Valtvånget som inskränker vår valfrihet
Det är såååå bra numer, säger glada och oerfarna unga nyliberaler, för nu har vi valfrihet, till skillnad från hur det var på det ofria 1970-talet. De vet inte vad de talar om.
Numer får vi välja mellan en massa olika elbolag, där alla erbjuder en otroligt mycket dyrare el än vi hade på 70-talet, då vi bara hade det gemensamt ägda elbolaget – som inte fick gå med vinst och vars el inte var ett dugg sämre eller annorlunda än dagens. På den tiden slapp vi sitta i timmar och jämföra tariffer och försöka sätta oss in i skillnader och likheter mellan elbolagens priser och villkor och vad vi eventuellt kunde tjäna på att anlita det ena eller det andra bolaget. Sak samma med telefonin:
– Om du ringer ofta på tisdagarna mellan 7 och 11 och torsdagar mellan 17 och 21 men väldigt sällan eller lite på måndagar så har vi ett mycket billigare alternativ för dig än det du har idag.
VA!!! Sen ska jag hålla reda på när det är billigare att ringa. Och så alla de där andra så kallade valfriheter vi påstås ha idag.
När vi slapp välja mellan alla dessa bolag hade vi massor av tid över som vi kunde använda till roligare saker, gå ut och dansa, tittat på TV, läsa en god bok, umgås med vänner eller syssla med någon hobby. Ja det fanns hur mycket som helst att välja på istället för att ägna en massa tid åt tråkiga och hopplösa val av elleverantörer, teleoperatörer eller pensionsfonder. För att inte tala om att det mesta fungerade smidigare på den tiden när folk arbetade inom de här områdena istället för att gå arbetslösa och då de som arbetade slapp ägna arbetstiden åt att skicka räkningar mellan sig.
Konstigt att människor blir som förblindande av positivt värdeladdade ord och tror att dessa rent praktiskt innehåller eller leder till det de utger sig för att innehålla och leda till, som orden ”valfrihet” och ”frihet”. Den nya så kallade ”valfriheten” är i de flesta fall istället ett valtvång som hindrar oss att välja något roligare eller trevligare, något vi mycket hellre skulle vilja göra eller ha tid till.
Jag struntar konsekvent i eländet. Jag väljer inte elbolag. Jag väljer inte teleoperatör. Jag sitter inte och lusläser aktiekurserna och flyttar runt mina pensionspengar. Det kan hända att jag förlorar några kronor här och där men jag vinner tid för sådant jag tycker är mycket roligare att syssla med. Jag gillar inte att få min valfrihet och tid beskuren på det här ”moderna” sättet helt enkelt. Mitt liv är alldeles för kort för att jag ska låta mig tvingas till sådana trista sysslor som de här valen är.
/Kerstin
17/02 02:20 at 02:20
Intressant, en annan bloggare jag läser har skrivit om samma sak nyligen:
http://fredrikedin.wordpress.com/2011/01/10/valskyldighet/
17/02 07:37 at 07:37
Kan man inte få något bidrag (RUT eller vad det nu kan tänkas vara) för att anställa någon som gör de där valen åt en? En arbetslös ekonom kanske? Då gör man en god gärning och får tid över att förverkliga sig själv!
17/02 09:36 at 09:36
”läsa en god bok, umgås med vänner”
Nejmen, sånt där ska inte uppmuntras. Att läsa kan innebära att man får farliga idéer som skulle kunna tänkas innebära svårigheter för makthavarna, speciellt om man hinner umgås med vänner och bekanta och därmed också sprida sina farliga idéer i vidare kretsar.
Vi vanliga människor ska sitta i vår soffor, äta chips och i stället för att gå ut och dansa ska vi glo på ”Let´s Dance”, till på köpet lär vi oss litet engelska.
17/02 10:22 at 10:22
Jag känner stor trygghet i alla dessa valmöjligheter. När jag får en hjärtinfarkt, då kan jag välja det bästa sjukhuset och den bästa läkaren!:-)
17/02 14:44 at 14:44
Nu tycker jag allt att du låter gammal och reaktionär. För mig handlar valfrihet snarare om att välja bort saker jag inte gillar snarare än att välja rätt.
Om jag inte gillar ICA så kan jag gå till Konsum. Gillar jag inte kärnkraft så kan jag ist välja Grön El. Ogillar jag Israel så kan jag välja bort Jaffa-apelsiner. Osv. Är jag nöjd så gör jag ingenting. Jag flyttar inte heller mina pensionspengar t ex.
Jag kan hålla med om att all avreglering inte fallit i god jord. Flyg och tele är goda exempel medan el är ett dåligt exempel.
Sen gillar jag möjligheten att välja vilken bok jag vill läsa, vilket TV-program jag vill se och var jag vill gå ut och dansa.
Valfrihet är bra.
17/02 14:44 at 14:44
kristoffer:
Visst, fler ser och det är nu en gång så att man aldrig är helt ensam om sina tankar. Jag tar det som belägg för att det ligger något i dem :-).
Björn Nilsson:
Registrera ett företag och plocka in en Fas3:are eller två kanske vore en lönsam idé. De kunde sitta och jämföra tariffer dagarna i ända och bidra till ens ”välfärd” på både det ena och det andra sättet. Fast sådant kräver förstås en viss och inte speciellt solidarisk läggning.
Lasse Strömberg:
Så sant som du säger att vi inte ska få farliga idéer, men meningen är väl snarare att vi ska sitta där i soffan med miniräknaren och reklam- eller informationsbroschyrer för att försöka tjäna några kronor genom att ständigt byta el, tele och fonder. Att göra oss till små egoistiska inbillningsaktieägare.
17/02 16:50 at 16:50
Erik F: (kommentar 5 ovan)
I stort sett alla de ”friheter” du radar upp här hade vi på 70-talet också, med undantag för de många usla kommersiella TV-kanalerna du har idag och bortsett från att vi i praktiken har färre butiker att välja på på en massa orter idag. Där jag bor hade vi, tills för omkring 10 år sedan, både Konsum och flera ICA-butiker. Idag har vi bara ICA, en enda butik. Det har inte ökat min valfrihet eftersom ICA inte för en del av de varor som Konsum förde och som jag därför inte kan köpa idag.
Nyliberalismen utmynnar till slut och i praktiken i majoritetens diktatur. Inga avvikande åsikter, inga avvikande önskemål kan så tillfredställas. Du kan bara köpa det som de flesta efterfrågar eller det företagen föreskriver att du ska köpa, men inte något annat. För några år sedan var ”svart” modefärgen framför alla andra och varenda klädbutik såg ut som om den vore en avdelning av Fonus. Jag gillar inte svarta kläder, men hade ingenting att välja på. Så blev det väldigt modernt att visa springan mellan brösten och plötsligt hade butikerna nästan bara väldigt urringade toppar. För oss som inte vill gå halvnakna fanns ingenting att välja mellan.
Och som sagt vi hade rekordbillig el.
Vad gäller tele så är det inte heller något bra exempel, även om det faktum att vi fått helt ny teknologi på området får det att se så ut. Denna teknik hade vi fått ändå och vi hade inte behövt smäcka upp en massa onödiga master över hela Sverige, som alla i första hand når de stora och tätbefolkade områdena. Det är inte ekonomiskt och det är dessutom mer miljöförstörande, på alla sätt och vis. Och du tror väl inte på fullt allvar att företag som har som första mål att skapa höga vinster till aktieägarna kan leverera billigare produkter än de som inte strävar efter vinst.
17/02 19:30 at 19:30
LeoH:
Visst är det fantastiskt – förutsatt att man är vid medvetande.
18/02 16:18 at 16:18
[…] Bloggtips; Motvallsbloggen om valtvånget, Silverstare om att kapitalismen är död, In your face om Kristersson, Roger Jönsson om ideologi, Eva Hillén Ahlström om påskupproret, Jinge om vårdval Stockholm, Claes Krantz om jobb-och utveckling, LO-Bloggen om sjukförsäkringen, Netroots […]
19/02 23:10 at 23:10
En fantastisk valfrihet vi hade på 70-talet var att vi praktiskt taget kunde välja vilket jobb vi ville ha. Arbetsgivarna slogs om oss.
Och eftersom det till och med i Stockholm rådde överproduktion på bostäder kunde vi också välja var vi ville bo – om än kanske inte lika fritt. Billigt var det också.
19/02 23:53 at 23:53
Jan Wiklund:
Och att kunna välja jobb var nog den viktigaste friheten, innan politikerna bestämde sig för att ta den friheten ifrån oss.
20/02 01:28 at 01:28
Barry Schwartz: The paradox of choice
http://www.youtube.com/embed/VO6XEQIsCoM
20/02 02:36 at 02:36
lasse:
Det var ju en festlig prisse, och han har ju rätt i vad han säger. Men det han säger stämmer inte med min erfarenhet av vad som finns att välja mellan, om jag går utanför digitala manicker. Kläder ex. Det fanns bara svarta kläder för några år sedan, det fanns bara häftigt urringade toppar för några år sedan etc.
Men det finns massor av teleoperatörer, elbolag och pensionsfonder. Inte nog med det bankerna skinnar mig genom att ändra sina konton hela tiden, skapa nya, ändra räntan på det jag har, så att jag ska tvingas hålla reda på det här hela tiden. JAG VILL INTE!
20/02 11:46 at 11:46
kerstin:
Uppenbart verkar han inte av att se världen ur annat perspektiv än den välbetalda amerikanska akademiker övre-medelklass-perspektivet. Men trots det så kändes det som om han har en poäng i detta med att stor valfrihet inte i sig behöver vara bra eller att vi har glädje av det.
Inte minst det där med att ansvaret om det inte blir optimalt. Och speciellt exemplet med sjukvården är inte så fel, det är i alla fall min uppfattning att läkare och tandläkare mer än gärna lägger ansvaret på patienten, de ”älskar” att det är livsstilsorsaker och psykosomatiskt. De kämpade också länge emot att magsår inte var en livsstilssjukdom, inom tandvården håller man hårt på att bara man borstar tänderna och går regelbundet till tandläkaren så kommer munnen inte att drabbas av sjukdomar.
Jämför med Taxi som sk avreglerades, så fort det blev några som trodde att de kunde bete sig som normala kapitalister på marknaden och maximera profiten var man genast framme och reglerade på olika sätt, förstås helt utan att fack och taxiorganisationer klarade av att få något som helst i utbyte för chaffisarna. En bransch där de allra flesta är en och fåbilsåkare och både anställda och försörjningsföretagare i princip har gemensamt intresse, är förutsättningarna dåliga slår det lika mot försörjningen hos både karen och den anställde. Klart att överheten tog tag i detta, hur skulle det se ut inför besökande utlänningar om tjänstefolket betedde sig som riktiga kapitalister och utnyttjade marknaden fullt ut man skulle få skämmas ögonen ur sig om man hade så dålig pli på tjänsteandarna.
05/03 23:36 at 23:36
Saknar du verkligen tiden med Televerket då man fick betala 1kr/min för ”rikssamtal”? Idag betalar jag 19öre/min för att ringa med mobilen. Om det är jobbigt att välja så kan du gå in på http://www.prisjakt.nu så kan du välja billigaste direkt, men jag håller med dig om att detta inte är de egentliga valfriheten.
06/03 00:45 at 00:45
Per:
Kul med folk med humor :-).
För du menar väl inte på fullt allvar att om vi inte hade haft några borgerliga regeringar så hade Sverige stått stilla vad gäller teknisk utveckling.
Däremot borde modern telefoni kunnat vara ännu billigare om vi hade haft ett enda och rikstäckande telenät, och sluppit betala för en himla massa extra telemaster och administrationer för en mängd teleoperatörer.
Stordrift har sina fördelar ibland nämligen, vilket en massa industriidkare har fattat.
06/03 13:59 at 13:59
Konkurrens driver både den tekniska utvecklingen och pressar priserna, aktörerna måste hela tiden kunna erbjuda något bättre eller billigare för att locka kunder. Ett statlig monopol har inga sådana intressen.
Det är bara att titta på de absurda priser som posten tar ut för sin stenåldershantering av paket. Det finns teknik för att sköta både registerering och betalning via nätet (något som bland annat schenker nyttjar) ändå fortsätter man med sitt gamla sätt trots att tekniken för förbättringar redan finns där. Att skicka med posten är i många fall dubbelt så dyrt jämfört med att skicka med schenker, trots postens enorma stordriftsfördelar.
06/03 14:53 at 14:53
Per:
Nu har vi ju aldrig, som somliga borgerliga och nyliberaler försöker få den svenska yngre befolkningen att tro, levt i i någon planekonomi. Staten, dvs skattebetalarna, stod för stora utbyggnader av infrastrukturen under mitten av 1900-talet – och vilka var det som fick göra jobben och inkassera betalning, jo de stora privata företagen, Saab, ASEA, LM Eriksson ex.
Under den tiden låg Sverige långt fram vad gällde teknologisk utveckling, ja i topp vill jag hävda, och kunde erbjuda både mycket god kvalitet och goda priser. Fanns ingenting som hindrade privata företag att konkurrera om de här statligt initierade uppgifterna nämligen.
Vad gäller posten så var den, före privatiseringshysterin, både billig och dessutom troligen världens effektivaste och pålitligaste. Redan när jag var ung talade man om hur mycket sämre den var i USA ex.
Det är när vinstpåbud läggs till som priserna stiger. Jag förstår inte att det ska vara så svårt att förstå att där företag kräver profiter, där blir varorna dyrare. Så tvingade politikerna ex, Apoteket att höja sina priser inför utförsäljningen – för att det skulle bli kommersiellt intressant att köpa delar av koncernen. Så har priserna på el rasat i höjden efter att elbolagen bedrivs för profitens skull – i första hand.