Festlig han är Urban Bäckström, vd för Svenskt näringsliv. Idag hör jag honom tala i lördagsutfrågningen. Efter att först ha klagat på fackets ofantliga maktmissbruk och ovilja att agera förnuftigt gentemot de stackars företagarna, förklarar han så, med emfas, att:

Vi vill ju att kollektivmodellen ska omfamnas av alla arbetsgivare. Jag skulle ju gärna se att vi fick drömma oss bort i en tillvaro där fick fick tillbaka det gamla samförståendet med saltsjöbdsavtalet som präglade svenska arbetsmarknad under så lång tid under efterkrigstiden. Dit är det en bit att komma…

Va??? Det var ju dåvarande SAF, arbetsgivarorganisationen (den organisation Bäckström numer är chef för fast den har bytt namn), som bestämde sig för att ”säga upp” Saltsjöbadsavtalet, och därmed avsluta den långa perioden av arbetsfred på svensk arbetsmarknad, för nu var det dags att vrida klockan tillbaka till början av 1900-talet, nu skulle facken knäckas, en gång för alla, såsom i Himlen (USA och England,) så ock i Sverige.

Tala om att ljuga oss rakt upp i ansiktena. Men det är klart, många av de medelålders har redan glömt hur det var och de yngre har inga egna minnen av saken, så de flesta av dem lurar vi lätt, som vanligt.

Smart taktik de har de här gubbarna, Marian Radezkis polare.

1: Vi inom moderata samlingspartiet lurar folk att tro att vi är det ”det nya arbetarpartiet” . Vi spelar ”de goda killarna” och låtsas försvara facken (sedan sticker vi kniven i ryggen på facken).
2: Ni arbetsgivare ägnar er åt att klaga på fackens ohemula makt, och på oss, så att det inte framgår att vi är i maskopi, framställer facken som inkarnationen av det onda, den där maktfullkomliga organisationen som gör allt den kan för att knäcka små, oskyldiga och hårt arbetande företagare, sådana som dessutom skapar sysselsättning åt alla som står utanför arbetsmarknaden, och på oss moderater för att regeringen inte förstår att fackens makt måste minskas. Det kommer att övertyga folk om att regeringen står på de små människornas sida, är verkligt arbetarvänlig.

Så fixar vi facken åt er genom att vi skär ner på försäkringsutbetalningarna vid arbetslöshet, sjukdom etc. Vi gör A-kassan obligatorisk och ser till att facken tvingas höja avgifterna rejält, då händer två ting:
1: Många går ur facken, det försvagar dem.
2: När folk sedan blir arbetslösa och tvingas ta jobb med en lön under arbetslöshetsersättningen så tvingas de gå ner stöddigt i lön. Nästa gång samma personer blir arbetslösa får de ännu lägre arbetslöshetsunderstöd och då måste de gå ner ännu mycket mer i lön, och se, snart är vi där vi vill vara, har massor av fattigt folk att städa våra hem, laga vår mat, att köra våra ungar till skolan, att klippa våra gräsmattor – så blir Sverige ett riktigt bra land för oss riktiga och värdefulla människor att leva i igen.

Länkar:
Lördagsintervjun, Urban Bäckström

Så tar vi den här en gång till: TV-intervjun med Marian Radetzki
– Läs också Ali Esbatis inlägg om saken