Det där med incitament och sånt
På bloggen Do Nothing Day hittar jag en genial tanke. Bloggaren Anja skriver:
Fattiga företag är dåligt för samhället, men fattiga människor är bra? Tänk om man hade tänkt tvärtom. För jag kan inte riktigt förstå varför man inte lika gärna skulle kunna säga att – äh, företagen behöver väl inte gå med vinst heller. Ju fattigare företag vi har desto mer anstränger dom sig! Och då löser dom våra världsproblem, klimatkrisen och ekonomikrisen och allting, när dom får lite piska på sig!
Frågan är alltså varför arbetslösa och sjuka behöver fattigdom som incitament att anstränga sig och vilja arbeta medan företagen antas fungera bäst och bli effektivast om de gör enorma vinster. Att företagen går bra, säger man ju alltid, är en förutsättning för allas vår välfärd: ”Vad som är bra för företagen är bra för Sverige”, har socialdemokratiska partiet alltid hävdat, exempelvis.
Teorin säger att företagen kommer att investera i produktion och arbetsskapande verksamheter och i utvecklandet av ny teknik om de gör goda vinster (och betalar låga eller inga skatter). Det är just därför, säger ekonomer trosvisst, som höga vinster i företagen är bra för hela samhället.
Tittar vi på de större företagen så finner vi att det inte är detta som sker. Istället ser vi numer hur de stora företagen fungerar ganska dåligt, ur ett samhällsperspektiv, när de håvar in övervinster. Dessa övervinster, som de stora företagen haft under många år nu, används snarare till spekulation på finansmarknaden, där de driver upp spekulationsbubblor, och till att köpa upp konkurrenter, som de i värsta fall lägger ner. Eller så köper de upp sina egna aktier. Ja så betalar de förstås ut fantasibonusar till sina direktörer och hög aktieutdelning till aktieägarna. Vidare köper de sig de politiska beslut de vill ha och avskaffar därmed i praktiken demokratin.
Låga löner är bra för företagens vinster, anser VD:arna men låga löner minskar köpkraften så då får företagen sälja mindre. När de tjänar sämre på att sälja vad de producerar spekulerar de istället, sysslar med eller bidrar till att välta valutor och störta hela samhällen i fördärvet.
Det som är bra för företagen är inte automatiskt bra för samhället alltså. Det finns uppenbarligen en gräns bortom vilken företagens megavinster blir rent förödande för samhället och för vanliga, lönearbetande människor.
/Kerstin
Länkar:
- Riksbankens ekonomipris – bättre eller sämre än en pris snus, Do Nothing Day
- Övervinster och skuldberget, Dalademokraten
- Ekonomisk teori och verklighet, Utredarna
-Vårdslös hantering av skattepengar är inte samma sak som valfrihet, Vänsterekonomerna
- Miljarder som förklarar krisen, J Ehrenberg
- Risken med låga löneökningar, Vänsterekonomerna
- Kraschen 1992 och den pedagogiska tystnaden, Michael Nyberg
25/10 07:53 at 07:53
Här har du länk till inlägget: http://donothingday.blogspot.com/2010/10/riksbankens-ekonomipris-battre-eller.html
25/10 08:37 at 08:37
[…] som Motvallsbloggen skriver refererande till bloggen Do nothing day, om det där med ”Incitament och sånt”: ”På bloggen Do Nothing Day (jag hittar tyvärr ingen permalänk till inlägget, tipsa mig […]
25/10 08:43 at 08:43
Hmm, vilka hävdar att fattiga människor är bra för samhället ?
Det måste väl vara bättre att människor har råd att köpa saker av andra människor, och ”tillväxt”, det magiska ordet , baseras just på att folk har råd att konsumera…
/K
25/10 12:45 at 12:45
Karin:
Tack för tipset, har ändrat länken nu. Var finns permalänken?
Klas2k skriver:
Hmm, vilka hävdar att fattiga människor är bra för samhället ?
De som anser att lönerna ska ner för arbetssäljare, för det är bra med stora löneskillnader.
De som anser att somliga människor är inte värda anständig lön eller ett anständigt liv (Här kan du se och höra en nationalekonom som tycker så).
De som anser att de sjuka och arbetslösa ska leva på existensminimum, eller strax under, om sjuka och arbetslösa blir riktigt fattiga så blir det är incitament för dem att ”skaffa sig” ett arbete, menar de.
25/10 16:20 at 16:20
Kerstin, man kan klicka på ett blogginläggs rubrik och då får man upp inläggets länk. Jag gör alltid så när jag ska länka andras inlägg eller artiklar! Fast jag har också lärt mig var jag kan hitta permalänken vanligtvis, tror jag.
25/10 16:25 at 16:25
Bra inlägg du tipsade om. Direktlänken hittar du genom att klicka på rubriken till bloggposten.
25/10 20:21 at 20:21
Karin och Lasse Strömberg:
Tack för informationen. Jag tyckte jag försökte med det, men det gjorde jag väl inte då. Annars brukar ju den typen av bloggar ha permalänken nederst och på datum.
Man lever så länge man lär, som jag brukar säga numer, därefter existerar man bara. så jag lever fortfarande :-).
25/10 23:32 at 23:32
En viktig sak som jag tycker ofta saknar när det gäller att bedöma företag är vilken affärside och målsättning som ligger bakom, alltså inte bara klyschan ”att tjäna så mycket som möjligt.
Ett företag som har idé och målsättning att producera kommer naturligtvis huvusakligen att göra det på bästa vis. Ett företag som sysslar med spekulationer av olika slag kommer naturligtvis syssla med den saken,
Ett cooperativ försöker huvudsakligen att göra det bra för sin medlemmar, men även dom behöver någon vinst för att kunna expandera av egen kraft.
Tyvärr har vinster på spekulation varit de högsta och det lockar naturligtvis dem som vill tjäna pengar. Samhällsnyttan av detta är ytterst tveksam.
25/10 23:53 at 23:53
Larry:
Problemet just nu är att företag som egentligen sysslar med helt andra saker, just föredrar att spekulera på börsen, eller via diverse finansoperationer med sina pengar eftersom vinsten där överträffar den vinst de kan göra på sin produktion. Det är väl därför de inte investerar tänker jag.
26/10 13:17 at 13:17
Jag träffade för ett tag sen en företagsägare på resande fot.
Han boded in i Sverige numer, han ansåg att det i världen och framfröallt i Sverige saknas VD’ar och ägare med en passion för sitt affärsområde.
precis som ni säger oavn: Det är lite för mycket vinstmaximering och spekulation istället för en passion för att utveckla sitt affärsområde och ta hand om sitt företag och låta det växa och frodas.
En bekant som i många år jobbat som Vd på olika bolag uttryckte det rätt träffande:
En VD har tre ansvariga att ta hänsyn till:
– Ägarna
– Kunderna
– Anställda
I dagens läge är det alldeles för ofta bara ägarna (via aktier och börsmäklare) som dominerar…
Hur man skall komma tillrätta med det är en annan fråga- jag är övertygad om att på lång sikt är ett för kapitalspekulativt synsätt destruktivt och kommer köra bolaget i botten och mer friska bolag får ta över – men vad händer under tiden och hur lång tid tar det innnan ”man” inser det?
/K
26/10 18:15 at 18:15
”Problemet just nu är att företag som egentligen sysslar med helt andra saker, just föredrar att spekulera på börsen, eller via diverse finansoperationer”
Kerstin, jag tror du har helt rätt och det faktumet diskuteras alldeles för sällan. Det går inte bara att gömma sig bakom ett påstående att ”kostnadsläget är för högt i Sverige”
Exempelvis tyska företagare har lite mer kreativitet och lyckas behålla och utveckla delar av produktion i hemlandet. Dessutom lyckas dom exportera en hel del hightech
26/10 21:38 at 21:38
Komplettering till kommentar av Klas2k:
Jag lärde mig en del företagsekonomi och nationalekonomi åren kring 1970. En av de saker som fastnade i mitt minne var att ett företags intressenter inte bara var ägarna, utan även de anställda, kunderna och det omgivande samhället. Har samhället som en viktig part att ta hänsyn till, fallit bort ur utbildningarna i företagsekonomi? När skedde det i så fall?