Dan Josefssons artikel i dagens Aftonblad, om de kampanjer och det lobbyingarbete som svenskt Näringsliv (och fd SAF) ägnat sig åt under många år, måste läsas av alla som är intresserade av varför det gick som det gick efter 1985, varför välfärdsmodellen successivt monterats ner och om hur socialdemokraterna efter Olof Palmes död påbörjade och genomförde de första, stora och viktiga stegen i den nyliberala politik som både de och den borgerliga regering fört sedan dess, och som har satt många människor på bar backe.

Han berättar om hur Timbro, som många tror är en liten obetydlig organisation, i själva verket är en gigantisk kampanjhydra med mängder av små underorganisationer (något som Ordfront påvisade redan för 15 år sedan), som fört Näringslivsdirektörernas kampanj, men förefallit vara självständiga och obundna organisationer. Ett budskap förefaller som bekant så mycket mer trovärdigt om det förs fram från flera håll samtidigt och av olika grupper.

Jag ska inte skriva så mycket mer, Dan Josefsson beskriver utvecklingen mycket bättre än jag kan göra, men jag vill ändå citera vad han skriver om Urban Bäckström, förre Riksbankschefen, tidigare statssekreterare i finansdepartement under den borgerliga regeringen åren 1980-82, och också statssekreterare i finansdepartementet när Carl Bildt bildade regering efter valet 1991.

Efter valsegern 1994 gjorde socialdemokraterna Riksbanken ”självständig” (min anm: en rent nyliberal idé), vilket innebar att den utan demokratiskt inflytande skulle hålla inflationen låg – oavsett om det ledde till massarbetslöshet. Bildts regering var bortröstad, men det var Urban Bäckström som sattes att styra över penningpolitiken.
Han var riksbankschef i åtta år, höll inflationen låg och arbetslösheten hög. Som nyutnämnd vd för Svenskt Näringsliv ville han i intervjuer inte avslöja vilken regering han hoppades skulle vinna valet 2006. Alla regeringar har nämligen enligt Bäckström uträttat storverk:
”Jag brukar ta den där reformagendan som vi hade mellan 1985 och 1995 (min anm: OBS att vi hade en socialdemokratisk regering 1985-1991) när mycket stora reformer gjordes av olika regeringar. Det visar att alla regeringar, om de vill, kan genomföra bra reformer för näringslivet.”
Han talar alltså om en ”reformagenda” som skapades genom grovt osakliga kampanjer från den organisation som han nu själv är vd för, och som gav svenska folket en ekonomisk depression och en massarbetslöshet som sedan dess inte försvunnit.

Och jo, vi som var med på den tiden minns hur socialdemokraterna mer eller mindre slog knock out på högern genom att genomföra högerns politik. De borgerliga partierna satt helt förstummade, andäktigt iakttagande det under som skedde framför deras ögon och sedan dess har den största förmögenhetsöverföringen, från vanligt folk till en liten ekonomisk elit, sedan 1600-talet genomförts, av flera olika regeringar, som påstår sig stå för olika ideologier. Här erkänner Bäckström själv att Josefsson, och vi andra som minns och vet, har rätt. Det är dock en klen tröst när vi nu fått en regering som är fast besluten att riva de rester vi har kvar av välfärden och bygga om Sverige till en liten Amerikakopia. Det är bara att hålla med Timbrocheferna, de har lyckats väldigt bra med sina kampanjer och att få svenskar att tänka och tro annorlunda. Som sagt, med mycket pengar och inhärdigt kampanjande kan man få många människor dit man vill.

Länk:
Dan Josefsson i Aftonbladet