Konsten att hjälpa in sd, ett rasistiskt parti, i riksdagen
Med anledning av en diskussion om saken på Jinges blogg, och att Niklas Orrenius, redaktör på Sydvenskan, menar att det är dags att bli snällare mot sd, samt med anledning av de etablerade partiernas ledares plötsliga intresse för att debattera med sd:s ledare, återger jag här ett inlägg, mycket lätt redigerat, som jag gjort i saken på Jinges blogg:
De etablerade partierna har inte en chans mot sd i en debatt, och deras ledare borde inse den saken.
De kan ju inte stå inför svenska folket och tala om att de senaste 17 årens politik har haft som målsättning att omfördela landets resurser från de sämre ställda till de rika, och att man hade fört denna politik även om vi inte hade haft en enda invandrare, att situationen hade varit densamma utan sådana i landet alltså.
Det går ju inte att stå där och säga att man försämrar pensionerna och de ekonomiska stöden för de sämre ställda och håller uppe arbetslösheten alldeles medvetet, som ett led i denna samma politik, den politik som syftar till att tvinga ner lönerna för vanligt folk – för att få en “fungerande arbetsmarknad” där arbetssäljarna ska konkurrera om jobben och där det måste finnas många arbetssökande för att “marknaden” ska fungera i enlighet med teorin.
De etablerade partierna har förlorat kampen mot sd redan på förhand vare sig man ger sig in i debatt med dem eller inte. En debatt med dem nu blir bara en ren fördel för sd, på grund av den nyliberala politik som förts de senaste 25 åren, Man ger därmed sd en chans att föra fram sina populistiska åsikter och att skylla allting på invandrarna och vad dessa kostar, en bestickande såväl som publikfriande förklaring till nedmonteringen av välfärden och jakten på vanliga människor som råkar illa ut på grund av den nyliberala ekonomiska politiken, hur osann denna förklaring än är.
Detta är en av orsakerna till att jag, tidigare på den här bloggen, har hävdat att nyliberalism är ett förstadium till fascism. Det finns bara ett sätt att förhindra sådana här rörelser att få ökat väljarstöd, och det är genom att föra en politik för mer jämlikhet och för en förbättrad välfärd – för alla. Det tänker inget parti, som har en chans att genomföra sin politik, verka för framöver.
Sd lurar inte alla, men här handlar det om marginalerna, de små grupperna som alla partier slåss om och måste övertyga för att få majoritet i riksdagen. Det räcker om sd vinner några fler procent så sitter de i riksdagen, och de kommer, här som i Danmark, att “tvinga” alla politiker att bli alltmer invandrarfientliga genom att de driver de andra partierna framför sig.
– Slut på inlägget från Jinges blogg -.
Sd har klart sina rötter i rent rasistiska och nynazistiska grupperingar och de är inte trevligare idag än tidigare
Sd har sin bakgrund i bland annat BSS (Bevara Sverige Svenskt), som redan under 70-talet spred rasistiska skrifter i landet. Jag minns exempelvis en broschyr med en familj klädd i en svensk folkdräkt, där ena föräldern var svart, ett försök att skrämma svenskar till invandrarfientlighet och rasism. Man förde en mycket tynande tillvaro på den tiden och undersökningar om svenskarnas inställning till invandrare visade på tilltagande tolerans från 1967 och fram till slutet av 80-talet.
Det är så enkelt att människor som känner sig trygga, som är någotsånär hamoniska, som inte känner sig hotade, inte lever i skräck för arbetslöshet och utslagning, som inte stressas sönder på en omänsklig arbetsmarknad, blir mer toleranta och visar ringa intresse för att ge sig på eller skuldbelägga andra grupper i samhället. Det är också så att människor som inte dagligen matas med ”information” (oftast rena lögner) om de andra, om deras hemska kultur, om deras mycket högre kriminalitet etc. etc, som massmedia matat oss med de senaste 15 åren (även om det var ännu värre i början av 90-talet) inte blir rasistiska eller främlingsfientliga.
Det är dessutom så att man får mindre bekymmer med kriminalitet och personvåld när människor känner sig trygga, har arbeten och får känna en rimlig delaktighet i samhället. Alla faktorer samverkar således nu till att gynna sådana partier och grupperingar som sd. Det är de borgerliga som tillsammans med socialdemokraterna är skyldiga till denna utveckling.
Vi är inte genetiskt programmerade att vara invandrarfientliga.
Nu börjar det också bli populärt att hävda att rädslan för ”det främmande” ligger i våra gener, och att direkt eller indirekt skylla tilltagande främlingsfientlighet på vår biologiska konstitution. Det kan kanske ligga något i att vi tenderar att vara avvaktande inför sådant som är främmande, men människor från andra länder är inte automatiskt främmande för oss. Är de det beror det på att någon gör dem inte bara främmande, utan också skrämmande. Vore människor från andra kulturer eller länder skrämmande, pga vår genuppsättning, då skulle vi vara rädda för att resa utomlands. Det tycks de flesta av oss inte vara, trots allt främmande vi får se när vi reser utomlands, vilket väl just gör resandet så intressant och stimulerande. Det handlar alltså om förväntningar, snarare än om räsla för det främmande här, och om hur vi får våra förväntningar, och här har massmedia mycket att skämmas över.
Vi behöver bara gå till fd. Jugoslavien för att inse att det här snacket om en genetiskt betingad rädsla för det främmande är rent nonsens i det här sammanhanget. Det blev inte inbördeskrig där för att de olika folkgrupperna, eller företrädare för olika religioner, var rädda för varandra av genetiska orsaker. Det blev inbördeskrig där för att somliga makthavare/krigshetsare skapade hat mellan folkgrupper, med hjälp av propaganda och för egen politisk vinning.
Tillägg 24/4
Det är dessutom värt att påpeka att de genetiska/biologiska förklaringarna till mänskliga betéenden var vanliga även kring förra sekelskiftet. De låg ex. bakom ”tvångssteriliseringarna”: Det var inte samhällets fel att somliga människor inte klarade sig så bra, det var deras gener det var fel på.
Länkar:
– Jinges blogg/inlägg om sd
– Niklas Orrenius bl.a., Studio ett
– Debatt med Sd engångsföretéelse för Sahlin, DN
– De ska inte få vara martyrer, AB
– S mötte SD i tv-debatt, SvD
Länkar till tidigare inlägg om saken på Motvallsbloggen
– Liberalism – ett förstadium till fascism (2:a inlägget)
– DN, SvD m.fl. anser främlingsfientlighet rumsren idag
– Liberalismen – ett förstadium till fascism? (1:a inlägget)
21/04 01:06 at 01:06
”de senaste 17 årens politik har haft som målsättning att omfördela landets resurser från de sämre ställda till de rika, och att man hade fört denna politik även om vi inte hade haft en enda invandrare”
Ja det är rätt, men på ett annat sätt än du tror. Det finns gott om forskning av statsvetare och ekonomer som visar att med mer invandring/etnisk splittring så minskar stödet för välfärdspolitik och högern får mer sympatier.
Det beror på att samhället splittras. Med mer splittring så minskar solidariteten. När bidragen går till minoriteter stöder man dem inte längre. Tragiskt, jag vet. Men det verkar stämma generellt, tyvärr.
Effekterna är stora. Vissa menar att kanske 50% av ökningen i stödet för högerpartier beror på ökad invandring. Utan de svarta i USA hade republikanerna, förutsatt att de fört samma politik, haft svårt att vinna (få över 50%) i ett enda val.
Se:
http://conservationfinance.wordpress.com/2006/09/11/ethnic-diversity-and-the-welfare-state/
Länken ovan refererar till en mycket känd, men borgerlig, ekonom vid Harvard. Men även icke-borgerliga samhällsvetare har bekräftat samma samband.
Se, tex:
Lee+Roemer (2001). ”Racism and redistribution in the US. A solution to the problem of American exceptionalism”.
Luttmer (2001). ”Group Loyalty and the taste for redistribution”. Journal of Political Economy, 109(3).
21/04 02:09 at 02:09
Chris:
Du glömmer en sak här föreslår jag, nämligen möjligheten att få arbete. I Sverige gjorde man undersökningar om svenskarnas inställning till invandrare, och den blev bara alltmer positiv mellan åren 1967 och 1987 (lite osäker om vilket år den sista undersökningen som visade detta gjordes dock, men det var inte före 1987), under den tiden då det inte var några problem att få jobb och invandrarna inte alls ”låg samhället till last” alltså. Ingen, i stort sett, irriterade sig på invandrarna då alla visste att vi behövde dem och att, som det sades då, ”de tog de jobb vi svenskar inte ville ha”. Just detta hade massmedia trumfat in i oss svenskar sedan slutet av 60-talet.
Det handlar således också om hur massmedia behandlar området, propagandans makt kan inte underskattas. Från slutet av 60-talet var svenska massmedia mycket noga med att inte skriva något som kunde leda till invandrarfientlighet, omkring år 1989 förändrades detta drastiskt. Då började en formlig häxjakt på invandrare i massmedia som varade i omkring 4 år. Den tog fart något år innan den stora utslagningen på arbetsmarkanden tog vid och sedan har främlingsskepticismen, eller främlingsfientligheten ökat, i takt med att den stora arbetsösheten slog till och invandrare och flyktingar inte kunde få jobb längre. (Se ett tidigare inlägg om saken)
Det var ju också så att den stora arbetslösheten och nedskärningar i offentlig sektor startade i ex. England och USA minst 10 år innan man började föra samma politik i Sverige. Så, nej, jag köper inte de där slutsatserna du refererar. Sverige utgör i praktiken, menar jag, ett gott exempel på att de inte stämmer. Jag tror helt enkelt att de här forskarna du refererar till har dragit fel slutsatser, endera pga för kort erfarenhet och/eller för att de inte tagit med tidsperioder då det inte rått arbetslöshet, i värsta fall för att de medvetet vill tro på dylika uppfattningar.
Samtidigt uppträdande i tiden av två fenomen är dessutom ingen garanti för att det föreligger kausala samband mellan fenomenen.
Jag har dessutom varit med så länge att jag fått uppleva total kappvändning vad gäller förklaringar och vetenskapliga sanningar inom samhällsvetenskaperna och humaniora. Det var exempelvis ingen som hävdade att det ligger i vår genetiska utrustning att vara rädda för främlingar och alltså vara invandrarfientliga under 70-talet, dels för att det inte förelåg något behov att förklara sådan när den inte förelåg, dels för att det inte låg i den tidens tanketrend att prestera dylika förklaringar. Däremot förekom dylika förklaringar, eller liknande, under 30-talets antisemitism. Konrad Lorenz ex. förklarade att vi hade en inbyggd ovilja att para oss med underlägsna individer, eftersom sådant var fördärvligt – för att ta ett exempel – så var han också nazist. Det är samma teori man för fram idag, men förklädd i annan dräkt, annan retorik.
För mig, som studerat det här området riktigt grundligt är likheterna mellan dagens situation, och tanketrend, med den som rådde i början av 1900-talet en ren rysare.
21/04 03:01 at 03:01
Chris;
Så har jag läst inlägget på den blogg du ger en länk till, och jag kan dessvärre inte tycka annat än att den utgör en ren soppa!
Vi i Sverige har inte slutat distribuera välfärd för att vi fått ökad invandring. Vi tog de första stegen mot nyliberal ekonomisk politik i mitten av 80-talet, med alla avregleringarna och sedan pga att våra politiker föll för Friedmanismen, inte alls för att vi fick fler invandrare. Slutsatsen som förs fram förefaller mig rent absurd. Det handlar helt klart, anser jag, om att utan vidare dra slutsatsen att förekomsten av två femomen samtidigt innebär kausala samband.
21/04 10:18 at 10:18
Du har helt rätt, trygga människor är inte rädda för invandrare. Å andra sidan har vi matats med att svenskar är trygghetsnarkomaner som behöver litet stålbad. Det borde vara dags att kliva upp ur badet nu!
21/04 15:21 at 15:21
Lasse:
Det ligger i nylberal politisk ideologi att stålbadet ska vara i evighet – amen.
Just detta gör partier av typen sd så farliga. De ger en slags hopp, förespeglar en bättre värld, en enkel lösning, och de allra flesta vill vara optimister och tro och hoppas på en bättre framtid. Det är nedbrytande med ständig pessimism och hopplöshet. Men pessimismen är nu själva kärnan i den eviga konkurrens- och utslagningspolitikens ideologi. Människor ska skrämmas till ansträngningar på alla nivåer i samhället – vilket enligt den här teorin ger bästa förutsättnigen för utveckling. Att det i verkligheten förhåller sig så att sådana system förr eller senare bryter ner alla biologiska system inser man inte från nyliberalt håll.
21/04 20:07 at 20:07
Ja, det där med människosyn…
I intervju med Barbara Ehrenreich i Flamman när hon nyligen var här står det bland annat:
”“…om löntagarna ska kunna bejaka utvecklingen måste man känna framtidstro. Då krävs ökade investeringar både i högre utbildning och i återkommande utbildning. Samtidigt måste a-kassan förstärkas så att den även omfattar medelklassen, annars riskerar vi ett ökande globaliseringsmotstånd vilket skulle vara mycket olyckligt, säger TCO:s ordförande Sture Nordh i en kommentar i samband med att rapporten släpptes.”
“Men Barbara Ehrenreich ser positivt på en utveckling som just nu sker i USA. Det är den sociala rörelse för ’living wage’, en ’lön att leva för’, som har skapats. Det handlar inte om en statligt reglerad minimilön utan om en lön som räcker till mat, bostad, sjukvård, transport och avkoppling. Hon berättar att rörelsen har gjort frågan till en moralisk fråga.
– För oss är det här den moraliska frågan, den här och kriget. Inte frågor om familjen stamscellsforskning och abort som för de konservativa är de moraliska frågorna.
Hon berättar att rörelsen för ’en lön att leva för’ består av människor från alla samhällsklasser. Den utgörs av fattiga människor, människor från den övre medelklassen och småföretagare.
– Det är en underbar blandning av människor, människor med samvete.
Den federala minimilönen i USA ligger på 5,15 dollar i timmen (cirka 36 svenska kronor). Men Barbara Eherenreich berättar att 29 stater i USA har höjt minimilönen över den federala nivån.
– Det har dessutom skett utan de katastrofala följder som de konservativa sa att de det skulle innebära. Jobben har inte försvunnit och ekonomin har inte rasat ihop!”
sidan: http://www.flamman.se/inrikes.php?id=4280
21/04 22:51 at 22:51
Kerstin,
Den här forskningen säger ju inte att etnisk diversifiering är den enda orsaken. Det finns flera orsaker.
Att nedskärningarna startade i USA stärker däremot tesen, inte tvärt om. USA har alltid varit etniskt splittrat, det är en orsak till varför USA inte har ett europeiskt välfärdssystem. Svarta amerikaner har 40% lägre inkomst än vita, så den undermåliga socialhjälp som trots allt funnits där har tillfallit dem.
Det har gjort de vita ovilliga att ställa upp på att bidra till systemet.
Om vi ser till Sverige, finns det andra direkta orsaker till att högern vann valet och som är kopplade till den ökade invandringen/etniska diversifieringen. Det handlar om lägre valdeltagande – de grupper som har lägst valdeltagande röstar i högre grad vänster, det gör att med minskat valdeltagande blir det lättare för högerpartier.
Tittar man noga i statistiken ser man att invandringen är en huvudorsak till det minskade valdeltagandet, etniska svenskar har haft i stort sett samma valdeltagande i decennier. 2002 röstade 83% av de inrikes födda, men bara 66-68 % av de utrikes födda eller med utrikes födda föräldrar.
Man kan bekriva det som att de svenskar som står längst ner i klasshierarkin/har lägst socialt kapital har ersatts av nya grupper invandrade. Dessa nya grupper, om de vore rationella, borde rösta vänster och och försvara vänsterpolitik. Dels eftersom det är vänsterpolitik som har låtit dem komma hit men framförallt därför att de har minst inflytande och de lägsta inkomsterna.
Nu är det visserligen så att invandrargrupper röstar vänster nästan uteslutande, av de som röstar. Men pga att många av dem inte ens ser sig som samma grupp som svenskarna, och många är helt okunniga om den svenska politikens dimensioner, så röstar de inte alls.
Den etniska splittringen hindrar dem att få grepp om sitt rationella egenintresse.
Och i den svenska änden av den etniska skalan har splittringen minskat viljan att bidra precis som i USA.
22/04 01:21 at 01:21
K:
Intressant information du kommer med.
Det låter ju uppmuntrande det som Ehrenreich säger. Hoppas att det fungerar – fast jag tvivlar.
Chris:
Först vill jag säga att jag uppskattar dina kommentarer och synpunkter och tycker att de är intressanta att läsa även om jag inte håller med dig i alla avsèenden.
Du skriver exempelvis att:
USA har alltid varit etniskt splittrat, det är en orsak till varför USA inte har ett europeiskt välfärdssystem
Det faktum att USA alltid varit vad du kallar ”etniskt splittrat” samtidigt som man inte byggt ut ett lika välfungerande välfärdssystem som det man byggde upp i Europa efter andra världskriget, gör inte de slutsatser du refererar till mer säkra. Tvärtom finns det många betydligt mer sannolika orsaker, både till den etniska splittringen och till avsaknaden av välfärdssystem i USA. (Jag skriver lite som har med den här saken att göra i ett tidigare inlägg).
Det är förvisso så att USA har en helt annan historia än Sverige, och jag tänkte på det redan när jag skrev mitt tidigare svar till dig men gick inte in på den frågan där.
Man har för det första en lång tradition av praktiserad rasism i USA, grundad i köpandet och säljandet av slavar som vore de djur, en rasism som fortfarande var lagstadgad så sent som på 1960-talet (fast slaveriet var upphävt för nästan 100 år sedan då). Man var förvisso rasistiska även i Europa, men där kom man aldrig att börja handla med ”importerade” (läs kidnappade och bortrövade) slavar från Afrika.
Just denna historia gör att man inte kan dra den slutsats man gör utifrån exemplet USA, menar jag, tvärtemot vad du föreslår. Det sociala arvet är ofta svårt att komma över, även om man nått en god bit i USA sedan 1960 (troligen något som nu vevas tillbaka igen,) men just pga mycket bestämda och aktiva åtgärder, som hävandet av raslagarna, som bussning av skolbarn, som lagar (har jag för mig) som säger att även andra än vita med europeiskt ursprung ska finnas representerade i massmedia. TV-program etc.
För det andra har USA en annan kulturell historia, med en redan tidigt inympad idé om ”the selfmade man”, som vi inte haft på samma sätt i Europa. Här har människor sedan århundraden levt med en överklass som förtryckt dem och med rena feodalsystem (inte så utpräglat i Sverige som i Danmark och neråt i Europa dock) och därför utvecklades en viss solidaritet mellan de förtryckta, för att klara sig mot överheten.
I USA har man förstås också fått en överhet med tiden, men USA grundades av människor som hade slagit sig fram själva (nå, med hjälp av svarta slavar i vissa stater visserligen, men de var ju inte riktiga människor) och den där traditionen har sedan levt vidare som en ideologi på ett helt annat sätt än i Europa.
För det tredje har man i Europa varit betydligt räddare för kommunistiska revolutioner, sedan den ryska revolutionen, varför man efter andra världskriget gjorde allt man kunde för att förhindra sådana, bl.a. med hjälp av Marshallhjälpen från USA (som inte heller ville se en revolution till pga fattigdomen i Europa efter WW2, som man ju fick se i Ryssland efter WW1.) Det gällde att göra människor så pass nöjda med samhällena att de inte gjorde revolution. Hellre avstå en del till populasen än att få halsarna avskurna alltså.
För det fjärde blev amerikaner aldrig lika påverkade av Karl Marx, kanske delvis pga avstånden, men framför allt pga att de stora företagen redan under 20- och 30-talen satte in beslutsamma motåtgärder mot dem som blev marxister, både i form av mord och misshandel av kommunister och strejkande, och i en mycket intensiv propaganda mot kommunismen, som kanske kan sägas ha kulminerat i Mcarthyismen i början av 50-talet, även om den fortsatte också därefter.
Trots detta försökte Rosevelt bygga upp en mer omfattande välfärd, under sin New Deal, men det arbetet avbröts så småningom och ersattes först med Mcarthyismen som sagt, några decennier senare med nyliberal politisk politik, i enlighet med Milton Friedmans teorier, som ökade klasskillnaderna och tryckte ner de sämre ställda ordentligt, detta dock med en mjukare mellanperiod under 60-talet vars sista år ledde till avskaffandet av raslagarna.
Du skriver vidare att:
Tittar man noga i statistiken ser man att invandringen är en huvudorsak till det minskade valdeltagandet och menar i Sverige antar jag, samt menar du också att högern vann valet för att valdeltagandet minskat (eller?) och för att invandrarna, som med tanke på deras situation borde ha röstat vänster, inte röstar i någon hög utsträckning.
Men nu vann ju högern på dem som röstade, och om det var samma grupper som alltid röstat och om de röstande var lika många som vanligt, mätt i antal röstande (alltså inte i procent, vilket jag antar att du menar), så borde det ha berott på att denna röstande grupp röstade annorlunda än tidigare. Det tror jag nämligen också var fallet, men endast en liten del gjorde det pga av invandringen (den lilla del som tror att Sverige befunnit sig i ekonomisk kris för att invandrarna tar jobben och/eller lever på våra skattepengar och som således röstade på sd, somliga möjligen på fp). De allra flesta som gick över till de borgerliga gjorde det nog för att de trodde på alliansens löften om fler jobb, något som sossarna ju inte lyckats åstadkomma på 12 års regeringsinnehav och sedan den förra bogerliga regeringen Bildt, kört Sveriges ekonomi i botten och förorsakat utslagning av c:a 60.000 små och medelstora företag, vilket ledde till en arbetslöshet som överträffade 30-talets, den stora depressionens.
Sedan har du givetvis rätt i att många invandrare inte röstar för att de inte förstår eller känner till det politiska systemet i Sverige, och att många av dem upplever att de inte accepteras eller tas upp i samhällsgemenskapen varför de inte tycker de har anledning att rösta. Men det är i huvudsak en effekt av att de inte får arbeten samt av att de kommit att bosätta sig i områden som de senaste 15 åren utvecklats till rena invandraghetton. Detta, samt tillskapandet av privata skolor och möjligheten att välja skolor, har ytterligare förstärkt segregeringen (ska inte gå in på den frågan närmare, men den har delvis att göra med den förra borgerliga regeringens invandrarpolitik).
Fortfarande menar jag att problemen i Sverige inte alls beror på den kulturella splittringen, utan att denna intensifieras pga arbetslösheten och det faktum att invandrare har svårt att få jobb. Det hade de inte när företagen skrek efter arbetskraft, fram till omkring 1990. Då spelade exempelvis deras sämre språkkunskaper inte någon större roll (med undantag för inom somliga intellektuella yrken).
Vad gäller viljan att bidra till de allmänna välfärdssystemen så har de helt andra orsaker än du föreslår menar jag också.
Först har högerns kärnväljare aldrig velat bidra till den, inom det lägret är man superegoister och har alltid varit.
För det andra så minskar alltid viljan att bidra när man för en politik som bygger på, uppmuntrar till och tvingar till just egoism – vilket är exakt vad den nyliberala ekonomiska politiken handlar om. Den är högerideologi – inte vetenskap.
Två personer kan samarbeta alldeles utmärkt, men sätt dem i en grop, ge dem var sitt svärd och säg att endast den som lyckas döda den andre får leva vidare och om ingen dödar den andre kommer båda att avrättas, så ska du få se – gladiatorspel alltså.
Vi människor är sociala när samhället eller omständigheterna möjliggör socialt betéende och blir egoister om samhället eller omgivningen kräver det av oss. är så organiserat att vi måste bli det för att klara oss, och precis det är vad nyliberal politik går ut på vad gäller de ”lägre samhällsklasserna”, men inte för öveklassen som håller ihop fint och ömsesidigt gynnar varandra.
23/04 00:03 at 00:03
Segregering och kulturell splittring är i det har sammanhanget närmast synonyma.
Och visst så kan man alltid peka på ideologi som orsaken. Men vad har i så fall orsakat de ideologiska förändringarna?
Högern vann på de som röstade, ja. Fler etniska svenskar röstade höger. Det beror delvis på att i jämförelse med nya invandrade svenskar, har arbetsklasssvenskar nu en ”högre” position på klasskalan. Därför identifierar de sig i högre grad med den etniskt svenska ekonomiska eliten. Arbetarklasssvenskar tror i mindre grad att välfärdssystemen är gynnsamma för dem själva.
De invandrare som, funktionellt sett, har ersatt de svenskar som tidigare befann sig längst ner i klasshierarkin röstade däremot inte. Om invandrarna hade röstat i lika hög utsträckning som de etniska arbetasklasssvenskar de har ersatt, då hade högern inte vunnit.
Ytterligare bevis: vänsterpartierna agerade efter den här utgångspunkten i valrörelsen. Om du minns så lade både s och v ned extra stora resurser på att försöka öka valdeltagandet i invandrartäta förorter.
24/04 23:46 at 23:46
Hej Kerstin!
Jag har citerat och kommenterat din text på min blogg, http://enn.kokk.se.
Enn Kokk
25/04 00:03 at 00:03
Enn Kokk:
Såg det, och har just kommenterat ditt inlägg :-).
22/09 17:51 at 17:51
[…] på Motvallsbloggen om saken: – Vad tänker det socialdemokratiska ledarskiktet med? 12/11 2007? – Konsten att hjälpa in sd, ett rasistiskt parti, i riksdagen, 20/4 2007 – Konsten att hjälpa in sd, ett rasistiskt parti, i riksdagen, 20/4 2007 […]