Materialet om den svenska elförsörjningen växer medan jag arbetar med det. Därför har jag bestämt mig för att dela upp del 3 i denna serie blogginlägg på två postningar. Nedan följer således del 3 av artikeln i Clarté med rubriken Hur det kommer sig att elbolagen stryper strömmen i kyla, blåst och vintermörker. Den föregås av en introduktion för att uppdatera och anknyta till del 2. Övriga tillägg, kompletteringar och personliga reflektioner kommer i en ny postning om några dagar.

Just nu tillkommer det nyheter om kraftproducenter och elpriser varje dag. Ett exempel är att det hela tiden kommer nya bud om när kärnreaktorerna Ringhals 1 och Oskarshamn 3 ska kunna börja leverera el. Enligt ursprunglig planering skulle alla årets revisioner varit avslutade den 10 november, i god tid innan vinterkylan. Sedan skulle de två sista aggregaten startas i förrgår, den 1 december. Problem med turbinvibrationer, oljetemperaturer och felställda ventiler gjorde att de stoppades igen. Bolagens revisionsplanering skrev jag om i ett inlägg redan den 21 augusti. Ska elbolagen lyckas upprepa tricket?

Bloggens redaktör, Kerstin, har i en kommentar antytt att det är svårt att förstå hur handeln på elbörsen Nord Pool fungerar. Jag kan inte heller säga att jag förstår alla dess mekanismer. Men jag tröstar mig med att inte ens de verkliga experterna, de högt utbildade marknadsteoretiker som nu sitter och försöker komma fram till vad som gick fel den gångna vintern, tycks förstå allt. I varje fall kastar de fram olika idéer om vad man bör göra för att elbörsen ska kunna fungera bättre. Någon föreslår att man ska tvinga elproducenterna att följa konkurrenslagstiftningen i fortsättningen. Någon annan säger att det vore bra med mer transparens, t.ex. att elproducenterna ska berätta om sin produktionsplanering för alla köpare på börsen, inte bara för de egna dotterbolagen. En del betonar att det här med elmarknader inte har funnits så länge (bara 15 år) och att det är naturligt att reglerna på en så här omogen marknad måste ändras ibland.

När jag i början av sommaren åtog mig att skriva en artikel om elförsörjningen trodde jag att de höga elpriserna berodde på något fel i konstruktionen av elbörsen och började mitt grävande där. Nu är min ståndpunkt att Nord Pool är betydelselös. Det är meningen att vi, allmänheten, ska tro att det är där elpriset skapas.

På så sätt leder man bort intresset från dem som har den verkliga makten över elförsörjningen och elpriset. Dessa är Oligopolet (Fortum, Eon, Vattenfall) och staten, d.v.s. regeringen. Regeringen utövar sin makt genom det  affärsdrivande verket Svenska Kraftnät. Det är om detta statliga verk och politikernas roll som den tredje och sista delen av min artikel i Clarté handlar.

(Till höger en bild på Svenska Kraftnäts mäktige generaldirektör.)

odenberg

Svenska kraftnät
Ett system för elförsörjning är beroende av perfekt balans. Den el som förbrukas måste i varje ögonblick motsvaras av lika stor produktion. När Vattenfall blev aktiebolag 1992 förstod regeringen att det var bäst om ansvaret för elbalansen fick ligga kvar under ett statligt verk. Det affärsdrivande verket Svenska Kraftnät skapades och fick ta ansvaret som ”systemansvarig myndighet”. Det fick också ta hand om stamnätet och vissa överföringskablar mellan Sverige och andra länder. Svenska Kraftnät tog även över de gasturbinkraftverk som Vattenfall haft som nödreserv. Vidare fick verket ansvaret för att upphandla, och besluta om insättning av en s.k. effektreserv, som består av några av de stora oljeeldade kraftverk som inte längre behövs för normal elförsörjning.

Ibland inträffar det att prismekanismen på Nord Pool Spot inte räcker till för tillräckligt mycket el ska bjudas ut för att motsvara konsumtionen. Det kan inträffa om elförbrukningen ökar snabbt eller om det blir ett oväntat produktionsproblem, t.ex. om ett kärnkraftverk inte startar som det ska. Då måste Svenska kraftnät gripa in. Myndigheten kan beordra att reservkraft från vattenkraftverken kopplas in. Den kan också beordra att något av kraftverken i effektreserven startas, om behovet väntas bli långvarigt. I snabba lägen kan Svenska kraftnät starta sina egna gasturbindrivna reservkraftverk. I yttersta nödfall kan det statliga verket beordra vissa industrier att stänga av effektkrävande tillverkningsprocesser.

Hittills har Svenska kraftnät tolkat sin instruktion om ansvar för elbalansen så, att om bara elsystemet har hindrats från att bryta samman, så har man fullgjort sin uppgift. En alternativ tolkning av balansuppdraget hade varit, att vid tillfällen när det är uppenbart att prismekanismen för spotpriset inte fungerar, då är det dags att ingripa. Ett sådant tillfälle skulle då ha varit den 17 december 2009, när spotpriset på Nordpool från att ha legat omkring 50 öre per KWh plötsligt gick upp till 1450 öre, för att nästa dag vid samma tid vara tillbaka på det normala vinterpriset.

Prismekanismen fungerade uppenbarligen inte heller den 22 februari 2010, när dygnsmedelpriset klättrade upp till 8 gånger genomsnittpriset under månaden, trots att en del av effektreserven hade satts in. Även de följande dagarna i februari var dygnsmedelpriset extremt högt. Det var dessa höga priser på Nord Pool Spot som gjorde att konsumenter med rörligt elpris fick betala dubbelt så mycket för elen per kWh under februari 2010 jämfört med februari 2009.

Är det marknadsfundamentalism eller bara okunnighet och slarv som gör att man inte låter Svenska kraftnät använda sina muskler för att styra elpriset, när det hotar att bli så högt att industrier stänger av produktionen? Eller är det omsorgen om De Tre Stora som är viktigare än omsorgen om de elintensiva industrierna och de svenska hushållen?

Det är regeringen som bär ansvaret för hur Svenska kraftnät agerar. Som chef och generaldirektör för detta statliga verk har den tillsatt Mikael Odenberg, f.d. försvarsminister, tidigare moderaternas talesman i ekonomiskpolitiska frågor och en av dem som drog upp riktlinjerna för Alliansens ekonomiska politik. Han torde vara tillräckligt kunnig och intelligent för att veta vad han gör.

Elavregleringen – ett skräckexempel
När den socialdemokratiska regeringen 1994 efterträdde den borgerliga, så var man till en början skeptisk till avreglering av elmarknaden. Göran Persson analyserade situationen så här:

”Sverige är bland de ledande i världen när det gäller låga elpriser och en väl fungerande distribution. Att överge detta för att man tror att Europa någon gång i framtiden kommer att avreglera sin elmarknad tycker jag vore mycket svagsint!”

Men anpassningen till konkurrensutsättning var redan påbörjad. 1995 bytte regeringen fot och beslutade att avregleringen skulle genomföras.

2007 utkom en bok om liberaliseringen av den svenska elförsörjningen, ”När folkhemselen blev internationell”, av två forskare vid Tekniska Högskolan i Stockholm, Per Högselius och Arne Kaijser. Efter att ha gått igenom hur avregleringen gick till och vilka verkningar den fått så skriver de båda forskarna:

”Mot denna bakgrund utgör elavregleringen något av ett skräckexempel på hur så gott som alla aktörers förväntningar på en stor samhällsreform i slutänden har visat sig totalt felaktiga”.

Forskarnas slutsatser 2007 är fortfarande giltiga.

/ Dan Gmark

Litteratur:
– Arne Kaijser och Per Högselius: När folkhemselen blev internationell, SNS förlag 2007.
(Recension av boken i Kraftjournalen nr 5/2007)