Floskeln om socialdemokraternas 70 år vid makten – eller: Konsten att luras utan att ljuga
Överallt i bloggvärlden, nu senast i en kommentar på Magnus blogg, stöter man på floskeln om att socialdemokraterna har ”suttit vid makten” i 70 år, ofta nog tillsammans med direkta eller indirekta påståenden om hur ofritt Sverige blev pga detta. Det impliceras alltså att socialdemokraterna var i stort sett diktatoriska under den här perioden.
Sanningen om de här 70 åren är en helt annan och betydligt mer komplex än floskeln antyder.
1: Socialdemokraterna har dels suttit i koalitionsregeringar under de här åren, med något eller några borgerliga partier, dels tillsammans med alla de borgerliga partierna under kriget, 1939-1946, dels med bondeförbundet (nuvarande centerpartiet) åren 1951-1957.
2: Socialdemokraterna har suttit i opposition 9 av de här åren, från 1976-1982 samt åren 1991-1994, liksom återigen från 2006.
2: Socialdemokraterna har, vad jag kunnat få fram, aldrig haft egen majoritet i riksdagen (möjligen under någon mandatperiod, den som vet, kom gärna med data här) utan suttit i minoritetsregeringar. Det innebär att de aldrig egentligen haft samma makt att göra som de vill, som alliansregeringen har idag, eftersom denna är en majoritetsregering. Socialdemokraterna har alltid varit beroende av stöd från något eller några andra partier i riksdagen för beslut.
Så här har regeringsinnehavet sett ut under den där 70 åren:
(Tillägg 15/4: röd färg på rent socialdemokratiska regeringar)
- 1932-1936: Hansson I, socialdemokratisk (minoritetsreg.)
- 1936: Pehrsson-Bramstorp, s.k. ”semesterregeringen” m bondeförb.
- 1936-1939: Hansson II, (bondeförb) (majoritetskoalition)
- 1939-1945: Hansson II, samlingsreg. (s), (m), (c) och (fp)
- 1945-1946: Hansson IV, socialdemokratisk (minoritetsreg.)
- 1946-1951: Erlander I, socialdemokratisk (minoritetsreg.)
- 1951-1957: Erlander II, (s) och (c) (majoritetskoalition)
- 1957-1969: Erlander III, socialdemokratisk (?)
- 1969-1976: Palme I, socialdemokratisk (?)
- 1976-1978: Fälldin I, (c), (m) och (fp)(majoritetskoalition)
- 1978-1979: Ullsten, folkpartistisk (minoritetsreg.)
- 1979-1981: Fälldin II, (c), (m) och (fp) (majoritetskoalition)
- 1981-1982: Fälldin III, (c) och (fp) (minoritetskoalition)
- 1982-1986: Palme II, socialdemokratisk (minoritetsreg.)
- 1986-1990: Carlsson I, socialdemokratisk (minoritetsreg.)
- 1990-1991: Carlsson II, socialdemokratisk (minoritetsreg.)
- 1991-1994: Bildt, (m), (fp), (c) och (kds) (minoritetskoalition)
- 1994-1996: Carlsson III, socialdemokratisk (minoritetsreg.)
- 1996-2006: Persson, socialdemokratisk (minoritetsreg.)
- 2006- Reinfeldt, (m), (c), (fp), (kd) (majoritetskoalition)
(Källa Wikipedia / regeringstyp tillagd kl. 22.55)
(Tillägg 15/4 2007; Om jag inte räknar fel så har socialdemokraterna suttit ensamma i regering 48 år fr. 1932 fram till 2006. De andra åren har de endera suttit i koalitionsregeringar, med ett eller flera borgerliga partier, eller suttit i opposition.
Åren 70-73 med den första enkammarriksdagen, som då hade 350 ledamöter, var situationen den att blocken hade exakt 50% vardera i riksdagen varvid lotten ibland fick avgöra besluten, därefter ändrade man antalet riksdagsledamöter till 349.)
3: Vidare hävdas det gärna, direkt eller indirekt, från samma håll som ständigt upprepar floskeln om de där 70 åren, att socialdemokraterna har varit beroende av kommunisterna under hela den här tiden, antydandes ibland påståendes ibland, att socialdemokraterna varit lierade med dessa. I verkligheten har socialdemokraterna alltid vägrat att bilda koalition med kommunisterna, att släppa in dem i regeringar alltså. Däremot har kommunisterna alltid stött bildandet av socialdemokratiska regeringar då de föredragit sådana framför borgerliga regeringar, vilket alltså har möjliggjort de här socialdemokratiska regeringarna. Det är något helt annat. Det inser man om man vet hur Sverige styrts och styrs, hur vår konstitution ser ut.
Jag har skrivit om detta förr på bloggen, men upprepar det igen: Det här innebär att socialdemokraterna visserligen haft tämligen fria händer, men inte att de styrt Sverige i kommunistisk anda för att de varit beroende av kommunisternas stöd i riksdagen. Istället är det så att de alltid kunnat räkna med stöd från kommunisterna för åtgärder som inget borgerligt parti velat stödja. Det har de kunnat göra för att kommunisterna inte velat fälla en socialdemokratisk regering, inte för att förslagen alltid fallit kommunisterna på läppen.
I det verkliga politiska arbetet har socialdemokraterna emellertid ofta stött sig på något eller några borgerliga partier för att få igenom sina förslag i riksdagen och i verkligheten har socialdemokraterna, framför allt sedan Palme dog, genomfört många av de borgerliga partiernas önskedrömmar, i och med avreglerings- och privatiseringspolitiken. Den politik som socialdemokraterna har fört sedan 1986 är mycket långt från kommunism av sovjet- eller äldre kinamodell och också långt från det som tidigare varit traditionell socialdemokratisk politik. Den som vill hävda något annat måste samtidigt hävda att även de borgerliga partierna varit kommunistiska.
Det hör nämligen också till bilden att hela det politiska fältet har vridits rejält åt höger de senaste 25 åren, i hela Västvärlden, varför alla partier, både härhemma och i resten av Västvärlden, intar en mer utpräglat konservativliberal (fast den brukar kallas ny-liberal vad gäller den ekonomiska politiken) ståndpunkt idag än tidigare. Många av de reformer som genomfördes under de här ”70” åren, och som idag framställs som så förfärligt vänstervridna, stöddes den gången av något av de borgerliga partierna, mest dock av bondeförbundet/centerpartiet och folkpartiet. Politiken har under de här åren ändå gått i högerns riktning, även om högern ansett att man inte gått långt nog. De senaste 25 årens socialdemokratiska politik har varit mycket borgerlig – men det vill man förstås inte erkänna från socialdemokratiskt håll. Socialdemokraterna har därmed, under dessa år, bidragit till att fördunkla och ge unga människor en förvanskad bild av vår politiska historia.
Dagens skolor måste vara usla på att lära ut svensk modern politisk historia samt hur landet styrs eftersom 70-årsfloskeln kunnat krypa in i huvudet på så många av dagens unga människor.
Tillägg 15/4 2007: Så börjar jag förstå att många inte vet att det är riksdagen som fattar beslut i det här landet, inte regeringen. Det vanliga är att riksdagsmännen röstar (ja eller nej till ett förslag om en ny lag) i enlighet med vad man kommit överens om inom respektive partier. Men det händer också att någon eller några riksdagsmän inte röstar som deras partier önskar eller vill.
En minoritetsregering har alltså inte majoritet i riksdagen med egna partimedlemmar och är således alltid beroende av att riksdagsmän från något eller några av de andra partierna röstar för regeringens lagförslag. Det är därför det blir fel att bara peka på de år socialdemokraterna ”suttit vid makten” eftersom de i princip aldrig ensamma har kunnat bestämma något. Det intressanta blir istället att se hur olika partier har röstat i olika frågor, vilka partier som ligger bakom de beslut som har fattats. Det är nämligen aldrig socialdemokraterna som ensamma bestämt något under 1900-talet.
Länk:
– Magnus tankar
– G:a Motvallsbloggen om samma ämne
11/04 19:35 at 19:35
Bra sammanfattning.
Nu har man också börjat förvanska historien om nazister kontra kommunister i och med att det allt oftare påstås att dessa två ideologier egentligen är likadana. Ofta hänvisar man till Molotov-Ribbentroppakten, vilken var ett resultat av den oförsonliga politiken gentemot Sovjet från väst innan WW2.
Bland annat förvägrades Sovjet att delta i Münchenöverenskommelsen, ja de var inte ens informerade att den skulle äga rum. Men hur många vet det?
Sanningen är att kommunisterna var, och är, de ENDA som med högburet huvud kan hävda att de bekämpade nazisterna i Tyskland på 20- och 30-talet. Därför var det också kommunister som blev de första att sättas i koncentrationsläger.
I dagens läge är inte sanningen och historien mycket värda!!
Nu har man lyckats vända nutidshistoriens fakta 90 grader! Problemet med det är att därigenom kan man köra fram mot stupet utan att begripa att det innebär en katastrof när man passerar över kanten.
Jag tror att väst, med USA och GB i spetsen, gör samma missbedömning nu i ”kriget mot terrorismen” som Hitler gjorde på sin tid i kriget mot boljsevikerna.
Alla människor är lika, det finns inga övermänniskor, även om många tror det.
11/04 21:03 at 21:03
Lasse:
Jag har skrivit just om det du säger ovan här på bloggen, om att högerpropagandan successivt börjar gå ut på att lära folk sätta likhetstecken mellan socialdemokraterna och nazismen. Det är rent sanslöst.
11/04 22:23 at 22:23
Kerstin, då jag själv debatterat i samma fråga ger jag dig helt rätt. I vissa inlägg hävdas tom att ”den svenska demokratins inriktning definitivt slogs ner i marken av Branting” – detta innan (s) knappt nått riksdagen med fler än den nämnde Branting.
Historielöshet är farligt.
Jag måste dock påpeka att Lasses rader om ”att kommunisterna var, och är, de ENDA som med högburet huvud kan hävda att de bekämpade nazisterna i Tyskland på 20- och 30-talet” inte stämmer. Mängder av både socialdemokratiska och kommunistiska arbetare gjorde det, men de bägge partiernas ledningar förde en katastrofal politik som indirekt ledde till nazisternas maktövertagande. Bägge partierna bekämpade varandra före nazisterna och KPD beskrev SPD som ”socialfascistiskt”. Först när bägge partierna slagits sönder och samman, fackföreningarna upplösts och ledarna satts i fängelseläger, ändrade man politik. Spiken för KPD kom vid Molotov-Ribbentroppakten.
Knappast någon ärbar historia men väsentlig när nyfascistiska rörelser ska bekämpas idag och i framtiden.
11/04 23:33 at 23:33
Så kan det gå när man generaliserar … resultatet blir lätt av typen 70årsfloskeln. Bra klargjort igen, Kerstin.
12/04 00:15 at 00:15
St Just skriver om andra inlägg som hävdar:
att “den svenska demokratins inriktning definitivt slogs ner i marken av Branting” – detta innan (s) knappt nått riksdagen med fler än den nämnde Branting.
Jo, det var ju en historieskrivning som man skulle skratta ihjäl sig åt om man inte insåg hur illa det är när somliga har så usla kunskaper om historia.
Men å andra sidan, om man som högern gjorde, försökte stoppa allmän rösträtt för män (men inte lyckades då den, med vissa begränsningar infördes 1909, av en liberal regering) för att man var rädd för att socialdemokratiska partiet skulle ta över helt på grund av att arbetare och lägre stående individer var i majoritet i landet, så kan man ju misstänka att de som hävdar detta egentligen är folk som inte tycker att vi ska ha allmän rösträtt – som inte alls stödjer det demokratiska systemet utan som föredrar fascistiska regimer eller andra former av högerdiktaturer.
12/04 04:54 at 04:54
Bra insats i grundläggande politisk folkbildning, Kerstin!
12/04 10:39 at 10:39
Vafan? Nu helt plötsligt gick det att posta… OK, då kan du ta bort förra inlägget, och publicera mitt förrförra, för då är det inte alls att du inte vågar publicera det, utan det har hamnat i nån slags spamfilter.
12/04 13:13 at 13:13
Chris: Misstänker starkt att andra tycker att jag pratar strunt i det här inlägget :-):
Lennart Regebro:
Det där låter ju dystert för jag har inte strukit någon kommentar från dig, inte heller från någon annan det senaste året, men det är uppenbarligen något trassel för den förrförra kommentaren som du talar om har inte kommit fram. Däremot den ovan, samt den du bad mig stryka (som jag alltså strök på din uppmaning).
Konstigt om det handlar om spamfilter, för sådant har jag inte bytt sedan bloggen startades.
Nu ska jag resa bort om en halvtimme och kommer inte hem förrän sent lördag, men jag ska undersöka det här så fort jag jag kommer tillbaka.
PS: några minuter senare:
Det slår mig plötsligt, men har inte tid att gå igenom det nu, att jag har lagt in en del missfirmande ord i spamfiltret, så kommentarer a la dem man ser på Bildts blogg ser jag aldrig för de kommer inte fram. Men du kan väl inte ha filtrerats bort av den orsaken för du använder väl alltid ett vårdat språk.
12/04 14:42 at 14:42
Aha.
Vad knäppt. Jag prövar igen då.
Din lista ovan visar att socialdemokraterna har suttit i regering i 65 av 74 år. Så vad är egentligen den ”floskeln” och hur ”ljuger” man när man säger att socialdemokraterna har suttit vid makten 65 av 74 år?
Att (S)socia inte har kört Sveriges ekonomi i botten komplett (vilket hade skett om man hade följt Marxistiska dogmer) ändrar ju inte på det faktumet, även om det verkar som om du tror det.
Så vad är det egentligen ”floskeln” består av? Vem är det som ljuger? Vad är det du försker säga?
14/04 23:00 at 23:00
Lennart Regebro:
Jo, floskeln får det att verka som om socialdemokraterna bestämt helt själva under de hopfablade 70 åren, vilket är att ge en falsk bild av historien. Inte nog med det, den förtiger att många beslut under de här åren har fattats i samförstånd mellan ett eller flera borgerliga partier och socialdemokraterna.
Som sagt, insikter om hur Sverige styrs, en titt i historien om vilka partier som röstat för olika beslut ger en helt annan bild av verkligheten än floskeln om de 70 åren.
Men detta vet du redan förstås, du som är så informerad och kunnig.
För övrigt har jag svarat genom att göra vissa tillägg i inlägget ovan.
15/04 22:38 at 22:38
Dessutom är det ju intressant att man har valt just 1932 som utgångspunkt, och inte tex. införandet av manlig rösträtt 1909, kvinnlig rösträtt 1921, eller varför inte socialdemokraternas grundande 1889, vilket kanske vore mest relevant? Det är naturligtvis ingen slump. Man har valt årtalet med omsorg för att kunna bevisa precis det man vill.
Som Kerstin mycket riktigt påpekar så har socialdemokraterna till största delen regerat genom minoritets-, samlings- och koalitionsregeringar och har således varit beroende av andra partiers stöd för att kunna genomföra sin politik, vilket självklart komplicerar bilden av ett maktfullkomligt parti.
Sen är det ju också beroende av vilket perspektiv man antar. Man kan exempelvis hävda att socialdemokraternas framgångar beror på att de har anpassat sig till den borgerliga hegemonin.
16/04 00:46 at 00:46
Olydig:
Nu var det kanske jag som satte gränsen vid året 1932, för det stämde bäst med de där ”70 åren”. Jag utgick från det år då socialdemokraterna började få så pass med väljarstöd att de kunde sitta i regering under längre sammanhängande perioder, och det stämde ju rätt bra med 70-årsfloskeln, som myntades för några år sedan, och som du skriver, naturligtvis varit mycket noggrant utvald, fast den ändå blir gravt vilseledande.
I den meningen man här använder uttrycket ”sitter vid makten” , har ju alla partier suttit vid makten som haft riksdagsrepresentation. Att säga ”sitta vid makten” är ju ett snyggt sätt att få folk att associera till ”att inneha den totala makten”. Konsten att luras utan att ljuga alltså.
17/04 10:17 at 10:17
Kerstin:
Påståendet är att socialdemokraterna har suttit vid makten större delen av dom senaste 70 åren. Vid valet 2002 var det 1932, och påståendet är sant. I förra valet var det 74 år.
Jag har googlat för att hitta vad som faktiskt påstås. Här är dom jag hittade:
”Socialdemokratins 70 år av dominans på den politiska scenen”
”Under en period på 70 år har de borgerliga partierna suttit vid makten i nio år. Det är, för att uttrycka sig milt, ett uselt resultat för de borgerliga partierna.”
”Socialdemokraterna har dominerat svensk politik i 70 år.”
”Socialdemokraterna har suttit vid makten i 70 år nu och pratar fortfarande som om de vore i opposition och verkar vara helt handlings lama när det gäller lösningar på problem”
”Socialdemokraterna har regerat i 70 år, och ni kommer förmodligen att vinna igen.”
Som du ser är det inget som påstår att socialdemokraterna har ENSAMMA regerat i 70 år. Dom två senaste citaten utelämnar dom 9 av 74 år som vi har haft borgerlig regering, och gör sig alltså skyldiga till överförenkling. Men det du klagar på är ju mest att man utelämnar att få av dessa år har varit i en rent socialdmokratisk majoritetsregering. Det är ett rätt fånigt argument, för det är ingen som påstår att socialdemokraterna har suttit i majoritetsregering i 70 år. Man påstår att sossarna har suttit VID MAKTEN i 70 år. Vilket på riksdagsnivå är nästan sant, och på lokalnivå är alldeles hundraprocentigt sant i rätt många kommuner.
”Att säga “sitta vid makten” är ju ett snyggt sätt att få folk att associera till “att inneha den totala makten”.”
Nej, det är det inte. ”Sitta vid makten” betyder ”sitta vid makten” inte ”ha absolut makt”. Vänstern är bra på den typen av associations-språk som du avser, men det där är inte ett sådant uttryck. Det innehåller inte några känslo-ord. Hade man sagt ”beslagtagit makten” eller ”monopoliserat makten” eller ”socialdemokraterna har i 70 år delat med sig av sin nåd till det svenska folket” eller på annat sätt använt ord med massa känslomässig association så hade du haft en poäng. Men nu har du inte det.
”Konsten att luras utan att ljuga alltså.”
Den ens konst vi ser här är konsten att rationalisera. Du gillar inte att man säger att S har suttit vid makten i 70 år, så du försöker desperat hitta argument för varför du inte gillar det, men argumenten du hittar håller inte, och är säkerligen inte orsaker till att du inte gillar påståendet.
Olydig: Att dra gränsen vid 1921 hade varit intressant om man hade försökt analysera svensk demokrati och svensk historia. Påståendet att Socialdemokraterna har dominerat Svensk politik i 70 år är knappast avsett som en seriös analys.
17/04 11:29 at 11:29
Egentligen tillför du inte diskussionen något nytt. Vi har olika grunduppfattningar och kommer att så ha.
Sedan har jag förståss stött på de där 70-åren betydligt fler gånger än de fall du har hittat, pratar dessutom med unga människor rätt som det är.
Vad gäller kommuner, som du nu bl.a. går över till att prata om, så har det tidigare, fram till kommunreformen i början av 90-talet, varit kutym att man samarbetat över partigränserna. Samförståndspolitiken har normalt varit större där än i riksdagen.
18/04 00:17 at 00:17
”Sedan har jag förståss stött på de där 70-åren betydligt fler gånger än de fall du har hittat”
Visst, så är det såklart. Men det är ju lite svårt för mig att veta exakt hur dom uttrycte sig, och det är ju klart att du misstolkar lite för att stödja din ståndpunkt, som när du tolkar ”haft makten” som ”varit enväldiga”.
”Samförståndspolitiken har normalt varit större där än i riksdagen.”
Det är ju helt sant. Kommunpolitik är ju sällan speciellt ideologisk, så det är enklare där.
Jag tycker fortfarande uttrycket ”70 år vi makten” är en överförenkling, men inte en speciellt grov sådan, och inte värre än den övertolkning du gör. Och som du säger kommer vi väl inte längre där.
18/04 01:03 at 01:03
Lennart Regebro:
Trevligt att vi är överens i några avséenden ändå :-).
Med ditt sätt att resonera tycker jag att man ska säga att de borgerliga har ”suttit vid makten” i 70 år istället, för det är lika sant det i så fall eftersom de suttit i riksdagen och det är den som har makten i Sverige.
Det är liksom det lilla ordet ”vid” som är vilseledande och mycket noga valt här för att just vilseleda.
18/04 18:45 at 18:45
”Med ditt sätt att resonera tycker jag att man ska säga att de borgerliga har “suttit vid makten” i 70 år istället, för det är lika sant det i så fall eftersom de suttit i riksdagen.”
Nej, det håller inte, eftersom det inte är dom som har bestämt, utan sossarna. Eller hävdar du att när sossarna har suttit i regering att det är borgerligheten som har bestämt?
”Det är liksom det lilla ordet “vid” som är vilseledande och mycket noga valt här för att just vilseleda.”
Så sossarna har inte alls varit den största maktfaktorn under alla dessa socialdemokratiska regeringar, alltså?
Nä, skall vi återvända till nån slags verklighetskontakt nu? Faktum är att sossarna, under dom senaste 74 åren, har suttit i regeringsställning, och därmed vid makten, i 65 av dom åren. Dom har dessutom under alla dessa 65 år, oavsett om dom har varit i minoritetsregering eller i regeringssamarbete, varit den största maktfaktorn i regeringarna i fråga. Så är det, och ditt ordvrängeri ändrar inte på detta. Att påstå att det är ”noga valda ord” och ”avsett att vilseleda” att påpeka detta är bara dumheter.
Sossarna har suttit vid makten i 65 av 74 år. Punkt.
19/04 01:00 at 01:00
Lennart Regebro:
Nu är du bara tjatig.
19/04 01:17 at 01:17
Tja, om du upprepar samma sak fast omformulerat, så upprepar jag samma sak fast omformulerat. Det blir tjatigt, men ibland får omformuleringen det att bli klarare.
19/04 02:41 at 02:41
Lennart Regebro:
Så det handlar bara om att du absolut ska ha sista ordet.
När man börjar agera så på andras bloggar överträder man snart gränsen och förvandlas till bloggtroll.
19/04 12:37 at 12:37
Nej, det handlar om att få dig att tänka efter. Att det ofta blir så att jag får sista ordet beror bara på att jag har envist hopp om att alla människor har kapacitet att tänka efter om dom bara vill.
19/04 13:35 at 13:35
Regebro:
Att du ofta får sista ordet beror bara på att blogginnehavare inte stryker dina kommentarer trots att de ganska snart börjar gå på tomgång.
19/04 21:33 at 21:33
Eller hävdar du att när sossarna har suttit i regering att det är borgerligheten som har bestämt?
Det beror faktiskt på vilket historiskt perspektiv man antar. Enligt ett perspektiv beror socialdemokraternas stora framgångar på att man inte på allvar har utmanat den borgerligheten, utan att man tidigt urlakade klasskampen och anpassade sig till den borgerliga hegemonin.
Att du ofta får sista ordet beror bara på att blogginnehavare inte stryker dina kommentarer trots att de ganska snart börjar gå på tomgång.
Hear, hear, Kerstin. Sällan har begreppet ”troll” passat så bra som på vår käre Regebro, vars fäbless för att anklaga andra för att ljuga är väl känd.
20/04 01:21 at 01:21
Olydig:
Fast Lennart Regebro har i alla fall den goda sidan att han erkänner när han överdrivit sin egen intelligens, ja, efter att han motbevisats om saken vill säga, eller då han insett att man har bevis mot honom.
20/04 10:31 at 10:31
Mina inlägg går bara på tomgång om dom jag besvarar går på tomgång. Det kan vem som helst se. Så är fallet här också. Du upprepar din motbevisade ståndpunkt. Då upprepar jag bevisningen. Är det tomgång? Ja. Men det är du som startar tomgången genom att inte klara av att erkänna när du har fel.
Ja, jag skrev att jag hade listat ut felet på Lasses sida. Det var fel. Jag kan inte förklara varför jag formulerade mig på ett sätt som fick det att låta som att du inte var inblandad och hittade lösningen på problemet. Alla gör fel ibland.
Olydig:
”Enligt ett perspektiv beror socialdemokraternas stora framgångar på att man inte på allvar har utmanat den borgerligheten, utan att man tidigt urlakade klasskampen och anpassade sig till den borgerliga hegemonin.”
Det kan man tycka, men då sysslar man med ordlekar. Dom som säger att sossarna har suttit vid makten menar det socialdemokratiska partiet. Det här resonemanget ovan försöker hävda att socialdemokraterna är borgare, och även om man tycker det så ändrar ju inte detta det faktum att det socialdemokratiska partiet som har suttit vid makten i 65 av 74 år.
”vars fäbless för att anklaga andra för att ljuga är väl känd.”
Ja, jag tycker man skall tala sanning jag. Menar du att det är ovanligt inom vänstern?
Vad Kerstin svamlar om i sista inlägget fattar jag inte. Jag brukar sällan uttala mig om min intelligens eventuella storlek eftersom sånt är svårt att mäta, så jag vet inte hur jag skulle ha kunnat överdriva den.
Det jag gjorde var att säga att om man visar att jag har fel så ändrar jag åsikt. Det är också min (och många andras) åsikt att den tydligaste indikatorn på intelligens är att man kan ändra sig om man har fel. Kerstin verkar säga att det tydligaste indikatorn på intelligens är att man inte drar förhastade slutsatser, vilket torde betyda att Kerstin från och med nu slutar dra slutsatser helt och hållet.
21/04 02:25 at 02:25
Det kan man tycka, men då sysslar man med ordlekar.
Nej, då sysslar man med maktstudier, och främst en problematisering av hegemonibegreppet. Enligt det historiska perspektivet som menar att socialdemokraterna har kunnat behålla makten så många år menar att det har varit möjligt just på grund av att man inte på allvar har utmanat borgerligheten, utan anpassat sig till den borgerliga hegemonin och strypt klasskampen. Precis som jag skrev tidigare. Vad var det som var så svårt att förstå med det?
Menar du att det är ovanligt inom vänstern?
Jag skulle vilja påstå att det är relativt ovanligt att folk ”inom vänstern” sätter i system att anklaga andra för ”lögn” när vad som skrivs inte passar in i ens världsbild. Jag vill minnas att du lyckades klämma in över trettio (!) anklagelser om att dina meddebattörer skulle vara lögnare i kommentarerna till en och samma blogpost. Dina kommentarer kan var själva definitionen av vad som utgör ett internettroll, Lennart.
23/04 10:36 at 10:36
”Enligt det historiska perspektivet som menar att socialdemokraterna har kunnat behålla makten så många år menar att det har varit möjligt just på grund av att man inte på allvar har utmanat borgerligheten, utan anpassat sig till den borgerliga hegemonin och strypt klasskampen.”
Jaha, och? Det är fortfarande DET SOCIALDEMOKRATISKA PARTIET som har suttit vid makten, helt oavsett om du anser att dom är borgerliga eller inte.
Det du sysslar med är inte nåt annat än ordlekar.
”Jag skulle vilja påstå att det är relativt ovanligt att folk “inom vänstern” sätter i system att anklaga andra för “lögn” när vad som skrivs inte passar in i ens världsbild.”
Det gör inte jag heller. Jag anklagar folk för att ljuga när jag anser att dom ljuger. Det är en rejäl skillnad.
Vänstern anklagar inte folk för att ljuga när det som skrivs inte passar in i deras världsbild. Dom anklagar folk för att vara onda egoister. Det är inte ett dugg bättre.
”Jag vill minnas att du lyckades klämma in över trettio (!) anklagelser om att dina meddebattörer skulle vara lögnare i kommentarerna till en och samma blogpost.”
Det är fullt möjligt. Det är väldigt populärt att hävda att jag skriver motsatsen mot vad jag fakstiskt skrev. Första gången det sker så rättar jag dom. Andra gången dom skriver det så ljuger dom. Fortsätter man att hävda samma sak, så ljuger man hela tiden, och då kommer jag säga det. Sådana saker händer. Jag tänker, oavsett vad du tycker om detta, fortsätta att kalla en lögn för en lögn. Jag ser ingen anledning att hyckla i den frågan bara för att du inte gillar sanningen.