Det talas mycket om Olof Palme just nu, och givetvis därför att det är 25 år sedan han mördades. Borgerliga media och författare försöker överträffa varandra vad gäller att förminska honom och ibland också att förtala honom och inom socialdemokratin vill man inte heller riktigt veta av honom idag. Den politik han förde passar inte dagens situation, säger man. Det där med höger och vänster i politiken är förlegat, säger man, hans socialism var förtryckande påstår man. På alla områden skrivs vår moderna historia om idag och det är en borgerlig världsbild som vi ska göra till vår. Mångårig propaganda i borgerliga media har lyckats förfärande väl. Det förtryckande Sossesverige alltfler inbillar sig att vi levde i en gång har jag aldrig levt i, dock kan jag förstå att rikt folk tyckte det, för det är ju ofta så att ”mycket vill ha mer”.

Jag kunde visserligen vara tvärarg på Palme då och då och anser väl inte heller att han alltid levde upp till sin retorik, men när jag, på Ingemars blogg, finner ett par exempel på hur han talade, som är mycket bra, kan jag inte låta bli att ta in dem även på den här bloggen, för det Palme säger i dessa citat är inte bara vacker retorik, det avslöjar en klar insikt om vad borgerligheten ville åstadkomma och dessutom utgör de en nära nog exakt och tragisk profetia:

”Ambitionerna hos de nu tongivande kretsarna inom SAF sträcker sig mycket längre än till att hävda arbetsgivarnas intressen i samhället som helhet. De eftersträvar en systemförändring som för oss långt bort från den svenska blandekonomin och från det svenska välfärdssamhället. Det frisläppande av marknadskrafterna, den nedskärning av den offentliga sektorn, den ökning av inkomstklyftorna, den försvagning av den offentliga sektorn, den försvagning av de fackliga organisationernas ställning som de, enligt sina programskrifter, säger sig företräda, går icke att förena med den svenska modellen, den svenska blandekonomin och välfärdssamhället som vi känner det.” (se PS Palme själv Texter i urval Tidens förlag 1996 sid 156)

Detta var en Palme som stolt deklarerade att han var demokratisk socialist, till skillnad från Göran Persson som inte ville kännas vid en sådan benämning på sig själv utan föredrog att kalla sig ”social demokrat” (varvid jag undrade vem som ville kalla sig en ”asocial demokrat” eller ”social icke-demokrat”?).

Vidare hävdade Olof Palme att:

”Vi avvisar en konservativ, för att inte säga reaktionär ideologi som hänvisar människan att ensam kämpa med marknadskrafterna, att ensam söka bemästra de sociala konsekvenserna av teknikens utveckling, att hoppas att det ändå finns en plats i arbetslivet och i samhället när de drabbas av sjukdom eller arbetslöshet. Ty detta är den kalla verkligheten bakom det dunkla talet om friheten förkvävs i ett samhälle där människorna tar ett ansvar för varandra. Denna konservatism skulle innebära att människorna förskansar sig bakom en egen vall till skydd för sig själva och sina närmaste. Det skulle bli ett slutet och kallt samhälle, präglat av konkurrens och materialism. Spelrummet skulle öka för dem som har makt och ekonomiska resurser. För oss är solidaritet en väg att frigöra människans handlingskraft och skaparvilja. Därför vill vi satsa på gemenskap i samhället och solidaritet mellan alla medborgare. Herr talman, vi bör inte enbart ställa frågan: Vad kan jag göra för mig själv. Vi bör ställa frågan: Vad kan vi göra för varandra.” (se Peter Antman & Pierre Schori ”Olof Palme den gränslöse reformisten”, Tidens förlag 1996 sid 93)

Vem kan idag säga att han hade fel? Ja bortsett från Reinfeldt förstås som envisas med att vi inte sett några ökande klasskillnader sedan Alliansen tog över. Vem vill dessutom, efter att ha läst citatet ovan, på allvar hävda att ”De Nya Moderaterna” är nya? De är i varje fall inte nyare än att Olof Palme redan för mer än 30 år sedan talade om vilket samhälle de ville skapa om de kom till makten. Nu har de skapat detta samhälle och värre lär det bli de kommande åren, om de får som de vill. Dessvärre har ju Göran Persson hjälpt till en hel del också.

Mitt minne av tillsättningen av den socialdemokratiska regeringen 1982
När Socialdemokraterna kom tillbaka i regerinsställning efter valet 1982 och hans regering meddelades på nyheterna på radion satt jag i vår vardagsrumssoffa och lyssnade med stigande förfäran på de namn som rabblades upp. Det var idel nollor, förutom ett namn, Kjell-Olof Feldts.

Jag ansåg då, och alltfort att Kjell-Olof Feldt inte var/är socialdemokrat och hade åtskilliga gånger ställt mig frågan om han inte nästlade sig in i partiet för att den vägen försöka få igenom en borgerlig politik, eftersom det, då han gick med i partiet, inte fanns någon annan möjlighet att göra politisk karriär och komma sig upp till en maktposition.

Jag stirrade alltså på min man, som satt vid matsalsbordet, och utbrast förskräckt:

– Tänk om Palme dör, då blir det Feldt som tar över rodret i partiet. Det vore hemskt.

Och precis detta hände några år senare. Ett år efter Palmes tragiska bortgång stod det klart för de politiskt intresserade i landet att Socialdemokraterna hade slagit in på den nyliberala vägen. Kursändringen kuppades igenom av Kjell-Olof Feldt och Erik Åsbrink bl.a. och utan att riksdagen förstod vad den beslutade om.

Jag blev, till min stora sorg ruskigt sannspådd alltså. Det finns situationer när man önskar att man inte blir det. Det här var en sådan situation. Precis som jag inför årets val spådde, men ville ha fel, att SD skulle komma in i riksdagen på grund av utvecklingen i Sverige och vad många väljare anser vara brist på politiska alternativ. Vi såg samma sak då Ny Demokrati kom in i riksdagen 1991 då många väljare var förbittrade på omsvängningen inom S.

Så jag upprepar min spådom från tidigare bloggposter, att om Socialdemokraterna nu väljer en partiledare som fortsätter på samma väg som man gått sedan 1990, då kommer SD att växa till ordentligt vid nästa val. Att föra samma politik som de borgerliga, eller nästan samma politik, är nämligen inte vägen att förhindra den saken utan vägen att gynna SD.

/Kerstin

Länkar:
- Olof Palme, 25 år senare, Ingemars nya blogg
Hur S bäddade för nedmonteringen av välfärden och började gräva partiets grav, Motvallsbloggen 20/1 2011,
- Vad skulle Palme ha sagt idag? Björn Elmbrandt, Dagens Arena

Rekommenderas:
– Borg och Reinfeldt arkitekterna bakom systemskiftet, Ett Hjärta Rött