Anna har i en kommentar skrivit att artikeln i Telegraph, som jag citerade ur i ett tidigare inlägg, bara var en anka och att det inte alls ser ut så här i Tyskland (att kvinnor kan fråntas arbetslöshetsersättning om de vägrar ta arbete som prostituerade). Hon bifogar en länk till en sida där en riksdagsman/minister i förbundsregeringen i Thüringer Landtag (Thüringens riksdag), svarar på en fråga från en kvinna om det verkligen får gå till på det sättet som beskrivs i Telegraph. Svaret till henne är att det ska det inte göra, och för övrigt så hade den kvinna som artikeln handlade om i alla fall inte rätt till arbetslöshetsersättning (hade inte kvalificerat sig alltså) enligt svarande minister.
Det var ju intressant information, tack för länken Anna, men riktigt så enkelt som att det bara var en ren anka är det inte, trots att artikeln var tendentiös och rubriken klart vilseledande.

Exempelvis visar det sig att arbetsförmedlingarna i Tyskland är skyldiga att ta upp begäran om arbetskraft från bordeller och andra sexindustrier, och att förmedla arbetstagare även till sådana. Men, de annonserar inte ut arbetena på samma sätt som andra arbeten, säger flera arbetsförmedlare, däremot förmedlar man jobben om de sökande specifikt frågar efter sådana, säger man, en praxis man tydligen tillämpar.

Sedan var det uppenbarligen så att kvinnan, som artikeln i Telegraph handlade om, faktiskt hade anvisats ett arbete i en bar på en bordell. Så långt var historien korrekt. Däremot hade hon inte direkt erbjudits arbete som prostituerad av arbetsförmedlingen och inte heller riskerade just hon att mista arbetslöshetsersättning eftersom hon inte hade kvalificerat sig för sådan.

Än så länge tar man alltså inte arbetslöshetsersättningar från kvinnor om de vägrar ta ”sexarbeten”, vilket artikelrubriken gav intryck av, men vid noggrannare läsning ser man att man aldrig skriver detta rakt ut, inuti artikeln.

Men, Mechthild Garweg, advokaten från Hamburg, pekade ändå på något viktigt i artikeln, och det tål att diskuteras, att som lagen ser ut är alla skyldiga att ta anvisade arbeten, om de är arbetslösa och uppbär arbetslöshetsersättning och lagen säger ingenting om att det är förbjudet att skicka arbetslösa kvinnor till sexarbeten av olika slag. På Die Weltjuristischer Blogs tycks man vara av samma uppfattning. Där kan man också läsa att lagen inte förbjuder anvisandet av sexarbeten till arbetslösa, och det är dåligt när lagar är luddiga på det här sättet. Vad det handlade om var att Tyskland plötsligt vaknade upp, i samband med att man skärpte villkoren för arbetslöshetsersättning och kom på att lagen faktiskt tillåter arbetsförmedlingarna att hänvisa kvinnor till prostitution och att dra in arbetslöshetsersättningen om kvinnorna vägrar, ja ännu värre, att det inte finns något i lagen som förbjuder sådan förmedling och sådana åtgärder. Detta återgavs helt korrekt i artikeln.

Än så länge handlar det alltså om människors, enskilda arbetsförmedlares personliga uppfattning och om den allmänna attityden i Tyskland, inte om att lagen förbjuder anvisande av arbeten som prostituerade eller förbjuder indragna ersättningar av det skälet att de arbetssökande vägrar. Det var detta tvetydiga rättsläge som Mechthild Garweg ville sätta sökarljuset på, och det lyckades hon med, så till den milda grad att tidningar i nästan vartenda EU-land skrev om saken, citerandes Telegraph.

Nu inspirerade den här länken mig att börja läsa runt lite på tyska nätsidor, vilket jag i i ärlighetens namn inte gör så ofta, men kan göra om jag blir intresserad och det blev jag nu. När jag letade runt lite fann jag exempelvis följande sagt av en Knut Börnsen, talesman för Hamburger Arbeitsagentur:

”Derartige Betriebe wenden sich nicht an die Agentur”, so Börnsen, ”die haben andere Kanäle.” Doch Einzelfälle hat es bereits gegeben. Und wenn es sich offiziell nur um einen Tresenjob im Bordell handelt? ”Wenn eine Frau da nicht arbeiten möchte, dann akzepieren wir das”, sagt Börnsen und schränkt zugleich ein. ”Ob das Folgen hat, muss dann im Einzelfall geprüft werden.”

(översättning: Sådana verksamheter vänder sig inte till förmedlingen, så (troligen felskrivet) Börnsen, ”de har andra kanaler”. Dock, det har hänt vid enstaka tillfällen. ”Och om det officiellt bara handlar om krogjobb på en bordell?” Om en kvinna då inte vill ta arbetet accepterar vi det”, säger Börsen, och lägger genast till. ”Om det får konsekvenser, det måste man bedöma från fall till fall”.)

Det flyter alltså en hel del och gränsen är ingalunda solklar för vad man kan begära av tyska arbetslösa kvinnor som uppbär arbetslöshetsersättning. Det kan vara obehagligt nog för en kvinna att servera på en bar på en bordell.

Det uppstod en intensiv diskussion i Tyskland om denna fråga vid den här tiden (för omkring ett år sedan) och somliga feminister i Tyskland oroar sig klart för att den här luddiga gränsen kan komma att förskjutas i framtiden och med skärpning av arbetsersättningarna och i och med att man får allt fler fattiga kvinnor.

Emilija Mitrovic verweist indes darauf, wie schnell sich Normen und Werte ändern. ”Die Gefahr ist ziemlich groß, dass die Praxis der Arbeitsgenturen umkippt.” Denn schon jetzt seien die Arbeitsämter verpflichtet, der Polin, die mit einem Bordellbetreiber kommt, eine Arbeitsge-nehmigung für sein Etablissement auszustellen.

(översättning: Emilija Motrovic påpekar hur snabbt normer och värderingar ändras. ”Risken är tämligen stor, att arbetsförmedlingarnas praxis tippar över.” För redan är arbetsförmedlarna skyldig att skriva ut ett arbetstillstånd till en polska som kommer in med en bordellägare för hans etablissemang.)

Att normer och värderingar kan ändras snabbt och gränser förskjutas, när kampanjer igångsätts, har vi ju sett. Idag är ordet ”solidaritet” i stort sett utraderat ur svenska språket och ingen kunde, för 10 år sedan, ana att kvinnor, som kallar sig feminister, skulle föra fram krav på legalisering av prostitution. För att inte tala om hur Försäkringskassan i Sverige sedan några år börjat klämma åt sjukskrivna, inte sällan på rent hårresande sätt, något man inte heller kunde föreställa sig för 15 år sedan och den som då hade framfört varningar om vad som skulle komma att ske, hade inte blivit trodd av någon.

Även nedanstående, menar kritikerna, Garweg här, visar hur gränser förskjuts och hur samhället blir mer inhumant:

Wenn eine Muslim im Schlachthof Schweinefleisch verarbeiten, ein junger Mann sich als Nacktputzer und eine ehemalige Call-Center-Mitarbeiterin sich in der Telefonsexagentur verdingen müsse, ”warum soll dann von einer erwachsene Frau nicht verlangt werden, ihr Einkommen durch kommerzielles Vögeln zu erzielen”, fügt Garweg provozierend hinzu. ”Strafrechtlich gibt es auch keine Barrieren, höchstens kulturelle, gesellschaftliche und moralische Hemmungen.”

(översättning: När en muslim kan tvingas arbeta med fläsk i ett slakteri, en ung man som nakenmodell och en tidigare call-centerarbetare tvingas arbeta med telefonsex, varför skulle man då inte kunna kräva av en vuxen kvinna att hon skaffar sig sina inkomster som kommersiell knullare”, tillägger Garweg provocerande. Straffrättsligt finns det inga gränser här, på sin höjd kulturella, affärsmässiga och moraliska hämningar.”)

Vad diskussionen handlar om för Garwegs del är alltså frågan om att lagen är för luddig och att man inte vet hur den kan komma att användas framöver, en nog så viktig fråga. Tydligen har någon tvingats ta jobb som nakenmodell, vilket redan det är hårresande.

Inte heller de som bedriver legal bordellverksamhet verkar nöjda. De flyttar nu fram sina positioner och menar att eftersom de betalar skatt så ska de behandlas precis som alla andra företagare och anvisas arbetskraft enligt samma principer som andra företag. Annat innebär diskriminering av sexindustrin, hävdar somliga.

Och allt detta var det ju intressant att ta del av. Vad det handlar om är riskerna för att man kommer till den punkt där man börjar anse att kvinnor måste ta sådana här arbeten om de är arbetslösa, en tanke som jag uttryckte som en absurd men logisk konsekvens av legalisering av prostitution på denna blogg redan för något år sedan, och utan att veta att man fört den här diskussionen i Tyskland. Att tvinga arbetslösa kvinnor att arbeta som prostituerade är nämligen den logiska konsekvensen av att man anser att det inte är något fel att arbeta som sådan, att prostitution är ett yrke som vilket annat sådant som helst. Och om man anser att ingen ska tvingas arbeta som prostituerad och att ingen som vägrar kan bli bestraffad med indraget arbetslöshetsunderstöd, ja då jämställer man inte prostitution med andra arbeten. Att man ser prostitution som vilket arbeta som helst är ett viktigt argument för många av legaliseringsförespråkarnas för att legalisera prostitution.

Länkar:
– Inlägg om prostitution/Motvallsbloggen 8/11 2006
– Inlägg/Motvallsbloggen 29/5 2005
– Fråga i Thüringen Parlament
– Weltjuristischer Blogs
– Meinung, Meine, Deine Meinung – ett online magazin
– ruhrpottforum, Ein Job wie jeder andere
– Haralds Ecke, sammanfattning av diskussionen