat för att få alltsedan början av 70-talet och i hög utsträckning lyckats skaffa sig de senaste 15 åren.

Hitler, den förste att triangulera således, insåg detta mycket klart. Genom att kalla sitt parti för ”Nationalsocialism” och fylla begreppet med en helt annan innebörd än ”socialismen” hade för dåtidens människor, kunde han lura mängder av tyskar att tro att han skapat ett verkligt arbetarparti (den falang inom nazistpartiet som trodde på detta och som ville förstatliga företagen såg Hitler till att kväsa effektivt, genom att låta mörda dess ledare). Han tog alltså till precis den metod som Moderaterna använder sig av idag (fast Hitlers ekonomiska agerande var det motsatta), för att lura tyska folket att han stod för något annat än han faktiskt stod för, för att lura dem att tro att han agerade i arbetarnas intresse medan han i praktiken agerade i kapitalets.

Så fort Hitler tagit makten avskaffade han det som var den begynnande demokratin i Tyskland, satte socialdemokrater,  fackföreningsaktiva och kommunister i koncentrationsläger och gynnade kapitalistklassen genom att förbjuda alla andra partier liksom fackföreningar och strejker exempelvis. Han lyckades med detta konststycke på grund av det socialdemokratiska partiets svek i Tyskland, ett svek som många av detta partis företrädare alltså fick betala för med livet så småningom. Så långt har nu inte Moderaterna gått och behöver de inte gå om de är tillräckligt framgångsrika i sin indoktrinering och i att kontrollera människors tankar.

Man måste dessutom skilja mellan ideologi och praktisk politik.

Och återigen, jag har skrivit om detta tidigare på bloggen, de nazistiska och kommunistiska ideologierna är inte alls samma sak även om både Hitler och Stalin var vidriga diktatorer i sina länder och båda lät mörda verkliga och inbillade motståndare inom deras respektive statsbildningar.

Eftersom en bloggpost inte räcker för att utreda vanföreställningen, ivrigt och energiskt frammanad av TIMBRO, att socialism/kommunism/nazism är samma sak, nöjer jag mig med att här avsluta med den kommentar som jag lade in på bloggen Biology & Politics häromdagen, men aningen redigerad:

Den som inte ser skillnaden mellan en ideologi som säger att alla människor är lika mycket värda, som är socialismens och kommunismens grundläggande människosyn, och den nazistiska ideologin som säger att mänskligheten består av Ûbermenschen och Untermenschen (övermänniskor och undermänniskor), sådana som judar, slaver, romer, socialdemokrater, kommunister och fackföreningsaktiva bl.a. och som bör avlivas för att befria mänskligheten från deras fördärvliga genetiska inflytande, har inte begåvats med stor tankeförmåga eller är otroligt okunnig om politiska ideologier och politisk historia, alternativt ljuger medvetet för att bedra oss.

Den politiska praktiken däremot har varit en ytterligt sorglig historia även vad gäller kommunismen men högerns och kapitalismens, och senare den s.k. demokratins, historia är inte vacker den heller om man förmår att se verkligheten utan ideologiska glasögon. I båda fallen har ledare och förespråkare ansett att hur många liv som helst kan offras för den egna makten och den egna ideologin. Idag anser således liberaler, kapitalister och många som påstår sig försvara demokratin, att inga medel, hur avskyvärda de än är, ska skys för att försvara de egna intressena och utvidga de rika eliternas makt. Så har tom tortyr kommit till heders igen för att uppnå det syftet, en metod som för inte så länge sedan huvudsakligen förknippades med medeltiden och med nazismens grymma regim.

Dessutom ser man tydligt hur dagens höger går in för att riva det välfärdssamhälle man alltid varit emot och ersätta det med den hårda utslagningens politik. Högerns parti i Sverige försöker numer få oss att tro att det är ett arbetarparti, för att vi inte ska se vad den i själva verket åstadkommer.

/Kerstin

Länkar:
- Debatten om liberalismen går vidare i DN: Stefan Jonsson om liberal historieförfalskning, Biology & Politics
- Red plenty: lessons from the Soviet dream, Guardian 7/8 2010
- Dying for a living: As Global Economic Crisis Continues, Union Activists in Many Countries Pay the Ultimate Price, J B Gutman, Huffington Post
- Millions Die Due to Withheld Medical Treatment, Mark Hayman, Huffington Post

Rekommenderad bokläsning:
– Hitler. En biografi, Joachim Fest, 2008 (först utgiven 1973)
– Russia at War, 1941-1945, Alexander Werth, 1964
– Den tyska revolutionen, 1918/19, Sebastan Heffner, 2009 (först utgiven 1961)
– Högerns svarta bok, 2010, en antologi
- Det amerikanska folkets historia. Makten och medborgarna – Från Columbus till Clinton, Howard Zinn, 1995 (först utgiven 1980)