Alliansens målsättning – författigande av svenska folket.
Via Milton Frihetssons blogg kom jag att läsa en artikel i Washington Post om hur de rationaliseringar och utflyttningar av arbetstillfällen, som tidigare ledde till arbetslöshet bland fabriksarbetare, nu i allt högre grad drabbar även den i USA tidigare någotsånär välbärgade medelklassen.
I USA erfar nu den relativt välavlönade medelklassen att de ersätts med maskiner och med billigare arbetskraft från andra länder. Många har tvingats sälja sina hem, skuldsätta sig och därmed rutschat rejält utför på den sociala stegen de senaste tio åren. Det är denna utveckling som Barbara Ehrenreich beskriver i sin bok Körd och som jag skrev om före valet. En del konsekvenser syns redan tydligt, skriver Washington Post vidare: ”Antalet oförsäkrade, utblottade och långtidsarbetslösa har krupit uppåt på inkomstskalan”. År 2001, får vi veta, rakade för första gången de 20 procenten bäst avlönade in mer än hälften av samtliga utbetalade löner medan medelklassens andel av lönekakan nu var den lägsta på 50 år. Det handlar alltså inte ens längre om 2/3-samhället, snarare om ett 1/5-samhälle.
Detta, ska man ha klart för sig, är också målet för vår alliansregering, ett mål som den kommer att förverkliga så snabbt den bara kan och ingenting, utom möjligen inre oenighet, kan eller kommer att kunna hindra den. Många av dem som röstade på alliansen bara för att de trodde att det så där i allmänhet är bra med skifte vid makten, som massemedias journalister hamrade in före valet (vid sidan om smutskastningen av socialdemokratin,) kommer att vakna till en bister verklighet, liksom många av dem som röstade på något av de små uppstickarpartierna, som var de som kom att fälla utslaget till alliansens fördel (för minns att alliansen inte har majoriteten av samtliga röstande bakom sig).
En av de redan drabbade är arbetskamrat till en god vän till oss, en 30-årig civilekonom som, för någon månad sedan, fick sparken från det stora företaget där den gode vännen arbetar. Nej, han hade inte gått med i något fack för han trodde aldrig att detta skulle hända honom. Han hade förstås gått på och köpt moderaternas och Timbros propaganda.
Många fler, även unga människor, och sådana med goda utbildningar, kommer att göra den obehagliga upptäckten att de inte är så oumbärliga eller eftertraktade på arbetsmarknaden som de gärna vill tro och att deras politiska naivitet kommit att kosta dem väldigt mycket för, som Milton Frihetsson skriver:
Poängen är ju att de som är rikare ska bli rikare och alla andra på jorden är ju bara kanonföda och billig arbetskraft utan rättigheter och med kinesiska löner – det är ju därför facket måste krossas!
Kriget mot löntagarna och facken är redan i full gång, det krig som Thatcher förde i England för 25 år sedan, det krig som den ekonomiska eliten i USA fortlöpande fört mot facken sedan 1920-talet.
Länkar:
– Washington Post/artikel om den sjunkande medelklassen
– Motvallsbloggen om en del av den här problematiken Körd
Hittade även denna länk under eftermiddagen:
– ”Medelklassen förlorar mest på globaliseringen”, DN
Dessutom rekommenderar jag ännu en gång lyssnande på:
OBS 7/3, professor Arvidsson.
15/03 16:39 at 16:39
Bra inlägg! Du har helt rätt i att många som tror sig säkra nog har gått på pumpen.
Jag kommer ihåg hur det var strax före IT-kraschen, då var det många som intervuades och sa att de inte behövde vara med i facket för deras jobb var hur säkra som helst.
Sedan började nedgången och en fackordförande sa att mängder med anställda i IT-företag sökte medlemsskap. Han tillade att för att de skulle få någon hjälp behövde de varit medlemmar i sex månader, det räckte alltså inte att gå med i facket när uppsägningen kom, vilket många till sin förvåning tydligen trodde.
Det värsta är ändå att många inte inser vad som håller på att hända.
15/03 16:46 at 16:46
Nej, och hade folk varit lite kunnigare hade vi inte haft dne här rövarregeringen nu. De som var kunniga och inte ville vara med om att riva Sverige visst ju precis hur det skulle bli.
Men det är nog så att de som är unga idag inte ens kan föreställa sig hur det kan, eller snarare kommer att bli, eftersom de varit så vana vid i alla fall en relativt bra ekonomisk trygghet.
15/03 17:01 at 17:01
Arikeln handlar främst om de som gått ut highschool, det är knappt vårt gymnasium. Är det medelklass? Det handlar om samma industrinedläggelse som här hemma. Det handlar om det som fällde sossarna, brist på ersättningsarbeten och politik för framtiden. Det står: Vad är amerikanernas fördel, eller styrka nu? Samma sak får vi fråga oss själva.
Det är ingen nyhet att de utan utbildning (och här räknar jag faktiskt de med gymnasium idag) har det tuffare idag.
Alla vi som sitter med högre utbildning än gymnasium och har jobbat ett tag vet att man kan bli av med jobbet och många har blivit det också. Inte bara din 30-åriga bekant. So what? Han fixar ett nytt.
Har du varit i England, Kerstin? Jag har varit där många gånger och sett dem glida förbi oss svenskar i levnadsstandard.
Det är uppenbart att du vill skrämmas och måla hotbilder om framtiden. Vem vänder du dig till egentligen?
15/03 17:25 at 17:25
Jag håller med dig i huvuddragen i inlägget, men känner att jag behöver försvara mina färger som F!-röstare. Såvitt jag kommer ihåg var F!:s del av glappet mellan blocken ungefär en tredjedel – hade jag och alla dom andra trettiotusen eller vad det nu var som röstade på F! istället röstat på s,v eller mp så hade borgarna ändå vunnit valet. Detta faktum gör att jag fortfarande står ut med att se mig själv spegeln när jag då och då råkar konfronteras med en sådan. Piratpartiets andel – jag har några vänner som röstade på dom – var sisådär en tredjedel till av glappet. Först om vi räknar med sverigedemokraterna i ekvationen ger det ett utslag som skulle ändra valresultatet. Och röster på sd måste jag räkna som någonting helt väsensskilt från F!-röster – dessutom tror jag att minst hälften av sd-väljarna annars skulle ha röstat borgerligt (detta gäller säkert piratpartiväljarna också + junilistaväljarna som jag inte har koll på hur många dom kan tänkas ha varit).
15/03 17:34 at 17:34
Jag tycker en del inlägg låter lite skadeglada…rentav nöjda med att ”unga ekonomer och IT-folk” har blivit av med jobbet. Antagligen för att de inte var med i facket. Har ni aldrig varit unga och odödliga? Det har säkert gått bra för dessa personer, det har det för alla jag känner som blev av med jobbet under den perioden. De flesta fick nya jobb redan innan a-kassan började ticka.
Lasse o Kerstin verkar vilja att det ska sluta illa för de som inte är med i facket. Själv har jag aldrig haft nån nytta av facket som jag varit med i under 20 år. Facket har vuxit ihop med makten och företräder enbart sig själva.
15/03 18:44 at 18:44
Kerstin:
”Men det är nog så att de som är unga idag inte ens kan föreställa sig hur det kan, eller snarare kommer att bli”
Just det. Det visar faran med historielösheten. Ungdomar idag vet inte hur det var när det fördes en politik som den de vill ha. Problemet är att förändringarna kommer långsamt och att det inte är övertydligt varför vi får ett uppdelat samhälle.
Så här kan det bli:
”USA har västvärldens mest polariserade inkomst- och förmögenhetsskillnader: en burgen överklass med en öppen och iögonenfallande rikedom gentemot en stor men marginaliserad underklass”
Eller:
”Fattigdomen i USA är påträngande, både i städerna och på landsbygden.”
Det börjar öka även i Sverige. Idag ser man tiggare på Stockholms gator så fort man rör sig i cityområdet. Vi är på väg mot det amerikanska sociala systemet:
”Tiggeri, hemlöshet och drogmissbruk är stora sociala problem.”
Kanske inte så underligt med tanke på:
”15 % av befolkningen lever under den s.k. fattigdomsgränsen, och en stor del av dessa är barn (ca 23 % av barnen lever i hushåll som befinner sig under fattigdomsgränsen)”
Om USA ur Nationalencyklopedin.
Och detta i det land som anses som världens rikaste. Det är ingen idé att ett land är rikt om det inte fördelar sin rikedom jämt över sina invånare.
Det värsta är att de som mest skulle behöva rösta för en förändring går inte och röstar. Blir man tillräckligt utslagen ger man upp – även sin rösträtt.
15/03 21:09 at 21:09
Nya tider, nya tag:
(som förresten byter identitet då och då, vilket inte är så snyggt. Samma pseudonym i varje inlägg tack).
Nej, det är definitivt ingen skadeglädje i detta. Snarare känner jag stor sorg över att så många unga människor gått på moderaternas och Timbros propaganda – det är övermåttan sorgligt, både för många av dem själva och för andra, som drabbas fast de inte köpt propagandan.
Har du läst Barbara Ehrenreichs bok förresten, och det inlägg i DN som jag lagt till en länk till?
Tillägg kl. 23.05
Nya tider:
Jo, jag har varit i England – många gånger sedan jag var där första gången 1969, och sett klassklyftorna öka sedan dess, några har blivit nyrika och har gott om pengar, andra, och många fler, har blivit mycket fattigare. så vilka har du sett och träffat tro? Dessutom, menar du att Washinton Post ljuger om att medelklassen drabbas numer? Vilken information av bättre och mer tillförlitlig kvalitet har du i så fall själv?
Erik:
Sant, och fel av mig, åtminstone delvis, det hade krävts fler röster från soffliggarna också. Men med tanke på hur det såg ut före valet så var det inte så svårt att inse att vänsterblocket, s,v, mp, hade behövt allt stöd de kunde få, för att förhindra att vi fick en borgerlig regering. Jag hade en diskussion med en Erik om detta på en anna blogg före valet (tror i alla fall att det var en annan Erik, för han skulle inte rösta på F!) Dessvärre var det en del socialdemokrater som röstade på sd också, jag känner några av dem.
16/03 00:04 at 00:04
Barbara Ehrenreichs ”Nickel and Dimed” och ”Bait and Switch” har fått stort gehör och bra kritik, speciellt den första som jag kom i kontakt med för ett par år sen. Men därifrån är det ett långt hopp till att förspråka den svenska modellen som inte heller har fungerat perfekt. (Kanske Barbara Ehrenreich borde gå undercover som svensk cancersjuk och se vilken sorts behandling hon får och hur länge hon får vänta). Men det du citerar från Milton
– ”…Poängen är ju att de som är rikare ska bli rikare och alla andra på jorden är ju bara kanonföda och billig arbetskraft utan rättigheter och med kinesiska löner – det är ju därför facket måste krossas!..” –
…vad syftade det på? Påstår han att detta skulle vara själva målet – detta om kanonföda och inga rättigheter – och för vilka då? Det låter hysteriskt, du vet i den stil som anklagar utan hämningar, vett eller sans. Vilka går på den här sortens överdrifter?
16/03 00:19 at 00:19
A-K roth:
Poängen är inte så svår att förstå, även om den är aningen tillspetsad, bara att tänka till lite och skaffa sig lite insikter om hur det ser ut i världen.
Den svenska modellen skrotades redan på 80-talet, och utan att den visat sig fungera illa. Sedan dess har Sverige också fört en nyliberal ekonomisk politik, och den har verkligen inte fungerat – så jag gissar att du, som så många andra, blandar ihop modellerna här, vilket propagandamakare, i alla läger, arbetat hårt för att få folk att göra.
16/03 00:37 at 00:37
Lasse skriver:
Det värsta är att de som mest skulle behöva rösta för en förändring går inte och röstar. Blir man tillräckligt utslagen ger man upp – även sin rösträtt
Det är ju egentligen ännu värre än så i USA. För det första har man ett, med hittillsvarande svenska mått mätt, mycket fult valsystem, som kan, och faktiskt används för att systematiskt missgynna de sämre ställda, dels genom registreringsförfarandet, dels med möjligheter att manipulera med valkretsar, och att ordna så att de fattiga måste köa en hel dag för att kunna rösta, medan de välbärgade kan rösta direkt då de anländer till vallokalen. (I princip har vi just ändrat vårt valsystem i Sverige så att det skulle gå att bära sig lika illa åt här – och ska vi gissa att det kommer så småningom?
För det andra, ska det vara någon idé att rösta måste det ju finnas alternativ. När det finns två block som i stora drag är likadana, som båda värnar mest om dem som har mest, vilket vi börjar se även här hemma, ja då är det ju ingen idé för dem som har det sämre att rösta .
Det är detta som är det geniala med 2/3-samhället, de fattiga får inte en chans. Taking the risk out of democracy” kallade Alex Carey det, och han hade forskat om propaganda under många år och visste att det här inte är någon tillfällighet. Michael Nyberg berättar också samma sak i sin bok Kapitalet.se.
19/03 17:59 at 17:59
Glöm inte, alla ni som alltid drar upp USA och tror er veta allting (svenskt nationaldrag???), att USA utgörs av delstater som driver sin politik vid sidan av den nationella. Man har ju tre nivåer, lokal, delstatlig och federal som man kallar det. Olika stater har olika system i många olika aspekter av politiken, från sjukvård och vägar till guvernörer och delstatliga och statliga representanter.
19/03 18:06 at 18:06
Re Milton: ”…Poängen är inte så svår att förstå, även om den är aningen tillspetsad, bara att tänka till lite och skaffa sig lite insikter om hur det ser ut i världen…”
Är det så man gör, spetsar till, överdriver och förvanskar för att få till det för sitt ändamål? Helga Medlen, hon finns lite härochvar liksom hon Spridda, hon som skurar över hela landet.
Man kan inte veta ”hur det ser ut i världen” om man inte har ”tänkare” som Milton Frihetsson som spetsar till det åt en? Ja, det förklarar hysteriska överdrifter på andra blogger också.
Tack för det klargörandet.
19/03 23:57 at 23:57
Jag vill passa på att rekommendera en bra bok: ”Åtta år med Reinfeldt” av Christer Persson, Stefan Carlén och Daniel Suhonen. Den bemöter Timbro-högerns floskler med vetenskapliga undersökningar som visar att den svenska modellen (eller snarare den nordiska modellen) är överlägsen alla andra modeller när det gäller allting. BÅDE livskvalitet OCH tillväxt, både jämställdhet och individuell frihet. Att högern inte kan ta till sig fakta visar bara vilka jubelidioter dom är. Och jubelidioter finns det i alla sammanhang, frågan är bara varför vi har satt dom vid rodret?
20/03 00:01 at 00:01
A-K Roth:
Japp, man spetsar till dig för att budskapet ska gå fram. Enda sättet på litet utrymme. Man kan liksom inte skriva en hel 400-sidor lång bok i varje inägg på en blogg. Men det är klart, det kräver läsare och besökare som tänker. Det gör faktiskt de flesta.
Anja:
En mycket bra bok, som jag rekommenderade på den här bloggen redan före valet.
20/03 00:21 at 00:21
Det kräver då läsare som kan skilja agnarna från vetet, lögn, överdrift och hysteri från saklig debatt. Nej, dem som TÄNKER kan uttrycka sig sakligt med färre ord; det är samma egenskaper som karaktäriserar goda författare. Alla dessa vilda antagande leder till generaliseringar som leder till fördomar och felagerande.
Sen följer det väl med din teori att man i levande debatt, när det är ont om tid, skriker, skränar, avbryter och överröstar andra och tror sig då vinna.
Vi kan nog alla skräna både i skrift och tal när sinnet rinner men inte är det något ideal.
20/03 00:34 at 00:34
A-K Roth:
Fast jag menar nog vartenda ord jag skriver :-D.
20/03 10:34 at 10:34
Saklig debatt??? Ja, om det vore det oftare…
I vissa frågor kommer känslosvallen verkligen. Som i en blogg ang. att svenska kyrkans biskopar nu vill tillåta homosexuella att vigas i kyrkan. Kommentarerna mångdubblades och folk var mäkta upprörda att man kan tillåta något sådant.
Snuttifiering av komplexa sammanhang… Och denna snuttifiering har existerat länge!
Allt ska gå rasande fort. Man orkar inte läsa långa texter… Och än mindre läsa böcker. Bokläsandet minskar? Och män läser ännu mindre än kvinnor.
Vad för världsbild får man då kanske?
Och vad trummar massmedia i oss, ganska högljutt???
Alternativa, kanske mindre högljudda röster behövs verkligen!!!
Men ifrågasätter man de som skriker så blir man lätt tystad!!! Och det är inte de mest skrikiga som tystnar (dem kan ingen få tyst på??).
Återigen vill jag påminna om boken ”Tyst”! Om hur de som strider för mänskliga rättigheter blir tystade, ibland ganska våldsamt! Vad är det för värld vi lever i? Hur har så många blivit såna?
Men hur många är det som orkar läsa en bok som ”Tyst”, trots att den är relativt tunn?